• No results found

Kopplingen till Djävulen och dess konsekvenser

7. Undersökning

7.3 Fall ifrån räfstprotokollet

7.3.1 Kopplingen till Djävulen och dess konsekvenser

Det rättsfall som ger den mest ingående bilden av hur en rättegång i Angermannus räfst gick till och vad som ansågs relevant är det fall som rör systrarna Anna och Gunnel ifrån Visingsö. De båda systrarna var beryktade för trolldom. Den lokala kyrkoherden eller prästen hade i ett brev ägnat till Angermannus berättat vad dessa två kvinnor skulle ha gjort sig skyldiga till.129 Hertig Karl hade klargjort i den fullmakt vilken sanktionerade räfsten, att alla lokala

handhavare skulle bistå Angermannus i hans ändamål.130

Oja menar att det i de kyrkliga lagstiftningarna angående magiska brott inte bara ingick beskrivningar på hur dessa brott borde bestraffas utan även hur de skulle förebyggas. Misstänkta personer skulle anmälas och prästfolket skulle hålla ett vakande öga över sin flock. De skulle först arbeta för att tillrättavisa de som gjort felsteg för att därefter öppna för strängare tillvägagångssätt ifall det var behövligt.131 I kyrkoordningen ifrån 1571 står det att biskoparna skulle hålla sig underrättade om hur mycket synd och trolldom som begicks i deras stift.132 Petersson och Sandén beskriver att Angermannus i förväg hade underrättat de

125 Ankarloo, 1996, s. 86f.

126 Petersson & Sandén, 2012, s. 162. 127 Sandén, 2010, s. 97.

128 Petersson & Sandén, 2012, s. 159. 129 Holmström, 1901, s. 111.

130 Ibid., s. 206. 131 Oja, 1999, s. 104f.

31

lokala prästerna om han och hans följes ankomst och att de skulle förbereda sig för de rättsprocesser som skulle genomföras. Att denne prästman på Visingsö hade nedtecknat systrarnas göromål ingick alltså i dennes arbetsuppgifter. Prästerskapet skulle arbeta och predika emot vidskeplighet och trolldom, både igenom förmaning och gärning.133 Utifrån dessa iaktagelser ter det sig lätt att se en överhet som vill hålla ett vakande öga över sina undersåtar angående hur de betedde sig när det gällde bruk av olika former av magi.

Gunnel från Visingsö hade stått inför rätta tidigare 1593 då hon hade ”lovat ont” på bonden Håkun. Håkun hade då senare också fått ”ont”. Han hade beklagat sig för Gunnell och bad henne att ”signa” honom så att han kunde bli bättre. Efter att ha legat på Gunnels säng där hon därtill hade signat honom hade han därefter känt sig bättre och hade gått välmående hem. Några år tidigare hade Gunnel hjälpt några av grevens män som hade problem med att få elden till att sjuda då de skulle brygga öl. Männen hade då frågat Gunnel om hjälp och plötsligt hade det börjat sjuda i pannan. Detta fanns det många som kunde vittna om.134

Gunnels syster Anna var också hon beskylld för att bruka trolldom. Protokollet visar på att en Peder Hanson hade tagit de båda systrarna och satt dem i fängelset. Därefter hade man även utsatt dem för vattenprovet. Det visade sig att de flöt båda två, därför kastades de tillbaka i fängelsehålan då de ansågs skyldiga. Enligt Angermannus hade de båda systrarna även gett sitt medgivande för denna tortyr.135 Hur vattenprovet gick till beskriver protokollet

såhär: ”… om de flothe, skulle de wara skyldige till döden, och mestermannen suemde thäm, och the fluthe och komme åter i fängelse igen.136 Detta är ett tydligt exempel där man bör

förhålla sig försiktigt kritisk till protokollets värde som ett sanningssägande dokument. Utifrån protokollets formulering får man intrycket av att de båda systrarna gärna ville bli kastade i sjön. Tidigare under samma möte hade även en annan kvinna beryktad för trolldom blivit utsatt för vattenprovet. Även hon ska ha flutit. Hennes ärende sköts över till världslig rätt.137

I fängelset ska Anna i en möjligtvis desperat handling ha skurit sig i halsen. På något sätt som vi inte blir varse om, överlevde Anna sina skador. Protokollet visar på att ingen visste vem som skulle ha läkt Anna.138

133 Petersson & Sandén, 2012, s. 162

Oja, 1999, s. 106. 134 Holmström, 1901, s. 111. 135 Ibid. 136 Ibid. 137 Ibid., s. 108. 138 Ibid., s. 111.

32

Gunnel ska ha haft nio band av ”rånebark” som vardera hade fem knutar på sig. Märk väl att det här nämns att Gunnel hade just nio band rånebark. Siffran nio var en magisk siffra och att det nämns i protokollet var nog ingen slump.139 I räfstprotokollet figurerar även en hel del personer anklagade för trolldom som beskrivs ha haft ”band” med ”knutar på”.140 Under

räfstetinget i Eksjö hade en Mariet ifrån Holma kommit inför tinget och haft med sig en katt, och ett band med tre knutar runt halsen. Mariet beskrevs ha gjort mycket ont. Hennes ärende sköts till världslig rätt.141

Gunnel hade dessutom också gjort många läsningar. Dessa hade hon sagt sig ha lärt av en kvinna som benämdes som Ingels moder i Miöhult. Denna Ingels moder beskrevs som en klockekvinna. Gunnels trolldom ska ha gjort så att korna inte kunnat få någon mjölk och att fisken försvunnit. Gunnel sa själv att dessa livsnödvändigheter hade en djävul tagit med sig nordväst på ett lass draget av vargar.142

Sist nämner protokollet hur ett ”djävulskt” möte vid en å i Västergötland ska ha hållits. Där samme djävul lovat rikedom åt alla de som deltog. Legat med denne djävul ska Gunnel också ha gjort då hon berättade att han ska ha varit kall som ett järn. Gunnel ska även ha riktat besvärjelser emot kyrkoherden och hans barn, då hon tagit ben och tänder ifrån galgbacken som hon sedan skulle ha lagt under tröskeln hemma hos kyrkoherden. Till påsken hade Gunnel dock varit till sakramentet. Djävulen skulle då ha slagit henne och sagt att han inte längre hade någon makt över henne och därefter ha försvunnit. Detta är beskrivningen vi får av systrarna Gunnel och Annas brott. Ärendet sköts över till världslig rätt. Protokollet nämner inte ifall Gunnel blev bestraffad av Angermannus. Systern Anna får nio slag då hon inte ville bekänna sina brott.143 Utifrån beskrivningarna hade Gunnel gjort sig skyldig till grövre brott än systern Anna. Därför skickade Angermannus Gunnel till den världsliga rätten där hon kunde få ett hårdare bestraffning.144

Håkansson påpekar att det är under slutet av 1500-talet som den gängse bilden kring häxan och hennes kopplingar till blåkullafärder, häxsabbater och pakter med djävulen börjar ta form.145 Protokollets ingående och utförliga beskrivning av just detta fall kan härledas till Gunnels så tydliga beskrivning av hennes kontakt med djävulen. Dessa idéer började att sprida sig och möjligen var Angermannus påverkad av dem. Att Angermannus valde att ägna

139 Petersson & Sandén, 2012, s. 207.

140 Se exempelvis Holmström, 1901, s. 83, 85, 111, 141. 141 Holmström, 1901, s. 85. 142 Ibid., s. 112. 143 Ibid., s. 113. 144 Ankarloo, 1996, s. 80. 145 Håkansson, 2014, s. 198.

33

en så pass stor del av protokollet till dessa två kvinnor visar på att han möjligen ansåg fallet vara av yttersta vikt. Detta menar Petersson och Sandén pekar åt att magin sågs som ett verkligt och farligt hot som behövdes bekämpas. Magin förbands med makt. Den var desutom farlig. Särskilt om den hade så tydliga kopplingar till den onde själv.146 Det är tydligheten i denna förbindelse mellan Gunnel och djävulen som gör att just detta fall får så mycket uppmärksamhet. Som Petersson och Sandén säger torde detta fokus på just detta ovanliga ”djävulska” fall visa på att Angermannus attribuerade Gunnel förmåga och inflytande att göra ont.147 Ifall den nära kopplingen till djävulen inte setts som särskilt farlig skulle möjligen detta fall ägnats lika mycket tid som vilket annat fall som helst.

Djävulens inblandning nämns även när räfsten behandlade folket ifrån Linköpings så kallade ”spetal”, vilket var en dåtida form av sjukhus.148 Många anklagades här för magibruk

och många signerskor blev straffade.149

Dock är det den danska kvinna som senare kommer inför rätten som protokollet fäster mest vikt vid. Kvinnan berättade om hur hon blivit gravid och därefter förlorat sitt barn. Varken graviditeten eller barnets död gick att förklara. Hon menade även att hon utkämpade en kamp mellan det goda och det onda då hon var ”… gudi kär…”150 och att hon ständigt

tampades mot Satan. I protokollet står det sedan angående detta fall ”Datus est mihi stimulus

carni.”151 Citatet är taget ifrån Andra Korinthierbrevet, kapitel 12, vers 7-9 där Paulus säger

sig ha fått en tagg i sidan av Satan. Detta skulle hindra honom ifrån högfärdighet. Paulus ber om att få bli av med taggen, men Gud svarar: ”Min nåd är allt du behöver”. Vad detta bibelreferat åsyftar till är otydligt. Domen Angermannus ville fastställa var att hon skulle komma till skriften och sakramentet. Hon begärde dock själv att hon skulle få slita ris.152 Enligt praxis tenderade man att döma, de som i ”sinnesförvirring” och ”galenskap” beblandat sig med Satan, mildare.153 Angermannus förespråkade alltså ett mildare straff än vad den danska kvinnan själv ansåg sig förtjänt av. Möjligtvis gjorde Angermannus här en bedömning att denna kvinna gjort sig skyldig till sitt brott i ”sinnesförvirring”. Därav hennes mildare straff än tidigare nämnda Gunnel och Anna.

146 Petersson & Sandén, 2012, s. 194. 147 Ibid., s. 190. 148 Dahlgren, 1914-1916, s. 790. 149 Holmström, 1901, s. 162. 150 Ibid., s. 163. 151 Ibid. 152 Ibid. 153 Ankarloo, 1997, s. 112.

34

Utifrån detta kapitel har jag med hjälp av fallet som rörde systrarna Gunnel och Anna ifrån Visingsö och deras magiska brott försökt visa på hur Angermannus erkände

magiutövningen som något mycket farligt som borde bekämpas genom bestraffning. Hotet från magin var reellt. Jag grundar detta resonemang i att Gunnel och Annas fall ägnas den mest utförliga redogörelse av alla fallen i hela räfstprotokollet. Detta för att kopplingen till djävulen är så markant. Jag har även sökt visa på att det såsom i kyrkoordningen 1571 förordnades att lokala myndigheter och prästerskap skulle hålla ett vakande öka på sin församling och anmäla misstänkta brottslingar.

Related documents