Riksintresseanspråket och dess utveckling

7.1.1 Anspråkets nuvarande omfattning

Riksintresse för naturvård omfattar totalt 108 723 kvadratkilometer107, 108

fördelat på 1991 områden109. Detta motsvarar närmare 21 % av Sveriges totalareal. Bland markslagen dominerar skogsmark men även betesmark och övrig öppen mark är vanligt förekommande. Vattenmiljöer utgör näs- tan lika stor andel som skogsmark. I förhållande till total förekomst i lan- det har en proportionellt sett mindre andel av skogsmarken klassats som riksintresse för naturvård jämfört med odlingsmarken. Ägandet är förde- lat cirka 50/50 mellan staten respektive privata ägare och bolag. Inom sta- ten dominerar Fastighetsverket ägandet.

107 _{Samtliga siffror i avsnittet baseras på Metrias sammanställning av befintliga data för}

riksintressen naturvård och friluftsliv som genomförts på beställning av Naturvårdsverket: Metria (2020). Grundbeskrivning av riksintresse naturvård och friluftsliv, Dnr NV-01135- 20.

108 _{De arealsiffror som redovisas i avsnittet gäller den totalarealen, det vill säga både}

land- och vattenarealen. Om specifikt landarealen eller vattenarealen avses skrivs ”land- areal” eller ”vattenareal” ut explicit.

109 _{Antalet områden redovisas länsvis. En del områden sträcker sig över länsgränser men}

Figur 1. Utbredning av riksintresse för naturvård över landet.

Norrbottens län intar en särställning med 32 % av landets totalareal av riksintresse för naturvård. Detta beror på att länet utgör närmare 25 % av landytan och har en unikt stor areal oexploaterad natur i ett europeiskt perspektiv. De län som har störst andel inom sitt län av respektive mark- slag är:

• Skogsmark, Gävleborg 49 %110 • Åkermark, Skåne 22 %

• Övrig öppen mark med vegetation (främst fjällhedar), Jämtland 43 %, • Öppen våtmark, Dalarna och Jämtland 16 %

• Sjöar och vattendrag, Jönköping 45 % • Hav, Stockholm 86 %

• Exploaterad mark, Skåne 3 %

110 _{Det vill säga 49% av totalareal av riksintresseanspråk i Gävleborg består av skogs-}

mark; 22% av totalareal av riksintresseanspråk i Skåne består av åkermark och så vidare.

Area (km2_{) Andel av länets land-}

och vattenareal Antal områden Stockholm 4 873 29 % 53 Uppsala 1 724 14 % 91 Södermanland 1 892 22 % 79 Östergötland 4 163 28 % 105 Jönköping 1 481 13 % 143 Kronoberg 825 9 % 67 Kalmar 3 119 15 % 101 Gotland 1 400 9 % 93 Blekinge 770 11 % 42 Skåne 3 365 20 % 91 Halland 1 310 15 % 56 Västra Götaland 6 744 20 % 188 Värmland 1 891 9 % 73 Örebro 740 8 % 78 Västmanland 420 7 % 44 Dalarna 4 008 13 % 156 Gävleborg 2 761 11 % 105 Västernorrland 4 226 15 % 91 Jämtland 14 420 27 % 126 Västerbotten 13 374 20 % 132 Norrbotten 34 663 31 % 77

Tabell 1. Areal (km2_{) riksintresse för naturvård, riksintresseanspråkens andel av}

länets totalareal och antal områden per län.

Figur 3. Areal (km2_{) av riksintresse för naturvård som utgörs av land resp. vatten}

(hav samt sjöar och vattendrag) per län

.

För drygt en tredjedel av länen omfattas 20 % eller mer av länets totala areal av riksintresse för naturvård. De län som har störst andel inom sitt län är Norrbotten (31 %) och Stockholm (29 %, främst havsmiljöer), Värmland har det största antalet områden men har lägsta medelarealen. Andelen inom tätortsnära areal111 _{utgör knappt 0,3 % och finns främst}

inom Skåne och Västra Götalands län där de utgör 2 % respektive 1 % av den totala arealen riksintresse för naturvård inom respektive län.

Av riksintresseanspråkens totalareal ingår 46 % i skyddade områden vil- ket motsvarar 50 101 km2_{. Av denna yta ligger 17 % i Norrbottens län. I}

vissa län ingår en majoritet av riksintresseanspråkens länsvisa areal i skyddade områden till exempel 73 % i Västerbotten, 63 % i Dalarna och 60 % på Gotland. Andelen är dock betydligt lägre inom några län till ex- empel Stockholm (18 %) och Gävleborgs län (17 %).

111 _{Uppgifter om tätortsnära areal baseras på SCB:s ”Tätorter 2018”, se Metria (2020).}

Grundbeskrivning av riksintresse naturvård och friluftsliv, Dnr NV-01135-20.

Hav 554 - -

7.1.2 Anspråkets förändring över tid

Åren 1986 till 1989 genomförde Naturvårdsverket tillsammans med läns- styrelserna en översyn av urvalet för riksintresse för naturvård. Vid en jämförelse mellan 1976 års underlag och besluten 1989 ökade antalet ob- jekt från 771 till 1366 och arealen ökade från 74 440 km2 _{till 101 000}

km2_{. En ny översyn ägde rum 1996–1999. I och med denna översyn}

ökade arealen för riksintresseanspråken ytterligare något.

Sedan riksdagen beslutade om miljökvalitetsmålen 1999 har flera nation- ella inventeringar genomförts men ingen komplettering av riksintresse för naturvård har gjorts. Naturvårdsverket tog 2011 fram ett förslag till över- syn och komplettering av riksintresseanspråk baserat på regeringsuppdrag om inventering av statliga skogar och urskogsartade skogar (2002), våt- marksinventering av Norrbotten (2004) och underlag över värdefulla vat- tendrag från länsstyrelserna. Förslaget omfattade totalt 4810 km2_{. Natur-}

vårdsverket valde dock att inte gå vidare med förslaget på grund av om- fattningen av arbetet.

7.1.3 Karaktären på anspråken

Fördelning och sammansättningen av områden varierar mellan länen vil- ket i betydande utsträckning återspeglar de geografiska variationerna. Det kan dock finnas vissa skillnader som kan bero på hur riksintresseansprå- ken avgränsats och tillämpningen i urvalet av områden. Överlapp med tä- tortsnära mark och annan bostadsintressant mark är litet (0,3 % av riksin- tresseområden ligger inom tätortsnära mark) och finns främst inom Skåne och Västra Götalands län (2 % respektive 1 % av den totala arealen riks- intresse för naturvård inom respektive län).

Riksintresseanspråken omfattar en stor bredd i geovetenskapliga värden. Ibland är dock motiveringen för det nationella urvalet av områden där det geovetenskapliga värdet dominerar bristfällig och områdets avgränsning i delar otydlig även om kriterierna tillämpats relativt konsekvent. Sveriges geologiska undersökning (SGU) pekar på behovet av rätt kompetens i ur- valet av områden och att det finns behov av en mer samlad nationell över- syn som beaktar mer av dagens kunskap och modern teknik för kartering av geologiska värden.

Riksintresseanspråken är i stor utsträckning baserade på skyddade områ- den samt inventeringar av värdefulla våtmarker, odlingslandskap och om- råden av naturgeografiskt eller geovetenskapligt intresse. Skogsekolo- giska, limniska och marina värden är inte systematiskt beaktade på samma sätt som våtmarker och odlingslandskap vilket innebär en viss snedvridning i förhållande till urvalet. Inventeringarna av våtmarker och

odlingslandskap är också 20 - 30 år gamla vilket innebär en brist då det skett en stor kunskapsutveckling men även förändringar inom olika eko- system under denna tid. Detta innebär att länsstyrelserna, Naturvårdsver- ket, Havs- och vattenmyndigheten samt SGU har kännedom om områden som, helt eller delvis, bör övervägas närmare för att avföras eller tillföras som riksintresse för naturvård.

I odlingslandskapet har stora förändringar skett och värdebilden föränd- rats på grund av ändrad markanvändning och utebliven hävd. Vissa områ- den skulle därför kunna ha förlorat så pass många värden att de inte nöd- vändigtvis bör utgöra riksintresse längre. Detta kan även gälla helt eller delvis områden i olika naturmiljöer som har genomgått relativt omfat- tande exploateringar som påverkar värdebilden på ett negativt sätt.