Nedan sammanfattas de resultat vi har redovisat utifrån vår frågeställning där varje fråga upprepas som en egen rubrik.
6.1 Hur framställs det språkhistoriska momentet i de valda läromedlen ur ett
multimodalt perspektiv?
Alla läromedel är multimodala. Förutom verbalspråklig skrift, har de även bilder, tabeller diagram, tidslinjer, marginaltext, och textrutor. Ofta är det bilder på föremål med bildtext som ger ytterligare upplysningar och kontextualiserar föremålet i bilden, som Gallerhushornet och Rökstenen.
Rent utseendemässigt skiljer sig de olika läromedlen markant. Boken Svenska timmar språkets komposition består huvudsakligen av svart löptext på vit bakgrund. Det finns inget innehåll i marginalen och texten bryts endast vid enstaka tillfällen för en bild eller informationsruta. Texten tilltalar sällan läsaren direkt, men hierarkin mellan de olika textdelarna är god med tydlig typografi som exempelvis rubriker i flera olika nivåer. Löptextens innehåll har dock stora svårigheter att interagera med de illustrationer som finns i avsnittet vilket kan resultera i att hierarkin mellan text och bild kan upplevas som tendentiös. Detta kan i förlängningen påverka läsarens uppfattning av sanningshalten i den modala presentationen.
Handbok i svenska språket har en tydlig komposition och typografi där rubriker och färgkodning mellan de olika delarna samspelar väl med avsnittets layout i stort. Interaktionen mellan bild och text fungerar huvudsakligen även om bilderna skulle kunna interagera mer tydligt med texten för att tydliggöra sambanden för läsaren. I de marginaler som finns i avsnittet förmedlar författarna information direkt till läsaren i form av bland annat lästips och förtydligande information om texten vilket fungerar väl i sammanhanget. Att det språkhistoriska momentet är uppdelat i två avsnitt är även det till läromedlets fördel då tiden före Gustav Vasas bibel innehåller färre textexempel än tiden efter. Detta illustreras även det tydligt i kapitlets komposition då del ett består av fler bilder medan del två innehåller fler exempeltexter. Detta gör även interaktionen mellan bok och läsare tydligare då studieuppgifterna i denna bok kommer löpande genom de olika avsnitten.
Insikter i svenska 2-3 interagerar gärna med sina läsare genom att ställa frågor och uppmuntra till aktiva handlingar som att till exempel leta fenomen i olika textexempel. Tyvärr korresponderar inte interaktionen mellan bok och läsare lika bra inom de multimodala aspekterna av bokens innehåll. Bildernas semiotiska resurser ska samspela med skrifttextens semiotiska resurser, vilket i det språkhistoriska kapitlet i denna bok kan tyckas svåra att förnimma. Bilderna, deras förklaringar och löptexten verkar vara obalanserade vilket påverkar modaliteten och kommunikationen med läsaren negativt. Bokens övriga komposition och typografi är å andra sidan märkbart samstämmiga och förstärker varandra genom rubriker, typsnitt och textfärg för att på så vis belysa och visualisera den kronologiska ordningen samt det som är viktigt eller svårt inom den fakta som presenterats.
I Svenska impulser 3 bryts texten konstant för bilder, textexempel och informationsrutor där granna färger dominerar mot den vita bakgrunden vilket sätter näst intill allt i en visuellt framskjuten position och hierarkin mellan de olika delarna blir otydlig. Denna organisering kan
olika former och färger, från mer traditionella fyrkantiga boxar till pratbubblor och andra mer abstrakta former i grälla färger, som inte verkar ha en fast placering i bokens layout utan verkar vara placerade godtyckligt. Skrifttexten är dock välskriven och lätt att ta till sig då författarna gärna interagerar med läsaren.
Även Larsson (2019) har analyserat boken i sin studie där hon bland annat uppmärksammar att även om boken vid första anblick ser tung ut att läsa, fyller kompositionen och det obrutna flöde skrifttext som uppstår regelbundet, en funktion och boken är faktiskt relativt lätt att följa. Vi är benägna att hålla med henne, men det kan vara relevant att lyfta att upplägget med färger och abstrakta former kanske inte tilltalar alla elever då det kan störa läsningen för till exempel intryckskänsliga individer. Det kan även påverka läsarens intryck av sanningshalten då modaliteten minskar till följd av det splittrade intrycket och det faktum att färgerna för tankarna till något påhittat.
Människans texter språket är en till synes skrifttät bok med ett genomgående färgtema i neutrala färger. De olika delarna i bokens komposition är tydligt markerade med typografiska resurser som rubriker i olika nivåer, typsnitt och avskiljare. Den mest påtagliga modala skillnad i kapitlet är kompositionen mellan tiden före och efter det latinska alfabetets införande. Avsnitten som behandlar tiden efter införandet av det latinska alfabetet, 1100-talet och framåt, kan uppfattas som mer estetiskt tilltalande än de föregående avsnitten då de är uppbyggda med en tydligare struktur.
Som tidigare nämnt finns det färre texter bevarade från tiden före Gustav Vasas bibel och detta illustreras genom att författarna har inkluderat illustrationer för tiden före, och exempeltexter för tiden efter. De bilder som presenteras är inte alltid i symbios med textens innehåll vilket kan upplevas som problematiskt då de inte fyller någon egentlig funktion annat än att vara utfyllnad eller tala direkt till läsaren. De textexempel som presenteras är å andra sidan tydligt relevanta då många av dem är illustrationer av den faktiska texten, och inte endast transkriptioner. Detta ökar den modala sanningshalten och interaktionen mellan text och bild, samt till läsaren.
6.1 Vilka teorier om språklig förändring kan skönjas i avsnitten?
Ofta går det inte med fullständig säkerhet fastslå att någon av de lingvistiska teorierna ligger till grund i läromedlen. Anledningen till detta är att de helt enkelt inte nämns, att otvetydiga förklaringar ges inte för språkförändring, eller att det helt enkelt saknas tillräckligt med detaljrikedom för att avgöra.
Av de fyra lingvistiska teorier som nämns i teoriavsnittet är det strukturalismen som verkar lysa med sin från frånvaro. Ingen av läromedlen tycks behandla språket som ett teckensystem i sina genomgångar av språkhistoria. Ett läromedel, Svenska timmar språket, när grammatisk förenkling antyds vara ett universellt drag hos språk skulle kunna tolkas vara baserad på generativ grammatik, men den teorin verkar inte ha legat till grund för de andra läromedlen. Sociolingvistik verkar däremot vara mer rikligt förekommande, och nämns även ordagrant i Svenska timmar språket. De andra läromedlen nöjer sig med att peka på socialisering, sociala sammanhang, domäner, eller grupper och språk.
Komparativ lingvistik och junggrammatik är desto bättre representerad i läromedlen. Alla texter, förutom Insikter i svenska 2-3 och Svenska Impulser 3, nämner indoeuropeiska, urgermanska, tidiga ljudförändringar, och språkdelning som upphov till nya språk. Svenska
impulser 3 och Människans texter språket, har även träddiagram som illustrerar släktskapet mellan olika indoeuropeiska språk. Ett läromedel, Svenska impulser 3, ger ännu starkare indicier på teorierna genom att nämna upphovsmännen bakom junggrammatiken. De läromedel vars genomgångar grundar sig på det komparativa/jungrammatiska perspektivet är innehållet huvudsakligen reserverad till att beskriva de tidiga skedena i språkhistorien.
Vad det gäller sociohistorisk teori är det svårare att säkerställa till vilken grad läromedlen är baserade på den. Det är även svårt att särskilja vad som är sociohistorisk och vad som är sociolingvistiskt. Vi har gjort ett försök att särskilja dessa två genom att sociolingvistiskt perspektiv får representeras av hur språk samspelar mellan och inom olika grupper i samhället, medan sociohistoriskt perspektiv representeras av historiska processer som förändrar samhället och på så vis förändrar språket. Eftersom läromedlens avsnitt handlar just om språkhistoria kan detta historiska perspektiv vara anledningen till varför just det verkar ta så stora utrymmen. De avsnitt som tycks grunda sig i sociohistorisk forskning tenderar att behandla språkperioderna fornsvenska, och nysvenska, även om det finns en viss antydning av det perspektivet i avsnitten om nusvenskan. Människans texter språket är den som behandlar dessa processer mest utförligt för vår närhistoria.
6.3 Hur kopplas innehållet i de valda läromedlen till det centrala innehållet och
kunskapskraven i Svenska 3?
För de mest relevanta händelserna i språkets historia redogörs i samtliga böcker dessa i kronologisk ordning, vilket gör det lätt att följa för läsaren. Informationen som delges korresponderar väl med styrdokumentens aktuella delar för vilken information i läromedlen tydliggör de aspekter av styrdokumenten som kan anses som otydliga.
Det problematiska är snarast kopplat till formuleringen av den punkt om språkförändring som styrdokumenten förmedlar då det inte finns några utvecklande bindeord att förklara innebörden av vad som förväntas av eleven. Tolkningsperspektivet av ordets innebörd för innehållet blir för stort, delvis på grund av placeringen i styrdokumenten. Detta innebär att exempelvis utformningen av studieuppgifter inte är konsekventa till kursens innehåll utan snarare är en produkt av författarnas egen transformering av vad ordet “språkförändring” ska innehålla.