I denna del fokuserar jag på mitt andra delsyfte med studien: att svara på vilka som anses lämpliga att representera islam på sjukhuset. För att få en uppfattning om detta frågade jag informanterna om varför de tror att de blivit valda till att arbeta i den muslimska andliga vården och vilka egenskaper och kunskaper som är viktiga att ha i arbetet. Svaren på dessa frågor kan ge en uppfattning om kraven som ställs på en person som representerar islam i en sekulär offentlig institution som sjukhuset. Innan jag kommer in på dessa frågor vill jag beskriva hur den muslimska andliga vården på sjukhusen är organiserad. Detta kan ge en bättre förståelse för hur informanternas arbetar i sjukhuskontexten. Under intervjuerna var det inte ovanligt att intervjupersonerna diskuterade organisationens struktur och hur den kan förbättras. Denna del kan m.a.o. även belysa utmaningar inom den muslimska andliga vården.
Organisation under utveckling
Sedan 2006 ansvarar Islamiska Samarbetsrådet (ISR) för etableringen av den muslimska andliga vården på sjukhusen i Sverige.253 Som jag har nämnt tidigare samverkar staten med
”uppbyggnaden” av organisationen. SST har sedan starten haft ett nära samarbete med representanterna och bistått med bl.a. utbildning, hjälp med rekryteringar och allmän rådgivning.254 Som jag tidigare påpekat har förändringar skett i de kulturella och religiösa
landskapet de senaste decennierna, vilket har påverkat behoven på sjukhusen. Enligt uppgift från SST, kom behoven av en muslimsk andlig vård uppmärksammas i större grad efter millennieskiftet av röster både inifrån och utifrån sjukhusen.
När denna text skrivs finns det sex sjukhusimamer anställda på halvtidstjänster (50 procent), och sju sjukhuskoordinatörer med deltidstjänster (25 procent).
Utbildningsbakgrunderna bland koordinatörerna varierar, men ingen av de som jag träffade hade teologisk utbildning. Sjukhusimamerna var däremot alla utbildade imamer. Det uttrycktes aldrig som ett krav att man ska ha teologisk utbildning som sjukhusimam, men SST har utryckt att detta ses som fördelaktigt.
Som jag har beskrivit i avsnittet om materialet för min studie, består den muslimska andliga vården av representanter från olika muslimska trosinriktningar och trossamfund. Av 13 anställda är två personer shiamuslimer. När det gäller könsfördelningen inom den
muslimska andliga vården är den större delen av organisationen män. I dagsläget finns två kvinnliga representanter (en shiit och en sunnit). Alla representanter är anställda genom sina församlingar och tjänsterna finansieras både av församlingarna och av de statliga bidragen som fördelas av SST. På SST:s hemsida står det att dessa tjänster kompletteras genom att ”koordinatörer och sjukhusimamer ansvarar för att ställa samman kontaktlistor av personer från lokala föreningar/församlingar i sjukhusens upptagningsområde som kan kallas in vid behov.”255 Personerna på dessa listor benämndes ofta som ”stödpersoner” av informanterna
och jag använder mig därför av samma namn. Listorna hanteras både av
sjukhuskoordinatörerna och sjukhusimamerna. Stödpersonerna har inga anställningar utan är anmälda som frivilliga volontärer. De är inte avlönade. Listorna uppgår totalt till ca 300 stödpersoner, men alla personer är inte lika aktiva.256 Sammanfattningsvis består den 253 Sahat 2017: 2.
254 I detta avsnitt har en del av information hämtas i möten med SST. 255 Myndigheten för stöd till trossamfund. Statistik [2021-01-26]
256 Enligt information från SST. I denna studie har jag inte fördjupat mig i dessa listor, något som dock är
73
muslimska andliga vården alltså av tre olika typer av yrkesroller: sjukhusimamer,
sjukhuskoordinatörer och stödpersoner. SST, som varit med att skapa denna struktur, menar att upplägget kan ses som ett system för församlingarna att erbjuda andlig vård trots en ofta ansträngd ekonomi. Med koordinatör-tjänster som administrerar listor med stödpersoner kan man, trots den relativt lilla organisationen, hantera efterfrågan på sjukhusen. Denna struktur kan jämföras med den buddhistiska andliga vården som etablerades 2013 och som idag har två sjukhuskoordinatörer anställda på tjänster om 40 procent vardera.257 Denna organisation
samarbetar också med SST.
Göran Larsson skriver att de statliga stödet för den andliga vården kan ses mot bakgrund av de påfrestningar som många församlingar upplevde i samband med att ansvaret för tjänsterna gick över från landstingen till församlingarna, vilket som jag tidigare nämnt skedde 1962.258 Larsson beskriver hur detta innebar en administrativ förändring för Svenska
kyrkan, men att mindre samfund upplevde stora utmaningar med den nya strukturen, främst de ekonomiska kraven. Det statliga stödet för tjänsterna inom den andliga vården kom därför att bli avgörande för mindre samfund, vilket intervjupersonerna i min studie också ofta påpekar att det är.
I Larssons artikel återges även en del statistik om den muslimska andliga vården då artikeln skrevs (2013) som kan jämföras med statistik när denna text skrivs (2021).259 2013
fanns det endast en sjukhusimam och åtta sjukhuskoordinatörer, medan det i dagsläget finns, som ovan nämnt, sex sjukhusimamer och sju sjukhuskoordinatörer med fasta tjänster.
Organisationen har som helhet vuxit och förändringen syns tydligt i hur det tillkommit sjukhusimamer. Sjukhusimamerna har större tjänster än sjukhuskoordinatörerna, vilket också bör tas med i beräkningen för hur den muslimsk andliga vården vuxit sig större de senaste sju åren. Det statliga bidraget för den muslimska andliga vården uppgick till summan 1 425 000 under 2013.260 Det ekonomiska stödet under 2020 var 2 587 000 kronor.261 Både
organisationen och bidraget från staten har alltså blivit större sedan 2013.
I intervjuerna frågade jag om hur informanterna tycker att den befintliga strukturen i den muslimska andliga vården fungerar. En del av informanterna menade att organisationen borde se annorlunda ut. En sjukhusimam tyckte att det vore bra om strukturen liknade den som finns i kriminalvården och att organisationen borde ha en arbetsledare som kan anordna utbildningar, likt Sjukhuskyrkan:
Nu är varje lokal församling arbetsgivare. Jag tycker kanske att en och samma [borde vara det], som inom kriminalvården. Kriminalvården är arbetsgivare till alla, till alla fängelseimamer. Skulle det inte vara möjligt att göra något likadant? Att det är en och samma arbetsgivare till alla sjukhusimamer och sjukhuskoordinatörer inom den andliga vården. Och att man även har någon som är arbetsledare för oss allihopa kanske, som kan ordna några sorts vidareutbildningar. Jag har märkt det i Sjukhuskyrkan. Det går ett par månader och de går på någon utbildning. Hos oss är det medarbetarträffar, vi pratar lite där, vi får lite. Men utbildning är utbildning, så att man kan få bevis [på att man utbildats].
Informanten uttrycker att de medarbetarträffar som den muslimska andliga vården har i dagsläget inte är tillräckliga och menar att en struktur med en tydlig arbetsledare skulle vara
257 Myndigheten för stöd till trossamfund. Statistik. [2021-01-26] 258 Larsson 2013: 69.
259 Larsson 2013: 69. 260 Larsson 2013: 69-70.
261 Enligt information från SST. Ytterligare stöd fanns med avsett för utbildning till anställda inom den
muslimska andliga vården. Detta stöd togs dock aldrig i anspråk med anledning av covid-19-pandemin under 2020. Det fanns även ett särskilt ekonomiskt stöd som regeringen fattade beslut om som utgick till arbetsgivarna inom den muslimska andliga vården. Detta för att dämpa de negativa ekonomiska konsekvenserna av pandemin för trossamfunden.
74
bättre. Sjukhusimamens pekar på den andliga vården inom kriminalvården, en struktur som han tycker vore bättre.
En annan sjukhusimam menade att det inte är enkelt att hitta ”rätt” personer som kan arbeta i den muslimska andliga vården i och med att tjänsterna ofta är små. Det gör det svårt att ställa krav och att rekrytera utbildade personer:
Det är inte lätt, speciellt därför att vi idag inte kan erbjuda en heltidstjänst till en person. Om man skulle kunna göra det då skulle man sätta krav [...]. Men idag är det för det mesta personer som engagerar sig frivilligt för att göra den här insatsen inom sjukvården, [som] har kommit in i det här arbetet och som vi hjälpt att etablera där de är. [...].
Det är det som vi kommer att göra i framtiden, att vi måste ju avskilja så att [vi kan] ta in mer kompetenta personer. Jag säger inte att de som jobbar idag inte är kompetenta. Men jag menar mer kompetenta. Men för att vi ska kunna göra det måste vi ha lite mer medel att erbjuda och det har vi inte idag. Naturligtvis tack vare SST och hjälp som vi får därifrån har vi möjlighet att anställa [personer på] 25 procent, 50 procent och så. [Men] när man säger att det är 25 procent kanske en person som har mycket erfarenheter och utbildning inte ser den som något lockande.
Sjukhusimamen ger en anledning till varför han anser att den muslimska andliga vården har svårt att hitta personer med utbildning. Alltför små tjänster och dåliga möjligheter till att ge betalt gör det dels svårt att ”locka” välutbildade och erfarna personer, men även att ställa krav på de som är verksamma. Stödet från SST hjälper, men den muslimska andliga vården saknar trots det ekonomin för att lösa dessa utmaningar, enligt informanten. Att ”ställa krav” kan tolkas som att ställa krav på att personer måste ha någon form av utbildning för att vara verksamma som representanter för den muslimska andliga vården. Kraven kan också handla om att kräva tid av personer som ställer upp som frivilliga och syftar då på de stödpersoner som finns representerade på de olika kontaktlistor som sjukhuskoordinatörerna och
sjukhusimamerna ansvarar för. En sjukhuskoordinatör uttryckte det på följande sätt:
Alla har ju sina privata liv också, sina egna situationer, familjer och arbeten. Så ibland är det med väldigt kort varsel som sjukvårdpersonal eller anhöriga vill ha hjälp och utmaningarna är ju då att försöka tillfredsställa behovet som finns. Men har man då personer som ställer upp på sin fritid så kan det såklart vara svårt ibland att få till det. Folk som vill hjälpa till men som [säger] ”jag råkar vara i Gävle just nu så jag är där tidigast imorgon”. ”Ja, men den här familjen behöver hjälp ikväll för det är något tragiskt som kommer hända väldigt snart”. Så det kan ju bli så att det blir en tidspress och sådana saker, och
telefonerna är ju, ja min telefon är öppen hela tiden, så man måste alltid vara beredd på att det kan uppstå en akutsituation.
Citatet från sjukhuskoordinatören beskriver hur stödpersonernas privatliv kan ”kollidera” med engagemanget i den muslimska andliga vården. Stödpersonerna har sina ”privata liv” och arbeten och annat som tar tid vilket kan göra det svårt att kombinera med det ibland intensiva och oförutsägbara arbetet på sjukhuset. Sjukhuskordinatören beskriver även hur sin egen telefon är ”öppen hela tiden” trots att tjänsten är på 25 procent av en heltidstjänst.
Citaten ovan kan alla belysa utmaningar som informanterna upplever i dagsläget med den muslimska andliga vårdens organisation och struktur. Citaten kan även tolkas genom att betrakta intervjuerna som politiska handlingar, där informanterna uttrycker kritik mot vad de upplever är problematiskt och hoppas att aktualisera (och förändra) genom intervjuuttalanden med en forskare. Som Alvesson poängterar behöver detta inte innebära att det som
informanterna säger inte stämmer.262
Sammanfattningsvis kan man säga att flera informanter uttrycker att den muslimska andliga vården har för små ekonomiska medel för att kunna ställa krav på de som är
verksamma, bl.a. om att personer ska ha utbildning och erfarenhet. Omställningen från att landstingen ansvarade för anställningarna till att det blev församlingarnas ansvar innebar,
75
som jag tagit upp, stora ekonomiska utmaningar för mindre församlingar. Även om detta skedde 1962, långt innan det fanns en muslimsk andlig vård på sjukhusen, är det sannolikt att denna modell fortfarande gör det svårt för mindre samfund att vara aktiva på sjukhusen och erbjuda andlig vård med samma förutsättningar som exempelvis Svenska kyrkan, trots det statliga stödet.
Varför blir man rekryterad?
Flera informanter uttryckte idéer om vad som krävs av en som arbetar inom den muslimska andliga vården. För att få en uppfattning om varför man tror att man blivit rekryterad till en tjänst och vilka egenskaper och kunskaper som är eftersträvansvärda, ställde jag frågor om detta till informanterna. Min förhoppning var att kunna få svar om vilka som anses passa för att representera islam på sjukhusen.
Några vanliga svar var att man blivit utvald genom rekommendationer från ens
församling. Det var även vanligt att informanterna nämnde SST i rekryteringsprocesserna. Ett exempel är en sjukhuskoordinatör som beskrev att både engagemanget i församlingen och informantens tidigare kontakt med SST var avgörande:
Jag har alltid varit verksam i vår församling. Jag är fortfarande aktiv där och försöker hjälpa till [...]. Och jag är ganska aktiv i andra sammanhang. [...].
Det var från SST [som tjänsten var utlyst från]. Det är ju egentligen SST som stöder och betalar våra tjänster till våra församlingar. Så jag blir ju anställd i en församling, men det är SST som bidrar. Så det är på det sättet. SST bara informerade mig och jag sökte. Och så blev vi intervjuade av, jag vet inte hur många personer det var, sex-åtta personer samtidigt.
I citatet uttrycker informanten att engagemanget i församlingen och i ”andra sammanhang” kan ha varit viktigt när sjukhuskoordinatören valdes till tjänsten. I informantens yttrande beskrivs även SST:s roll i rekryteringen. SST informerade intervjupersonen om tjänsten och informanten sökte den. SST spelade m.a.o. också en roll i informantens val att söka tjänsten.
En annan sjukhuskoordinatör uttryckte att det var av betydelse att SST kände till intervjupersonen sedan tidigare:
Informant: [F]rån början var det så att SST sa att det fanns behov för det inom muslimsk andlig vård. Det var prat [om det] inom muslimska trossamfund. Så jag nominerade mig själv till tjänsten. Blev utvald av SST.
Jag: Vad tror du det var som gjorde att de valde dig? Det kan man kanske inte veta... Informant: De känner mig, de vet vem jag är. De visste att jag skulle klara jobbet.
I citatet beskriver informanten hur intervjupersonen själv nominerade sig till tjänsten och ”blev utvald av SST”. Att det fanns ett behov av fler personer inom den muslimska andliga vården var både något som SST hade meddelat och som det talades om ”inom muslimska församlingar”. Anledningen till varför informanten fick tjänsten som sjukhuskoordinatör var att SST kände till intervjupersonen sedan tidigare och visste att informanten skulle lyckas med arbetsuppgifterna.
En annan sjukhuskoordinatör menade att det var egenskaper som utbildning och kön som var anledningen till att hon blev vald till rollen263:
76
[J]ag kan tänka mig att det var ju först och främst att jag är en kvinna, en som kan prata svenska, och en som är utbildad och engagerad. Och då passade jag utifrån de som intervjuade mig i den rollen. Och var aktiv liksom i församlingen, dessutom. Utifrån min sida tänker jag liksom att jag har ambitioner att hjälpa människor och jag tycker att jag kan ganska mycket om islam. Om det var det som behövdes för att fixa det här jobbet, då kunde jag [det]. Jag kände liksom att jag kunde göra det, helt enkelt.
Sjukhuskoordinatören beskriver att kön var en anledning till varför hon blev vald i
kombination med att ha goda kunskaper i svenska och vara allmänt utbildad och engagerad, bl.a. i församlingen. Informanten nämner även en egen uppfattning om att kunskap om islam och ambitioner att hjälpa människor kunde vara betydelsefull i arbetet inom den muslimska andliga vården och att hon därmed skulle passa bra för tjänsten som hon sökte.
I citaten ovan är det tydligt att SST anses ha haft en betydelsefull roll i rekryteringarna. Som jag har nämnt tidigare har SST hjälpt till med att rekrytera
representanter för den muslimska andliga vården. Men under senare år har annonsering och intervjuer för tjänster i allt högre grad skötts av ISR själva. SST beskriver att det finns en ambition från statligt håll att ISR:s arbete med den muslimska andliga vården blir mer
självständigt.264 Det är dock så att SST fortfarande är med och deltar under intervjuer med nya
kandidater.
Yttrandena i detta avsnitt visar även att det är vanligt att ett församlingsengagemang uppfattas som en fördel om man vill arbeta med muslimsk andlig vård på sjukhusen. I nästa avsnitt vill jag gå djupare in på vilka egenskaper som informanterna menar är viktiga att ha i sina roller, för att få en bättre förståelse för vad de själva upplever som viktiga kvaliteter.
Viktiga egenskaper
Som vi kunde se i den förra delen, ”Vad är muslimsk andlig vård?”, kan den muslimska andliga vården handla om att både erbjuda allmänt stöd och religiöst stöd. Båda stöden förmedlas ofta genom samtal och det är därför inte förvånande att flera informanter nämnde egenskaper som kan relateras till denna stödform. En sjukhuskoordinatör menade exempelvis att man behöver ha ett ”stort hjärta” och kunna lyssna mer än att prata:
Informant: Att man ska ha ett stort hjärta. Jag: Ett stort hjärta?
Informant: Väldigt viktigt. Lyhörd, lyssna mer än prata. Vi har två öron och bara en mun så vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar. Det är viktigt. Att man försöker inbilla sig att man befinner sig själv i den här situationen och vad skulle man själv vilja höra i så fall. Då kommer ord i så fall, automatiskt fina ord, till en patient eller till anhöriga.
Att ha ett ”stort hjärta”, att vara lyhörd och kunna sätta sig in i patientens eller anhörigas situation beskriver informanten som viktigt. Man skulle kunna tolka citatet som att social kompetens och empatisk förmåga är relevant för att kunna erbjuda ett bra stöd på sjukhuset. En sjukhusimam berättade om en stödperson, en imam, som inte hade lyckats ge denna form av stöd. Detta beskrev sjukhusimamen som misslyckat:
77
Informant: En gång skickade jag en imam som inte handskades så bra med fallet. Det handlade om ett missfall. Han fokuserade bara på vad det är för avgifter man ska betala för begravning utan att trösta familjen, så det blev lite så...
Jag: Han uppfyllde inte den hela rollen? Utan det blev...
Informant: Ja.
Sjukhusimamen beskriver hur han skickade en stödperson från sin kontaktlista som inte gav rätt typ av stöd. Stödpersonen fokuserade mer på administrativa aspekter av den planerade begravningen än att ge stöd och tröst till familjen. Citatet kan tolkas som att stödpersonen misslyckades med att se vilket stöd familjen var i behov utav. Om personen istället hade varit lyhörd, som sjukhuskoordinatören ovan menar är viktigt, så hade han kanske kunnat ge rätt typ av stöd.
En annan sjukhuskoordinatör menade att det var viktigt att vara ”pragmatisk” som person. Med detta syftade informanten på att man måste kunna bortse från sina egna preferenser, både allmänna och religiösa, för att hjälpa patienter så bra som möjligt:
Informant: Jag tror att man måste vara väldigt bra på att anpassa sig och vara pragmatisk som person. Att verkligen utgå från patientens [...] behov. Att jag ska hjälpa den här personen med det som den behöver. Ibland oavsett vad jag kanske tycker om de sakerna. Att där är en shia- muslim som finns där och som behöver hjälp – då måste jag liksom gå ur min sunni-identitet för att få den här personen att må så bra som möjligt.
Jag: Är kunskap om islam då viktigt?
Informant: Jag tror att man måste ha det, såklart. Och där tror jag också att det gäller att ha bredd i sitt synsätt, att inte vara trångsynt. För då kan det bli väldigt svårt för personerna som man försöker hjälpa, om man liksom bara kan vara på ett sätt eller se saker på ett sätt, att det är lätt att man till och med undermedvetet börjar tvinga på personer saker som de inte alls vill