Region Västmanland

Inom region Västmanland intervjuade vi en utvecklingsledare för RSS10 kvinnofrid.

Intervjupersonens uppdrag är att stötta kommuner i deras arbete, där de undersöker vilka behov som identifieras och vad som krävs för att uppnå kvinnofrid. Detta uppdrag är då delegerat av Sveriges kommuner och regioner (SKR) och kvinnofrid är ett samlingsnamn där den innefattar våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel. Samt sker några delar av arbetet tillsammans med länsstyrelserna berättar intervjuperson 7.

“Länsstyrelsen är dem stora musklerna i frågan i länet” - Intervjuperson 7

Personen uttryckte att det finns ett behov av att beredda socialtjänsten ytterligare men också andra förvaltningar inom ämnet, samt att det ska finnas samverkan mer generellt.

“Men får vi inte bukt på våldsutövare så blir det svårt” - Intervjuperson 7

Enligt intervjuperson 7 finns det mycket kunskap men att det även saknas kunskap om HRV inom vissa områden, mer specifikt vilka områden sades inte, men att personen försöker ha med de HRV-perspektivet med sig i arbetet. Vidare påpekade personen att när man pratar om HRV så pratar man oftast om kvinnor och det är vad statistiken visar också, men att det är en liten del som pratar om män som brottsutsatta. Men även försöker man räkna in pojkar

och män samt att man försöker tänka på insatser till målgruppen, dock här riktade sig personen främst mot socialtjänsten och att de inte får in mycket fall, enligt

intervjupersonens förståelse. Vidare deltar personen inom vissa nätverk som främst länsstyrelserna ansvarar för, och att där kan man ha lite olika förståelser kring vad samverkan är, samt kan man ha brist på förståelse för varandras uppdrag och arbetssätt, men också svårigheter med att veta vem som ska göra vad, hur ska man göra och när ska man göra. Det finns en stor osäkerhet kring hur man ska hantera ett ärende, eller tolka och förstå att det är ett HRV-brott, men också att man kanske tror att man har mycket kunskap, men när det väl kommer till kritan så kanske är den kunskapen inte tillräcklig eller så djup.

Intervjuperson 7 kunde dra slutsatsen att det finns väldigt mycket med resurser, som exempelvis kurser, utbildningar, konferenser, men också att det finns mycket medel som statsbidrag, men att man behöver kompetensutveckla personal för att kunna driva dessa frågor. Vidare nämnde personen att man behöver skräddarsy olika insatser för målgruppen pojkar och män.

“(...) kunna få den här delen att det verkligen sitter hos personalen, det är en utmaning och svårighet, det är ett svårt område där man inte riktigt vet alltid vad man ska göra av, varken om man vågar fråga eller vad man ska göra av svaret” - Intervjuperson 7 Olika insatser som man skulle kunna driva för målgruppen pojkar och män är enligt

intervjuperson 7, föreläsningar, seminarier, workshops, hur man ska göra med en sådan typ av fall, samt att det inte ska begränsas till bara deras verksamhet, men också socialtjänsten, skolor m.m. Vidare hävdar intervjuperson 7 att politikerna och regeringen skulle kunna finansiera många fler satsningar som riktar sig till HRV och att de ska ta ansvaret och inte “vi”, att man tydligt säger det här behöver ni i grundskolan, högskoleutbildningar och så vidare. Samt uttryckte personen att det borde finnas en samverkansstrategi kring

utbildningssatsningar för flera verksamheter.

“Det går inte att jobba i stuprör i någon av dem här frågorna och sen verkligen inte hedersrelaterat våld och förtryck för att det ligger så mycket annat runt omkring” -

Intervjuperson 7

4.1.8 Intervjuperson 8

Intervjuperson 8 har spetskompetens inom hedersrelaterat våld och förtryck och har arbetat med hedersfrågor sedan länge. Idag arbetar intervjupersonen med att skapa strategier och hur de ska motverka hedersfrågor.

Intervjuperson 8 berättar att de inte är lika duktiga på att identifiera pojkar och mäns utsatthet inom hedersfrågan. Hedersutsatta pojkar identifieras snarare genom att finna mönster där stökiga pojkar har problem med respekt för andra vuxna och pratar mycket om respekt där dem kräver respekt. De vill upprätthålla sitt anseende och därmed sin heder, och man ska inte bli dissad av någon heller för då innebär det att man dissar pojkens hela släkt, enligt dessa unga pojkar som lever i en hederskontext. Det är dessutom svårare att

prata ut om känslor, vänner, relationer, familj m.m., medan pojkar inte får samma möjlighet. Det är en målgrupp där det inte görs lika mycket insatser för. Dels för att upptäcka, och när dem väl söker hjälp är det svårt att hitta rätt hjälp i kontakt med myndigheter, anser

intervjuperson 8 från egna upplevelser.

Vidare har intervjupersonen mött killar som försökt söka hjälp från socialtjänsten, men på grund av kunskapsbrist kring hedersnormer, får pojken inte rätt hjälp. Det har hänt att socialtjänsten inte förstår att pojkar också hamnar i en underordnas sits på grund av kollektivet, enligt intervjuperson 8. Fortsättningsvis nämns det också produktion av könsnormer, när man endast vänder sig till ungas mammor för att tala om

hedersproblematik eller misstankar för heders utsatthet, utan att veta att det är också kvinnor som utsätter sina barn för hederskontext, då det är ett helt kollektiv.

“(...) man pratar helst inte om sådana frågor med pappor utan man vänder helst till mammor så att man också… att man något sätt utgår från gamla könsnormer att… jo men

mammor är omsorgspersonerna medans pappor är mera auktoritär figur, många av dem här fallen är det kvinnor dem som förtrycker mer än män gör för det ligger på kvinnor att

uppfostra barn och är dem inte uppfostrade som barn så är dem inte bra kvinnor” - Intervjuperson 8

Vidare påpekar intervjuperson 8, att det finns statistik som visar att kvinnor är mest utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck, och därför kan yrkesverksamma reagera och hitta hjälp snabbare för flickor än för pojkar. Dock åtgärdas tvångsäktenskap relativt snabbt oavsett om det är en pojke eller flicka som tvingas till äktenskap. Intervjuperson 8 anser att det finns brister inom socialtjänsten då det inte finns tydliga metoder och regler för behandling av hedersärenden, där personen också upplever att vissa inom socialtjänsten vill inte benämna ärenden som hedersrelaterat eftersom dem är så pass mycket svårare att hantera.

När det kommer till insatser för pojkar och män, berättar intervjuperson 8, att det behövs speciella insatser för att söka upp samt nå målgruppen. Intervjupersonen anser att vad en pojke blir uppfostrade till i ett hederskontex ser väldigt olika ut, jämfört med vad en tjej blir uppfostrad till. Pojkens identitet byggs på att förtjäna pappans respekt. Vilket innebär att insatserna är viktiga dels för att få deras input men också för att nå dem tidigt.

“(...) men jag tänker både inriktade mot skolan men också socialtjänsten som behöver bli bättre på att identifiera heder i hedersnormer och kontexten hos pojkar och inte bara flickor… så det behövs mer kunskap just kring pojkar och deras utsatthet” - Intervjuperson

8

Intervjuperson 8 påpekar att implementering av dessa insatser är viktiga samt att kommunerna i landet behöver få mer medel. Därav måste olika aktörer, framförallt kommunerna, bli bättre på att söka pengar från staten, för att jobba med hedersfrågor. Fortsättningsvis argumenterar intervjuperson 8 också för att det krävs mer

samverkan med bland annat åklagarmyndighet något som det har funnits tidigare i Västerås. Det var en samverkan med åklagare, polis, socialtjänst, skola, och frivilligorganisationer,

som ett metodstöd skapades med fokus på om en person riskerar föras bort från Sverige mot sin vilja. I metodstödet fanns alla aktörers roller och processer beskrivna, vilket underlättar arbetet med hedersärenden. Vidare berättar intervjuperson 8 att samverkan faller när det inte finns någon sammankallande, och att det krävs en samverkan i alla led för att hjälpas åt för att stötta och kunna förhindra uppfostringsresor som ofta pojkar gör, samt

tvångsäktenskap.