5. Analys och Diskussion
5.2 Konsekvenser
Här diskuterar vi de konsekvenser vi stött på samt konsekvenser som kan uppstå utifrån hur det väljs att planera i staden. Det handlar framförallt om vilka strukturer och människor som gynnas och inte gynnas av planeringen. Vi väljer också att ta upp en oväntad konsekvens som dykt upp och som egentligen inte besvarar frågan, men är intressant att upplysa och kan vara relevant för vidare studier.
Det finns en vilja att sträva efter ett traditionellt stadsideal och respondenterna menar att det är viktigt att komma bort från modernistiskt byggande då det skapar otrygga miljöer som inte är levande46. Tunström lyfter fram att det bygger på att återskapa en stad som funnits tidigare. Äldre strukturer som lyfts fram anses ideala medan andra strukturer ses som problematiska (Tunström 2009:52). Detta stämmer in på hur respondenterna har uttryckt sig. De vill sträva efter ett traditionalistisk byggande och komma bort från det modernistiska47. Konsekvensen av det är att det skapas en polarisering mellan en god och en problematisk stad som Tunström pratar om. Det traditionella stadsidealet likställs som det rätta, medan det modernistiska blir dess motsats. Tunström menar att det skapar en normativitet (Tunström 2009:67f), vilket är tydligt utifrån våra resultat. Normativiteten hävdar vad som är stad och inte. Att ge sig själv tolkningsföreträde till att definiera staden menar Tunström förmedlar elitism som innebär makt (Tunström 2009:174). Westin trycker också på detta och menar att vissa delar av staden kan uteslutas (Westin 2010:200). I vårt fall ses till exempel Kv. Kanoten mer som stad än Kronoparken, vilket bidrar till en statushierarki av stadens olika delar. Som tidigare nämnt
kan avståndet också vara en betydande faktor till detta. Våra respondenter ansåg till exempel att bostadsområden inte tillhörde staden och att det var innerstaden som var själva staden48. Vi tänker att även om intentionerna i till exempel Grundviken eller Kv. Kanoten är att planera för alla människor, så kan konsekvenserna bli att det ändå bara blir en viss grupp av människor som flyttar dit bland annat eftersom det är ett traditionellt ideal som det strävas efter. Det kan finnas andra faktorer också som spelar in.
New Urbanism-rörelsens idéer grundar sig på ett traditionalistiskt ideal, men inspireras av nya inslag. Fokus ligger på att stärka de sociala värdena och där ser vi en liknelse genom vårt material av hur planerare och politiker vill planera. Problemet med både New Urbanisms idéer och det traditionella idealet är att de båda förespråkar en stad som många gånger anses inte har funnits och inte stämmer med verkligheten. Enligt bland annat Siverts är denna bild av en gammal stad romantiserad (Sievert 2003:19ff) och eftersom vårt insamlade material också grundar sig på det idealet kan det ge konsekvenser. Detta betyder att de verktyg som används för att nå idealet inte garanterar att resultatet blir så som det är tänkt. I detaljplanen för Kv. Kanoten, planprogrammet för Grundviken, ÖP:n och den strategiska planen ges det många gånger beskrivningar av hur platserna och staden både kommer att se ut och upplevas. Detta får oss att tänka på det som Westin pratar om, glappet mellan vision och verklighet (Westin 2010:16f). Vi tänker att även om intentionerna för både Kv. Kanoten och Grundviken är att det ska präglas av en viss struktur och förmedla en särskild upplevelse eller känsla, så kan ju verkligheten komma att bli något annat. Det kanske slutar med att verkligheten blir något annat än det som beskrivits i planerna. Detta är en konsekvens som vi har stött på när det gäller planeringen. Även om tanken för planeringen är god så kan resultaten komma att bli något annat. Detta har vi flera exempel på, Westins exempel på Hammarby Sjöstad (Westin 2010:16f) och den modernistiska planeringen många gånger. Det har ju inte avsiktligt planerats så att det ska bli problematiska eller tomma och tråkiga platser. Vi frågar oss om Kv. Kanoten kommer att bli en naturlig del av centrum och om folk kommer att känna att de kan röra sig fritt där, och om Grundvikens beskrivning av stadsmässighet kommer att upplevas stadsmässig? Man kan ju aldrig veta hur känslan på platsen kommer att bli. Som en av respondenterna svarade:
Vi kan ju tycka att det ska vara ett rikt kulturliv här, och så kan vi ge bra förutsättningar för det såklart, men om det inte finns någon som vill starta en
kul krog och inte några människor som vill gå dit, så kan vi ju inte tvinga folk” (Politiker 2, 2015- 04- 23).
Man kan som sagt ge de bästa förutsättningarna för platsen, men det som sedan sker är svårare att kontrollera. I detaljplanen för Kronoparken 1:24 däremot, ges det inga beskrivningar på hur platsen kommer att upplevas, utan fokus ligger på att förmedla hur den fysiska utformningen kommer att se ut. Vi kan därför inte på samma sätt registrera in hur platsen kommer att upplevas och på så sätt kan vi heller inte bli besvikna. Problemet där är däremot att platsen då redan från början upplevs tråkig och livlös, vilket kan resultera i människor inte vill bosätta sig där för att det inte anses vara en attraktiv plats.
Vi har uppfattat att många begrepp som används i planeringsdokumenten är breda och tolkningsbara. Livskvalitet är ett exempel på ett sådant begrepp. Det ges inte någon tydlig definition och det blir upp till planerarna att tolka innebörden. Detta kan skapa konsekvenser i och med att planeringen kan resulteras i att den inte blir som politikerna har tänkt. Tunström menar att det är viktigt att ständigt föra diskussioner kring stadsutveckling och kritiskt reflektera över språkmedvetenheten. Både hon och Söderlind menar också att sökande efter nya begrepp bör uppmuntras (Tunström 2009:175f; Söderlind 2002:46). En respondent höll med om detta och menade att det är viktigt att tydligt förklara vad man menar när man använder sig av olika begrepp. Detta var något som Karlstad behövde jobba mer på ansåg respondenten49.
En oväntad konsekvens som vi fick vetskap om under intervjuerna var att byggherrarna har en större roll i planeringsprocessen än vi hade trott. De vill också få sina röster hörda och bygga på det sättet som de anser är det bästa. En respondent menade att Karlstad ibland har svårt att hålla i sina mål hela vägen och förklarade problematiken med att säga nej till vissa byggherrar. För att kommunen ska kunna följa sina mål fullt ut så måste de säga nej till byggherrarnas förslag, men rädslan för att det istället inte kommer att byggas alls är större och därför händer det att kommunen ger vika. Där sker en krock i stadsidealet och visionerna. Personen menade på att om man säger nej för många gånger kan det leda till att företagen tröttnar på att vilja bygga, så därför vill kommunen inte hålla allt för hårt i sina egna värderingar. De får helt enkel kompromissa i vissa lägen, vilket medför att byggherrarnas stadsideal får ta plats när det gäller vissa planer. Respondenten trodde att om kommunen
kunde diskutera kommunens målbilder för staden med byggherrarna skulle staden se annorlunda ut50.
[...] om man bara går på byggherrarnas stadsideal som är något helt annat. Att man vill bygga punkthus överallt. Då kommer vi att hamna väldigt fel. Då kommer inte Karlstad att bli attraktivt. I alla fall inte om vi bygger punkthus. [...] Det blir ju fler bostäder och det är ju bra, men det är ju bara ett delmål. (Planerare 3, 2015- 04- 21)
Vi kunde även se ett visst glapp i plandokumentens visioner och hur de uppfattades av de olika respondenterna. Glappet handlade om Grundvikens framtida utformning och struktur. Tre av respondenterna hade olika syn på detta även om beskrivningen i planprogrammet är tydlig. Enligt planprogrammet beskrivs det tydligt att området ska präglas av stadsmässighet framförallt kring “huvudstråket”, där det ska finnas en blandning mellan bostäder och verksamheter, mötesplatser och knytpunkter (Stadsbyggnadsförvaltningen 2009:7). Denna beskrivning tyckte en av respondenterna stämde bra51, men en annan menade att det inte skulle bli stadsmässigt utan bara ett vanligt bostadsområde med lite verksamheter52 och den tredje menade att det i princip bara skulle bli verksamheter och inte så många nya bostäder53. Detta måste göra byggnationen av det planerade området betydligt svårt då det finns olika tolkningar för hur det ska utformas. Vi tyckte att det var intressant att det framstod ett glapp så pass tidigt i processen. Söderlind menar på att dessa typer av konflikter beror på människors olika tolkningar av verkligheten och dess olika ideologier (Söderlind 2002:4). I detta fall var det stadsmässigheten som blev tvetydigt och vi kom fram till att stadsmässigheten i Kv. Kanoten inte var densamma som stadsmässigheten i Grundviken. Dock beskrevs det att båda stadsdelarna skulle innehålla kvarterstruktur, täthet och verksamheter i bottenplan. Vi får en känsla av att det handlar om två olika typer av stadsmässighet som de pratar om även om de använder samma ord och karaktärsdrag så kommer känslan av platsen förmedla något annat. Enligt Westin skulle Grundvikens stadsmässighet antagligen bli stämplad som en förklädnad (Westin 2010:19).
50 Politiker 2.
51 Planerare 1. 52 Planerare 3.
Ännu ett glapp upptäcktes i ÖP:n där vi upptäckte att Kronoparken inte alls var omnämnd och ville därför veta anledningen till det. En av respondenterna nekade faktumet att det var sant, och menade på att Kronoparken var omnämnd som ett stadsutvecklingsområde54. En annan respondent dubbelkollade vårt påstående och upptäckte att det stämde. Personen blev förvånad och hade inget svar till varför det hade blivit så, och menade på att Kronoparken dessutom borde vara omnämnt som ett förtätningsområde eftersom att det byggs en del där och att det finns projekt på gång55. Detta inser vi också måste vara en svår situation då det ska planeras i området om det har gjorts en miss i ÖP. I planeringen utgår planerarna från ÖP:n för att kunna förhålla sig till visionerna och målen. Om målet då inte finns i ÖP:n kan den bli svår att uppfylla. Dessutom fick vi en känsla av att Kronoparkens exkludering i ÖP:n hade påverkat vissa av respondenterna. Detta märkte vi genom att vi fick många svar som sa att Kronoparken sågs som ett färdigt område för att det redan fanns så pass många byggnader och bostäder där56.
En fråga som då dyker upp är om denna miss i ÖP:n är en tillfällighet eller om den skedde avsiktligt? Eftersom att vi kan se en satsning åt det traditionella stadsidealet kanske dessa områden ses som mer viktiga att prioritera? Kronoparken är redan stämplat som ett modernistiskt område, vilket vi fått fram inte är något respondenterna föredrar. I ÖP:n framkommer det också att Karlstad ska vändas mer mot vattnet (Karlstads kommun 2012:6). Vilket betyder att fokus kan läggas ännu längre ifrån Kronoparken som ligger i fel riktning vad gäller vattnet.
Vi upptäckte också i vår studie att de olika visionerna och målen kunde bli problematiska. Enligt respondenterna går vissa av målen mot varandra, vilket gör att det blir svårt för kommunen att uppnå alla mål57. Detta kan ge konsekvenser för stadsidealet då vissa aspekter anses viktigare än andra och därför satsas det mer på dessa. Det framkom också att ekonomisk tillväxt var den aspekten som oftast vann över de andra aspekterna, men det kunde se ut på olika sätt också beroende på projekt58.
54 Politiker 1.
55 Planerare 3.
56 Planerare 1 & 2, politiker 1. 57 Planerare 1 & 2, politiker 2.
Vi är medvetna om att dessa konsekvenser i planeringen endast är en del av hur staden som helhet framställs. Det är flera faktorer som spelar in när det gäller resultatet av planeringen.