För tydlighetens skull vill jag betona att texten nedan gäller samband på gruppnivå. Individuella avvikelser finns naturligtvis som faller utanför den generella bilden. Kon- sekvenserna av avhopp är generellt sett dystra för sam- hällsekonomin och för den enskilde individen.
Låg utbildning definieras som utbildningsnivå t.o.m. grund- skola. Låg utbildning medför en överrisk för olika ohälso-
problem, fysiska, psykiska såväl som sociala. De som påbörjar gymnasieutbildning men avbryter har enbart uppnått grundskolenivå. Låg utbildning är, enligt Folkhälsorapporten,173 en determinant för ohälsa i vuxen
ålder. Sambanden visas på gruppnivå och inte på individ- nivå. Socialstyrelsens studie visade att självmord, kriminal- itet och indikationer om missbruk i vuxen ålder bland män var vanligare bland dem med låga betyg i årskurs 9. Hälften av männen med låga betyg fanns i brottsregistret. Självmordsförsök, tonårsföräldraskap och något ekono- miskt bistånd vid 25 års ålder var vanligare bland kvinnor. Riktningen av samband mellan beteendeproblem i skolan och låga skolbetyg är inte klarlagd174, vilket även gäller för
riktningen av samband missbruk och låga betyg, citat175
Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar risken för framtida psykosociala problem. Exem- pelvis är allvarlig kriminalitet i ung vuxen ålder 8–10 gånger så vanligt bland dem med låga betyg som bland dem med medel/ höga betyg. Detta mönster finns i alla socioekonomiska grupper. Bland barn med svaga skolprestationer är privilegi- erad social uppväxtbakgrund ingen betydande sky- ddsfaktor mot ogynnsam utveckling, vilket främst avser olika psykosociala problem som exempelvis framtida självmordsbeteende, kriminalitet och missbruk.
Barn som växer upp under samhällets vård eller i familjer med återkommande ekonomiskt bistånd har mycket höga överrisker för ogynnsam utveck- ling över tid. En hög förekomst av ”skolmisslyck- ande” är en nyckelfaktor för att förklara och förstå detta. I kapitlets analyser var låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 den starkaste riskfaktorn för framtida psykosociala problem bland barn i dessa grupper. Omvänt var frånvaron av ”skolmisslyck- ande” den starkaste skyddande faktorn.
Sjögren & Svaleryd176 fann att föräldrars låga utbildning
och socialbidragsmottagande är de största riskfaktorerna för låga betyg i grundskolan och avhopp från gymnasiet. Enligt dem är den viktigaste riskfaktorn att föräldrar fått socialbidrag, något som ökar risken för ungdomen att själv uppbära socialbidrag i 22 års ålder med 70 procent. Utomnordisk bakgrund utgör även en ökad risk. Deras studie visade att:
173 Folkhälsorapport 2009
174 Socialstyrelsen Social rapport 2010, s 230 175 Social rapport 2010, s
176 Sjögren, A & Svaleryd, H. Nilott i barndomen -familjebakgrund, hälsa, utbildning och
42
Barn till föräldrar som uppburit socialbidrag har 20 procent lägre sannolikhet att avsluta gymnasiet än genomsnittet.
Enligt Försäkringskassan177 löper individer med låga betyg
från grundskolan och som inte avslutat gymnasiet högre risk för förtidspensionering och som följd ett liv med låg livsinkomst.
Helen Norberg178 genomförde på uppdrag av Expertgrup-
pen för Studier i Offentlig Ekonomi (ESO, 2003) en longi- tudinell studie för att studera hur det gick för ungdomar som avslutade grundskolan med ofullständiga betyg eller som hoppade av gymnasiet och deras möjligheter till förvärvsarbete. Studien är en registerstudie. På uppdrag av ESO tog SCB fram statistik utifrån longitudinell register- data som beskrev vad samtliga ungdomar, som inte fort- satt studera på gymnasiet, läsåren 89/90 respektive 95/96, samt de som hoppade av gymnasiet, läsåren 89/90 respek- tive 95/96, gör år 2000 (relaterat till arbete och studier). Som kontrollgrupper användes samtliga elever som gick ut grundskolan 89/90 respektive 95/96 och samtliga elever med slutbetyg från gymnasiet läsåren 92/93 respek- tive 95/96.
Studien genomfördes för ca 10 år sedan men är intressant av flera skäl. Ett resultat i studien indikerar att problem i skolan i tidig skolålder går vidare genom utbildningssys- temet och sedan vidare ut på arbetsmarknaden och riskerar att permanentas. Resultaten visar tydliga skillnader mellan undersökningsgrupper och kontrollgrupper när det gäller anknytning till arbetsmarknaden. Ett intressant resultat är att högkonjunktur snarare förstärker skillnaden i förvärvs- frekvens än minskar den. Under högkonjunkturen under 1990-talet ökade gapet till förmån för dem som avslutat gymnasiestudier.179
Endast 55 procent av ”Avhoppare 89-94”och knappt 46 procent av ”Avhoppare 92-97” var eta- blerade på arbetsmarknaden under år 1998 till 2000…Trots god konjunktur var nära 15 procent utan förvärvsarbete tre år i rad mellan 1998-2000, bland ”Avhoppare 89-94” och närmare 19 procent bland ”Avhoppare 92-97”.
Ett vanligt antagande är troligtvis, att under högkonjunk- tur skulle efterfrågan på arbetskraft öka, vilket skulle gagna även dem med låg utbildning, men studien visar att så inte är fallet. Norberg fann även att elever som studerade på
177 Försäkringskassan, 2007 (ref i Sjögren & Svaleryd s 12 178 Norberg, Skolmisslyckande – hur gick det sen? 179 ibid s 76
det individuella programmet var överrepresenterade bland de avhoppare som flera år senare varken arbetade eller studerade. Arbetslöshet i sig kan medverka till ohälsa. Knapp ekonomi kan leda till stress och till lägre hälsa. Ekonomisk stress180 som svag arbetsmarknadsanknytning
eller arbetslöshet kan innebära, påverkar människors hälso- tillstånd. Norberg skriver med ref till Hammarström, 1991:
Flickor och pojkar som vid 21 års ålder varit arbet- slösa i minst ett halvår hade redan i åk 9 i grund- skolan större psykiska och psykosomatiska besvär än sina kamrater. Detta förklaras i studien med att ungdomar som har låga eller ofullständiga betyg upplever samma stress i skolan som arbetslöshet ger upphov till, nämligen brist på kontroll och brist på meningsfull sysselsättning. (s39)
Studiens resultat visar att även under högkonjunktur så har människor med låg utbildning svårt att få förvärvs- arbete. Eventuellt kan det, enligt min mening, tolkas som att utvecklingen av den globaliserade ekonomin och det senmoderna samhället nått dithän att ett två-tredje-dels samhälle håller på att permanentas och där en tredjedel med låg utbildning hamnar utanför.
I de tidigare textavsnitten har visats att låg utbildning medför ökad risk för såväl ohälsoproblem som problem med etablering på arbetsmarknaden och fattigdom som vuxen. För ungdomar vars föräldrar har låg utbildning och särskilt när föräldrarna uppbär ekonomiskt försörj- ningsstöd är sannolikheten högre att även de enbart får låg utbildning, vilket visats i flera studier. När en så stor andel av ungdomsgruppen i Malmö har låg utbildning kan det betyda att komplexa sambandskedjor mellan låg utbildn- ing, ekonomiskt försörjningsbidrag (socialbidrag), arbet- slöshet, fattigdom, ohälsa, låg utbildning, etc. har perma- nentats och övertagits av nästa generation. För att bryta denna orsakskedja krävs insatser som går utöver insatser på individnivå i skolan.
Det förefaller krävas satsningar även utanför skola för att andelen ungdomar som genomför sin gymnasieutbildning ska öka. Kostnadsberäkningar som visar samhällsekono- miska kostnader för marginalisering i relation till sam- hällsekonomiska vinster genom förebyggande insatser har presenterats av Nilsson & Wadeskog181. I sin rapport visar
författarna vinster med helhetssyn och tvärsektoriell sam- verkan.
180 Lindström et al. Livsvillkor, levnadsvanor och hälsa i Malmö, Rapport till Kommissionen s 41
181 Nilsson, I & Wadeskog, A Individen i centrum. Det är bättre att stämma i bäcken än i ån. En sammanställning av rapporten. 2008. Hela rapporten samt handledning kan laddas ner från www.skandia.se/ideer
43
Enligt rapporten förstärks utanförskapet och ökar kost- naderna för samhället genom brist på samverkan mellan de olika aktörerna, när kortsiktighet styr beslut, när män- niskor betraktas som offer och hjälplösa samt av stigmati- sering av deras situation. 182 183 184
Ett nationellt projekt med samverkan mellan socialtjänst, skola och polis har genomförts under 2006-2008 i ett antal kommuner i landet. Malmö deltog i projektet. Ett resultat är att relationen mellan kunskapsuppdraget och socialisa- tionsuppdraget i grunden komplicerar lärarnas arbete185.
Av SOU-rapporten framgår att samverkan påverkas av interna regelverk, olika beslutsmodeller och insatser kop- plade till olika åldrar inom respektive samverkanspart. Eleven kan stanna kvar inom gymnasieskolan tills denne fyllt 21 år medan åldersgräns för insats inom BUP avbryts när ungdomen fyllt 18 år och ska då överföras till vuxen- psykiatrisk klinik, vilket kan innebära väntetider och in- nebär nya kontakter. Insatser från socialtjänstens sida påverkas också av deras 18 års gräns. Det får konsekven- ser för gymnasieelever i behov av stöd utanför skolan. Ett problem vid samverkan, som också lyfts i SOU-rapporten, är utredningar som krävs av t.ex. BUP från skolans sida och skolans bristande resurser att genomföra dem. Social- tjänstens stora omsättning av personal påtalades även som problem.
182 ibid s 6
183 Hänvisning även till Ingvar Nilssons rapport
till Malmökommissionen hänvisning även till Persson, J Gränsöverskridande arbete i Limhamn-Bunkeflo 184 Hänvisning även till Persson J E & Westrup U.
Gränsöverskridande arbete i Limhamn-Bunkeflo. Lunds universitet, Campus Helsingborg, Inst för Service Management, 2009
44
I tidigare kapitel har presenterats studier som fokuserat enskilda insatser. I detta avsnitt presenteras några studier som snarare fokuserar insatser i skolan som helhet. Det grundläggande synsättet är att skolan kan organiseras så att den kan inkludera alla barn.
Ett grundantagande när det gäller ”att skolan kan göra skillnad” är att trots att socioekonomiska förhållanden påverkar elevers grundförutsättningar kan skolan ”make a difference” genom sitt arbetssätt och medverka till att höja elevers skolresultat. Kapitlet avslutas med presentation av en longitudinell studie som visar att daglig förstärkt fysisk aktivitet påverkar lärandeprocesser positivt.
SKOLKLIMAT
Grosin186 187 (1991; 2004) presenterade redan för snart 20
år sedan ett antal framgångsfaktorer som kännetecknar skolor som lyckats bättre än genomsnittet, jämfört med skolor med likartat socioekonomiskt upptagningsområde. Han bortsåg inte från att socioekonomiska förhållanden påverkar elevers skolresultat men betonade att skolans arbets- och förhållningssätt har betydelse för elevens utveckling och kan göra skillnad. Att arbeta med stöd av samtliga nedan listade framgångsfaktorer skapar ett gott skolklimat som kan underlätta för elever att genomföra utbildning i skolan. De sätter fokus på skolan och hur skolan möter elever och på samarbeten. De har de senaste åren rönt förnyad uppmärksamhet. För att dessa skolor ska vara mer framgångsrika så krävs att188
• Kunskapsmålen prioriteras • Ett tydligt ledarskap
• Stor bredd och flexibilitet i metoder • Elevfokuserat arbetssätt
• Regelbunden utvärdering
• Ett värderingsklimat som är kunskapsinriktat i kombination med omsorgsinriktat
• Samarbete mellan lärare om mål och innehåll i undervisning och fostran
• Tydliga normer för rättigheter och skyldigheter samt ”ordning och reda”
Ovanstående framgångsfaktorer utgör en helhet och ska an-
vändas som sådan. Det räcker inte att ta fasta på endast: prioritera kunskapsmål, tydligt ledarskap och förväntning- ar på eleverna, utan även övriga faktorer ingår som viktiga delar av helheten. Undervisningen är lärarlags-baserad.
186 Grosin (1991; 2004)
187 Grosins studier är grundskolestudier men de framgångsfaktorer som lyfts fram i studierna är inte åldersrelaterade
188 Grosin 2004 s 147-149