I denna avslutande del diskuterar jag mina slutsatser och reflekterar kring vilka teoretiska idéer som dessa kan ge oss om hur islam tolkas i sjukhuskontexten och varför. I uppsatsens olika delar har flera aspekter av den muslimska andliga vården belysts, vilket ger oss ett underlag för att få kännedom om hur islam tolkas av organisationen. Denna del ska ses som en karta som kan vägleda oss i ett specifikt område: hur islam tolkas på sjukhuset. Som jag har nämnt finns det behov av mer forskning om religion i sekulära institutioner. I min studie har jag upptäckt flera områden som går att fördjupa och utveckla. Dessa områden är i behov av kartläggning och jag kommer därför presentera dem i slutet av denna del.
Islam på sjukhuset
Min ambition med denna studie har varit att bidra till ett förbisett fält: religion i sekulära offentliga institutioner i Sverige. Dessa institutioner är miljöer som ger goda förutsättningar att studera och förstå hur kulturell och religiös mångfald hanteras i ett mångkulturellt och pluralistiskt samhälle som Sverige. Huvudsyftet med min studie har varit att svara på frågan om vad som händer med islam när traditionen får en etablerad plats i en sekulär offentlig institution som sjukhuset. Vad kommer till uttryck av islam, vad gör inte det och varför är det så?
Den muslimska andliga vården har etablerats i samverkan med staten i en social och kulturell kontext där andlig vård på sjukhus ses som något viktigt. Den motiveras genom religionsfrihet och en helhetssyn på hälsa. Ideal om mångfald, pluralism och en
individanpassad vård präglar denna kontext. I sjukhusmiljön ses muslimsk andlig vård som ett komplement till sjukvårdens biomedicinska syn, som motiveras med islam genom att man vårdar ”själen”. I denna omvårdnad betraktar sig de religiösa representanterna som
specialister genom sina kunskaper om islam och muslimer. Genom att hämta inspiration i Koranen och vad man ser som Muhammads omvårdande exempel, finner representanterna stöd för sina arbetsroller. Muslimsk andlig vård praktiseras ofta genom samtal med och rådgivning till patienter och anhöriga, eller genom att fungera som stöd vid ritualer och praktik. Muslimsk andlig vård utförs även genom att ge stöd till sjukvårdpersonalen när det gäller frågor om islam och rådgivning om muslimer i sjukhusmiljön.
Det finns en svårighet att säga något bestämt om hur islam tolkas och praktiseras i ett vårdmöte. Detta har att göra med den kulturella och religiösa mångfalden i Sverige och att vårdtagarens behov står i fokus. Dessa individuella behov styr hur islam tolkas och vilka praktiker som utövas. De muslimska representanterna förväntas vara flexibla, pragmatiska och anpassningsbara i vårdmötet. Ofta tonas skillnader ner mellan olika trosinriktningar för att lyfta fram det som informanterna anser att muslimer har gemensamt, t.ex. tron på Gud och Muhammad. Ett annat sätt att hantera mångfalden på är att förmedla en representant med samma trosinriktning som patienten genom att använda sig av listor med stödpersoner som ställer upp ideellt.
Religion anses vara mindre viktig i vissa situationer. Stödet motiveras inte alltid med islam. Informanterna talar om att det handlar om ett ”moraliskt” eller ett ”allmänmänskligt” stöd. Stödet motiveras även genom att hänvisa till vikten av att träffa en representant som talar samma språk som patienten. Den muslimska andliga vården beskrivs vara till för alla – även sekulära muslimer. I linje med ett individanpassat stöd utformas och anpassas det efter sekulära patienters och anhörigas behov.
Som vi har sett finns det vissa personer som anses mer lämpliga än andra att
120
att rekrytera personer som kan fungera i en mångkulturell och mångreligiös sjukhusmiljö. I en sådan miljö är det viktigt att ha specifika kompetenser och leva upp till institutionens pluralistiska ideal. Personerna som rekryteras tillhör bidragsberättigade organisationer som förväntas leva upp till kraven som ställs för att få ekonomiskt stöd av staten, bl.a. att de ska stärka ”samhällets värderingar”. Sjukhusen är offentliga institutioner som är till för alla och det är därför viktigt att individerna som rekryteras kan vara pragmatiska och anpassningsbara i arbetet, och därmed även i sina islamtolkningar. Detta ingår i att verka som ”professionell grupp” på sjukhuset.
Inom denna grupp är kunskap om islam och mångfalden av tolkningar viktigt. Egenskaper som presenteras som karaktäriserar en bra representant är att man är en god lyssnare, beter sig ”korrekt” och har kunskap om sjukhusens regler. En professionell muslimsk representant i sjukhuskontexten bör kunna distansera sig från sina egna religiösa åsikter och sätta patienten och dennes välmående i fokus. Det framträder även ett behov av ”sekulär” utbildning, som t.ex. psykologi och krishantering – utbildning som kan skapa en mer ”professionell” organisation. Som religiös representant i vårdkontexten är man en del av en större helhet och samarbetar med sjukvårdspersonalen och andra religiösa representanter. I detta arbete stärker man institutionens mångkulturella och individanpassade ideal.
Som vi har sett betraktar informanterna inte den muslimska andliga vårdens
minoritetsposition i den andliga vården som ett problem. Den kristna andliga vården ses som en god samarbetspartner med samma mål som den muslimska andliga vården. Skillnaderna finns i praktik och i ritualer, ”ytliga” skillnader, enligt flera intervjupersoner. Detsamma gäller för de andra religiösa traditionerna på sjukhusen. Informanterna beskriver det som relevant att de i sjukhuskontexten står enade som en gemensam professionell grupp med samma mål och hängivenhet till institutionens arbete att skapa friskhet. Det ”sekulära” sjukhuset beskrivs inte som en motståndare till andlig vård, av intervjupersonerna. De anser att sjukvårdspersonalen har en förståelse för att patienter och anhöriga har religiösa behov i sjukhuskontexten, och att den andliga vården besitter en särskild kompetens som kan bidra i sjukhusens helhetssyn på hälsa. Däremot måste sjukhusens regler gå före patienters behov. Institutionens regler är alltid överordnade dessa. I situationer då det blir en konflikt kan muslimska representanternas arbeten handla om att förhandla mellan patienter och
vårdpersonal om vad som är möjligt att tillmötesgå i sjukhuskontexten. Som professionell religiös representant är det dock viktigt att bedöma var gränserna går och när sjukhusen regler går före. Då kan rollen istället handla om att förmedla (snarare än att förhandla) sjukhusens regler till patienter.
De flesta av intervjupersonerna uppfattade dock inte att institutionens regelverk går ”emot islam”. Ett sätt att hantera dissonans mellan patienters behov och sjukhusens regler är att referera till skillnaden mellan ”kultur” och ”religion”. Det som kan upplevas som
ansträngande för sjukvårdspersonalen eller som går emot sjukhusets regler anses ofta ha med kultur att göra – inte med islam. En förklaring till denna strategi är att intervjupersonerna vill normalisera islam på sjukhuset genom att visa att islam är fullt kompatibel med institutionens regler. En annan förklaring är att de vill påverka mediebilden, där islam ofta relateras till konflikter och problem, och bryta fördomar.
Sammanfattningsvis visar min studie att man inom den muslimska andliga vården aktivt måste tolka islam för att navigera, anpassa och förhandla traditionen på sjukhusen. Detta innebär att man som representant måste göra sig medveten om att islam är ett relativt fenomen som kan förstås på många olika sätt, där man samtidigt som man har en egen
uppfattning måste distansera sig från den. Det blir ett slags professionell distans för att kunna erbjuda en tjänst som lever upp till institutionens individanpassade service.
I denna del har jag gett en bild av de idéer som jag har kommit fram till i min studie. Idéerna ska ses som teoretiska som inte säger hur ”verkligheten” är. Bilden kan däremot
121
fungera som en karta som kan ge oss en uppfattning om vad som händer med islam när traditionen får en etablerad plats i form av en organisation på sjukhuset. Det finns dock mycket kvar att kartlägga. I nästa avsnitt diskuterar jag förslag till framtida forskning som kan ge oss en djupare förståelse hur religiösa traditioner tolkas, och varför, i sekulära offentliga institutioner.
Förslag för framtida forskning
I min studie har jag undersökt hur islam tolkas inom den muslimska andliga vården på sjukhus i Sverige. Undersökningen har skapat en bild av detta, men denna bild är inte på något sätt heltäckande. Det finns flera aspekter av islam på sjukhusen som behöver utforskas. Nedan vill jag ge några förslag på hur man kan göra detta.
I min studie har jag undersökt hur islam tolkas av sju representanter från den muslimska andliga vården, men som vi har sett finns det totalt 13 avlönade personer och ca 300 stödpersoner. Vilka är stödpersonerna och hur blir man rekryterad till denna roll? Hur tolkar stödpersonerna islam? Vad anser stödpersonerna är viktigt att lyfta fram av traditionen i en sjukhuskontext? Hur aktiva är de och hur hanterar de den kulturella och religiösa
mångfalden på sjukhusen? Påverkar sjukhuskontexten deras tolkningar av islam på samma sätt som informanternas tolkningar i min studie? Vad är det som motiverar stödpersonerna att arbeta som oavlönade volontärer och upplevs det som lika viktigt att leva upp till
institutionens regler och ingå i ett ”professionellt” sammanhang som informanterna i min studie?
Ett annat sätt att utveckla forskningen om muslimsk andlig vård är att använda sig av andra metoder och ställa nya frågor. Här kan varianter av intervjuer, som exempelvis
fokusgrupper, stimulera diskussioner om hur representanter resonerar kring mångfalden av tolkningar av islam i sjukhuskontexten. Hur påverkar mångfalden av tolkningar personers egna uppfattningar om islam? Finns en ”sann” islam utanför sjukhuskontexten? Gör representanterna en skillnad mellan sin ”professionella” islam och sin ”privata” islam?
Något som jag har lyft fram i denna studie är intervjuers begränsningar att kunna ”säga” något om informanternas levda verkligheter på sjukhusen. Här kan man fråga sig vilka metoder som kan användas för att man som forskare ska komma närmre representanternas arbeten och hur islam verkligen tolkas på sjukhusen. En fråga är exempelvis i vilken mån fältstudier är möjliga att göra i institutioner som sjukhus. Här uppstår begräsningar som det kan vara nödvändigt att tänka kreativt kring. Olika alternativ till att delta i patientmöten på sjukhusen kan exempelvis vara att undersöka hur islam är materiellt synligt i sjukhusmiljöer, t.ex. i gemensamma ytor som ”stillhetsrum” eller ”meditationsrum”. Andra alternativ är att göra receptionsstudier genom att intervjua patienter och anhöriga som tagit del av muslimsk andlig vård, även om sådana studier kan vara svåra att genomföra p.g.a. de etiska riktlinjer som gäller sjukhuskontexten. Andra tillvägagångssätt kan vara att delta i sammanhang som interna möten inom den muslimska andliga vården, eller i organisationens gemensamma möten med Sjukhuskyrkan och staten. På så sätt kan bilden av relationerna,
”maktasymmetrin”, både med Sjukhuskyrkan och staten, bli tydligare. Vad behöver
”förhandlas” under dessa möten? Vad är det som diskuteras och vad är det som prioriteras? Konstrueras gränser för islamtolkningar i dessa sammanhang?
För att ta reda på mer om hur andra aktörer påverkar islam på sjukhusen kan man inkludera dessa i framtida studier. Som vi har sett i min undersökning samarbetar man ofta inom den muslimska andliga vården med andra religiösa traditioner, staten och
sjukhuspersonalen. Hur bidrar dessa andra aktörer till att förklara islamtolkningarna och praktikerna på sjukhuset? Vad är vårdpersonalens inställningar till den muslimska andliga
122
vården? Hur beskriver de att de får hjälp av religiösa representanter och vilken betydelse det har? Vad är deras inställningar till islam och muslimska patienter och anhöriga?
Ett fokus på andra aktörer gör det även relevant att undersöka hur muslimsk andlig vård utvecklats historiskt. Vi vet att Sjukhuskyrkan förmedlade representanter från andra religiösa traditioner innan 2006 när den muslimska andliga vården etablerades. Vilka aktörer och personer har varit avgörande för att utveckla en muslimsk andlig vård? Hur har
utvecklingen sett ut från att vara ”utomstående” religiösa representanter till att bli integrerade religiösa representanter på sjukhuset? Hur har tolkningarna av och inställningarna till islam förändrats under denna tid? Hur har statens arbete med att etablera organisationen sett ut?
I min studie undersöker jag hur den muslimska andliga vården har påverkats av att etableras i en kristen kontext, men jag gör ingen jämförande studie av muslimsk och kristen andlig vård. Detta innebär inte att en sådan studie inte är relevant. Hur har exempelvis kristna idéer om andlig vård och själavård påverkat hur muslimsk andlig vård tolkas och praktiseras?
Jämförande studier öppnar även upp för att ställa frågor om andra kontexter där muslimsk andlig vård praktiseras. Hur tolkas och praktiseras exempelvis muslimsk andlig vård i andra sekulära institutioner? Finns det exempelvis skillnader – eller likheter – med hur den motiveras och praktiseras på fängelser, och i sådana fall varför? Det finns ett behov av forskning om muslimsk andlig vård på andra sekulära institutioner än sjukhus, och
jämförande undersökningar skulle vara ett effektivt sätt angripa flera kontexter för att ta reda på om och hur motivationer, syften och mål med muslimsk andlig vård varierar i dessa miljöer och varför de gör det.316
Sjukhuskontexten är dock inte färdigutforskad. I min studie har det blivit tydligt att man inom den muslimska andliga vården möter patienter och anhöriga som befinner sig i många olika svåra situationer. De religiösa representanterna möter patienter som befinner sig i olika faser av livet, i olika hälsotillstånd och med olika sjukdomar. Som vi har sett i min studie uttrycks det ofta som viktigt att stödet är anpassat efter patientens specifika situation och att målet med stödet är att få patienten att må bättre, och islam används för att frammana ett positivt perspektiv på livet eller ”det som väntar”. Insikterna i min studie rör sig dock på ytan av dessa områden och gör inga djupdykningar i områden som t.ex. palliativ vård,
reproduktiv hälsa eller missbruksvård. Dessa olika områden aktualiserar frågor som muslimer kan ha många skilda uppfattningar om. Områdena aktualiserar teologiska perspektiv som diskuterats och tolkats på olika sätt av islamiskt utbildade och rättslärda. En relevant fråga är hur dessa diskussioner pågår i dagens Sverige och om de har betydelse för patienter och religiösa representanter i sjukvården. Som vi har sett i min studie erbjuder representanterna islamisk rådgivning på sjukhusen med hjälp av utomstående expertis i situationer då de själva saknar svar. Vilka är de personer som kommer fram till vad som är ”rätt enligt islam” och hur resonerar de för att komma fram till det? Vilka är de svåra och ”konstiga” frågorna som representanterna för den muslimska andliga vården behöver hjälp med att besvara? Inom vilka områden inom sjukvården aktualiseras dessa frågor och varför upplevs de som viktiga av muslimska patienter och anhöriga? Muslimska representanter i den brittiska kontexten upplevde ofta en osäkerhet och oro i rådgivningen för att de skulle ge ”fel” råd till patienter. Vad kan förklara att intervjupersonerna inte uttrycker samma oro i min studie?
Som vi kan se finns det mycket kvar att undersöka om islam på sjukhusen. Denna studie har bidragit till ett förbisett område som kan upplysa oss om hur religion aktualiseras, tolkas och praktiseras i mångreligiösa och mångkulturella sekulära miljöer. Det är även sammanhang där religiösa traditioner behöver förhandlas och som därmed kan belysa vilka praktiker som anses tveksamma av omgivningen. Vid dessa tillfällen måste traditionen
316 För en kunskapsöversikt om andlig vård i kriminalvården, se Larsson 2011. För ett nutida perspektiv på
123
anpassas och omtolkas. De offentliga institutionerna är miljöer som ”tvingar” människor att samarbeta och samexistera. Detta gör dessa arenor relevanta för religionsforskare att studera. Vad kommer till uttryck av traditionen i sådana miljöer och vad gör inte det? Och framför allt: varför?
124
Litteraturförteckning
Abdul-Salaam Blasco, Sebastian 2018. ”Brittiska lärdomar för den muslimska andliga vården i Sverige”. I Årsbok 2018 [Myndigheten för stöd till trossamfund]. Stockholm:
DanagårdLiTHO.
Abu-Ras, Wahiba 2010. Chaplaincy Services for Muslim Patients in New York City
Hospitals: Assessing Needs, Barriers, and the Role of Muslim Chaplains. New York:
Institute for Social Policy and Understanding.
Abu-Ras, Wahiba & Laird, Lance 2010. “How Muslim and Non-Muslim Chaplains Serve Muslim Patients? Does the Interfaith Chaplaincy Model have Room for Muslims' Experiences”. I Journal of Religion and Health. Vol. 50, nr 1: 46-61.
Abu-Ras, Wahiba 2011. “Muslim Chaplain’s Role as Perceived by Directors and Chaplains of New York City Hospitals and Health Care Settings”. I Journal of Muslim Mental
Health. Vol. 6, nr 1: 21-43.
Alvesson, Mats 2011. Intervjuer: genomförande, tolkning och reflexivitet. Första upplagan. Malmö: Liber.
Arousell, Jonna 2019. Sacred Ideals: Diversity and Equality in Swedish Reproductive Healthcare. Diss. Uppsala: Uppsala universitet.
Arousell, Jonna, Aje Carlbom, Sara Johnsdotter & Birgitta Essén 2019. ”Does Religious Counselling on Abortion Comply with Sweden’s ‘Women‑Friendly’ Abortion Policies? A Qualitative Exploration Among Religious Counsellors”. I Sexuality & Culture. Vol. 23: 1230-1249.
Asad, Talal 2009. ”The Idea of an Anthropology of Islam”. I Qui Parle. Vol. 17, nr 2: 1-30. Blomgren, Gunnel (red.) 2002. Värdegrund för hälso- och sjukvården i Stockholms läns
landsting. Ödeshög: Danagårds Grafiska.
Bremborg, Anna Davidsson 2011. ”Interviewing”. I Michael Stausberg & Steven Engler (red.) The Routledge Handbook of Research Methods in the Study of Religion. London & New York: Routledge.
Cadge, Wendy 2012. Paging God: Religion in the Halls of Medicine. Chicago, Ill.: University of Chicago Press.
Cadge, Wendy, Peggy Levitt & David Smilde 2011. “De-Centering and Re-Centering: Rethinking Concepts and Methods in the Sociological Study of Religion.” Journal for
the Scientific Study of Religion, vol. 50, nr 3: 437–449.
DeMarinis, Valerie 1998. Tvärkulturell vård i livets slutskede: att möta äldre personer med
125
Furseth, Inger 2018. ”Secularization, Deprivatization, or Religious Complexity?”. I Inger Furseth (red.) Religious Complexity in the Public Sphere: Comparing Nordic
Countries. Cham: Palgrave Macmillan.
Fägerborg, Eva 2011. “Intervjuer”. I Lars Kaijser & Magnus Öhlander (red.) Etnologiskt
fältarbete. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Geertz, Clifford 1973. The Interpretation of Cultures. New York: Basic Books.
Gilhus, Ingvild Sælid 2011. “Hermeneutics”. I Michael Stausberg & Steven Engler (red.) The
Routledge Handbook of Research Methods in the Study of Religion. London & New
York: Routledge.
Gilliat-Ray, Sophie & Beckford, James 1998. Religion in Prison: Equal Rites in a Multi-
Faith Society. Cambridge: Cambridge University Press.
Gilliat-Ray, Sophie; Ali Mansur & Stephen Pattison 2013. Understanding Muslim
Chaplaincy. Surrey: Ashgate Publishing Group.
Gilliat-Ray, Sophie 2018. “Afterword: Religion in Public Institutions. Methodological Challenges, Institutional Comparisons, and Key Variables”. I Journal of Religion in
Europe. Vol. 11: 186-194.
Grimell, Jan 2020. “Military Chaplaincy in Sweden: A Contemporary Perspective”. I Journal
of Health Care Chaplaincy.
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/08854726.2020.1745490 [2021-02-03] Hamza, Doha Raik 2007. “On Models of Hospital Chaplaincies: Which One Works Best for
the Muslim Community?”. I Journal of Muslim Mental Health. Vol 2, nr 1: 65–79. Harding, Stephen R., Kevin J. Flannelly, Kathleen Galek & Helen P. Tannenbaum 2008.
“Spiritual Care, Pastoral Care, and Chaplains: Trends in the Health Care Literature”. I
Journal of Health Care Chaplaincy. Vol. 14, nr 2: 99-117.
Hjärpe, Jan 1997: ”What Will Be Chosen From the Islamic Basket?”. I European Review. Vol. 5, nr 3: 267-274.
James, Nalita & Busher, Hugh 2012. “Internet Interviewing”. I Jaber F. Gubrium, James A. Holstein, Amir B. Marvasti & Karyn D. McKinney (red.) The SAGE Handbook of
Interview Research: The Complexity of the Craft. Thousand Oaks: SAGE Publications,
Inc.
Kista folkhögskola. Muslim chaplaincy. https://kistafolkhogskola.se/kurser/muslim- chaplaincy [2021-01-26]
Kowalski, Mumina & Becker, Wendy 2015. “A Developing Profession: Muslim Chaplains in American Public Life”. I Contemporary Islam. Vol. 9: 17-44.
126
Kühle, Lene; Ulla Schmidt, Brian Arly Jacobsen & Per Pettersson 2018. ”Religion and State: Complexity in Change”. I Inger Furseth (red.) Religious Complexity in the Public
Sphere: Comparing Nordic Countries. Cham: Palgrave Macmillan.
Larsson, Göran 2011. Andlig vård i Kriminalvården: en kunskapsöversikt. Kriminalvårdens