Resultatdiskussion

Syftet med vår studie var att undersöka hur pedagogerna arbetade med konflikthantering mellan barn i förskolan. Våra frågeställningar är syftet sett ur olika perspektiv i mindre beståndsdelar. Vi utgick ifrån våra frågeställningar när vi delade upp resultat i teman. I vårt resultat framstod det två punkter som är själva stommen för vårt arbete, nämligen kommunikation och strategier för problemlösning. När vi började läsa om tidigare forskning i ämnet konflikthantering kom kommunikation upp flera gånger och även pedagogerna i vår undersökning la stor vikt vid just kommunikation. Pedagogerna framhöll hur viktigt det är för barnen att kunna kommunicera med varandra i konfliktsituationer. Detta är något som även Friberg (2011) och Utas Carlsson (2001) skriver om. De skriver båda att det är viktigt att ha en fungerande kommunikation i konflikthanteringen. Det kommunikativa sättet att hantera konflikten verkar vara den metod som ger mest beständiga lösningar och positiv inverkan på de inblandade. Friberg (2011) menar på att de flesta konflikter uppstår på grund av brister i kommunikationen. Barnen måste lära sig att kommunicera, inte bara för att bli förstådda av andra eller förstå andra utan för att kunna lösa konflikter de möter i sin vardag. Konflikter kommer barnen stöta på under resten av sina liv därför behöver de lära sig att kommunicera för att kunna hantera dem.

När pedagogerna talar om kommunikation menar de exempelvis gränsdragningar, att tala om vad som är tillåtet och förbjudet, att barnen lär sig att tala om turordning och om att dela med sig. Barnen behöver lära sig att turas om att tala och lyssna på varandra vid en konflikt likväl som att turas om att använda olika redskap och leksaker. Pedagogerna menar också att kommunikation är ett verktyg som de använder sig av när de går in i konfliktsituationer och ska stötta barnen i hanteringen genom medling. De vill att det

ska bli ett samtal mellan barnen. De är med och hjälper till vid inledningen så att båda barnen får komma till tals och berätta sin syn på konflikten. Sedan får barnen samtala med varandra om hur de ska lösa situationen och pedagogen är med som stöd.

Under begreppsförklaringen kommunikation i tidigare forskning beskrev Wahlström (1996) den icke verbala sidan av kommunikation till exempel kroppsspråket, rösten och att lyssna. Pedagogerna berör också dessa delar av kommunikation, de beskriver hur de kan använda rösten som ett verktyg vid konflikter när de ska ingripa. De kan ändra tonfall och röstläge för att påverka, till exempel höja rösten för att påkalla uppmärksamhet eller tala med mörkare, hårdare röst för att visa att de menar allvar eller använda en lugnare stämma för att skapa en vänligare atmosfär. Kroppsspråket använder de för att markera och underlätta för att samtala. Pedagoger kunde vid konflikter huka sig ner för att komma på barnens nivå, lägga handen på ett barns axel för att ingripa eller skilja dem åt vid våldsamma konflikter eller sända ut lugnande signaler med hjälp av kroppen. Wahlström (1996) skriver att man ska vara medveten om de signaler man sänder ut med den icke verbala kommunikationen för det påverkar också vid samtalet. Hon skriver vidare om vikten av att aktivt lyssna. Pedagogerna tycker också att det är viktigt att barnen lyssnar på varandra för att förstå den andras perspektiv i konflikten.

Den andra punkten är strategier för problemlösning. Pedagogerna använde sig av ett antal olika strategier. De hade en strategi om ingripandet vid en konflikt. Ingripandet skedde direkt om det förekom fysiskt eller psykiskt våld annars lät de barnen försöka lösa konflikten själva och ingrep endast om barnen inte kom vidare utan hjälp. En av de större strategier pedagogerna använde sig av var att låta barnen lösa konflikter själva i möjligaste mån. Pedagogerna ansåg att det var viktigt för barnen att lära sig att hantera konflikter själva. Anledningarna till detta är att det är en viktig kunskap att ha och att det är bra att kunna inför framtiden i exempelvis skolans värld. Utas Carlsson (2001) och Wahlström (1996) tycker det är viktigt att barnen förvärvar sig kunskaper i konflikthantering. De anser att det är bra för barnen att kunna hantera konflikter själva för att det är en bra kunskap att ha och om barnen kan hantera konflikter bygger de upp en bra självkänsla och en tryggare atmosfär. Den andra strategin pedagogerna använde sig av mest var medling. De var där främst som ett stöd för barnen och hjälpte till att föra ett samtal över konflikten. Pedagogerna tyckte att man skulle föra ett samtal. Pedagogerna använde sig av två av de strategier som Maltén (1998) beskrev, rituella strategier och samverkansstrategier. Exempel på rituella strategier som pedagogerna

använder sig av är att de sätter sig ner så att de hamnar på barnens nivå när de samtalar. Samverkansstrategier som de använder sig av är att samtala och medla. Dessa strategier underlättar konflikthanteringen för att de skapar en god samtalsatmosfär genom att ta bort maktaspekter och bjuda in alla inblandade i samtalet. En strategi som pedagogerna på denna avdelning inte praktiserade så mycket men alla ansåg som en viktig del var att arbeta förebyggande med konflikthantering. Förebyggande arbete kan vara att föra samtal över konflikter och känslor i grupp, detta gjorde pedagogerna ibland. Det går ut på att lära barnen att hantera konflikter innan de hamnar i en konfliktsituation, att ge dem verktyg att använda. Pedagogerna ansåg att det är viktigt att arbeta förebyggande för att barnen ska känna en trygghet när de väl hamnar i en konfliktsituation, de har då pratat kring ämnet tidigare och har lite vetskap i området. Barnen behöver tränas i att hantera konflikter, det är inget som de kan lära sig att hantera utan att träna på det. Träning ger färdighet.

Vi är medvetna om att det är enbart pedagogernas syn på konflikthantering som kommer fram i vår undersökning och inte barnens. Därför kan vi inte uttala oss om barnens tankar kring om det hjälper med förebyggande arbete, om de tycker att medling är en bra metod eller vad de anser är viktigt vid konflikthantering. Vår studie tar mer upp hur pedagogerna kan agera, vad de anser att man bör tänka på och beskriver olika metoder vid konflikthantering. Studien tar upp hur man kan införskaffa sig goda kunskaper i ämnet och förklarar att vissa konflikter inte går att lösa men man måste hantera dem ändå. Det finns inga universella metoder eller lösningar som passar perfekt i alla lägen utan man får se utifrån varje situation och välja lämpligaste arbetssätt.