Under denna temarubrik behandlar vi frågor som; Hur mår vuxna i skolan idag?, Berätta vad du vet om vuxnas psykosociala arbetsmiljö i skolan!, Vad tänker du på när det gäller kränkande behandling av vuxna och vuxenmobbning i skolan? och Har du någon gång stött på/upptäckt någon kränkande behandling bland personalen i skolan?
6.1.1 Rektorernas syn på kränkande behandling och mobbning
Rektorerna är överens om att fler i skolan mår allt sämre idag. Orsaker som lyfts fram är nedskärningar, ökad arbetsbelastning, nya arbetsmoment och en förändrad yrkesroll, vilket leder till stress. Någon poängterar att det är pengarna som styr hur verksamheten läggs upp. När ekonomin vänder blir arbetsmiljön bättre, genom att klasser och grupper minskar.
Alla är nog överens om att kvalitén ökar om antalet barn i barngrupperna minskar. (Månsson)
Vidare framhålls att det är en tung börda som ofta läggs på skolan, såsom att lösa samhällsproblem såsom arbetslöshet och missbruk bland unga.
Samhället har stramat upp reglerna i skolan om att vi inte ska kränka varandra och vi har fått den nya lagen. Detta har ökat medvetenheten i skolorna (Månsson)
Rektorerna vittnar således om att den nya lagen synliggjort problemen och handlingsplaner har upprättats. Handlingsplanerna ska vara ett stöd när mobbning eller kränkande behandling är ett faktum. Ett exempel på en handlingsplan kan ser ut så här; Steg 1. Parterna får i uppgift att lösa konflikten på egen hand. Steg 2. Arbetslaget involveras i att lösa konflikten. Steg 3. Chefen kopplas in och försöker lösa konflikten. Steg 4. Fack, hälsovård och externa aktörer
kopplas in. Även värdet av att klargöra för aktörerna att de är vuxna människor som förväntas lösa sin konflikt på egen hand, lyfts fram.
Trots att alla rektorerna inledningsvis pratar om organisatoriska förändringar som grund till en allt sämre psykosocial arbetsmiljö i skolan, pratar de sedan om att orsaken till mobbning och kränkande behandling ofta ligger på det individuella planet. Rektorerna pratar om människor som inte passar in och som inte gör sitt jobb och därför hamnar i konflikter med resten av gruppen.
Rektorerna lyfter fram flera typer av kränkande behandling som de någon gång stött på, såsom maktdemonstrationer mellan olika yrkesgrupper, åldersmotsättningar, normbrytande beteende, språkförbistringar i samband med annan etisk bakgrund och föräldrar som baktalar och motarbetar lärare.
Ibland har jag upplevt personal som inte riktigt kommit in i arbetslaget och där arbetslaget klagar på att någon inte gör sitt jobb (Jönsson).
Vi har en personal som känner sig kränkt i kontakten med föräldrar (Larsson).
Rektorerna lyfter problemet med att vuxenmobbning kan vara väldigt subtil och därför svår att upptäcka.
Den osynliga mobbningen som nästan inte syns är svår att komma åt och här räcker nog inte den nya lagen till. (Månsson)
Vi vuxna är ännu duktigare på att kränka utan att någon märker det. (Larsson)
Under intervjuerna kommer vi in på hur svårt det kan vara för just rektorn i sin position att upptäcka mobbning eller kränkande behandling. Orsaken kan då vara att rektorn inte deltar i det dagliga livet ute i verksamheten.
Kan förmoda att det är svårare i positionen som rektor att upptäcka sådan mobbning (Jönsson)
Rektorerna är helt eniga när det gäller vikten av att vara tillgänglig och synlig ute i verksamheten för att upptäcka mobbning just eftersom vuxenmobbning kan vara väldigt diffus.
6.1.2 Specialpedagogernas syn på kränkande behandling och mobbning
Specialpedagogerna vittnar om att det är skiftande hur personalen mår men allt fler mår sämre. Två specialpedagoger säger att för ett år sedan mådde alla bra, men nu är fler stressade och därigenom mindre toleranta mot varandra. Arbetsuppgifterna har blivit fler och svårare. Dessutom kommer det många direktiv uppifrån om hur verksamheten ska styras och vilka mål som ska uppnås, men inte hur. Lärarna upplever att de varken har tid eller tillräcklig kunskap för att klara kraven, vilket är en stor källa till stress. Framförallt är det den senaste pålagan med skriftliga omdömen som plågar lärarna. Kontakten med föräldrarna och att förmedla ett betyg/omdöme är svårt.
Vi har själva fått arbeta fram underlagen och vet därför inte om vi gör riktigt rätt… man är osäker, famlar i luften inför uppgiften. (Lars)
Även lärarnas svåra sociala yrkesroll lyfts av specialpedagogerna.
Lärarna har en komplex psykosocial arbetsmiljö de ska fungera både med elevgruppen, föräldrarna och kollegorna. (Lars)
Just kontakten med föräldrarna upplever både Lars och Lena som särskilt betydande när det gäller personalens välmående. Bodil berättar om hur både de yngre och de äldre lärarna känner sig vilsna idag. Detta för att samhället har förändrats och eleverna idag är annorlunda och har andra kompetenser och krav än vad de äldre lärarna är vana vid. Det ställs därför andra krav på undervisningen vilket de äldre lärarna kan ha svårt att leva upp till. Samtidigt medför detta att de yngre nyutexaminerade lärarna kan ha svårt att finna mentorer för sin verksamhet som motsvarar utbildning och förväntningar.
I dagsläget vittnar Lena om en lärare som blivit sjukskriven efter meningsskiljaktigheter som utmynnat i kränkningar från elevernas föräldrars sida. Kränkande behandling kan vara att inte bjuda in till delaktighet, att ingen pratar med en i fikarummet, menar Lena. Det kan också vara att inte hälsa och att sluta sig i olika grupperingar. Lars talar om kränkande behandling som att bli nonchalerad eller utfryst. Att folk går när en viss person kommer eller inte lyssnar när personen pratar. Kränkning kan också vara att inte räknas eller värderas lika högt på grund av sin utbildningsnivå. Både Lars och Lena pratar dessutom om kränkningar från föräldrar. Bodil berättar om kränkningar och mobbning som handlar om att inte synas, att inte höras vare sig av arbetslaget eller av rektorn. Det är en extra jobbig situation eftersom det är svårt att veta, var man ska vända sig för att få hjälp och stöd.
6.2 Rollen
Här nedan följer svar på frågor såsom; Hur skulle du agera om du upptäckte vuxenmobbning eller annan kränkande behandling på din arbetsplats?, Hur har du agerat i en sådan situation? och Upplever du att du har tillräcklig kompetens för att hantera en sådan situation?
6.2.1 Rektorernas syn på rollen
Rektorerna är överens om arbetsgången när det gäller att hantera ett mobbningsärende eller en kränkande behandling. Alla inleder åtgärderna med ett samtal med de inblandade och använder sig också gärna av Previa (företagshälsovården) eller personalchefen som ett stöd eller bollplank i ärendet. De är dessutom klara över att de är ytterst ansvariga för att hantera denna typ av ärende även om den ene rektorn menar att det är otydligt om hur mycket ansvar som skolan ska ta då problem har sitt ursprung i personalens privatliv.
Det är lite lurigt det där, vad är källan är det ett pedagogiskt problem eller ett personligt problem, hur man ska lägga det. För mig handlar det om olika strategier om vem som ska vara inblandade och hjälpa till. För att skolan ska göra något… i första hand är ju skolan till för eleverna, så arbetsgivaren för de anställda… jag tycker inte det är så tydligt egentligen… (Jönsson)
En annan rektor menar att oavsett var problemet har uppstått så kan det få följdverkningar för eleverna och är därför relevant att åtgärda.
Jag är övertygad om att mår man inte bra som person så gör man inte ett bra jobb. Jag tror det påverkar undervisningen och hur man är mot barnen (Larsson).
De ekonomiska förutsättningarna sätter återigen reglerna för hur alla tre rektorerna hanterar problem i skolan. Rektorerna säger att de inte alltid kan genomföra önskvärda åtgärder eller insatser eftersom ekonomin inte tillåter det. Istället försöker man lösa problem så bra som möjligt med de resurser som redan finns.
Vi försöker göra något åt det… det konkret som jag jobbar med tillsammans med dem, lösa det efter förutsättningar jag kan försöka skaka fram (Jönsson)
Rektorerna anser sig inte ha rätt kompetens för att hantera vuxenmobbning eller kränkande behandling, däremot vet de vem de ska vända sig till i en sådan situation.
Jag är inte utbildad för det, jag har ju min pedagogiska utbildning, samtalsterapeuten har den kompetensen, så är det ju, det kan jag leva med
(Jönsson)
6.2.2 Specialpedagogernas syn på rollen
Lars och Lena säger att de går till sin chef och berättar om de upptäcker mobbning. Lars pratar om arbetslagets ansvar för att upptäcka om någon mår dåligt men också om individens eget ansvar för att må bra och om man inte gör det att söka hjälp. Samma specialpedagog framhåller också att det är viktigt att ha i åtanke vad vårt uppdrag är, att vi som lärare, är i skolan för barnen och eventuella åtgärder alltid ska göras med barnens bästa för ögonen. Båda pratar också om att det är viktigt med en öppen dialog i kollegiet både i proaktivt och reaktivt syfte. Det uttrycks en saknad av ett forum för personalfrågor, där man kan ta upp och diskutera personalärenden liknande det man har för eleverna.
… på elevvårdsärenden…så kommer det upp sådana saker som man känner att det här inte är elevvård utan det här är personalvård och vi har inget direkt forum för det (Lena).
När det gäller mobbningsärenden är specialpedagogerna inne på linjen att någon utifrån ska hantera ärendet.
Det är skönt att det kommer någon utifrån, att det inte är någon i personalgruppen. Det är jobbigare när man ska ha den dagliga kontakten (Lars).
Båda specialpedagogerna tycker att de har rätt kompetens utifrån utbildningen för att kunna hantera vuxenmobbning såsom handledningsutbildning, utbildning till kvalificerad samtalspartner och de gruppsykologiska teorierna, men inte mandat från ledningen att jobba med sådana frågor. De säger också att man inte ska vara en del i arbetslaget utan komma utifrån ett team eller sitta med i ledningsgruppen för att det ska funka.
Man blir inte profet i sitt eget land (Lars).
Även Bodil känner att hon skulle kunna jobba med konflikter och vuxenmobbning, men poängterar att hon inte skulle vilja göra det ensam. Dessutom menar hon att det hade varit bra med fördjupade kunskaper i gruppsykologiska teorier.
Det är där vi hittar kärnan (Bodil)
Hon menar också att det är den kunskapen som rektorerna saknar och som vi som specialpedagoger kan bidra med.