Komposition

Denna del av studien har ett fokus på den hierarki som kan urskiljas i textens utformning och layout (Björkvall, 2019, s. 84).

5.1.3.1 Svenska Timmar språket

De illustrationer som återfinns i avsnittet har en designerad plats i relation till det övriga innehållet då bilden alltid är placerad på sidans övre del. Den första bilden, en röd hällristning symboliserande man och kvinna, är placerad i övre vänstra hörnet i en ideell position i anslutning till underrubriken ljudförändringar. Bildtexten beskriver hur orden för de två biologiska könen tillhör de äldsta medan texten istället behandlar diftonger och andra förändringar såsom push chains (Waje & Skoglund, 2011, s. 284). Nästa bild visar en person som läser i en hängmatta under ett träd en solig sommardag. Bilden är lite lutad och placerad på sidans högra mittparti i anslutning till avsnittet om lånord där det förklaras att nya fenomen kräver nytt vokabulär. Denna bild är kapitlets undantag då det är den enda bilden som inte är placerad på den aktuella sidans övre del, är något snedställd samt saknar en bildbeskrivning (Waje & Skoglund, 2011, s. 284, 286).

Under den runsvenska rubriken bryts löptexten på sida 290 för en bild av Eva, Adam och ormen i Edens lustgård. Tiden som behandlas sträcker sig från 800-talet fram till 1225, medan bildtexten behandlar Andreas Kempe, vilken var verksam under 1600-talet, och hans tanke om språkens ursprung där religionen var avgörande för hans teorier (se 5.1.3 modalitet för vidare beskrivning). Att texten bryts ger bilden en visuell framskjutenhet som indikerar att bilden och den information den förmedlar är betydelsebärande vilket i förlängningen kan uppfattas som dubiös då informationen som kopplar samman skrift och bild inte upplevs vara i full symbios. Relationen mellan skrift och illustration ska stärka eller komplettera varandras innebörd vilket, i detta fall, inte är fullständigt tydligt. Den semiotiska resursen kan istället antas vara att öka läsarens nyfikenhet och således skulle bilden kunna vara placerad var som helst i avsnittet då den inte besitter några betydelsebärande inslag i relation till det skrivna (Björkvall, 2019, s. 17, 25, 87).

5.1.3.2 Handbok i svenska språket

Sidorna är indelade i en huvuddel där brödtext och bilder är infogade samt en mindre marginal som används ytterst sparsamt. Bilderna är huvudsakligen placerade i nedre eller övre kant och beskrivningarna är konsekvent placerade under illustrationerna utom i ett undantagsfall där beskrivningen är placerad ovanför. Samtliga bilder är tagna rakt framifrån och perspektivet är tänkt att skapa engagemang hos läsaren (Björkvall, 2019, s.54–55).

Under huvudrubriken 37 språkhistoria I – från urnordiska till Gustav Vasa visas en bild på en julhälsning från en sexårig kung Karl XII till sin far. I marginalen finns texten transkriberad och under förklaras bilden. Avsnittet inleds med en förklaring av de olika språkfamiljerna under den något missvisande rubriken Svenskan i världen. Vidare listas de olika språkhistoriska epokerna där tidsangivelserna också kort förklaras. Nedanför, under en egen underrubrik, ges exempel på hur språket har förändrats med hjälp av bibelöversättningar från 1500-talet fram till år 2000 där det tydligt illustreras med ett och samma utdrag ur Matteusevanigeliet. Detta avslutas med en kort elevuppgift som avser att hitta skillnader i de olika översättningarna (Jansson & Levander, 2012, s. 266–267).

regler för bildförklaring då den är placerad ovanför bilden och inte under som på de övriga bilderna. Även bildens placering är av undantagskaraktär då den först och främst är den enda bilden i hela delkapitlet och för det andra är placerad över hela nedre delen av sidan, från kant till kant. Ingen annan bild i det föregående kapitlet överlappar marginalen och samtliga av dessa föregående bilder följer ett och samma mönster: Bilden är placerad i det huvudsakliga innehållsfältet med bildbeskrivningen under och marginalen ska det endast förekomma sparsamt med information som är central för innehållet i respektive avsnitt. Bilden på Gustav Vasas bibel bryter mot mönstret för bildhanteringen i detta läromedel. Denna typ av visuell framskjutenhet indikerar bilden och den information som förmedlas i relationen mellan illustration och skrift skulle vara central för hela kapitlet (Jansson & Levander, 2012, s. 278 ; Björkvall, 2019, s. 100–101).

5.1.3.3 Insikter i svenska 2-3

Det längsta avsnittet av åtta handlar om Gustav Vasas bibel. Tre relativt långa stycken och en bild tillägnas kungens insats för den svenska språkutvecklingen. Bilden i anslutning till informationen får inte någon skriftlig förklaring men dess placering indikerar att den har en betydelse till det runt om. Bilden föreställer fyra män och en pojke där en av männen sitter medan övriga står. Pojken står vid den sittande mannens sida, en man står bakom och två står framför och håller i en bok. Att det är en bok är inte heller tydligt då bilden är liten och illustrationen även kan visa en kudde eller en låda. Den sittande mannens kroppsspråk kan tolkas som något nonchalant där han sitter med benen i kors, tillbakalutad i sin stol och halvt sträcker fram handen mot de som håller i boken/lådan/kudden (Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, s. 323). Att bilden visar när Gustav Vasa tar emot den svenska översättningen av Bibeln, är underförstått genom den information skriften förmedlar.

På sidan 323 och vidare över till sida 324 får vi, efter Gustav Vasa, läsa om lånord. Även detta illustreras med en bild. Den upptar mer än hälften av sidan vilket antyder att bilden är av central vikt för textinnehållet på sidan. Den är en målning av tre personer i en kammare, två män och en kvinna. Personerna är klädda enligt sent 1700-talsmode, och männen är i färd att med att göra klart påsättningen av kvinnans peruk. Peruken hon har på sig är nästan lika hög som personerna i bilden. Kvinnan sitter i en stol i mitten av bilden och småler medan mannen till vänster kontrollerar peruken med ett vinkelmått, samtidigt som den andra mannen står högst upp på en stege och justerar peruken med en tång. Bildbeskrivningen lyder: ”Ordet peruk är ett låneord från franskan” (Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, s. 324). Brödtexten på samma sida lyfter det faktum att svenskan under 1700-talet lånade in ord från franskan, bland annat peruk, vilket bilden illustrerar. Eftersom bilden har en så dominerande position i uppslaget kan vi fråga oss om bilden har några andra funktioner än att endast illustrera ett enda lånord. Möjligtvis är den för att roa läsaren och hen en inblick i den franskdominerade 1700-talskulturen (Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, s.324).

5.1.3.4 Svenska impulser 3

På sida 312 börjar avsnittet om Den forna svenskan vilket inleds med en illustration från den äldre Västgötalagen. Under bilden på höger sida, i marginalen, återfinns kapitlets första bildbeskrivning och på den andra sidan står rubriken med brödtexten under denna. Texten fortsätter sedan på nästkommande sida, men avbryts med en informationsruta om skillnaden mellan språk och skrift högst upp på sidans högra del. Brödtexten fortsätter sedan i textfältet

och parallellt med den, i marginalen, återfinns en blå informationsruta i form av ett rundat, asymmetriskt utropstecken med exempel på latinska ord har lånats in till svenskan. Ovanför bubblan med ord finns rubriken …från latinet har vi fått, men den är, precis som bubblan, något asymmetrisk. Rubriken är tvärgående och bokstäverna olika stora i samma färg som bakgrunden i bubblan. Orden som listas är huvudsakligen religiösa och de är skrivna med olika färger och med ännu ett nytt typsnitt. Längst ned på sidan finns ett textexempel från den aktuella epoken i en blå ruta som ska föreställa slarvigt ditmålad med en bredspetsad penna, förmodligen en markeringspenna. Att sidan är uppbyggd på detta sätt kan ge ett ostrukturerat intryck och en känsla av delar utan en helhet. Det verkar finnas således obalans mellan de olika delarna och inte heller någon hierarki då huvudtexten bryts för något annat som då får en ideell position (Markstedt & Eriksson, 2013, s. 312–313).

Nästkommande sida inleds med den moderna översättningen av textutdraget från föregående sida i en liknande ruta, men i gult. En ordförklaring finns bredvid i marginalen på höger sida och under finns frågor för eleven att diskutera. Längst ner på sidan hittar vi ännu en informationsruta vilken behandlar utvecklingen av å, ä och ö samt ϸ. Färgen i denna ruta är beige med samma textur som väggfärg ditmålad med en nästan torr roller. På vänster sida, bredvid informationsrutan, finns en färgglad bild med en grön, slarvigt ditmålad bakgrund innehållandes illustrationer av de olika språkutvecklingar som nämnts ovan(Markstedt & Eriksson, 2013, s. 314).

5.1.3.5 Människans texter språket

Varje nytt avsnitt illustreras med en tidsaxel som visar hur länge perioden varar. Fram till fornsvenskan markeras en epok i taget, men sedan förekommer flera i samma axel såsom äldre och yngre fornsvenska. Även andra centrala händelser som påverkade språkets utveckling tas upp. Sveriges kristnande, Hansans etablering och Gustav Vasas bibel är några exempel på viktiga händelser som återfinns i tidsaxlarna.

Bilderna som kommer i avsnitten från Före svenskan (s. 317) fram till Runsvenska (s. 321), är alla relativt små. De är placerade över marginalen och in i textfältet vilket kan ge ett trångt och ostrukturerat intryck. Den första bilden visar en hällristning från Bohuslän. Bilden befinner sig långt ner på sidan och löper från den sista tredjedelen av textfältet och ända ut till kanten. En kort beskrivning av bilden finns ovanför den och tanken är att den ska illustrera att landet var bebott före det svenska språkets tid. På nästkommande sida informeras det om de språkrester som finns kvar i de nordiska språken från denna tid och dessa ords kopplingar till andra språk. Jämförelserna markeras med kursiv stil.

Tiden efter 1100-talet presenteras mer strukturerat än de tidigare motsvarigheterna. Detta ger ett intryck av att tiden efter Sveriges kristnande är den viktiga och det som hände före snarare kan uppfattas som lösryckta godtyckliga fakta. Det finns snålt med exempel på hur texter såg ut och formulerades under de runsvenska epokerna. Fokus ligger snarast på att tyda och förstå futharkerna i ett nusvenskt perspektiv med uppgifter där eleverna ska skriva meddelanden till varandra (Sjöstedt & Jeppsson, 2011, s. 317-321). Detta kan vara problematiskt då det ger ett intryck av att runorna har samma ljudvärde som det latinska alfabetet.