Kriminalvården

Intervjuperson 6 arbetar inom kriminalvården som frivårdsinspektör och har arbetat där sedan 2004 och är utbildad beteendevetare i grunden. Personens huvuduppgift är att träffa klienter som är både dömda till skyddstillsyn eller har precis kommit ut från fängelset. Samt jobbar personen med program för klienter, skriver yttrande till domstol kring hur personen har skött sig m.m. Kriminalvården är också med i länsstyrelsens samverkansgrupp,

resursteam heder. Intervjuperson 6 förklarar att kriminalvården arbetar kunskapsbyggande om vad heder är, det kan ske via återkommande föreläsningar som anordnas av

länsstyrelsen, interna workshops och informationsarbete. De har en riskbedömning som hjälper de att uppmärksamma problematiken, i det arbetet ställs frågor om attityder, som kan tyda på förekomst av hederstänk. De har även vägledning av handböcker och policys. Intervjuperson 6 berättar, att uppmärksammar man att sådan problematik finns, kan man fördjupa frågorna genom att ställa mer konkreta frågor. Exempelvis frågor som kan uppfattas som känsliga, som könsstympning och arrangerade äktenskap.

Intervjuperson 6 berättar att de samverkar med andra myndigheter i den mån som

sekretessen tillåter, men de gör orosanmälningar till socialtjänsten där det är befogat. Men

8 Ett ställe för barn och unga att åka till om dem varit med om brott och behöver hjälp. Finns i många

påpekar att det är väldigt viktigt att mottagaren har kunskap om heder, eftersom det kan bokstavligen handla om liv och död, ifall de hanteras på fel sätt. Centrum mot våld, som tillhör socialtjänsten, är en viktig samarbetspartner eftersom de har kunskap men även det långsiktiga perspektivet eftersom klient i frivård är tidsbegränsad till 1 år i de flesta fall, medan klienten kan få ett än 1 år på CMV. Personalen på kriminalvården kan därmed remittera klienter till CMV med klientens samtycke.

Vidare nämner intervjuperson 6 att oavsett om en person är man eller kvinna kan en dom för brott innebära skam, men det kan vara särskilt allvarligt om personen är kvinna. Utsatthet för våld är inte köns anknutet men centralt i hederskultur, där att bevaka kvinnors rykte och oskuld är viktigt eftersom det är den som är knuten till männens heder, berättar

intervjuperson 6. Det är kvinnorna som ska kontrolleras och bestraffas och i värsta fall dödas, i hederns namn. Det är sällan män som dödas, även om det förekommer. Den kunskap vår intervjuperson vill förmedla är att det visar att det finns en våldskultur inom hederskulturer, där även männen kan utsättas. Som en man förväntas det att dem ska utöva våld. Om det inte görs så uppfattas dem som ”omanliga” och kan själva utsättas för våld, särskilt yngre män, förklarar intervjuperson 6.

“(...) och det är mycket mer allvarligare situation för kvinnorna än för männen, eftersom hedern är knuten till männen. Särskilt om kvinnor är dömda för brott och hamnar här,

bara det är en skam, och för hela familjen” - Intervjuperson 6

Fortsättningsvis påpekar intervjuperson 6 att utbildningar och föreläsningar bidrar till att sprida kunskap, så man inte fastnar i bilden att kvinnor är ”bara” offer medan män är ”bara” förövare, utan att det kan vara tvärtom eller både och. Under intervjuns gång berättade intervjuperson 6 att kriminalvården kan se genom övervakning om det finns en resa inbokat eller liknande, då kan de fråga klienten vad syftet är med resan, eftersom vissa kan riskera att skickas på uppfostringsresor9 eller tvångsgifte. Därför behöver man uppmärksamma olika

frågor med klienter, som exempelvis vad är syftet med resan, vad handlar det om och på det sättet kan man identifiera fallet gällande klienten och detta gäller för både kvinnor, flickor, män och pojkar förklarar intervjuperson 6. Kriminalvården kan neka en resa men det är väldigt begränsat om man ska vidta en sådan åtgärd eller inte.

Det finns resurspersoner med goda kunskaper men det finns en otydlighet och osäkerhet kring hur man praktiskt ska arbeta och vilken slags informationsutbyte som får ske, det finns en stor rädsla för sekretessbrott och att man blir anklagad för detta (ev. åtalad och dömd), berättar intervjuperson 6.

“Man är rädd för att göra fel (...) och bli åtalad” - Intervjuperson 6

Intervjuperson 6 anser att kriminalvården borde inrätta särskilda tjänster, specialister, som kan arbeta med frågorna och vara ett stöd internt, men även som en kontaktperson externt. Personen tydliggör sitt uppdrag att den inte är resurs insatt, utan att det är ett sidouppdrag.

Det finns den nationella stödlinjen som Östergötland ansvarar för, där yrkesverksamma kan ringa för att fråga om råd och tips och att ett liknande forum inte finns här i Västmanland, dock förutom att man kan ringa till socialtjänsten, men att även där kan det gå fel. Personen uttryckte att det har gått fel förut, där socialtjänsten har exempelvis ringt upp föräldrar och frågat frågor, där det har slagit en signal hos föräldrarna och föräldrarna har istället fått ett grepp om vad ärendet handlar om, vilket leder till att den utsatta inte får den hjälp och stöd den behöver.

“Jag skulle vilja ha lite bättre möjligheter, större möjligheter att kunna agera för det behöver ske snabbt ibland” - Intervjuperson 6

Vad personen anser som politikern och regeringen kan göra ytterligare, är att se över sekretesslagen där man gör mer utrymme för att kunna behandla ett ärende med mindre risker och mindre rädsla, samt för att kunna samarbeta på ett annat sätt. Men även att det ska finnas skyddsboenden och snabba åtgärder. Vidare tillägg av personen är att det finns en ganska ojämn kunskapsnivå kring ämnet, både hos exempelvis kriminalvården och

socialtjänsten. Även att man inte får glömma målgruppen pojkar och män, trots att länsstyrelsen har börjat lyfta det perspektivet.