Varans avlämnande

Förslag: Konsumentköplagens bestämmelser om varans avlämnande

flyttas med vissa ändringar och tillägg till den nya lagen.

En vara med digitala delar är avlämnad först när köparen både har fått den lösa saken i sin besittning och tillhandahållits det digitala innehållet eller den digitala tjänsten. Om de digitala delarna ska tillhandahållas kontinuerligt under en period anses avlämnande ha skett när tillhandahållandet har påbörjats. Ett digitalt innehåll är tillhandahållet när köparen, eller den fysiska eller virtuella funktion som köparen har valt, ges tillgång eller åtkomst till det digitala innehållet eller ett medel som är lämpligt för att få tillgång till eller ladda ned det digitala innehållet. En digital tjänst är tillhandahållen när den görs tillgänglig för köparen eller den fysiska eller virtuella funktion som köparen valt.

Har säljaren som ett led i fullgörelsen av köpet åtagit sig att installera varan, är varan avlämnad först när sådan installation har utförts av säljaren eller av någon annan för dennes räkning.

Risken för en vara med digitala delar går över på köparen när den lösa saken har kommit i köparens besittning.

Skälen för förslaget: Bestämmelser om varans avlämnande finns i

4–8 §§ konsumentköplagen. Regleringen är anpassad till konsument- rättighetsdirektivet (se prop. 2013/14:15 s. 56–60).

I varudirektivet används begreppet leverans i fråga om varans avlämnande. Innebörden av begreppet leverans har överlämnats åt nationell rätt att bestämma (se skäl 38). Direktivet innehåller heller

inte någon heltäckande reglering av varors leverans och riskens övergång. På några punkter finns dock skrivningar som bör beaktas vid utformningen av regelverket.

Enligt skäl 39 bör varor med digitala delar anses ha levererats till konsumenten när både varornas fysiska komponent har levererats och det enda tillhandahållandet för det digitala innehållet eller den digitala tjänsten har gjorts, eller det kontinuerliga tillhandahållandet för det digitala innehållet eller den digitala tjänsten över en tidsperiod har påbörjats. På så sätt, anges det, kan säkerställas att säljarens ansvarsperiod för den fysiska komponenten och den digitala delen börjar löpa samtidigt och det påpekas att konsumenten ofta inte kan upptäcka ett fel i den fysiska komponenten innan den digitala delen har tillhandahållits.

Varudirektivet hindrar således inte när det gäller fysiska varor att den svenska regleringen i 6 § konsumentköplagen om att en vara ska anses avlämnad när köparen (själv eller i vissa fall genom en transportör eller någon annan) har fått den i sin besittning behålls och flyttas över till den nya lagen, vilket bör ske. Mot bakgrund av skäl 39 bör dock särreglering införas angående varor med digitala delar. Sådana varor bör anses avlämnade först när köparen både fått det fysiska föremålet i sin besittning och tillhandahållits de digitala delarna.

I direktivet om tillhandahållande av digitalt innehåll finns en reglering av vad som avses med tillhandahållande. Enligt artikel 5.2 ska näringsidkaren anses ha fullgjort sin tillhandahållandeskyldighet när konsumenten, eller den fysiska eller virtuella funktion som konsumen- ten har valt för ändamålet, ges tillgång eller åtkomst till det digitala innehållet eller ett medel som är lämpligt för att få tillgång till eller ladda ned det digitala innehållet, respektive när den digitala tjänsten görs tillgänglig för konsumenten eller för den fysiska eller virtuella funktion som konsumenten har valt för ändamålet. Någon exakt motsvarighet till denna reglering finns inte i varudirektivet. I skäl 39 anges dock att konsumenten ska få tillgång eller åtkomst till det digitala innehållet eller den digitala tjänsten på ett sådant sätt att detta/denna, eller ett annat medel som är lämpligt för att ladda ned eller få tillgång till innehållet eller tjänsten, ingår i konsumentens ansvarsområde och inga fler åtgärder krävs av säljaren för att konsu- menten ska kunna använda innehållet eller tjänsten enligt avtalet. Som exempel nämns att säljaren tillhandahåller en länk eller ett nedladdningsalternativ. I skäl 41 i direktivet om tillhandahållande av

digitalt innehåll finns väldigt likartade skrivningar angående att det digitala innehållet eller den digitala tjänsten ska ha nått konsumentens sfär. Där förtydligas vidare att om konsumenten valt en tredje parts fysiska eller virtuella funktion, exempelvis en elektronisk plattform eller en molnlagringsfunktion, för att motta eller lagra det digitala innehållet eller den digitala tjänsten kan näringsidkaren inte ansvara för tredje parts åtgärder och tillhandahållande bör därför anses ha skett redan när näringsidkaren tillhandahåller den tredje parten innehållet eller tjänsten.

Mot bakgrund av att synsättet på när tillhandahållande ska anses ha skett framstår som likadant i båda direktiven är det lämpligt att ta in en reglering motsvarande artikel 5.2 i direktivet om tillhanda- hållande av digitalt innehåll bland bestämmelserna om avlämnande av varor med digitala delar.

I skäl 40 i varudirektivet anges att när varor kräver att installationen utförs av säljaren kan konsumenten i vissa fall inte använda varorna eller upptäcka fel innan installationen har avslutats. Om köpeavtalet innebär att säljaren ska installera varorna bör därför varorna betraktas som levererade när installationen har avslutats. Skrivningarna tar sikte på alla typer av varor. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i konsumentköplagen. En sådan bör läggas till i den nya lagen.

Varken av skäl 39 eller i övrigt i varudirektivet framgår hur man ska se på riskens övergång när det gäller varor med digitala delar, eller i fråga om andra varor. I 8 § konsumentköplagen finns bestämmelser om riskens övergång. Om köparen bär risken för varan är han eller hon skyldig att betala för varan även om den har förstörts, kommit bort, försämrats eller minskat genom en händelse som inte beror på säljaren (första stycket). Risken för varan går över på köparen när varan avlämnas (andra stycket). Vid öppet köp bär köparen risken för varan till dess den lämnas tillbaka (tredje stycket). Bestämmelserna avspeglar det förhållandet att den som fysiskt innehar ett föremål är den som har bäst möjlighet att kontrollera vad som händer med det. Om det fysiska föremålet i en vara med digitala delar levereras innan det digitala innehållet eller den digitala tjänsten tillhandahålls är även det en situation där köparen är den som bäst kan kontrollera vad som händer med det fysiska föremålet. Det framstår inte som rimligt att säljaren ska behöva stå risken för att det fysiska föremålet skadas i en brand eller att det blir stulet. I stället bör det föreskrivas att risken för en vara med digitala delar går över på köparen när den lösa saken

kommit i köparens besittning. För andra typer av varor bör regleringen i konsumentköplagen flyttas över oförändrad.

När det gäller övriga bestämmelser om varans avlämnande – plats och tid för avlämnandet samt kostnaderna för varan – krävs inte några ändringar till följd av varudirektivet. Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ konsumentköplagen bör flyttas över till den nya lagen.