I detta kapitel kommer den komparativa analysen att presenteras. Detta kommer att göras utifrån Hellspongs sex kategorier; sammanhang, språk, innehåll, den sociala tonen, stil och samband. Den komparativa analysen görs för att djupare jämföra det bibliotekspolitiska och det säkerhetspolitiska källmaterialets innehåll, för att vidare belysa skillnader och likheter. Detta görs för att komma åt uppsatsens syfte.
Sammanhang
Att analysera källmaterialets sammanhang innebär att se till hur de är framtagna, i vilken kontext de befinner sig i och vilken funktion de har.251
Diskussion kring texternas sammanhang har redan avhandlats i den del där upp-satsens källmaterial presenterades. Där framkom det att källmaterialets texter be-finner sig i två olika sammanhang, och är framtagna på olika vis. Det som är mest förenande i ett sammanhangsresonemang är vilken funktion texterna har. Alla de texter som utgör uppsatsens källmaterial har ett utvecklande syfte, där hotbilder, resurser, åtgärder och mål diskuteras, så som innehållsanalysen är strukturerad.
Strategier utgör inga styrdokument och behövs därför inte följas. Enligt Stats-kontorets studie av strategier och handlingsplaner, fungerar dem som otraditionella styrinstrument.252 Trots det så är det relativt vanligt att strategier genomförs på upp-drag av regeringen.253 Funktionen för en strategi blir således att bringa ljus på pro-blem och komma med förslag för att möta propro-blemen. På ett liknande sett fungerar UNESCOs Media and Information Literacy: Policy and Strategy Guidelines från 2013, där fokus ligger på att belysa problem och hur man ska möta dem. I jämfö-relse med det analyserade källmaterialet, går det att hitta hotbildsframställning, re-sursresonemang, förslag till åtgärder och en målbildsdiskussion i Media and In-formation Literacy: Policy and Strategy Guidelines.
Vidare kan källmaterialets alla delar sättas in i samma typ av funktionell aspekt.
Texterna har denna gemensamma knutpunkt. I Från ord till handling står det att
251 Hellspong (2001), s. 79.
252 Strategier och handlingsplaner: ett nytt sätt för regeringen att styra? (2018), s. 45.
253 Strategier och handlingsplaner: ett nytt sätt för regeringen att styra? (2018), s. 11.
”När väl strategin är antagen bör den bli till ett levande dokument som regelbundet utvärderas, följs upp och revideras.”254 Uppföljning är någonting som även nämns i Nationell säkerhetsstrategi: ”Avsikten är att genomföra en översyn av denna nat-ionella säkerhetsstrategi vart femte år.”255 Delrapporter för genomförande av säker-hetsstrategin har efterföljts, och hittills har två delrapporter publicerats; år 2018 (som avser uppföljning under 2017) och 2019 (som avser uppföljning under 2018).
En delrapport som avser 2019 års uppföljning har ännu inte publicerats. Uppfölj-ning för nationell biblioteksstrategi fungerar inte på samma sätt, eftersom Demo-kratins skattkammare endast fungerar som ett förslag på en strategi, och fordrar därför inte samma typ av uppföljning. I rapporten En norsk, en dansk, en finsk – och en svensk? Biblioteksstrategier i Norden framställs, att trots att en norsk, en dansk och en finsk biblioteksstrategi finns, krävs fortfarande uttryckta mål och krav för att skapa förändring. Det etableras även i rapporten att en biblioteksstrategi end-ast lägger grunden för vidare utvecklingsarbete och att det är det första steget framåt, men att det återstår fortsatt arbete för utveckling.256
Förutsättningarna för den kontextuella skillnaden mellan källmaterialets två po-litikområden är oundviklig, då texterna befinner sig på skilda sidor av det svenska politiska systemet. Kulturpolitiken och försvarspolitiken ingår i olika sammanhang, arbetar på olika sätt och behandlar olika typer av frågor. De kontextuella skillna-derna illustreras i form av den grad av offentlighet och transparens som källmateri-alet har. Nationell biblioteksstrategi och dess rapporter, som har analyserats, har en tydlig samordnare och redaktörer, samt olika kapitelförfattare. Den nationella sä-kerhetsstrategin har däremot ingen författare, utan det är endast statsrådsbered-ningen som står som anstiftare. Hur den nationella säkerhetsstrategin är framtagen blir således mer oklar är den nationella biblioteksstrategin, som genomsyras av transparens. Den del av det säkerhetspolitiska källmaterialet som är framtaget av FOI genomsyras däremot av transparens, där forskningsledare benämns och studi-erna upprätthåller således viss transparens.
Sammanfattningsvis finns det kontextuella skillnader mellan källmaterialets två huvudområden, som blir tydliga utifrån den verksamhet som de tillhör. Likheter i sammanhang går att finna i texternas funktion, då alla texter som utgör källmateri-alet har till syfte att utveckla respektive politiskt område.
Språk
Att hitta likheter och skillnader i hur ord, uttryck eller begrepp används i källmateri-alet är av vikt för uppsatsens syfte för att finna samband mellan de politiska områ-dena.
254 Fichtelius m.fl. (2018), s. 63.
255 Nationell säkerhetsstrategi (2017), s. 26.
256 Kåring Wagman (2011), s. 36-37.
Begreppet desinformation, som har fått stor koncentration i denna uppsats, an-vänds endast i det säkerhetspolitiska källmaterialet. I det bibliotekspolitiska materi-alet används istället orden alternativa fakta, falska nyheter och propaganda uppre-pade gånger för att beskriva problematiken. Ordet desinformation beskriver alter-nativa fakta, falska nyheter och propaganda. Trots det används inte begreppet i det bibliotekspolitiska materialet. Att hänvisa till propaganda istället för desinformat-ion kan vara för att propaganda har mer slagkraft och ingriper mer igenkänning, eftersom en historisk anknytning kan göras av läsaren, på ett sätt som desinformat-ion kanske inte gör. Däremot är begreppet desinformatdesinformat-ion en del av biblioteks- och informationsvetenskaplig forskning, och har varit det under flera år, även innan det amerikanska presidentvalet 2016 som utgjorde ett slags utlopp för ämnet inom BoI.
Under den första genomläsningen som gjordes av det bibliotekspolitiska källmateri-alet upptäcktes inte avsaknaden av begreppet, utan det var först när texterna jäm-fördes, till den komparativa analysen som avsaknaden av ordet desinformation i det bibliotekspolitiska källmaterialet upptäcktes. Frågan som kvarstår är varför man inte använder begreppet desinformation i nationell biblioteksstrategi? Strategin, som sägs lägga grunden för fortsatt svensk bibliotekspolitisk utveckling. Eino Tu-bin som skriver om propaganda i boken Besegra utan strid: den psykologiska krig-föringens historia, menar att desinformation är nutidens propaganda.257 skillnaden mellan orden ligger i de former som hoten tar, där propaganda framställs som en mer öppen form av hot, medan desinformation beskrivs som lömsk och ofta befin-ner sig i en digital kontext.258 Desinformation tar form av att vara korrekt, och sprids därför (oftast) vidare på grund av omedvetenhet. Biblioteken bör således även nämna desinformation som ett hot, eftersom bibliotekens uppdrag är att stärka med-borgares MIK. Varför man utelämnar begreppet desinformation i alla rapporter som ingår i nationell biblioteksstrategi är förvånande, då det, som sagt, redan är ett ve-dertaget, självklart och omdiskuterat ämne inom BoI.
Därtill, när det kommer till andra språkmässiga skiljaktigheter, snarare än be-greppsskillnader i källmaterialet. Finns det en språkmässig felaktighet som står ut.
Det analyserade bibliotekspolitiska källmaterialet refererar felaktigt till det civila försvaret. De använder en daterad benämning i Demokratins skattkammare och Från ord till handling: ”civilförsvaret”, eller ”civilförsvar”.259 Civilförsvaret eller civilförsvar är benämningar som användes då det leddes av Civilförsvarsstyrelsen (Cfs). Benämningen ändrades till civilt försvar, eller det civila försvaret när Cfs avvecklades 1986.260 Civilförsvaret, så som det var förr, är någonting som överläggs i det säkerhetspolitiska källmaterialet.
257 Tubin (2007), s. 26.
258 Tubin (2007), s. 20.
259 Fichtelius m.fl. (2019), s. 7, 9 & 28; Fichtelius m.fl. (2018), s. 56.
260 Nationalencyklopedin, webbversionen, sökord: civilförsvar [2020-04-01].
Det civila försvaret och civilförsvar sammanblandas ofta men civilförsvar, som är folkrättsligt reglerat, omfattar den mindre del av det civila försvaret som ibland omnämns befolkningsskydd och räddningstjänst.261
Denna ändring av benämning, kan tyckas vara en liten språkmässig förändring, som inte spelar någon roll för samhället i stort. Men i denna samverkanskontext, där biblioteken sätter in sig i ett säkerhetspolitiskt sammanhang, blir okunskapen om säkerhetspolitik inom det bibliotekspolitiska området påtagligt. Det tyder på att man inom bibliotekspolitiken inte besitter den kunskap om det civila försvaret som möj-ligtvis krävs för ett inträde och samarbete med tidigare nämnt försvar.
Innehåll
När det kommer till att analysera innehållet, har en innehållsanalys redan gjorts av källmaterialet. Däremot kan en överblick appliceras i detta avsnitt.
Enligt Hellspong, när den komparativa analysen fokuserar på texternas inne-håll, handlar det om att se till övergripande teman och ämnen som tas upp, tillika underförstådda inslag och se till vad som står mellan raderna. Vidare så handlar det om att granska om texterna förhåller sig till teorier eller ideologier och om de ser på sina ämnen och teman på ett subjektivt eller objektivt sätt.262
När det kommer till teman och ämnen behandlas det relativt lika i källmateri-alets två områden. I innehållsanalysen fungerade de fyra rubrikerna som en röd tråd genom texterna, där hotbild, resurs, åtgärd och målbild diskuterades i källmateri-alets alla texter. När målbild diskuterades blir det underförstådda realiserat, och på så vis tas mycket av det som tidigare diskuterats i materialets mer underförstådda stycken, upp och dryftas. När det kommer till begreppet desinformation, som inte används i det bibliotekspolitiska källmaterialet, finns det tendenser som tyder på att det är just desinformation som menas när de diskuterar hot mot demokratin. Ef-tersom de refererar till ord och begrepp som är i nära relation till begreppet. Det-samma gäller det säkerhetspolitiska materialet, som även om begreppet desinform-ation används, använder även fler ord och begrepp som alla i någon grad kan inbe-gripas som desinformation.
I det bibliotekspolitiska materialet återkommer diskussion kring digitalisering, oklarheter råder kring vad det egentligen innebär, och tudelade meningar kring dess positiva och negativa aspekter disputeras och överläggs. Digitalisering inom det säkerhetspolitiska materialet, kan antydas som en självklar del av den hotbild som beskrivs. Digitalisering har lett till en oklar hotbildssituation, där begreppet gråzon står i centrum. Ulla Carlsson menar, i MIK i den digitala tidsåldern – en demokra-tifråga, att digitaliseringsfrågan berör så pass många politiska områden att viktiga frågor riskerar att falla mellan stolarna. Hennes slutsats är att utmaningen ligger i
261 Jonsson m.fl. (2019), s. 76.
262 Hellspong (2001), s. 80.
att maximera möjligheterna och att minimera riskerna. Hon menar även att vi nu befinner oss i slutet på början av digitaliseringen, där fokus ligger på demokrati och medborgare, vilket har lett till att behovet av MIK har förtydligats.263
Innehållet i det bibliotekspolitiska källmaterialet bygger till stor del på, dels bibliotekens syn på dem själva, men även på medborgares syn på bibliotek, där bibliotekens roll för medborgarna frekvent tas upp. I det säkerhetspolitiska materi-alet dryftas inte detta på samma sätt, här går det att tyda att totalförsvaret och det civila försvaret redan är en självklarhet och som en samhällsviktig funktion, medan biblioteken, i en underförstådd ton, trycker på att de borde bli ansedda som en sam-hällsviktig institution, som de i dagsläget inte blir ansedda som. Biblioteken försö-ker således aktualisera sig själva i förhållande till det civila försvaret.
Det säkerhetspolitiska källmaterialet behandlar samverkansaspekten flertalet gånger, när samverkan med och mellan olika aktörer inom det civila försvaret över-läggs. Denna diskussion innehåller en hög grad av medvetenhet kring andra poli-tiska områdens uppfattningar.
Det innebär också att olika aktörer i en och samma situation kan ha olika hotbilder. Därför kan de också tänkas ha olika uppfattningar om vilka åtgärder som bör vidtas för att hantera hoten och dess verkningar.264
Detta påvisar en hög grad av medvetenhet kring andra politiska områden, aktörer och institutioner som redan befinner sig inom den säkerhetspolitiska sektorn.
Den sociala tonen
I detta avsnitt av den komparativa analysen kommer källmaterialets sociala ton dis-kuteras och analyseras. Här gäller det att granska om texterna är personliga, eller är skrivna med distans, om det finns ett tydligt jag eller du i texterna och om texterna är präglade av attityder och värderingar.265
I det bibliotekspolitiska källmaterialet finns ett tydligt fokus på medborgarnas kunskaper när det kommer till att bekämpa desinformation. Det handlar om att ar-beta med MIK, som en del av det livslånga lärandet hos individer. Den säkerhets-politiska tonen, när samma ämne behandlas, beskrivs arbetet på en mer statlig- och myndighetsnivå. Däri beskrivs det som att det är myndigheternas syfte att motverka desinformation. Fokus ligger på MSB och hur de ska identifiera desinformation och, i sin tur, neutralisera hoten med information utåt. På så sätt är det säkerhetspo-litiska angreppssättet ett mer omfattande arbete, som bygger på att MSB snabbt ska kunna motarbeta påverkanskampanjer, medan biblioteksområdets angreppssätt är individanpassat, där påverkanskampanjer som uppstår inte biter på medborgarna.
Det innebär att den säkerhetspolitiska tonen präglas av myndighetsansvar, medan
263 Carlsson (2018), s. 17-18.
264 Jonsson m.fl. (2019), s. 64.
265 Hellspong (2001), s. 80.
den bibliotekspolitiska tonen är mer individanpassad, där ansvaret läggs på med-borgarna att genom biblioteksverksamheter uppnår god MIK.
Hur biblioteken arbetar med desinformation tycks vara på ett proaktivt sätt.
Medan desinformation i ett säkerhetspolitisk perspektiv verkar inom ett aktivt för-hållningssätt. Biblioteken tycks arbeta förebyggande med desinformation, och MSB med bevakning över det rådande läget gällande desinformationskampanjer.
Det går alltså att se att bibliotekspolitiken axlar mer ansvar på medborgarna. I Den femte statsmakten står följande:
Om medborgarna, som medvetna och källkritiska användare, på allvar ska kunna axla rollen som aktiva samhällsaktörer behövs en ny folkbildningstid. I en sådan ny folkbildningstid ges möjligheter till alla att ta nya kompetenskliv och kontinuerligt fördjupa sina kunskaper kring medier och information[…]266
De skilda attityderna och angreppssätten kring desinformation i källmaterialets två områden, och hur det bäst bekämpas, sammankopplas dock i en gemensam värde-ring kvärde-ring en stark och levande demokrati, som är genomgående och återkommande i källmaterialets båda politikområden. Det är således demokratin som är gemensam för de politiska områdena. Vidare fungerar demokrati även som en förenande gren inom forskning kring MIK, oavsett politisk områdesanknytning.
Strategierna, dess rapporter och anknutna forskning, ingriper ett akademiskt språk, där texterna tycks tala till, vad som kan uppfattas vara regeringen eller andra beslutsfattande myndigheter. I källmaterialet återfinns en hög grad av övertygande, som handlar om att belysa problem, relevans och möjligheter inom den sektorn som texten berör. Texterna tycks således tala till läsaren på ett övertygande sätt.
Stil
I denna stildiskussion kommer källmaterialets utformning och formaliteter diskute-ras. Vidare kommer informella eller formella inslag att överläggas.
När det kommer till stilval i texternas utformning så använder Nationell säker-hetsstrategi och den analyserade säkerhetspolitiska forskningen, bilder på landskap, människor och soldater. Nationell biblioteksstrategi och dess rapporter använder inga bilder, utan har valt att porträttera böcker, människor och byggnader med il-lustrationer. Stilvalet kan ligga i områdenas bakgrund, där bibliotek förknippas med kultur och använder således kreativa illustrationer, och säkerhetspolitik förknippas med seriositet och rättsväsende och använder därför bilder av verkligheten, så som den är.
En annan skillnad mellan källmaterialets två politikområden är, hur förorden har för utformning. En del av det källmaterial som tillhör det säkerhetspolitiska området har förord, författade av högt uppsatta personer. Nationell säkerhetsstra-tegi har ett förord skrivet av statminister Stefan Löfven, och Att möta
266 Eellend (2017), s. 344.
informationspåverkan har ett förord skrivet av generaldirektören för MSB, Dan Eli-asson. Civilt försvar i gråzon och Kunskapsbehov för ett totalförsvar i förändring är forskningsrapporter och inleder därmed med en sammanfattning av texterna och har såldes inga förord. Förorden i det bibliotekspolitiska källmaterialet är alla skrivna av Erik Fichtelius, samordnare för nationell biblioteksstrategi. Variationen som återfinns i förorden i det säkerhetspolitiska källmaterialet blir således bredare, medan det bibliotekspolitiska källmaterialets olika förord är snarlika, där det inne-hållsmässiga inte särskiljer sig speciellt mellan de olika rapporterna. De säkerhets-politiska förorden skapar seriositet med auktoritet, medan det bibliotekssäkerhets-politiska förorden används mer som en uppdatering av rådande läge, gällande arbetet mot en nationell biblioteksstrategi.
Samband
Sambanddiskussionen är den sista av de komparativa analyskomponenterna. I detta avsnitt kommer sambanden mellan källmaterialets två olika områden att samman-kopplas. Att se till sambandet avser att granska om texterna refererar till varandra och således har haft inflytande på varandra.267 Övriga samband som har med det innehållsmässiga att göra kommer även att lyftas i detta avsnitt.
Ett tydligt samband går att finna mellan Från ord till handling och nationell säkerhetsstrategi. Sambandet är dock ensidigt, där det endast är rapporterna Från ord till handling och Den femte statsmakten som inspireras och refererar till Nat-ionell säkerhetsstrategi. Detta exemplifieras i följande citat: ”Vi följer upplägget i flera tidigare nationella strategier, framförallt med mönster från den nationella sä-kerhetsstrategin.”268 och:
Själva strategin bör formmässigt knyta an till andra Nationella strategier som regeringen anta-git, till exempel den Nationella säkerhetsstrategin i januari 2017. Där analyseras och formuleras värderingar, hot/utmaningar, mål och åtgärder kortfattat men konkret.269
Det är tydligt att man har blivit inspirerad av innehållet i den nationella säkerhets-strategin, när det kommer till uttrycket i Demokratins skattkammare att biblioteken bör ha en roll i det civila försvaret. Det säkerhetspolitiska källmaterialet hänvisar inte alls till bibliotekspolitik. Däremot finns det tendenser där biblioteken skulle kunna ha omtalats. Enligt det säkerhetspolitiska källmaterialet anses medie- samt utbildningssektorn ansvara för korrekt informationsförmedling och förmåga till kri-tiskt läsande.270 Här nämns alltså inte bibliotekssektorn. Antingen anses bibliotekens roll för korrekt informationsförmedling vara en del av utbildningssektorn, eller så handlar det om en omedvetenhet från den säkerhetspolitiska sektorn, om vilka bibliotekens resurser är och vad bibliotekarier besitter för kompetenser.
267 Hellspong (2001), s. 81.
268 Fichtelius m.fl. (2018), s. 1.
269 Fichtelius m.fl. (2017), s. 472.
270 Jonsson m.fl. (2019), s. 54.
Ett antal gånger i det säkerhetspolitiska källmaterialet, där verksamheter, åtgär-der och resurser dryftas, kan det kopplas till bibliotekspolitiken. Det som dryftas ligger nära kopplat till bibliotekssektorns arbete. Citat från Nationell säkerhetsstra-tegi:
Invånarnas förmåga att inhämta kunskap och bedöma information är betydelsefullt för Sveriges möjlighet att klara större och mindre påfrestningar. Dessa förmågor kan byggas upp genom utbildning och folkbildning som därför också har en viktig roll för vår säkerhet.271
Och från Att möta informationspåverkan:
Den viktigaste delen för att bygga beredskap är förberedelser. Genom att förbereda människor och etablera fungerande strukturer för att möta informationspåverkan möjliggörs ett snabbt och effektivt svar och ett mildrande av effekterna.272
Som biblioteks- och informationsvetare tycks dessa citat direkt peka på det fokus som finns inom biblioteksverksamheterna idag, genom de MIK-aktiviteter och andra digitala verksamheter som erbjuds. Det säkerhetspolitiska källmaterialet, utan att nämna bibliotekens verksamheter, åtgärder eller aktiviteter, tycks underförstått peka på dess relevans och betydelsefulla arbete. Bibliotekens och bibliotekariernas roll och funktion för källkritik, MIK och informationssökning, prickas alltså in som betydelsefullt i den säkerhetspolitiska kontexten, utan att nämnas. Detta beskri-vande kan ha gjorts utan vetskap om att de just beskrivit bibliotekssektorns verk-samhet, vilket i sin tur skulle betyda att det inte finns en förståelse för bibliotekens resurser och hur det kan kopplas till det civila försvaret. Däremot, kan denna omed-vetenhet bero på bibliotekens utsagda oförmåga att göra sig synliga. Inom aktuell MIK-forskning understryks däremot bibliotekariers spetskompetens när det kom-mer till informations- och kunskapsförmedling, i synnerhet i en skolbibliotekskon-text.273
Det bibliotekspolitiska källmaterialet refererar ofta och omgående till andra strategier, kommissioner eller aktörer, detta görs inte på samma sätt inom det sä-kerhetspolitiska källmaterialet. I Den femte statsmakten nämns medieutredningen och digitaliseringskommissionen. Däremot finns en förenande strategi, källmateri-alet sinsemellan. Både det bibliotekspolitiska källmaterikällmateri-alet tillika det säkerhetspo-litiska källmaterialet hänvisar till digitaliseringsstrategin. En annan förenande del är refererande till Agenda 2030, där de globala målen för hållbar utveckling finns som en röd tråd genom målbildsdiskussionen inom respektive politiskt område. När det kommer till biblioteksarbete med Agenda 2030 fokuserar det bibliotekspolitiska källmaterialet på mål 16: ”Peace, Justice and Strong Institutions”, med särskilt
271 Nationell säkerhetsstrategi (2017), s. 14.
272 Att möta informationspåverkan - Handbok för kommunikatörer (2018), s. 32.
273 Wagner (2018), s. 100; Grizzle m.fl. (2013), s. 104.
fokus på delmål 16.10: ”ensure public access to information and protect fundamen-tal freedoms, in accordance with national legislation and international agree-ments”.274 Det säkerhetspolitiska källmaterialet hänvisar till hela Agenda 2030s mål, och menar att man har som mål att Sverige ”[…]ska föregå med gott exempel för målens genomförande och ska även spela en ledande roll i det internationella genomförandet.”275
Delsammanfattning
Den komparativa analysen har belyst källmaterialets olika texter och ställt dem mot varandra genom att granska texterna utifrån Lennart Hellspongs sex komponenter för en komparativ analysmetod; sammanhang, språk, innehåll, den sociala tonen,
Den komparativa analysen har belyst källmaterialets olika texter och ställt dem mot varandra genom att granska texterna utifrån Lennart Hellspongs sex komponenter för en komparativ analysmetod; sammanhang, språk, innehåll, den sociala tonen,