Konsumentköplagens övriga bestämmelser

Förslag: Till den nya lagen flyttas konsumentköplagens

bestämmelser om fel till följd av felaktig installation eller vid varor som är bristfälliga från säkerhetssynpunkt, om fel vid avvikelser i förhållande till marknadsföringsuppgifter eller vid underlåtenhet att lämna viss information och om rättsliga fel. Vissa justeringar görs för att uppnå överensstämmelse med varudirektivet.

Skälen för förslaget: I konsumentköplagen finns ytterligare ett

antal paragrafer som reglerar vissa specifika typer av fel. I 16 a § finns bestämmelser om fel till följd av felaktig installation som tillhandahålls av säljaren, i 18 § om fel när varan är bristfällig från säkerhetssynpunkt, i 19 § om fel vid avvikelser i förhållande till marknadsföringsuppgifter eller vid underlåtenhet att lämna viss information samt i 21 a § om rättsliga fel.

Samtliga dessa bestämmelser framstår som angelägna att behålla. De bör föras in i den nya lagen om det är möjligt med hänsyn till varudirektivet, i förekommande fall med de ändringar som direktivet föranleder.

I artikel 8 a i varudirektivet regleras att säljaren ska svara för brister till följd av felaktig installation om installationen utgör en del av köpeavtalet och utfördes av säljaren eller under säljarens ansvar. Artikeln motsvarar regleringen i 16 a § konsumentköplagen, som alltså kan flyttas över till den nya lagen.

Enligt artikel 8 b ska säljaren svara för fel till följd av bristfällig installation även i vissa andra situationer. Så är fallet om det är köparen som har utfört installationen och den felaktiga installationen beror på bristfälliga anvisningar för installationen som har tillhandahållits av säljaren. Om det är fråga om varor med digitala delar ska säljarens ansvar också gälla när de bristfälliga anvisningarna har tillhandahållits av leverantören av det digitala innehållet eller den digitala tjänsten.

Det finns i konsumentköplagen inte någon motsvarighet till regleringen i artikel 8 b. För att uppfylla direktivets krav bör en sådan reglering föras in i den nya lagen.

Någon motsvarighet till 18 § konsumentköplagen om varor som är bristfälliga från säkerhetssynpunkt finns inte i direktivet. 18 § utgör dock en del i det regelkomplex som ska motverka att farliga varor finns på marknaden. Den lagstiftningen är till stor del harmoniserad inom EU. I skäl 18 i varudirektivet anges att direktivet inte ska påverka nationell rätt i den mån de berörda frågorna inte regleras i direktivet, bland annat när det gäller varors laglighet. Sammantaget bör det vara möjligt att införa en regel motsvarande 18 § även i den nya lagen.

Enligt artikel 7.1 d i varudirektivet ska offentliga uttalanden som gjorts av eller på uppdrag av säljaren eller av andra personer i tidigare led i transaktionskedjan, inbegripet tillverkaren, särskilt i reklam eller på märkningar beaktas vid bedömningen av om varan har de egenskaper m.m. som konsumenten rimligen kan förvänta sig. I artikel 7.2 regleras att säljaren inte ska vara bunden av de angivna offentliga uttalandena om säljaren visar att han eller hon inte kände till och rimligen inte kunde känna till det offentliga uttalandet, att uttalandet vid avtalets ingående hade rättats på samma sätt eller på ett jämförbart sätt som det på vilket uttalandet gjordes eller att beslutet att köpa varorna inte kunde ha påverkats av det offentliga uttalandet. Direktivets reglering överensstämmer i allt väsentligt med den som finns i 19 § första–tredje styckena konsumentköplagen. Den regleringen bör därför flyttas över till den nya lagen. För att uppnå full överensstämmelse med direktivet bör dock den förändringen göras att det anges att en rättelse måste göras ”på ett sätt som är likvärdigt med det sätt som uppgifterna först lämnades”, i stället för, som hittills, ”på ett tydligt sätt”. Regleringen i 19 § fjärde stycket konsument- köplagen om fel vid underlåtenhet att lämna viss information saknar motsvarighet i varudirektivet. Den bör dock ändå kunna föras in i den nya lagen med motsvarande resonemang som förts ovan rörande varor som är bristfälliga från säkerhetssynpunkt.

Varudirektivet reglerar i artikel 9 vissa aspekter av tredje parts rättigheter, vilket i stort sett motsvarar det som i konsumentköplagen benämns rättsliga fel. Enligt artikel 9 ska medlemsstaterna säkerställa att konsumenten har rätt till direktivets avhjälpandeåtgärder om en begränsning till följd av en kränkning av en rättighet som tillkommer tredje part, särskilt immateriella rättigheter, förhindrar eller begränsar den användning av varorna som ska kunna ske med beaktande av regleringen av krav på varan. Ett undantag finns för medlemsstater

med viss typ av nationell lagstiftning som inte är aktuellt för svensk del.

Bestämmelserna i 21 a § konsumentköplagen tar sikte på att varan har någon typ av sakrättslig belastning, som äganderätt, panträtt eller retentionsrätt. Det är möjligt att avtala om att varan säljs med en sådan belastning; om så sker föreligger inte fel. Det är oklart i vilken utsträckning bestämmelserna kan tillämpas på situationen att tredje mans immaterialrätt medför hinder för köparen att använda varan på avsett sätt.

När det gäller de sakrättsliga belastningarna bör det vara möjligt att i den nya lagen införa en reglering som motsvarar den i 21 a §. Artikel 9 behandlar fall då användning inte kan ske på sätt som följer av regleringen om krav på varan. Det bör innebära att avtal kan träffas rörande belastning i form av en tredjemansrättighet i samma utsträckning som annars, det vill säga med särskilda krav på tydlighet i fråga om objektiva krav och annars på vanligt sätt. För att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet bör det i paragrafen uttryckligen anges att det också utgör ett rättsligt fel om tredje mans immaterialrätt begränsar användningen av varan på ett sätt som köparen inte med fog kunnat förutsätta.