Sverige har gått från att ha varit ett kulturellt och religiöst homogent land till att utvecklas till ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle.277 Ett tredje delsyfte med min uppsats är att ta
reda på hur informanterna hanterar mångfalden av religioner och kulturer på sjukhuset. Vi har redan sett några strategier i förra delen, som att man exempelvis kan ”anpassa sig” efter patienten eller anhöriga. I denna del vill jag fördjupa mig i detta. Mitt fokus är främst representanternas möten med olika muslimska trosinriktningar och kulturella bakgrunder. Upplevs religiösa skillnader som en utmaning? Är språkliga eller kulturella skillnader en utmaning? Hur hanterar informanterna i sådana fall dessa? Detta område är relevant att studera för att besvara ”vilken” islam som representeras i sjukhuskontexten. Vad sker med mångfalden av muslimska trosinriktningar i en offentlig institution när en islamisk
verksamhet etableras och hur påverkar detta intervjupersonernas tolkningar av islam?
Muslimsk mångfald i Sverige
Muslimer i Sverige är en blandad grupp när det gäller kulturella, religiösa och nationella tillhörigheter. Som jag tidigare nämnt har islam i Sverige kommit att bli landets näst största religion till följd av invandring. I den vetenskapliga litteraturen delas ofta invandringen in i olika former av immigration. Under 1960-talet pratar man ofta om en arbetskraftinvandring, medan senare perioder ofta beskrivs som familje- och flyktinginvandring.278 Att fler muslimer
kom till Sverige under andra halvan av 1900-talet innebär inte att det inte fanns muslimer i Sverige innan 1950-talet. I den sista befolkningsräkningen som registrerade
religionstillhörighet 1930 uppgavs exempelvis 15 personer vara muslimer. Larsson skriver dock att denna siffra är högt räknad eftersom de ”15 personerna inte endast omfattade muslimer utan även personer som tillhörde andra så kallade asiatiska trosinriktningar.”279
För att skapa sig en snabb uppfattning om den muslimska mångfalden i Sverige idag kan man vända blicken mot de sju bidragsberättigade riksorganisationer som ingår under Islamiska samarbetsrådet (ISR). Där finns både sunnitiska och shiitiska samfund
representerade. Under dessa sju organisationer finns det sammanlagt 244 församlingar.280 Det
finns även en mångfald inom de sunnitiska och de shiitiska grupperna. I etableringen av muslimska organisationer i Sverige har faktorer som gemensam trosinriktning, etnicitet, kultur eller ideologi haft betydelse, både för bildande, förändringar och splittringar.281
Sorgenfrei skriver exempelvis att Islamiska Kulturcenterunionen (IKUS) gick från att vara en etniskt mångfaldig organisation till att bli en organisation som formats utefter en etnisk ram (turkisk-svensk), som t.ex. Bosniakiska islamiska samfundet (BIS) också är.282
Det är viktigt att nämna att det finns fler riksorganisationer än de som får bidrag av staten. Några exempel är Ahmadiyya Muslimska Samfundet och Somaliska Islamiska Samfundet.283 Sorgenfrei påpekar att det är svårt att exakt säga hur många muslimska
församlingar som finns i Sverige, men att de församlingar som ingår i de bidragsberättigade riksorganisationerna är en minoritet av de samfund som finns.284 Han skriver även att det inte 277 Sander & Andersson 2015: 29-30.
278 Larsson 2015: 448. 279 Larsson 2015: 448. 280 Sorgenfrei 2018: 125. 281 Sorgenfrei 2018: 128. 282 Sorgenfrei 2018: 128. 283 Sorgenfrei 2018: 128. 284 Sorgenfrei 2018: 223.
86
är ovanligt med muslimska grupper (t.ex. sufiska och salafistiska) som vill hålla sig hemliga, både för staten och andra muslimska grupper, för att undgå granskning och kritik.285
Det är relevant att påpeka att det finns sekulära muslimer i Sverige som alltså inte är religiösa men har en muslimskt kulturell bakgrund eller identitet. Sammantaget kan man säga att gruppen muslimer i Sverige är blandad. Detta framgår tydligt i Sorgenfreis beskrivning av shiamuslimer i Sverige:
De shiitiska muslimerna i Sverige kan delas in i fyra grupper. Den största gruppen har rötter i Irak och Libanon och är arabisktalande, de utgör uppskattningsvis 80-90 procent av religiöst orienterade shiamuslimer i Sverige. Den näst största shiitiska gruppen är persisktalande med rötter i Iran, och personer från Afghanistan som talar det besläktade språket dari. Vi bör dock komma ihåg att många exiliranier inte identifierar sig som muslimer, utan förknippar islam med det diktatoriska förtryck som tvingat dem lämna sitt hemland. Den tredje gruppen är [...] shiiterna med rötter i Indien, Pakistan och Uganda. Den fjärde gruppen är etniska svenskar som konverterat, oftast för att kunna ingå äktenskap med en shiamuslim.286
Att vara muslim i Sverige kan alltså innebära väldigt många olika saker. Det säger inte någonting om exempelvis vilket språk man talar eller vilken social och kulturell bakgrund man har.
Hur resonerar man inom den muslimska andliga vården om mångfalden? I nästa avsnitt fokuserar jag på just denna fråga i skriften Din muslimska patient.
Mångfald i Din muslimska patient
I Din muslimska patient uttrycks en medvetenhet om mångfalden av muslimer i Sverige. I skriften finns det flera exempel på detta och jag kommer presentera några av dem. Redan på den andra sidan i skriften presenteras de sju bidragsberättigade riksorganisationerna som ingår i ISR, som står bakom innehållet i häftet. I samband med detta uttrycks en reservation om innehållet som lyder:
Vi som har skrivit dokumentet är medvetna om att det finns många tolkningar, skolbildningar och traditioner inom islam och vi uppmanar därmed läsaren att se detta som en av flera källor till kunskap. Vårt dokument kan – och kanske bör – kompletteras med andra källor: man kan rådfråga någon person kunnig inom islamisk församling eller riksorganisation, prata med vårdpersonal med muslimsk bakgrund, söka alternativ litteratur. Och kanske viktigast av allt: ställ frågor till patienten du möter!287
I texten uttrycks m.a.o. att det finns en mångfald av islamiska tolkningar och traditioner. Att vara medveten om detta beskrivs som viktigt och läsaren uppmanas att vända sig till mer litteratur om ämnet och bör inte betrakta häftet som den enda källan till kunskap om islam och muslimer i sjukhuskontexten. Som vi tidigare har sett tas patienten upp som den viktigaste källan och måttstocken för hur man bör vårda en patient.
Ett annat exempel på mångfaldsmedvetenhet diskuteras i häftets inledning där Sverige beskrivs som ”ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle”. I inledningen beskrivs även hur religion kan ha olika betydelser bland muslimer: ”En del är djupt engagerade i sin religion, andra kanske mest ser det som en fråga om grupp [sic] man tillhör och vilken tradition man är uppväxt i.”288 Ett ytterligare exempel på mångfaldsmedvetenhet kan man se
under avsnittet ”Bakgrund” där det står följande: ”Patienter med muslimsk identitet är inte en homogen grupp. Därför är det viktigt att sjukvårdspersonal har en viss kunskap om hur
285 Sorgenfrei 2018: 223-224. 286 Sorgenfrei 2018: 123-126. 287 Sahat 2017: 2.
87
religionen kan påverka omvårdnaden av en patient med muslimsk bakgrund och vara medvetna om de skillnader som kan finnas.”289 Mångfaldsmedvetenheten kan ses tydligt i
citatet genom att hur det beskrivs hur gruppen muslimer inte är en homogen grupp.
Mitt intryck av Din muslimska patient är att det finns en medvetenhet över hur man beskriver islam och muslimer. Texten är anpassad för en mångreligiös och mångkulturell kontext där man är försiktig med att generalisera så att man inte riskerar att någon gruppering inte känner igen sig i innehållet. Det finns dock stycken som i och för sig uttrycker mångfald, men där det blir tydligt att det handlar om specifikt religiösa och inte sekulära muslimer. Ett exempel är avsnittet ”Kort om islam” där det står:
Muslimer uppfattar själva den muslimska gruppen som en enda gemenskap (arabiska: umma), men där ryms också många olika skolbildningar och rörelser. Man räknar med två konfessionella
huvudinriktningar: sunni och shia. Det som alla muslimer har som gemensam grund är tron på Gud, som också benämns Allah. Guds profet är Muhammad (varefter muslimer säger ”fred vare med honom” förkortas fvmh).290
I exemplet ovan uttrycks att ”alla muslimer” delar tron på Gud och Muhammad som Guds profet. Vi kan också läsa att ”muslimer uppfattar” den muslimska gruppen som en
gemenskap. Det finns en gemensam ”grund för tron.” Ett annat exempel är när ”islams fem
grundpelare” presenteras och där det står: ”Alla muslimer erkänner dessa grundpelare men det finns variation i hur de uppfattas och praktiseras.”291 Här kan man se hur man har gått från
en heterogen beskrivning i de tidigare exemplen till att ge en mindre heterogen bild av ”gruppen” muslimer. Att avsnitten som informerar om islam fokuserar på religiösa muslimer är naturligtvis inte särskilt märkligt, men det kan ändå finnas en poäng i att notera hur
sekulära muslimer lämnas utanför i dessa delar då man fortsätter att använda begrepp som ”alla muslimer”.
Sammanfattningsvis kan man säga att det finns en mångfaldmedvetenhet om gruppen muslimer i Sverige i Din muslimska patient, men som efter några sidor lägger fokus på religiösa muslimer (och som vi tidigare har sett teologi). I nästa avsnitt vänder jag mig till intervjupersonerna. Hur ser de på skillnader mellan muslimer och hur hanteras mångfalden i sjukhusmiljön?
Synen på skillnader
Samtliga intervjupersoner menade att mångfalden av religiösa och kulturella inriktningar inte innebär något större problem att hantera på sjukhusen. Ofta kunde informanter peka på det gemensamma mellan inriktningarna istället för skillnaderna och vikten av ett
allmänmänskligt stöd där det inte spelar någon roll vilken inriktning man tillhör. Ett exempel var en sjukhuskoordinatör som menade att upptagenheten vid skillnader kan leda till att man missar det stöd som man kan ge i en vårdsituation. Informanten menade att det inte var några problem med att träffa en patient med en annan islamisk inriktning:
289 Sahat 2017: 6. 290 Sahat 2017: 9. 291 Sahat 2017: 9.
88
Nej, alltså om de inte visar att de vill ha en särskild inriktning, då har jag inga invändningar kring det. Och för mig är det att personen behöver stöd [som är det viktigaste], det stödet kan jag ge. Oftast handlar det om samtal och bli bemött, vara lyhörd och lyssna. Och det kan jag göra. Och det är så synd att man tänker på ”shia” och ”sunni” sådär för man missar många gånger, om man ska vara envis och inriktad på det, då missar man det stödet som man kan ge. För det är inte så stor skillnad på shia- och
sunnimuslimer. Vi har ju samma heliga bok, samma riktning för att be. Vi har samma Gud, samma profet, vi tror på de här ”pelarna” liksom, ungefär, och då är det synd att bara tänka på skillnad och inte de här sakerna som man har gemensamt.
I citatet betonas likheterna mellan sunniter och shiiter. Sjukhuskoordinatören beskriver hur stödet kan ges oavsett skillnaderna mellan shia- och sunnimuslimer. Stödet handlar ofta om att samtala och lyssna, och det kan man göra oavsett inriktningen, enligt informanten.
Enligt en annan sjukhuskoordinatör kan det inriktningsspecifika spela en roll i hur patienten ”uppfattar religionen”. Informanten beskriver hur det inte är några problem att träffa patienter med andra inriktningar, men att det ibland finns aspekter av stödet som man inte kan ge om man inte har samma inriktning:
I grunden har vi egentligen inga problem [med olika inriktningar], men om det finns något specifikt som jag inte kan erbjuda kunskapsmässigt då är ju det ett problem. Min erfarenhet stämmer inte överens med hans eller hennes, hur personen upplever religionen, hur man uppfattar religionen. Så det är ju två olika saker, två olika uppväxter som vi har gått igenom. Han eller hon har ju ett annat system än vad jag har. Så vad jag säger stämmer inte överens med den inriktningen. Det är därför [det kan vara ett problem]. Men i grunden: att bara prata med patienten, det är ju inte så mycket [av ett problem] egentligen. Jag kan ju göra det oavsett, som jag gör med dig alltså, det är det inget problematiskt med. Men som sagt, i min lista finns det ju shiakontakter och sunnikontakter, så jag besöker ju församlingarna och försöker se vem som kan bli en person som kan stå i vår lista som stödperson.
Sjukhuskoordinatören beskriver, likt det föregående citatet, hur samtalsstödet är möjligt att erbjuda trots att patienten har en annan inriktning. Yttrandet kan dock tolkas som att det ”religiösa” kan vara svårt att prata om i och med att patienten uppfattar islam på ett annat sätt. Vad sjukhuskoordinatören säger kan alltså uppfattas som felaktigt av patienten. I den
avslutande meningen nämner informanten listan med stödpersoner från olika församlingar och med andra trosinriktningar. Listan är betydelsefull för att sjukhuskoordinatören ska kunna erbjuda en stödperson med rätt islamisk inriktning och samma uppfattning som patienten.
I de två ovanstående citaten beskrivs hur inriktningarna ibland kan ha betydelse och ibland inte. Ett inriktningsanpassat stöd till patienten kan vara problematiskt om man inte har samma inriktning samtidigt som ett mer allmänt religiöst stöd kan vara möjligt att erbjuda. En sjukhuskoordinatör menade dock att det inriktningsspecifika ofta handlar om kulturella skillnader och inte om islam:
Jag: När det kommer till muslimer med andra trosinriktningar eller kulturella bakgrunder, vad kan det då finnas för utmaningar?
Informant: Alltså det beror på vad de behöver. [...] Skillnaderna är ju mest i de här ritual-grejerna som man har utifrån kulturen. De har inte så mycket med islam att göra, det har ju med deras kulturella bakgrund att göra till exempel. Det finns ju låt oss säga i Saudiarabien, [där] får inte kvinnorna gå in på begravningsplatserna. Det kan finnas grupper i islam som inte tillåter kvinnornas närvarande vid begravningsplatserna eller där man ska jordfästas så ska inte någon kvinna komma nära och se liket inne i graven och så där. Det kan finnas såna grejer som är skillnader. Men annars när det gäller liksom stöd, samtal, koranverser och läsa det här och det här, det är ju ungefär samma, det är inte så stor skillnad mellan olika inriktningar.
I citatet beskriver informanten hur ”ritual-grejerna” är kulturspecifika och inte har ”så mycket” med islam att göra. Olika inriktningar kan bestämma olika saker, men när det gäller
89
att ge allmänt stöd och religiöst stöd är det inga större skillnader mellan trosinriktningarna. Citatet kan tolkas som att informanten menar att skillnaderna främst beror på kulturella skillnader vilka inte spelar någon större roll i den andliga vården. En sjukhusimam menade däremot att det kulturspecifika har en viktig roll i stödet. Han beskrev att det var viktigt att inte förvärra patientens eller de anhörigas situation genom att presentera en annan islam än vad de är vana vid:
Ja, det viktigaste är att man inte gör saken värre. Det är viktigt med den kulturen som de känner sig trygga med och känner till inom de ramarna. Därför där kan [jag] bara göra dem mer förvirrade. De praktiserar kanske hela sitt liv en sorts islam, sedan du kommer med den andra. Så jag är inte där, jag får inte missionera för islam, men inte heller för olika inriktningar inom islam.
Sjukhusimamens yttrande kan tolkas som att det finns en begräsning i hur mycket av sin ”egen” islam som han får visa. Han är tydlig med hur han inte får ”missionera” för islam eller någon särskild trosinriktning när han ger stöd. Att prata utifrån sin egen inriktning kan t.o.m. göra situationen värre för patienten eller de anhöriga. I citatet nämns även ”kultur” och ”islam”, men distinktionen finns inte där på samma sätt som i det föregående citatet där sjukhuskoordinatören betonade att olikheterna främst beror på kulturella skillnader.
Något som blir tydligt är att informanterna möter religiös och kulturell mångfald i sina roller på sjukhusen och att det finns strategier för att hantera denna mångfald. Ett exempel är att betona likheterna mellan olika inriktningar när det kommer till stöd eller att vända sig till listorna med stödpersoner för att erbjuda religionsspecifikt stöd.
Sjukhusimamens yttrande belyser hur det kan vara viktigt att hålla tillbaka sina egna religiösa övertygelser. Att inte göra det kan i värsta fall förvärra situationen. Ett yttrande som kan belysa denna anpassningsbarhet är från en annan sjukhusimam som berättade hur han som verksam på sjukhuset är redo att ”bekräfta alla”:
Informant: Ja, alltså från min sida [...] är jag redo att bekräfta alla oavsett vilken inriktning [de har]. Jag: Sa du bekräfta?
Informant: Ja, från min sida, jag är alltid beredd att träffa alla muslimer och även icke-muslimer. De som vill träffa mig träffar jag. Men du vet, vissa muslimer [...] ibland frågar de liksom ”är du shia- eller sunniimam?”. Då brukar jag säga att jag är sunniimam, men jag är här för att hjälpa dig. Om du godtar det så, så varsågod, vi kan prata, vi har inget emot det. Vi är muslimer och vi är bröder.
Sjukhusimamen är redo att bekräfta alla islamiska inriktningar och även ”icke-muslimer”. I citatet blir det tydligt hur den egna religiösa identiteten får stå tillbaka för att sjukhusimamen ska kunna ge stöd till alla. Rollen som sjukhusimam kan utifrån citatet tolkas som generisk och som fungerande i alla religiösa och kulturella situationer. Den gemensamma faktorn är att tillhöra gruppen ”muslimer”. Sjukhusimamens beskrivning kan tolkas som att skillnaderna mellan islamiska trosinriktningar kan vara mindre viktiga i sjukhusmiljön.
Intervjupersonernas utsagor om att det inte finns några problem med att hantera mångfalden eller hur de betonar det gemensamma mellan trosinriktningar bör ses i ljuset av mötet med en forskare eller en ”granskare” utifrån. Då kan det vara relevant att presentera en inkluderande och problemfri organisation med goda modeller för att hantera det som kan uppfattas som problematiskt. En annan tolkning är att se intervjuerna som kulturella skript där betoningen på det gemensamma kan ses som en viktig norm i organisationen.
Osäkerheten när det gäller citaten kan göra oss påminda om att intervjupersonernas berättelser inte ska ses som ett facit för hur det går till i ”verkligheten”.
90
Att navigera i mångfalden
I föregående avsnitt visade jag hur informanterna kan resonera kring skillnader mellan
muslimer och olika trosinriktningar. Några av de exempel som jag angav visade även på olika strategier för att hantera den religiösa och kulturella mångfalden på sjukhusen. Det kan handla om att tona ner skillnader och framhäva likheter, eller att se olikheterna som en orsak av patienternas specifika kulturella bakgrund (vilket inte innebär att ett förnekande av att det finns skillnader i islam). Om skillnaderna finns där i situationen med patienten menade vissa informanter att det är viktigt att man inte gör situationen värre genom att komma med ”en annan” islam till patienten. Då är det bättre att bekräfta patienten eller att vända sig till listan med stödpersoner.
Några informanter gav fler exempel på hur man kan hantera den religiösa och kulturella mångfalden. En sjukhusimam berättade hur man kan generalisera när det handlar om vilket stöd som patienter eller anhöriga vill ha beroende på vilken kulturell bakgrund som är aktuell:
De som kanske kommer från Afrika är lite mer att de vill ha koranläsning än de som kommer till exempel från Balkan. De som kommer från Balkan vill ju naturligtvis också ha det men de uppskattar också det här att man visar empati, att man är med, att man delar deras sorg. Sedan finns det de som kommer från arabländer också. Där är det ett lite större sammanhang som familj. Det är inte bara mamma, pappa, barn, utan det är jättestora [familjer]. Så exempelvis när man är i kris så är de alla med, så de kanske inte behöver så mycket [någon] att prata med – de har ju redan [personer där] så de kanske inte behöver någon imam på det sättet. Det är bara när det gäller att läsa Koranen och så.
I citatet beskriver sjukhusimamen hur muslimer från olika regioner kan ha olika behov av religiöst och allmänt stöd. Ofta går detta behov att generalisera beroende på patienters och anhörigas kulturella bakgrunder. Sjukhusimamens yttrande kan tolkas som en strategi att hantera den religiösa och kulturella mångfalden.
Det föregående citatet kan ge uppfattningen om att denna typ av kulturella
generalisering är vanlig inom den muslimska andliga vården. Det fanns flera andra strategier och här är det därför viktigt att lyfta fram andra yttranden. En mening som kan fungera kontrasterande med föregående citat är en sjukhuskoordinatörs beskrivning om att det inte finns några färdiga ”mallar” för att hantera mångfalden på sjukhuset:
Mycket på sjukhuset handlar om exakt vad antingen patienten eller de anhöriga vill ha hjälp med. Så det gäller verkligen att hitta specifikt vad det är för någonting. Och sedan efter det att hitta den lämpligaste personen för just det uppdraget. Det finns självklart familjer där det kvittar om det är en imam som ska