Metoder för konflikthantering

Under intervjuerna berättade pedagogerna vilka metoder de använder i en konfliktsituation. De hade individuella skillnader i tillvägagångssätt, men de hade alla en gemensam nämnare. Den metod alla pedagogerna använde sig av var samtal. På ett eller annat sätt använde sig pedagogerna av en samtalsfunktion i konfliktsituationen. De kommunicerade om konflikten, barnen fick prata med varandra, det skulle vara en dialog.

Susanne talade om för oss att hon brukar ta barnen ifrån platsen där konflikten uppstod för att sedan låta barnen berätta vad det var som hade hänt och det får barnen göra utan att den andra avbryter. "Och då är det prata och ta ifrån dem så får var och en säga sitt. Och så nu pratar den, så får den prata färdigt, sen du. Så att de inte avbryter varandra hela tiden utan ge dem den tiden." Det tyckte hon var viktigt, att båda fick komma till tals och att man lyssnade på båda. Barnen skulle få öva sig i att sätta ord på det de själva hade gjort i konflikten, för att kunna se sina egna misstag också. Ibland stannar hon kvar på konfliktplatsen med barnen, men är det något större tar hon dem därifrån.

En annan av pedagogerna, Linus, beskrev att han brukade sätta sig ner på barnens nivå för att de ska känna sig tryggare och tala lugnt med dem. Han säger vidare: "Jag brukar ofta säga att jag blir inte arg bara ni berättar vad det är som har hänt liksom och vem som gjorde vad kanske och sådär, så dem känner sig trygga i det och inte blir rädda liksom. Så att dem också lär sig att dem kan berätta saker och sådär utan att få skäll." Man får som pedagog också neutralisera sig själv ibland säger han, om man känner sig arg eller stressad över något annat så inte barnen tror det är dem man är arg på. Tonvikten ligger på hur han själv uppträder, att låta barnen komma till tals och skapa en trygg atmosfär. Nyckeln är kommunikation. Han går vidare med att säga att han inte vill skrika i onödan.

Anders tog också upp rösten som metod. Han berättade att han höjer rösten när det verkligen är allvarligt. Det fyller ingen funktion att ha höjd röst hela tiden. Han ogillar att behöva skrika men ser att det fungerar.

Två av pedagogerna talade även om att låta barnen tänka efter. Linus sa att ibland behöver man inte ta tag i konflikten meddetsamma utan kan vänta tills barnen fått lugna ner sig en stund. Sen kan man prata med dem om det som har inträffat och se om de kanske har några förslag på lösningar. Man kan tala om vad barnen kan göra om det inträffar igen, vad de kan göra för att avbryta det i tid, innan de börjar slåss igen. I våra observationer kan vi se att den mest använda metoden är att föra en dialog med barnen. Det sker på olika sätt. Ibland samtalar de med barnen om det inträffade, ibland är det i form av tillsägelser till exempel "Ni får inte slåss." "Ni vet att ni inte får snurra.". Många gånger gick pedagogerna ner på barnens nivå i konflikterna genom att huka sig. Vid något tillfälle talade de om känslor med barnen vid konflikten, för att hjälpa barnen att sätta sig in i hur den andre personen kände sig och gav förslag på lösningar till barnen för att avstyra eller avbryta en konflikt.

De använde sig också av andra metoder som att skifta runt med redskap, exempelvis cyklar eller håvar, som används så att alla får delta. Pedagogen sa till när det var dags att byta men låter barnen själva välja till vem de vill överlämna. En annan gång hittade de på en annan aktivitet som barnen kunde göra istället, när de inte hade några redskap utan bara väntade. De kunde placera ut barnen på olika ställen när det hade inträffat en konflikt med fysiska inslag.

Vi har ett exempel från våra observationer när pedagogen samtalar med barnen och sen placerar ut dem: Alla barnen och pedagogerna står tillsammans på ett led och väntar på att få gå in till en aktivitet. 3 pojkar, Adam, Noah och Erik står tillsammans i ledet. Adam har en cykelhjälm på sig och efter en stund börjar Noah och Erik slå lite på hans hjälm. Sen börjar de slå på varandras huvud.

"Du slog hårdare," säger Noah. Sen slår han Erik hårt i huvudet. "Nej, aj," utbrister Erik och slår tillbaka i Noahs huvud och ansikte.

Den manliga pedagogen, Anders som står framför ingriper. Han drar pojkarna ifrån varandra och går ner på deras nivå.

"Vad gör ni?" frågar Anders. Han talar med mörk och hård stämma, rynkad panna. "Han slog mig först," säger Noah.

"Nej han slog mig först," säger Erik.

Anders går vidare med att fråga alla tre pojkarna vad var och en har gjort och sedan säger han till Noah att gå bak och ställa sig vid den kvinnliga pedagogen, Susanne och

att Erik ska stanna vid honom. Han talar om för Susanne att pojkarna har slagits med varandra och därför ska de nu stå där de står.

I exemplet kan man se att pedagogen går ner på barnens nivå, visar tydligt med sitt kroppsspråk att han menar allvar och ogillar att de slår varandra. Efter det låter han barnen var och en berätta sin sida av konflikten. Sen placerar han ut barnen i ledet för att undvika liknande situationer eller som en följd av att det är inte tillåtet att slåss. Anders använder sig av sin makt som pedagog men för en dialog med barnen om konflikten. Eftersom det var en allvarligare konflikt fick han ingripa och lösa den. En annan framträdande metod pedagogerna använde sig av var att låta barnen tala om det med varandra och försöka lösa det själva. Det kom fram hos alla pedagogerna i intervjuerna att de försöker låta barnen själva lösa konflikterna. Susanne beskrev det såhär: "...vi jobbar med att de ska få kunna lösa saker själv, först och främst. Går det inte så givetvis får de komma till oss och många gånger kommer de till oss. Och vi ber dem då att försöka lösa det själv." Det verkar vara ett arbetsätt pedagogerna har kommit överens om att ha och det syns tydligt i observationerna att de praktiserar metoden. Metoderna pedagogerna använder sig av innefattar delar av metoderna vi beskrivit i avsnitt 3.2. Maltén (1998) skrev om fyra olika strategier vid konflikthantering. I pedagogernas svar ovan kan man se att de använder sig av rituella strategier och samverkansstrategier. Rituella strategier använder de sig av när de hukar sig och sätter sig ner på barnens nivå och därmed tar bort lite av maktaspekten och lättar upp konflikten. Även om Maltén (1998) menar på att den strategin inte hjälper själva konflikten underlättar den stämningen. Samverkansstrategin praktiserar pedagogerna hela tiden med barnen i olika former. Pedagogerna samtalar med barnen om konflikten. De förhandlar emellanåt mellan barnen när de märker att barnen inte kan lösa konflikten själva. Och ibland använder de sig även av medling, vilket man kan se när pedagogen Linus beskrev ovan hur han lät barnen tänka över situationen och sedan frågade barnen hur de skulle kunna lösa situationen om den händer igen. I den situationen låter Linus barnen komma fram och själva komma med lösningen, vilket är vad medling innebär enligt Utas Carlsson (2001) och Wahlström (1996). Pedagogerna gick inte igenom alla stegen i Wahlströms (1996) medlingsprocess varje gång vid en konflikt men de praktiserade delar av metoden. Det första pedagogerna gjorde var att fastställa vad konflikten handlade om och sedan försökte de hjälpa barnen att lösa den. När de gjorde detta hoppade de över mitten-stegen i medlingsprocessen som var känslorna och barnens önskelösning. Wahlström (1996) skrev att det var väldigt vanligt att göra men

ville understryka betydelsen av att ha med de två stegen också. Även om hon förstod att det kunde vara problematiskt för pedagogerna eftersom barnen är många, konflikterna finns i massor och de har inte mycket tid. Och vi kunde se både i intervjuerna och i observationerna att många av gångerna talade pedagogerna och barnen om känslorna i konflikten. Pedagogerna försökte hjälpa barnen att förstå hur den andre känner sig vilket är en viktig del av att hantera konflikten för att underlätta kommunikationen (Utas Carlsson 2001, Wahlström 1996). Och kommunikationen är ett viktigt verktyg att ha vid konflikthantering.

Pedagogerna var också noga med att låta alla barnen som var involverade i konflikten komma till tals och att man skulle lyssna på varandra. Friberg (2011), Utas Carlsson (2001) och Wahlström (1996) skriver om vikten av att båda ska bli hörda och bli lyssnade på i vid hanteringen av konflikten. Utas Carlsson (2001) och Wahlström (1996) har med det som delar i sina medlingsprocesser. Det är ännu en bekräftelse på att pedagogerna praktiserar medling vid konflikter i förskolan.

Innan de gick in i en konflikt som konfliklösare eller stöd var pedagogerna medvetna om att de fick, som Linus uttryckte det, "neutralisera sig". Pedagogerna får försöka trycka ner sina egna känslor och teorier om vad som hänt och lyssna på barnen. de Klerk (1991) räknade i sin bok upp en del saker man fick ha i åtanke när man gick in i en konflikt för att lösa den, till exempel att respektera alla inblandade, att visa hänsyn och att alla har rätt ur sin synvinkel. Detta gjorde pedagogerna innan de gick in i konflikten. Vi såg aldrig under våra observationer att pedagogerna var respektlösa mot några av barnen när de hanterade konflikten. De kunde fördöma handlingen men aldrig barnet. Utas Carlsson (2001) beskrev det förloppet i sin bok. Man kan fördöma handlingen men aldrig personen.

Vissa gånger använde sig pedagogerna av tillsägelser som metod och hade inte längre samtal. Utas Carlsson (2001) skrev i sin bok att ibland passar inte medling som metod om det är något större som exempelvis mobbning, då måste pedagogen markera direkt att detta är ett beteende som inte accepteras. Detta gjorde pedagogerna. De markerade emellanåt mot barnen med tillsägelser när det gällde fysiska konflikter, för att slåss är ett beteende som inte tolereras. Men ibland hade de även samtal efteråt om vad som fick konflikten att urarta.

Maltén (1998) och Utas Carlsson (2001) skrev båda att det var av betydelse att lösningen på konflikten gynnade alla inblandade. Det skulle vara vinna-lösningar för alla. Metoderna pedagogerna använde sig av resulterade för det mesta i vinna-vinna

lösningar, för de var medvetna om att båda barnen skulle bli nöjda med lösningen. Metoden man använder påverkar lösningen av konflikten. Därför är det viktigt att tänka över hur man hanterar konflikten och försöka använda sig av en metod som leder till positiva resultat.