Försvarsmaktens skrivelse Riktlinjer för yrkes- karriärutveckling och befordran inom Armén (Försvarsmakten, 2019a) är framtaget som ett gällande direktiv inom den svenska armén, fast- ställd under år 2019. Detta direktiv beskriver och förklarar de olika befattningsnivåerna eller tjänstegraderna för officerare, specialistofficerare och gruppbefäl, dess innebörd och hur de förhåller sig till varandra. Direktivet beskriver även utförligt vad som krävs i kompetens och erfarenhet för att få möjlighet att utvecklas vidare för befordran till nästa nivå eller grad. Direktivet går in djupt på en beskrivning av respektive grads innebörd och vad som kan för- väntas av en befattningshavare som innehar respektive grad. Direktivet är en ledstång för che- fer i organisationen att förhålla sig till som riktvärde i värdering av individer och i dess ut- veckling och befordran. Detta för att skapa liktydighet och enhetlighet mellan arméns olika förband så att samma förutsättningar gäller inom hela armén.
I detta direktiv beskrivs utförligt hur yrkesutveckling ska gå till och i detta har arméns yrkes- utvecklingsmodell tagits fram och den syftar till följande (Försvarsmakten, 2019a, s. 6):
”Skapa en yrkesutveckling vid respektive förband som möjliggör att förbandet har rätt kompetens vid rätt tidpunkt.”
”Skapa en karta, en målbild, för den enskildes yrkesutveckling som matchar/svarar mot organisationens behov på befattningsnivå.”
”Att erkänna och tydliggöra yrkeskunskap och därigenom bredda karriärbegreppet
till att även omfatta karriär genom djup yrkeskunskap.”
”Möjliggöra personlig utveckling utan att behöva byta arbete, fackom- råde/arbetsområde eller befattning.”
”Skapa yrkesstolthet på alla nivåer oavsett om man är chef eller besitter djup yrkes- kunskap.”
Vidare i yrkesutvecklingsmodellen finns det fyra kravsättningsnivåer vilka är försvarsmakts- gemensamma, försvarsgrensspecifika, funktionsspecifika samt förbandsspecifika krav. Dessa tillsammans bildar vilken utvecklingsplan som respektive individ får enligt modellen.
I modellen beskrivs och definieras även kompetensdjup som i sin tur är vägledande för ut- veckling och befordran. Dessa är novis, nybörjare, kompetent, skicklig samt expert.
Då vår studie behandlar specialistofficerare sammanfattas här direktivets beskrivning av denna kategoris yrkesutveckling enligt följande (Försvarsmakten, 2019a, s. 14):
”Specialistofficeren är specialist inom ett visst militärt kompetensområde och har som tyngdpunkt systemkunskaper och fokus på utbildning, teknik, stridsteknik och detalj-
upplösning i arbetet. Specialistofficerens kärnkompetens är därför inom området trupputbildning, men specialistofficerare leder också eller är ställföreträdande chef för förband där chefen snarare bör inneha specialiserad yrkeskunskap.”
”Specialistofficeren ska till skillnad mot officeren vara nära knuten till sin yrkesgren och under åtminstone de första tio till tolv åren av sin karriär skaffa sig allt djupare kunskaper inom sin specialisering. Detta bör dock inte automatiskt innebära att speci- alistofficeren är vid samma förband. Att växla mellan förband, men till befattningar i samma yrkesområde är en naturlig utveckling för specialistofficerare.”
Till detta skall nämnas att specialistofficeren har ett antal roller att fylla under sin karriär. Det är att vara lärare, stabsmedlem, utvecklare samt chef. I dessa roller har specialistofficeren att med sin djupa kunskap bidra till att andra utbildas, bidra till att förbandet har tillgång till denna kunskap på olika nivåer och staber.
När det gäller utveckling så skall specialistofficeren bidra i olika projekt och utvecklingsom- råden med sin kunskap. Det är specialistofficerarna som ska besitta kunskapen och ska ge tillgång till denna expertis i olika projekt.
Att vara chef är aktuellt först senare i karriären än för en officer. Det är den djupa kunskapen som specialist vilken först ska befästas innan det blir aktuellt med chefsbefattningar. Bero- ende på nivå så handlar det om mellan 8-16 års erfarenhet innan chefsbefattningar är aktuella för specialistofficerare. Tiden som anges att specialistofficeren ska sitta på respektive chefs- nivå är fyra till sex år. Därmed innebär det att det tänkta systemet blir trögrörligt för såväl individen som organisationen då specialistofficeren som innehar chefsbefattningar är länge på respektive befattning.
Försvarsmaktens skrivelse Trebefälssystemet i Försvarsmaktens organisation (Försvarsmak- ten, 2018) beskriver hur de olika kategorierna av anställda skall hanteras och implementeras. För att få en långsiktigt fungerande personalförsörjning är det avgörande att organisationens befattningar och dess inbördes relation hänger ihop.
I dokumentet beskrivs specialistofficerens utveckling enligt följande (Försvarsmakten 2018, s. 6):
”Generellt präglas SO-karriären av fokusering på förbandstjänst under de inledande
c.a. 15 åren, varvat med kortare placeringar som instruktör/lärare inom eget yrkes- område resp. stabsmedlem i krigsstab inom eget yrkesområde. Fördjupningen och ut- vecklingen av djup och specialiserad yrkeskunskap är härvid central. En SO bör dock växla mellan olika förbandstyper/-enheter inom sitt eget yrkesområde för att inte bli för organisatoriskt begränsad, d.v.s. tjänstgöring vid t.ex. ett och samma kompani i 15 år kan ge en alltför smal förmåga. Långa placeringar, upp till sex år, bör inte vara ovanligt för SO, i synnerhet på chefsbefattningar.”
Skrivelsen Försvarsmaktens utvecklingsplan 2013-2022 beskriver allmänt Försvarsmaktens utveckling och ligger till grund för planering. I detta är utvecklingen av personalkategorier en del. I Bilaga 3.10 Systembeskrivning OF och OR beskrivs bland annat specialistofficerens utveckling och den normerande utvecklingsvägen (Försvarsmakten, 2012, s.13):
”Specialistofficerare har praktisk erfarenhet och kvalificerad yrkesutbildning och kan hantera olika system och materielslag. Förmågan att samordna verksamhet på stridsteknisk och lägre taktisk nivå är väl utvecklad, liksom förmågan att utbilda förband och personal. Specialistofficeren har god förmåga att leda verksamhet
genom ett direkt ledarskap. Slutmålet är en erfaren och kvalificerad yrkesman, lärare/instruktör vid förband och skola, funktionsföreträdare, delsystemledare, stabsmedlem samt chef på stridsteknisk och lägre taktisk nivå.”
”Den normerande karriärvägen för en specialistofficer är på djupet inom det aktuella arbetsområdet.”
”Specialistofficeren representerar kärnan av kompetens inom sitt arbetsområde i förbandet och kvarstår normalt i befattning under lång tid (3-5 år eller längre).” Det är tydligt i Försvarsmaktens skrivelser att erfarenhet under en längre tid ska vara norme- rande för specialistofficerare i varje befattning. Tidsintervallerna är lite olika men en period om tre till sex år är genomgående i skrivelserna, men där det uttrycks att befattningarna med fördel kan innehas upp till sex år eller mer. Detta för att befästa djupkunskap.
Försvarsmakten har vidare ett antal handböcker, läroböcker och doktriner som vi kortfattat redovisar nedan:
Handbok Personalförsörjning och personaltjänst – Grunder 2019 (H PERS GRUNDER 2019) (Försvarsmakten, 2019c) innehåller Försvarsmaktens anvisningar avseende personalförsörj- ning och personaltjänst inom myndigheten. Det innefattar även personalidé, personalutveckl- ing samt lönebildning.
Direkt Ledarskap (Larsson och Kallenberg (red.), 2006) är Försvarsmaktens lärobok i ledar- skap. I boken beskrivs bland annat det utvecklande ledarskapet.
Militärstrategisk doktrin – MSD 16 (Försvarsmakten, 2016b) beskriver hur Försvarsmakten med dess militära maktmedel ska användas för att uppnå de mål för säkerhetspolitiken som riksdag och regering beslutar. Den beskriver även Försvarsmaktens ledningsfilosofi och syn på ledarskap.
Handbok Armé – Ledning (Försvarsmakten, 2016a) beskriver och likriktar syn och begrepp vid ledning inom armén.