I detta kapitel kommer fokuset att ligga på vilka typer av kränkningar informanterna har upplevt från gäster, samt det maktförhållande som finns mellan servitör och gäst.
18
3.1 De sexuella trakasserierna
Det kan ibland vara otydligt vad som verkligen är sexuella trakasserier. Orsaken till att detta kan tänkas vara otydligt är att, om vi vanligtvis tänker på en handling som felaktig, är den felaktig oberoende av vem som vare sig utför eller drabbas av handlingen. I frågan om sexuella trakasserier är detta tankesätt inte tillämpbart, då det är den som drabbas som avgör huruvida handlingen är felaktig eller inte. Om den drabbade anser kommentaren eller beröringen som välkommen är det inte frågan om sexuella trakasserier, om orden eller handlingarna däremot uppfattades som oönskat eller ovälkommet ska handlingen ses som sexuella trakasserier. Därför kan gränsen för sexuella trakasserier vara något oklara, då synen på vilka ord eller handlingar som är oönskat eller ovälkommet är subjektivt och olika från kvinna till kvinna. Nyckelorden är således ”oönskat”, ”ovälkommet” och ”icke-ömsesidigt” när en talar om sexuella trakasserier, då dessa inte är förenliga med samtycke (Hagman, 1988: 20–21). I detta kapitel har jag tolkat allt som informanterna benämnt som ”sexuella trakasserier” som icke-ömsesidiga sådana, då jag annars betvivlar att de hade pratat om dessa med mig. 3
Sexuella trakasserier kan, enligt Hagmans sextrakasseritrappa (1988: 21–26), sträcka sig från att vara väldigt diskreta, till att vara direkt uppenbara i sitt utförande. Anna berättar om hur detta kan se ut:
Typ såhär sexuella trakasserier… händer ju mycket oftare än att någon är otrevlig. Det kan vara allt från ett litet tjuvnyp eller en smygtafsning… Till att nån, verkligen är… hands on och jättevulgär. […] Oftast sträcker du dig fram liksom, du vet jag har sträckt mig fram såhära efter nåt och ska ta nåt från bordet och du kan ha en snubbe som lutar huvudet mot ditt bröst typ. Den händer också ofta. (Anna)
Anna förstår här sexuella trakasserier som ”allt från ett litet tjuvnyp […] till att nån verkligen är… hands on och jättevulgär.”, vilket jag tolkar som ovan: att de kan vara väldigt diskreta men även väldigt uppenbara. Vad som finns där emellan fördjupas däremot inte något ytterligare.
När Anna talar om de tjuvnyp som hon blivit utsatt för kan paralleller dras till steg 3 eller 4 i sextrakasseritrappan, då detta är ett agerande som kan ses som välvilligt av den som utsätter personen, och som absolut kan bagatelliseras om Anna skulle ifrågasätta beteendet. När hon däremot beskriver hur en gäst lutar huvudet mot hennes bröst när hon sträcker sig över bordet är det tal om ett ”På gränsen-tafsande”, då detta sannolikt är en medveten handling från gästens sida om att ofreda Annas sexuella integritet. Sambandet mellan dessa exempel är att den som utsätter Anna för kränkningarna har tagit sig friheten att ta på/luta sig mot de kroppsdelar som
3 I brottsbalken 6:10 st 2 beskrivs sexuellt ofredande som ”den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet”. Jag kommer att använda begreppet ”sexuella trakasserier” synonymt med
”sexuellt ofredande”, då det är den term jag har använt mig av med mina informanter.
19 är associerade med sex, i dessa exempel hennes rumpa och bröst. Detta kan därmed ge en förståelse om vad det är som Anna förstår som sexuella trakasserier.
Lena berättar om hur hon har bevittnat en situation som hon ansåg var sexuella trakasserier, detta handlar däremot inte om henne själv:
[V]i hade typ en kille i typ några månader som kom in varje dag och köpte en Loka. […] Så var det en tjej som praoade hos oss, som var 15 och han typ stirrade på henne jättemycket i typ flera veckor. Och sen slutar det med att han ba ”Kan jag få ditt nummer?” och han var en gammal man, asså han var typ 50-nånting… Och hon var ju så rädd och ingen såg ju det här, för att hon var typ och la toapapper på toaletten eller nånting. […] Och han bara ”Kan jag få ditt nummer” och hon var ju skiträdd och han hade typ frågat flera gånger, så hon gav ju honom [sitt] nummer […]. (Lena)
Här har då en man i 50-årsålden kommit till caféet i flera månaders tid och först stirrat på den 15-åriga praktikanten, som jag har tolkat som steg 2 ”Tafsa utan att röra”, där maktövertaget blir tydligt, särskilt i fråga om åldersspannet mellan dem. Sedan har han begärt hennes telefonnummer då praktikanten var och städade vid toaletterna, vilket jag anser är frågan om steg 5 i sextrakasseritrappan. Jag tolkar detta som att mannen visste att det han frågade om var fel, därför valde han att fråga henne vid toaletterna, där ingen i övriga personalen skulle se och höra dem. Lena menar också att mannen har utnyttjat sitt maktövertag i fråga om ålder, hon nämner i intervjun att praktikanten gav ut sitt nummer ” […] bara för att hon var 15 och typ rädd.”.
Det som gör dessa berättelser speciella är att båda incidenter är utförda av män, det omvända verkar inte vara ett existerande fenomen, vilket blir tydligt då Anna säger:
Ja men du vet såhär, jag kan ta att en gammal tant kanske klappar mig på rumpan och ba ”Det fixar du, gumman”. […] Det är en helt annan sak… (Anna)
Här menar Anna att hon inte alls ser en kvinnas klapp på rumpan som sexuella trakasserier, Jasmine beskriver ett liknande reflekterande:
Det känns som att killarna inte fick lika mycket när de stod i kassorna. Tjejer raggar inte på samma sätt tror jag. […] [D]e är mer ”Åh gud vilken snygg kassör!” och sen typ blir det inte mer av det, de säger det bara högt och typ såhär ”Hihihi”. […] Man frågar ju inte om nummer eller nåt, jag skulle aldrig våga gå fram till någon och ba ”Hej! När slutar du jobba, vill du följa med hem till mig?”. (Jasmine)
Både Anna och Jasmine är av åsikten att kvinnor inte beter sig på ett sexuellt integritetskränkande sätt likt det som män gör. Orsaken till att de tänker på det viset kan förklaras med att det sex-role spillover som beskriver hur kvinnor intar med en mer passiv sexualitet in i sin könsroll på arbetsplatsen, medan männen intar med en, mer accepterad, aktiv sexualitet och dominans. Så länge mansrollen förknippas med dominans och sexualitet, riskerar män att bli sexuellt påstridiga och ibland till och med aggressiva mot kvinnor, och kvinnor förblir passiva offer för dessa destruktiva mansroller. Detta är en orsak till att det är män som i
20 högre grad trakasserar kvinnor (Hagman, 1988: 62). Med detta som bakgrund är det inte konstigt att Anna och Jasmine inte ser kvinnliga gäster som personer som utför sexuella trakasserier. Detta då dessa kvinnor, likt dem, har en passiv sexualitet i egenskap av kvinna.
3.2 Det otrevliga bemötandet
Det är inte enbart sexuella trakasserier som mina informanter har blivit utsatta för. Övrigt otrevligt och obehagligt bemötande är långt ifrån ovanligt. När jag frågar Jasmine vad hon har varit med om svarar hon:
J: Rasism, väldigt ofta. […] Jag har fått en stalker… Nån stod en halv natt och stirrade på när jag jobbade, väntade utanför mitt jobb i gränden, 6 på morgonen och frågade om jag ville gå en promenad med honom…
Du vet, det är väldigt mycket sådant.
M: Men fy vad obehagligt!
J: Ah jag vet, [det blev mycket] missförstånd för han pratade inte så bra svenska […] och den här killen…
trodde att jag, för att jag var trevlig mot honom att jag ville ha honom, enligt honom […] (Jasmine)
Jasmine berättar här att hon ofta är utsatt för rasism, vilket hon mest påpekar i förbifarten.
Orsaken till att hon inte pratar mer ingående om rasism kan vara att hon inte ansåg att det var fokuset för min uppsats. Hon pratar desto mer om en stalker som har väntat på henne efter jobbet, vilket hon upplevt som väldigt obehagligt. Anledningen till detta är för att killen trodde att Jasmine var intresserad av honom, när hon i själva verket enbart var trevlig, som en del i det emotionella arbetet hon utför som restaurangbiträde med kundkontakt. Hagman (1988: 31) skriver att män tenderar att se världen i mer sexuella termer, och att det därför inte är ovanligt att de feltolkar en kvinnas vänlighet som ett försök att förföra dem. Hon menar vidare att män har en tendens att se en kvinnas varje initiativ som en sexuell invit, vilket jag tolkar att har hänt i Jasmines fall med sin stalker.
Det har hittills i uppsatsen inte skrivits särskilt mycket om kvinnor som kränker servitörerna, Lena har däremot en händelse som utförts av en kvinna:
Jag hade en… kund som hade stirrat ner mig […] hela tiden och såhär harassed me med blicken liksom när jag hade gjort hennes dricka… och man skriker ju namnet […] liksom. Hon kollade på den, hon hörde mig skrika hennes namn, hon tänkte inte hämta den. […] Men det var typ inte lika isig som hon ville ha den, så istället för att prata med mig, så gjorde hon mig bara jätteobekväm, så jag förstod ju […] att hon inte var nöjd med den, så jag hällde ut den och gjorde en ny, hon var inte nöjd med den heller. Så stod hon bara och stirrade på mig.
[…] Så jag mådde jättedåligt och jag bad min… SSV (skiftsansvarige, min anm.) att gå och prata med henne och [SSV:n] ba ”Vad är problemet?” och [kunden] ba ”Vad är hennes namn? Vad heter hon? Jag ska rapportera henne, jag ska skicka ett e-mail, vart ska jag skicka ett e-mail?” rakt framför mig. Hon ville inte prata med mig, hon ville inte adressera mig, utan hon var okej med att kränka mig framför min SSV och jag bara gick och grät
*skratt*. (Lena)
21 Här blir Lena systematiskt utfryst och ignorerad av sin kund, då denna anser att Lena inte har tillagat hennes dricka korrekt. Men istället för att framföra detta till Lena, vägrar kunden hämta sin dricka eller ens prata med henne, utan vänder sig till hennes skiftsansvarige för att framföra sitt klagomål, detta medan Lena står inom hörhåll. Att bete sig på detta vis beskriver Hall (1993:
462–463) i sin studie, där hennes kvinnliga servitörer pekade ut det problematiska med att gäster missbrukade sin makt, genom att se servitörerna som tjänare. De påpekade att de inte uppskattade att bli kallade för tjänare (servants), då de ansåg att tjänare har en stark klang av en herre-slav-relation, snarare än en servitör-gäst-relation. Detta leder till en avhumanisering av personalen, om gästen har denna syn på servitörer. Flera kvinnliga servitörer vittnade om en
”silent servant treatment”, där gästerna gjorde dem till icke-personer (nonpersons) och låtsades inte om att de fanns, de mötte inte deras blickar, svarade inte på tilltal etc. Detta är vad Lena råkade ut för i denna berättelse, hennes kund svarade varken på tilltal eller låtsades som att Lena ens var närvarande när klagomålet framfördes till skiftsansvarige.
I detta kapitel har jag redogjort för hur kränkningar kan ta sig i uttryck. Sexuella trakasserier är ett vanligt förekommande fenomen som antingen kan vara väldigt diskreta och svåra att upptäcka, eller vara så uppenbara att ingen kan undgå att missa dem. Informanterna visar på en förståelse om dessa som påstridiga och kontaktsökande personer med intentionen att beröra/prata med dem på ett sexuellt vis. Jag har även redogjort för den tysta kränkningen som gör personalen till nonpersons och offer för en silent servant treatment. Den sistnämnda tolkar jag som att har större risk att utspelas om gästen anser sig tillhöra en högre samhällsklass än servitören, då hierarkin i en gäst-servitör-relation blir ännu tydligare än om de inte hade befunnit sig i restaurangmiljö.