7 Riksintresse för naturvård (NV)
8.8 Konsekvenser av förtydligade kriterier och föreslagna åtgärder
8.8.1 Konsekvenser av förtydligade och samlade kriterier De gällande kriterierna förändras inte till sitt innehåll men de förtydligas, samlas och beslutas. Det tillförs också ett nytt kriterium som hanterar in- ternationella åtaganden, i första hand världsarvskonventionen
(kriterium E).
Kriterier som leder till riksintressen av högre kvalitet och fortlöpande översyn
En konsekvens av att kriterierna förtydligas är att det förväntas bli ett ur- val av riksintresseområden som är relevant utifrån rådande synsätt inom kulturmiljövården. Genom förtydligandena ges bättre förutsättningar till revideringar som syftar till tydligare riksintressebeskrivningar och ett ur- val av områden som följer förarbetenas intentioner att anspråken ska vara områden som särskilt väl återger kulturhistoriska sammanhang i land- skapet 189 (se avsnitt 8.6, kriterium A). Riksintressen som inte uppfyller
kriterierna revideras i innehåll och omfång alternativt avstås.
Kriterierna ska ge stöd till ett fortlöpande översynsarbete i syfte att an- språket ska kunna ge en bred, trovärdig och aktuell bild av landets sam- hällsutveckling (kriterium A och D). Det nya kriteriet om internationella åtaganden underlättar att ta om hand internationella åtaganden inom ra- men för riksintressesystemet (kriterium E). Kriteriet innebär en tydlig koppling till riksintresseinstrumentet och logiken kring detta system för att undvika att världsarven blir en särskild sorts riksintressen.
Aspekter på världsarv, till exempel immateriella värden, som inte upp- fyller kriterierna för riksintressen kan dock behöva hanteras på annat sätt. Förslaget till nytt kriterium bedöms ha liten påverkan på den totala area- len för riksintresseanspråk för kulturmiljövården. Riksantikvarieämbetet planerar att inom ramen för handlingsplanen för världsarvsstrategin se
över berörda riksintressens beskrivningar och hur de förhåller sig till världsarven. Myndigheten behöver också, tillsammans med andra berörda myndigheter, se över hur riksintressen kan tillämpas för de enskilda världsarven för att ta tillvara deras universella värden och hantera eventu- ella buffertzoner. Olika skyddsformer i befintligt regelverk, som till ex- empel miljöbalken och plan- och bygglagen, behöver tillämpas för världsarven.
En konsekvens av tydligare kriterier är ökade möjligheter att styra mot större geografisk och innehållslig spridning bland riksintresseområdena, och att överrepresentation kan undvikas. Detta kräver dock en ökad nat- ionell överblick över riksintresseområdena och deras innehåll. Vilken effekt mätt i antal och ytor som detta skulle få går inte att ange men Riksantikvarieämbetet bedömer att de förtydligade kriterierna bör leda till att ett antal områden får en minskad utbredning och även att anta- let områden kan minska. Detta stöds av de revideringar som har genom- förts redan innan kriterierna förtydligades och som har lett till föränd- ringar när det gäller antal och geografisk utbredning.190
Förtydligade kriterier leder till ensade arbetssätt
Förståelsen och trovärdigheten för kulturmiljövårdens riksintresseanspråk ökar med tydligare riktlinjer för det samlade nationella urvalet och tydli- gare kriterier för utpekande av anspråk. De förtydligade kriterierna och de föreslagna åtgärderna ska underlätta och ensa tillämpningen. När värdena är lätta att identifiera och förstå (kriterium B och C) för aktörer i alla led, till exempel konsulter och fastighetsägare, stärks riksintressenas funktion som en resurs när riksintresseområden hanteras i exempelvis detaljplane- processer eller andra utvecklingssituationer. Det kan exempelvis handla om att det riksintressanta innehållet leder till platsspecifika lösningar som är positiva för såväl kulturmiljön som platsens attraktivitet i en vidare be- märkelse.
Kriterierna har fortfarande en övergripande karaktär vilket gör att det finns utrymme för olika tolkningar (kriterium A och D). Det är dock i linje med förarbetena och viktigt för att kunna hantera en förändrad histo- riesyn och revideringar gällande kulturmiljövårdens inriktning och arbets- sätt. Det är därför betydelsefullt att Riksantikvarieämbetet tydligt redovi- sar hur kriterierna ska tillämpas, vilket kan motverka att bedömningar och tolkningar skiljer sig åt mellan länen. Här kan till exempel nämnas be- dömningen av hur väl ett område kan belysa ett kulturhistoriskt
190 Sedan 1997 har 17 % av kulturmiljövårdens riksintressen reviderats. Det har resulterat
sammanhang i fråga om funktionalitet och fysiska uttryck. En striktare tillämpning av kriterierna förväntas resultera i en minskad omfattning av riksintresseanspråken.
Lokala kulturvärden som kan finnas inom riksintresseområden, och som ska hanteras till exempel av plan- och bygglagens bestämmelser eller mil- jöbalken, tenderar idag att inte uppmärksammas på ett relevant sätt när de överlappas av ett riksintresseanspråk. En konsekvent och tydligare redo- visning av vad som är av nationellt intresse för kulturmiljövården leder till att de lokala kulturvärdena blir enklare att urskilja och att de därmed kan få en mer korrekt hantering. Renodlingen ger i sin tur också riksin- tressena en större pedagogisk styrka, vilket gynnar tillämpningen av detta system.
Konsekvenser för kulturmiljön
Att de enskilda riksintresseanspråken blir mer preciserade kan i vissa fall komma att upplevas som en försvagning av kulturmiljövårdens positioner med tanke på vilka möjligheter staten har att ingripa. En av riksintresse- anspråkets nuvarande funktioner som diskussionsplattform mellan stat och kommun, samt mellan myndigheter och andra aktörer, kan eventuellt upplevas bli mindre.
Höga kulturhistoriska värden som inte längre uppfyller kriterierna faller utanför riksintressesystemet. Dessa uttryck ska då hanteras inom ramen för den kommunala och regionala myndighetsutövningen. De lokala kul- turvärdena kan då få en starkare roll i den kommunala hanteringen om de blir mer synliggjorda, men det kan också leda till det motsatta när de inte längre får stöd av ett riksintresseanspråk. Staten övergår i sådana fall till att i första hand ha en rådgivande funktion, i bevakningen av allmänna in- tressen i planerings- och prövningsärenden. Det kan dock även inom ett riksintresseområde finnas områden och objekt som är skyddade av annan lagstiftning såsom KML och PBL. I ett område som förlorar sin status som riksintresseanspråk kvarstår dessa skydd och åtgärder måste fortfa- rande hanteras utifrån dessa lagar, till exempel vid en exploatering av området.
8.8.1.1 Bedömda effekter av föreslagna åtgärder
Riksantikvarieämbetet planerar att förtydliga motiv och formulera riktlin- jer för det samlade nationella urvalet av riksintresseanspråk i en sektors- beskrivning. Detta syftar till att underlätta tillämpningen av de kriterierna och bidrar till en bättre nationell överblick över anspråken gällande inne- håll, funktionalitet och helhetsperspektiv samt fysiska uttryck (kriterium A, B, C och D).
Riksantikvarieämbetet avser också stärka den fortlöpande uppsikten över riksintresseanspråken, bland annat genom en förstärkning av kunskaps- och informationsförsörjningen. Om Riksantikvarieämbetet tillgängliggör och ansvarar för samlad information kopplad till kulturmiljövårdens riks- intressen underlättas uppsikten över deras aktualitet och status, vilket un- derlättar för aktörer som kommuner, fastighetsägare och konsulter att få fram relevant kunskap.
Tillsammans förväntas dessa åtgärder leda till en förbättrad nationell överblick vilket tillsammans med en striktare tolkning av funktionella samband och helhetsmiljö (kriterium B) kan leda till minskade anspråk. Inte bara i de fall ett område avstås, utan en renodling av anspråken kan även förväntas leda till en mindre geografisk utbredning (se avsnitt 8.7). Den tydligare betoningen på helhetsmiljöer och på att anspråken ska återge hela landets historia kan samtidigt leda till såväl mer utvecklade som till nya anspråk för att fylla luckor i systemet.
8.8.1.2 Konsekvenser för länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet
Det finns 1 515 områden som är utpekade som riksintressen för kultur- miljövården. De utgörs av vitt skilda områden av olika storlek och karak- tär och många av dem är komplexa sett till sitt kulturhistoriska innehåll. Det är därför en grannlaga, resurs- och tidskrävande uppgift att utvärdera hur dessa områden förhåller sig till kriterierna och att genomföra de åt- gärder som föreslagits ovan.
Översynen av anspråken kommer ske i samverkan mellan Riksantikva- rieämbetet och länsstyrelserna där de senare har en regional detaljkun- skap kring anspråkens aktualitet och tillämpning.
En ökad arbetsinsats för länsstyrelserna kopplat till de åtgärder som före- slås i redovisningen ryms inte inom deras nuvarande ramar. Resursför- stärkningar till länsstyrelserna är således en förutsättning för att översy- nen ska kunna genomföras, men den ställer också krav på att Riksantik- varieämbetet har möjlighet att prioritera detta arbete. Föreslagna insatser bedöms lämna tydliga avtryck på hur myndigheten planerar sina resurser i framtiden.
8.9
Planerade insatser för utvärdering av
anspråken
Inom regeringsuppdragets andra del ska det enligt uppdragsformuleringen utvärderas om de nuvarande anspråken på områden av riksintresse enligt 3 kap. 6-8§§ miljöbalken motsvarar de kriterier som tas fram och tas ställning till om dessa anspråk behöver ändras.
Antalet riksintressen för kulturmiljövården enligt 3 kap. MB är för närvarande 1 515191, och en utvärdering av samtliga riksintressean-
språk hinner inte genomföras inom ramen för regeringsuppdraget. Riksantikvarieämbetet kommer därför arbeta med en pilotundersökning av ett urval av riksintresseanspråk, och utifrån dessa formulera slutsatser kring bland annat om myndighetens förslag till förtydligade kriterier be- höver justeras, i vilken mån nuvarande nationella urval av riksintressean- språk behöver ändras och hur åtgärderna som beskrivs i avsnitt 8.7 ska genomföras.
Den praktiska utformningen av pilotundersökningen påverkas av i vilken omfattning länsstyrelserna kan involveras. Riksantikvarieämbetet bedö- mer att detta är av stor vikt, bland annat eftersom utvärdering av enskilda anspråk kräver lokalkännedom och besök på plats. Resultaten ska bidra till att belysa faktorer som kan påverka anspråkens aktualitet, relevans och areella omfattning, som till exempel tendenser till över- eller underre- presentation, riksintresseanspråkens lokalisering, påverkan från förändrad markanvändning, landsbygdens strukturomvandling etc.