Konflikthanteringskunskaper

Pedagogernas kunskaper om konflikter och konflikthantering kom uteslutande från erfarenheter. Tre av pedagogerna hade någon form av utbildning inom yrket men de hade inte fått någon utbildning inom konflikthantering där. Kunskaperna kom från erfarenheter i yrket säger alla pedagogerna och även av sina kollegor, nämnde två stycken pedagoger. Susanne förklarade det såhär: "Oftast ser man någon kollega: Det där var rätt smart att göra så kanske jag också kan göra. Man lär sig rätt mycket av varandra...Sådär skulle nog aldrig jag gjort för det känns inte ok liksom."

Susanne uttryckte även under intervjun en saknad och behov av kunskaper. Både ifrån när hon gick utbildningen och i nuläget. "Alltså jag skulle gärna gått på konflikthantering också utöver det man har läst. Man känner att det behövs. Inte bara genom barnen utan alltså med vuxna också i personalgrupper och så, man behöver det[...]Men det är jätteviktigt. Jag tycker det skulle finnas." Hon tycker det saknas utbildning om det och att man borde ha det för det är viktigt, enligt henne själv och när hon ser till barngruppen eller förskolan i allmänhet.

Utas Carlsson (2001) och Wahlström (1996) anser att kunskaper om konflikthantering är viktigt och borde uppmärksammas mer. Utas Carlsson (2001) skriver att det lönar sig att lära barnen konflikthantering i skolan. Barnen vet hur de ska hantera konflikter själva vilket gör att läraren inte behöver ingripa lika ofta, lär man ut till dem redan när de är små hjälper det dem i skolan och inför framtiden och god konflikthantering kan förebygga dålig atmosfär och mobbning. I sin avhandling tar Utas Carlsson (2001) upp en utvärdering gjord av RCCP, Resolving Conflict Creatively Program, som utfördes av Aber, Brown och Henrich i 15 av New Yorks skolor åk 2-6. Aber, Brown och Henrich utvärderade hur eleverna påverkades av att ha RCCP lektioner under sin skoltid. Lektionerna handlade om bland annat kommunikation, känslor, konfliktlösning, rättvisa, samarbete och bekräftelse. Utvärderingen uppvisar att barn som fått utbildning i konfliktlösning har fått större sociala färdigheter likväl som bättre resultat i de övriga skolämnena.

Barn tjänar på att lära sig om konflikthantering både inför att handskas med konflikter och för att själva växa. Utas Carlsson (2001) skrev även att barn som lär sig handskas med konflikter på ett gott sätt enligt dem, deras självkänsla kommer att växa.

Det är inte enbart barnen som behöver utbildning, Utas Carlsson (2001) skriver att det är också viktigt för lärarna och pedagogerna att få utbildning inom konflikthantering.

Vill man skapa förändringar i skolan eller samhället inom konflikthantering måste personalen få undervisning inom det under sin utbildning. De behöver få redskap och kunskaper för att kunna lära barnen i sin tur.

Även Wahlström (1996) beskriver vikten av att personer i ledarställning lär sig att hantera konflikter även om det är viktigt för alla att lära sig det. Det är viktigt att lära barn konflikthantering, även de barnen som inte går i skolan än. Det är en viktig kompetens att ha inför framtiden.

Utas Carlsson (2001) tycker också det är väldigt viktigt att det införs i utbildningen för barnen och hon tror vidare på att det ska införas i skolan som lektioner. Hennes dröm är att det i framtiden införs som ett obligatoriskt ämne på lärarutbildningen, vilket verkar vara på väg att uppfyllas då konflikthantering tas upp i vissa kurser i den nya förskollärarutbildningen och i vissa sidoämneskurser men finns ännu inte som ett eget ämne. Det saknas till viss del i utbildningen, det är en viktig kompetens att ha, borde läras ut om och barnen behöver också lära sig om det. Alla behöver skaffa sig mer kunskaper inom området och praktisera sina kunskaper i verkligheten, så man inte riskerar att de blir åtskilda. Man lär sig även av sina erfarenheter och att praktisera konflikthantering.

Det kan också vara anledningen till att de övriga tre pedagogerna inte uttrycker en saknad av utbildning om konflikthantering eftersom de lär sig den genom sina erfarenheter och kollegor. De kanske tycker att de lär sig mer genom upplevelsen eller så har de inte reflekterat över behovet av kunskap.

Det är helt i Vygotskijs anda om att man lär sig tillsammans med andra och att man först lär sig kunskapen socialt. Det är i konflikthanteringssituationen både pedagoger och barn lär sig om hur det ska hanntera konflikten, hur man kan gå till väga, och det finns olika sätt på grund av alla de olika konflikter som kan uppstå. När de sedan har varit med om hanteringen börjar det byggas upp inre processer på hur man kan lösa konflikter vilket gör att såväl barn som pedagog har metoder och sätt för att hantera konflikter nästa gång de uppstår. Den kunskapen kan man inte läsa sig till, men man kan läsa om olika sorters metoder. Pedagogerna går vidare i sin utvecklingszon genom samspelet i konflikthanteringsprocessen där de utmanas av situationen och barnen. De kan även få inspiration och idéer av sina kollegor när de hanterar konflikter. Barnen går vidare i sin utvecklingszon i samspelet vid konflikthanteringen och de vuxna behöver vara med eller en kunnig kamrat. Någon som hjälper barnen och utmanar dem framåt i sin utveckling. Barnen får sina kunskaper från pedagogerna och de andra i sin

omgivning, de tar in kunskapen från det yttre till det inre. Barn behöver få praktisera sina kunskaper för att befästa dem och inte bara höra om hur man går tillväga.

Det man kan utläsa är att konflikthantering är en kunskap som värderas som viktig och man behöver lära sig mer om både som pedagog och barn. Man vinner mycket på att utveckla sin konflikthanteringsförmåga. Atmosfären förbättras, barnen lär sig lösa konflikter själva, vuxna lär sig lösa konflikter, bra att kunna inför framtiden och att kunna hantera konflikter påverkar andra saker som de sociala färdigheterna som utvärderingen gjord av RCCP tar upp (Utas Carlsson 2001).