Underlag enligt följande; Hur kan man göra för att skapa en bättre psykosocial arbetsmiljö för de vuxna i skolan?, Vad tycker du att specialpedagogen kan göra för att skapa en bättre situation? och Tycker du att handledning skulle vara en bra metod?
6.3.1 Rektorernas tankar om proaktivt arbete
När det gäller det proaktiva arbetet skiljer sig synen åt bland de tre rektorerna. En utav dem menar att basen i arbetet ska ligga i att ha en aktiv diskussion om den psykosociala arbetsmiljön. Problem ska bejakas även om de inte kan lösas.
Jag vill skapa förtroende hos min personal att de faktiskt har rätt att lyfta sådana här frågor därmed inte sagt att vi löser dem, jag kan lösa dem (Jönsson)
Strukturella förutsättningar såsom planeringstider och arbetstider är hinder i arbetet som inte går att ändra. Jönsson menar att skolorganisationen är stelbent och statisk och att det inte går att ändra på.
Larsson pratar mycket om den informella kulturen på arbetsplatsen och menar att det är viktigt att värna om trivseln och den sociala gemenskapen. Hon nämner också precis som Månsson vikten av inflytande och delaktighet.
Det handlar om demokrati, inflytande, humor och glädje på en arbetsplats (Larsson)
Han anser också att vi ska ta vara på olikheter i verksamheten och utnyttja dem för verksamhetens bästa. Månsson pratar vidare om ledarskapets betydelse för att skapa en god psykosocial arbetsplats.
Ledare ska styra och finnas till hands… struktur tydlighet förankring av och rollbeskrivningar från ledaren. Tydlighet i uppdraget vad det innebär
Professionell handledning av en specialpedagog ser rektorerna som en bra proaktiv insats.
Det är ju så jag vill att man ska arbeta, alltså med vad ska jag säga finns det ett problem i en klass runt en eller flera elever så är det menar jag, är det vårt, skolans ansvar att lösa det. Problemet ligger inte hos barnet eller eleven utan problemet ligger i skolsituationen och då hjälper det inte att säga att du ska gå till psykolog eller socialsekreterare eller speciallärare eller rektorn för den delen, för det löser inte problemet för barnet ska tillbaka i alla fall. Utan det är där det ska lösas och det ska lösas med handledning. Det är så jag vill att det ska fungera. (Jönsson)
Rektorerna menar att specialpedagogen ska vara ett stöd för verksamheten, för arbetet i skolan. Specialpedagogen ska stötta, ge uppmärksamhet, bekräfta, ge positiv och ibland kritisk feedback. Specialpedagogen ska inte ge handledning för att arbetslaget gått i stå. Det är rektors roll. Specialpedagogen kan dock lyfta svårigheter i yrket och prata om dem. Skapa nätverk och förståelse mellan arbetslag och skolor vara spindel i ett kontaktnät. Handledning är bra, men inte om huvudsyftet är att undvika kränkningar, däremot kan det bidra till att skapa förståelse och därigenom bidra till ett bättre klimat. Specialpedagogen ska också vara en kvalificerad samtalspartner i pedagogiska frågor.
Skapa struktur och mening genom att jobba med frågor, diskussionstema t.ex. Hur gör vi med barn som är så här? (Månsson)
En rektor lyfter samverkan mellan rektorer för att främja den psykosociala arbetsmiljön som ett viktigt inslag.
Jag tror att många rektorer behöver, man behöver som rektor prata om sånt här mer, om hur man ska skapa en bra psykosocial arbetsmiljö. Många gånger sitter man väldigt ensam… (Larsson).
Samma rektor är övertygad om sambandet mellan att må bra på jobbet och att göra ett bra jobb. Det påverkar både undervisningen och hur man är mot barnen.
6.3.2 Specialpedagogernas tankar om proaktivt arbete
Förslag till förbättring, från specialpedagogerna, kan vara att lyfta bort en del av de tunga administrativa uppgifter som nu ligger på lärarna. Det nämns då mentorssamtal, dialogsamtal och individuella utvecklingsplaner som har blivit alltmer omfattande och tar av lärarens tid.
Den psykosociala arbetsmiljön skulle kunna förbättras drastiskt på sikt genom att använda handledning som en slags fortbildning/reflektion och regelbundna klassrumsobservationer utförda av specialpedagogen i teamet.
De psykosocial problem vi kan lösa här hänger nog på arbetssituationen och då kan man göra mycket åt det med hjälp av handledning och observationer, önskat att specialpedagogen i teamet gjort lite mer sådant (Lars).
Till en början kanske det medför en del obehag för lärarna, eftersom de är ovana vid insyn i arbetet och att det därför är viktigt att det är obligatoriskt. Bodil pratar också om handledning som en källa både till kunskapsutveckling och ökad social förståelse. Hon föredrar grupphandledning eftersom hon menar att utvecklingen blir större då och hänvisar till Vygotskis inlärningsteorier. Handledningen ska ledas av en specialpedagog som inte ingår i det dagliga arbetet utan gärna kommer utifrån. Dessutom presenterar hon en lösning på detta genom att samarbeta över skolgränserna kan specialpedagoger handleda personal på varandras skolor.
Lars menar också att det är viktigt att se över de organisatoriska formerna för arbetet, eftersom han anser att stora grupper lättare leder till mobbning och kränkningar. Han förespråkar därför arbete i liten grupp under överinseende av en gruppledare som fördelar ordet jämnt i gruppen. Även Lena och Bodil menar att den lilla gruppen har fördelar såsom att kollegor lättare ser och kan stötta varandra och att det är lättare att göra sig hörd i en mindre grupp med tydlig struktur på mötena.
Både Lars och Lena menar att de idag har mer en roll som speciallärare och att de därför inte har mandat av sin rektor för att genomföra de förändringar som de skulle önska. Däremot anser de sig ha kompetens att hantera både vuxenmobbning och kränkande behandling reaktivt såväl som proaktivt. De poängterade också att om de skulle jobba med de här frågorna skulle det inte vara på en skola där de själv ingick i verksamheten utan att de kom utifrån t.ex. teamet eller som Bodil förslår från en annan skola i samarbete. Bodil lyfter vikten av ett gott ledarskap, rektorn har en stor roll att fylla både när det gäller att sätta vilka regler som ska gälla på skolan och att värna om sin personal och medverka till att skapa ett gott klimat. Hon pratar också om att specialpedagogen har en viktig roll när det gäller att ställa öppna vidgande frågor till personalen. Leda möten där reflektion är i centrum och personalen tvingas stanna upp och fundera över frågor som; Hur uppfattas jag när jag säger så här? eller Hur tänkte jag här?
6.4 Sammanfattning
Rektorerna är ytterst ansvariga för de vuxnas psykosociala hälsa och de axlar ofta denna roll ensam utan att ta hjälp av resurser som finns inom den egna verksamheten. Handlingsplaner ersätter det dagliga arbetsmiljöarbetet och vid stora problem kontaktas externa enheter såsom fack och företagshälsovård.
Proaktiva aktiviteter för specialpedagogerna kan enligt rektorerna vara handledning, för att ge stöd och råd. Specialpedagogerna ser också att handledningen skulle kunna bidra till att utveckla bättre relationer.
7 Analys
I detta kapitel relaterat vi resultatet till systemteorin och McGregors ledningsteori Y, som vi tidigare redogjort för i kapitel fyra. För bättre överskådlighet har vi även här använt oss av strukturen med temarubriker. Det vi upplevt inför detta kapitel är att det kan vara svårt att skilja på rollen, hur man agerar och hanterar vuxenmobbning och det proaktiva arbetet mot mobbning. Vi har därför valt att slå ihop dem till en rubrik.