Samhällets makt över individen

Att lämna över ansvaret till någon annan är en försvarsmekanism för att slippa ta ansvar, en annan försvarsmekanism vi kan använda för att undkomma att behöva ta ansvar är att skylla ifrån sig på andra. Denna försvarsmekanism gör sig också tydlig i fokusgrupperna. Genom att

skylla på det system eller den livsstil man växt upp med eller på det samhälle man nu lever i undgår deltagarna att behöva ta ansvar för sitt eget agerande:

Man är född i en livsstil […] alltså det handlar ju om vanor och att bryta vanor […] man försöker väl ibland att köpa miljövänligt och svanmärkt och allt det här, men sen alltså då hänger det på ekonomin, för då var det dyrare, då väljer man bort det istället (Rebecka, 26 år, student, mindre samhälle)

Det var svårt att komma ur ett system som man är uppväxt med (Peter 20 år, student, universitet).

Rebecka och Peter visar här på att de finner svårigheter i att ändra sig. De är vana vid att leva på ett visst sätt, de har växt upp i samhällen fulla av sociala och kulturella normer och beteenden som format dem. De visar tydligt på den bild som människor ofta har av sin tillvaro som någonting som är på förhand givet. De ser sig inte längre som formbara utan som färdigstöpta i en livsstilsform som deras omgivning bidragit till att skapa. De upplever inte det som etnometodologin menar med att ständigt ägnar oss åt att definiera och omdefiniera den sociala värld vi lever eftersom det i många fall sker omedvetet för oss. En anledning till detta är att merparten av våra liv utgörs av vardagen och denna vardag är full av vanor. Vardagen och dess vanor förenklar för oss, de gör att vi inte ständigt behöver ta beslut om vissa saker som är vanligt återkommande i våra liv, vanorna talar om för oss vad vi ska göra. Detta skapar även en känsla av trygghet och stabilitet. Men vardagen och dess vanor kan även bidra till att vi blir hemmablinda och tar saker och ting för givna. Att Rebecka och Peter resonerar som de gör kan ses som ett exempel på detta. De bekräftar att deras vardag och de vanor de har i den gjort dem så hemmablinda att de tagit dem för givet och därmed har svårt för att ändra dessa. Eftersom de känner sig trygga och stabila i den vardag de växt upp med och nu lever i känner de inga behov att ändra sig och därför upplever de sin omgivning som given och sig själva som inte längre formbara.

Att det är vardagen och samhället som bestämmer över och ställer krav på oss individer belyses även av fler deltagare:

Det är ju väldigt svårt liksom för gemene man att påverka mycket med för man lever ju i ett samhälle som kräver att man har vissa bekvämligheter som dator och internet och flera bilar oftast om man bor som vi gör, utanför städerna. Det går ju inte bara att slänga det för då är man ju väldigt utsatt (Lisa, 33 år, arbetslös, landsbygd)

Lisa säger att samhället som hon lever i ställer vissa krav på henne och att hon måste möta dessa krav för att inte känna sig utsatt. I nästa citat betonas återigen samhällets krav och hon bekräftar att dessa krav påverkar hennes liv:

Just det här att va nöjd är ju väldigt svårt idag, kan jag känna […] det känns som man hela tiden strävar efter att allt ska bli bättre, bättre, bättre, bättre och bättre men det blir ju inte det! Man kanske upplever det så men det är ju nåt annat som, ja som miljön nu då, som råkar illa ut för det […] alla vill tjäna mer pengar och sen så bryr man sig inte om vilka konsekvenser det får bara man tjänar mer pengar […] det e pengar som styr allting (Lisa, 33 år, arbetslös, landsbygd)

I uttalandet säger hon att man hela tiden strävar efter något bättre men att det inte blir så. Hon visar på en oro för de konsekvenser det ständiga sökandet efter mer pengar kan ge. Lisa säger sedan att hon känner sig så pass styrd av de krav hon upplever från samhället att hon lever ett liv som hon egentligen inte vill:

Man är så pass styrd uppifrån upplever jag, ifrån deras beslut och allting som dom bestämmer. Så att även om jag skulle vilja leva ett helt annorlunda liv så… eller jag kanske inte vill leva precis ett sånt liv som jag gör men det känns precis som att jag är piskad därtill […] många gånger har jag känt att jag vill inte ha dator men det är man tvungen att ha för det kräver samhället, för det är en del utav utvecklingen. Jag har inte bett om det, jag har inte bett om nåt av den här tekniska utvecklingen och det känner jag att visst kan man väl gå inför det och sätta sig emot det men…nej jag vet inte… (Lisa, 33 år, arbetslös, landsbygd)

Här går hon ett steg längre och den oro som hon visade på i förra citatet har här övergått i irritation. Hon känner sig förbisedd av samhället och menar att hon är tvingad till att leva ett liv som hon inte vill. Tidigare i analysen lyftes ett citat fram av Lisa där hon kände att hon skulle behöva mer kunskap för att veta vad hon skulle kunna göra. Utifrån citaten ovan tvivlar jag inte på att Lisa verkligen känner ett starkt krav från samhället. Men en möjlig analys av hennes uttalanden skulle också kunna vara att hon, på grund av den otillräckliga kunskap som hon säger sig ha för att kunna agera, upplever kraven från samhället som starkare än vad de skulle behöva vara. Hade Lisa haft mer kunskap om hur hon kan göra sin konsumtion mer hållbar hade hon kanske kunnat avfärda och koppla bort några av de krav som hon nu känner från samhället. Som det är nu används i vissa fall kanske samhället som syndabock för att hon inte vet hur hon själv kan ta ansvar och vad hon själv skulle kunna göra. Så de krav från samhället som Lisa känner skulle kunna vara en kombination av verkligt existerande krav, okunskap och aktiverade försvarsmekanismer.

6.2 Kunskapsprocesser

Information är materialet som blir till kunskap när en människa tar det till sig och förstår och tolkar det i ett sammanhang, säger Gustavsson (2002). Genom en ständigt pågående process genom våra liv skapar vi kunskap. Kunskap bärs av människor men vi kan bära den på olika sätt och finns det likheter och olikheter i sättet av att förstå och tolka sammanhang hos olika människor. Genom att kommunicera med varandra kan vi delge varandra förståelse och tolkningar. I denna del av analysen ska jag belysa vilken typ av information som deltagarna

efterfrågar och hur kunskapsprocessen i grupperna ser ut, det vill säga hur informationen som kommunicerats till dem omsätts till kunskap samt hur deltagarna förmedlar kunskap till varandra inom grupperna.

6.2.1 Kunskapsbehov

Lisa som tidigare påpekat att hon saknar kunskap om hur hon kan göra för att minska sin miljöpåverkan, knyter återigen an till att det behövs mer kunskap om hur vårt sätt att leva och konsumera påverkar miljön:

Man har för lite kunskap om vad det är man köper och vad som händer liksom och vad folk gör. Jag menar jag vet ju vad jag gör, men jag vet egentligen inte vart det kommer ifrån fullt ut det jag har köpt och vem eller vad som farit illa ut av det som jag köper (Lisa, 33 år, arbetslös, landsbygd)

I en annan grupp pekar en deltagare på behovet av information för att man ska hålla sig aktiverad:

Men det är så himla lätt att man glömmer bort allting, alltså man blir påmind om det när man ser det såhär men sen så imorgon så… jag tänker nog så i alla fall, tror jag. Man kan nog aldrig liksom få för mycket information (Kajsa, 27 år, student, större stad)

Som nämnts tidigare menar Parknäs (1990) att hot och alarm sällan leder till handling och i grupperna reagerade deltagarna själva på att skrämmande budskap inte motiverar dem till handling. Fokusgruppsdeltagarna Louise och Rebecka beskriver hur de upplever skrämmande budskap:

… det här med skrämselpropaganda och så här börjar bli lite uttjatat […] Jag tycker att det har pågått så himla länge, det har varit i flera årtionden som vi använt oss av det […] kanske man borde pröva på lite andra grejer (Louise, 19 år, arbetslös, större stad)

Ärligt talat jag tycker inte att sån här skrämsel, visst man tar till sig det men till en viss gräns. Som typ aftonbladet, varje gång man går ut på nätet så är det så här: dom här djuren kommer dö ut och allting. Men tar till sig det men samtidigt så blir det för… nej, man orkar inte. Man skulle behöva ha någon som jobbar med motivering, som sprider och motiverar. Det är mycket roligare att höra vad du kan göra bättre än att höra det här gör du och då förstör du såhär. Det är ju en helt annan grej att höra (Rebecka, 26 år, student, mindre samhälle)

John från samma fokusgrupp som Rebecka håller med om att skrämmande budskap inte leder till handling och efterfrågar en annan typ av information i de kampanjer som drivs i media:

Men det måste in nån pedagog och människokännare i dom här kampanjerna med som vet liksom hur man ska få folk att ändra sig (John, 28 år, arbetande, landsbygd)

I en av fokusgrupperna uppstod en diskussion om vilken slags information som motiverade dem och som de trodde skulle kunna få folk att agera. En deltagare nämnde att hon var svag för statistisk information, varav en annan i gruppen fyllde i med att det nog gäller gör människor överlag:

[…] man vill gärna ha det på siffror eller staplar, det blir ganska konkret på nåt sätt, det är mätbart. (Helena 21 år, student, större stad).

Just det mätbara, konkreta och bevisbara knyter Kajsa an till när hon menar att tester som man kan göra på Internet för att mäta sin miljöpåverkan är exempel på information som motiverar henne:

Just såna tester som man kan göra på nätet är väldigt enkelt, du behöver inte skriva en hel A4- sida, utan du klickar i ett alternativ som passar dig och sen räknar det ut allting själv. Det är väldigt smidigt och bra och ganska roligt ändå. Men sen jag hade ju ingen aning om dessa sidorna förrän jag fick dom från dig (Kajsa, 27 år, student, större stad)

Att göra tester som illustrerar vilken miljöpåverkan man har blir konkret på så vis att man ”får på papper” vad man gör och vad man kan göra annorlunda. Helena i samma grupp som Kajsa menade att tester bidrar till att man gör nåt rent aktivt vilket kan ha en motiverande inverkan, det abstrakta kan genom ett test konkretiseras och appliceras på ens eget agerande:

Men tester tror jag är skitbra, […], alltså om man läser en artikel så läser man den. Men om man gör ett test också så gör man också nåt rent aktivt […](Helena 21 år, student, större stad).

Därefter reflekterade hon över att information måste läggas på olika nivåer för att nå en bred massa av människor:

Ehm, jag vet inte… men jag började att tänka på dom här testerna som alltid Veckorevyn har och så, dom skulle kunna ha nån sån här: testa din pojkvän, hur klimatvänlig är han? Eller nåt sånt där, det måste finnas många nivåer som man kan lägga det på, nåt som intresserar alla, det måste gå att tilltala vem som helst med motivation (Helena 21 år, student, större stad).

Det finns ett behov av mer kunskap menar deltagarna och pekar på att detta kan tillgodoses genom mer information. Det ska vara pedagogisk information som visar på hur man kan göra annorlunda snarare än komma med pekpinnar om vad man gör fel. Statistik och tester anges som information som motiverar till förändring och vikten av att lägga informationen på olika nivåer för att kunna nå ut till en bred massa påpekas. Samtliga av dessa behov är aspekter som jag tagit fasta på när jag tog fram kommunikationsmodellen som användes i fokusgrupperna. Kommunikationssituationen skulle vara pedagogisk och interaktiv, deltagarna skulle få forma vilken nivå och vilka aspekter de ville diskutera. Under arbetet med uppgiften gavs de möjlighet att söka egen information som att leta fram statistik eller göra tester. Så utifrån det

kunskapsbehov som deltagarna belyste kan kommunikationsmodellen betraktas som ett lyckat verktyg för att kommunicera information.