Rätt till prisavdrag eller hävning

Förslag: Köparen ska ha samma rätt till prisavdrag eller hävning

enligt den nya lagen som enligt konsumentköplagen, förutom i fall då avhjälpande eller omleverans har skett. Köparen ska också ha rätt till prisavdrag eller hävning om säljaren inte lever upp till sina skyldigheter att återta eller ta bort den felaktiga varan respektive att installera en avtalsenlig vara eller att bära kostnaderna för detta. Om felet på varan är allvarligt ska köparen ha rätt till prisavdrag eller hävning utan föregående försök till avhjälpande eller omleverans.

Vid hävning ska köparen meddela säljaren att han eller hon häver köpet. Köparen får inte häva köpet om säljaren visar att felet är ringa.

Om endast en del av de varor som köpet avser är felaktiga, ska bestämmelserna om hävning tillämpas på denna del. Köparen får häva köpet av resterande varor om det skulle vara oskäligt att kräva att köparen ska behålla dem.

Skälen för förslaget: Enligt artikel 13.4 ska konsumenten ha rätt till

antingen ett proportionellt prisavdrag i enlighet med artikel 15 eller till hävning av köpeavtalet i enlighet med artikel 16 i vart och ett av fyra fall (a–d).

I artikel 13.4 a nämns situationen att säljaren inte har avslutat reparationen eller utbytet eller, i tillämpliga fall, inte har avslutat reparationen eller utbytet i enlighet med artikel 14.2 och 14.3 (som reglerar säljarens skyldighet att återta eller ta bort en felaktig vara respektive att installera en avtalsenlig vara eller att bära kostnaderna för sådana åtgärder) eller har vägrat att återställa varorna till avtalsenlighet. Artikel 13.4 d tar upp fallet att säljaren har meddelat, eller det framgår klart av omständigheterna, att säljaren inte kommer att återställa varorna till avtalsenlighet inom skälig tid eller utan väsentlig olägenhet för konsumenten.

I huvudsak överensstämmer regleringen i artikel 13.4 a och 13.4 d med den svenska regleringen i 28 § första stycket konsument- köplagen, där det anges att köparen får kräva prisavdrag som svarar mot felet eller häva köpet om avhjälpande eller omleverans inte kommer i fråga eller inte sker inom skälig tid efter reklamationen eller inte kan ske utan väsentlig olägenhet för köparen. I artikel 13.4 a finns emellertid inte någon hänvisning till artikel 14.1. Konsumenten har därför enligt direktivet inte rätt till hävning eller prisavdrag när säljaren har företagit avhjälpande eller omleverans, men utan att följa kraven på att det ska ske inom skälig tid och utan kostnad och väsentlig olägenhet för konsumenten. I konsumentköplagen framgår inte någon sådan begränsning. Enligt rättsfallet NJA 1998 s. 92, som i och för sig avser köplagens motsvarande reglering, finns det, åtminstone i vissa fall, rätt till prisavdrag när avhjälpande skett men senare än vad som är skäligt. Mot denna bakgrund bör i lagtexten införas begränsningen att rätt till prisavdrag eller hävning inte kvarstår om avhjälpande eller omleverans har skett.

En annan punkt där direktivets reglering skiljer sig från gällande svensk rätt är bestämmelsen i artikel 13.4 a om att konsumenten har rätt till prisavdrag eller hävning när säljaren visserligen har avhjälpt

felet eller företagit omleverans, men inte har uppfyllt sin skyldighet att återta eller ta bort en felaktig vara respektive att installera en avtalsenlig vara eller att bära kostnaderna för sådana åtgärder. I dessa fall ska köparen alltså enligt direktivet alltid ha rätt till prisavdrag eller hävning. En sådan bestämmelse måste införas i den nya lagen.

De två andra fall då rätt till prisavdrag eller hävning ska föreligga enligt direktivet är om bristande avtalsenlighet framkommer trots att säljaren har försökt att återställa varan till avtalsenlighet (artikel 13.4 b) eller om den bristande avtalsenligheten är så allvarlig att det är motiverat att omedelbart sänka priset eller häva köpeavtalet (artikel 13.4 c).

För att genomföra artikel 13.4 c i varudirektivet korrekt bör det anges i lagtexten att köparen har rätt till prisavdrag eller hävning utan föregående försök till avhjälpande eller omleverans om felet på varan är allvarligt.

När det inte är fråga om ett sådant allvarligt fel ska säljaren alltså ha rätt att försöka avhjälpa felet eller företa omleverans, med de begränsningar som följer av att det måste kunna ske inom skälig tid och utan väsentlig olägenhet för köparen. Skäl 52 behandlar frågan om hur mycket köparen måste tåla i fråga om säljarens avhjälpandeförsök. Där anges vissa riktlinjer för bedömningen men det ges inte några klara besked i frågan. Enligt skältexten ska en objektiv bedömning göras, varvid bland annat varans typ och värde samt den bristande avtalsenlighetens art och betydelse ska beaktas. Om varan är dyr eller komplex kan fler försök behöva tålas medan det å andra sidan i vissa fall inte kan förväntas att konsumenten har fortsatt förtroende för säljarens förmåga att återställa varan. Vid konsumentköplagens tillkomst uttalades att köparen normalt inte är skyldig att tåla mer än två avhjälpandeförsök, men om det är fråga om olika fel kan säljaren ha rätt till ytterligare något försök (se prop. 1989/90:89 s. 122). Dessa uttalanden ligger i huvudsak i linje med vad som anges i skäl 52. Det bör inte behövas några förtydliganden i den svenska lagtexten med anledning av denna fråga. Det bör vidare vara möjligt att i rättstillämpningen i huvudsak bibehålla den svenska synen på frågan om än med beaktande av skrivningarna i skäl 52. Självklart kan eventuell framtida praxis från EU-domstolen komma att precisera rättsläget ytterligare.

I 28 § tredje stycket konsumentköplagen finns ett undantag från rätten till prisavdrag vid köp av begagnade varor på en auktion. Enligt artikel 3.5 får medlemsstaterna från tillämpningsområdet för direktivet undanta avtal om försäljning av begagnade varor som säljs på offentlig auktion. Det senare begreppet definieras i artikel 2.15 och överensstämmer inte till fullo med vad som avses med auktion enligt konsumentköplagen. I den nya lagen behöver därför förtydligas att det är sådana auktioner som i direktivet benämns offentlig auktion som undantaget tar sikte på.

Artikel 15 behandlar hur prisavdraget ska beräknas. Där anges att ett prisavdrag ska stå i proportion till minskningen av värdet på de varor som konsumenten har mottagit jämfört med det värde som varorna skulle ha haft om de varit avtalsenliga. I 28 § första stycket konsumentköplagen anges att prisavdraget ska svara mot felet. Direktivets mer detaljerade reglering överensstämmer med hur beräkningen ska göras enligt svensk rätt (se prop. 1989/90:89 s. 126). Det kan inte anses nödvändigt att ta in mer detaljerade bestämmelser i lagtexten för att genomföra direktivet.

Enligt artikel 13.5 ska konsumenten inte ha rätt att häva avtalet om den bristande avtalsenligheten endast är ringa. I 29 § konsument- köplagen anges att köparen får häva köpet om felet är av väsentlig betydelse för honom. Artikel 13.5 är likalydande med artikel 3.6 i konsumentköpsdirektivet. Vid genomförandet av det direktivet ansågs den svenska regleringen i princip innebära samma nivå på hävnings- tröskeln som enligt direktivet. Den svenska regleringen ansågs därtill mer konsumentvänlig eftersom den föreskriver en subjektiv bedömning. (Se prop. 2001/02:134 s. 54 f.). Även om det således finns stöd i förarbetena för att även denna gång se direktivets bestämmelse som i praktiken liktydig med regleringen i 29 § konsumentköplagen, bedömer utredningen att det svenska genomförandet av direktivet kan komma att ifrågasättas om inte lagtexten nu anpassas till direktivets ordalydelse. En sådan anpassning bör därför ske. Mot bakgrund av de beskrivna förarbetsuttalandena bör en sådan anpassning av lagtexten inte innebära någon ändring i sak. Även om direktivets bestämmelse tycks mer objektivt utformad än den svenska hittills gällande lagtexten bedömer utredningen att det bör finnas ett utrymme även enligt direktivet att vid bedömningen av om felet ger hävningsrätt ta hänsyn till felets subjektiva betydelse för köparen.

I artikel 13.5 anges uttryckligen att bevisbördan för att ett fel är ringa – och alltså inte ger hävningsrätt – ska åligga säljaren. I svensk rätt har gällt att bevisbördan för felets väsentlighet ligger på konsumenten. I detta avseende måste alltså en ändring i sak ske. Lagtexten bör således utformas så att det framgår att det är säljaren som har bevisbördan för att felet är ringa.

Enligt artikel 16.1 ska konsumenten utöva rätten att häva köpe- avtalet genom ett uttalande till säljaren, där konsumenten ger uttryck för sitt beslut att häva köpeavtalet. Någon sådan uttrycklig bestämmelse med krav på hävningsförklaring finns inte i 29 § konsumentköplagen. Den skyldighet för köparen att avge hävnings- förklaring som direktivet föreskriver bör föras in i lagtext. För att motsvara direktivets reglering bör det inte ställas upp något form- krav eller föreskrivas någon särskild tidsfrist för hävningsförklaringen. Av artikel 16.2 framgår att om bristen på avtalsenlighet endast rör vissa av de varor som har levererats enligt köpeavtalet och det finns grund för hävning av köpeavtalet enligt artikel 13, får konsumenten häva köpeavtalet endast med avseende på dessa varor och eventuella andra varor som konsumenten har förvärvat tillsammans med de icke-avtalsenliga varorna om konsumenten inte rimligen kan förväntas godta att behålla endast de varor som uppvisar avtalsenlighet. Någon sådan regel finns inte konsumentköplagen. Bestämmelser om detta bör införas i den nya lagen.

Med de nu beskrivna tilläggen och justeringarna bör konsumentköplagens bestämmelser om rätt till prisavdrag eller hävning flyttas över till den nya lagen.

8.1.4 Konsumentköplagens övriga bestämmelser om påföljder vid fel på varan flyttas till den nya lagen

Förslag: Till den nya lagen flyttas konsumentköplagens

bestämmelser om köparens rätt att hålla inne betalningen och om säljarens skadeståndsskyldighet på grund av fel på varan.

Skälen för förslaget: Enligt artikel 13.6 i varudirektivet ska konsumen-

ten ha rätt att hålla inne betalning av eventuella utestående delar av priset eller en del av det fram till dess att säljaren har fullgjort sina skyldigheter enligt direktivet. Av artikel 3.6 framgår att det står

medlemsstaterna fritt att reglera rätt till skadestånd. I skäl 18 anges att vid regleringen av parters rättigheter att helt eller delvis underlåta att fullgöra sina skyldigheter till dess att den andre parten fullgör sina skyldigheter står det medlemsstaterna fritt att reglera villkoren och formerna avseende konsumentens innehållande av betalningen. Där anges också att medlemsstaterna får reglera konsumentens rätt till ersättning för skador.

I 25 § konsumentköplagen finns en motsvarande bestämmelse till artikel 13.6 om köparens rätt att hålla inne betalningen vid fel, som alltså bör flyttas över till den nya lagen. Möjligheten för köparen att kunna hålla inne så mycket av betalningen som fordras för att ge denne säkerhet för kravet på grund av att varan är felaktig – och inte bara för betalningen av köpesumman – bör mot bakgrund av skäl 18 kunna behållas. De två paragrafer i konsumentköplagen som reglerar säljarens skadeståndsskyldighet på grund av fel på varan (30 och 31 §§) bör också flyttas till den nya lagen.