Kunskap och kompetens

Att ta tillvara personalens kompetens och de färdigheter som de bär med sig har i tidigare forskning, vilket vi nämnt, visat sig vara betydelsefullt för att främja arbetsglädjen och goda resultat i vården. På vårt studerade boende tycks man verkligen ha tagit dessa tankar till sig. Informanterna vittnar om en anda av utveckling och möjligheter. Deras förslag och idéer blir hörda och

uppmärksammade och de får delta i utbildningar inom de områden som intresserar dem och kommer verksamheten till godo. Intervjupersonerna känner alla att detta har fått dem att växa, både i sin yrkesroll och som människor, vilket också leder till att de upplever sig ha bättre förutsättningar att utföra ett gott arbete. Många uttrycker också att de märker en större trygghet och ökad trivsel med omsorgen hos de boende. Ett av målen med insatsen eller modellen var just att ta tillvara den kompetens som finns hos medarbetarna och låta dem utvecklas, vara delaktiga och

ansvara för respektive intresseområde – givetvis inom verksamhetens ramar och behov. Sektionschefen på boendet uttrycker det så här:

”Mitt syfte är hela tiden uppdraget /.../ personalen är ett medel. För att vi ska fixa det målet är de medlet. För att de ska då klara sitt uppdrag, som är att nå målet, så måste vi ju, tycker jag, ge dem då de här möjligheterna att klara det. Och de möjligheterna är då /.../ att jag ser dem, jag lyssnar på dem, och vi utvecklar deras /.../ kompetenser som de behöver för att fixa det.”

Sektionshefen säger lite längre fram i intervjun för att förklara varför detta fungerar:

”Jag visar att jag tror på dig, att du fixar detta. Klart att du fixar det! Så är det /.../ För att vi är människor och vi behöver bli sedda, uppmärksammade för det vi är bra på. Och är det då nån som plockar det ur oss, vi kanske inte själv är medvetna om det, men är där då nån som ser det... åh, du vill göra allt för den här personen!”

Sektionschefen på boendet sa vidare att detta i mycket är en ledarskapsfråga och att det handlar om att skapa en relation till sina medarbetare och att hjälpa dem att forma sina mål. Hon menade att hon skapade ett personligt ”kontrakt” med var och en av medarbetarna, som sedan följdes upp regelbundet i medarbetarsamtal. Personalen uttryckte i intervjuerna vad som hände när den nya chefen tillträdde:

”Sen hon började så märkte man, att hon vill ändra mycket. Men inte bara hon själv, hon vill ha personalen med också /.../ mycket blev bättre och man blev hörd om man hade nånting att säga.” (3)

”Då hade vi sånt medarbetarsamtal /.../ då gick vi in och satt och pratade. Och det var mest om mig och vad jag ville göra och såna saker /.../ så skrev hon ner det och /.../ så skickade hon mig på utbildning.” (7)

”Hon lyssnar och är det nånting som är vettigt så tar hon till sig det.” (6)

Personalen hade länge längtat och efterfrågat att någon tog tag i saker och ting. Kompetensen och intresset fanns hos personalen. Det sektionschefen gjorde var att uppmärksamma det och ge de anställda möjligheterna att utvecklas, vara delaktiga och ta ansvar för verksamheten. Informanterna uttryckte sig så här:

”Styrkan var här, människorna var här, så det behövdes bara ändras för att det ska bli bättre.” (3)

”Det är så att personalen här har mycket kunskap. Hon såg det, att vi har kunskapen, men vi vet inte hur vi ska använda den.” (7)

”Och alla hade så fina resurser, som vi inte visste om. Och hur kan vi använda dem på bästa sätt. Och innan när vi jobbade skulle alla gör allt lika /.../ nu fungerar det. Det var som en dröm!” (5)

Möjligheten att få vidareutbilda sig inom sitt intresseområde har uppskattats:

” /.../ de har fått gå och läsa vidare. Att visa intresse och gå på utbildning och det har de fått.”

Man har möjlighet att komma med förslag? ”Ja, för att man själv... ’Titta, här är en utbildning vi

har hittat, är det okej att vi går?’ Och de flesta har fått möjlighet att gå /.../ och alla har utvecklats på olika sätt.” (5)

”Hon ser till, som jag tycker är väldigt bra /.../ hon ser till att samtidigt som vi ska förändra nånting finns det en utbildning man kan lägga. Lappa över varandra.” (1)

Fördelarna med det nya sättet att arbeta, med delegerade uppdrag och utbildning till varje individ sammanfattas av personalen t ex så här:

”Ja, i stället för att alla har ansvar för allt möjligt så har man hittat de här sakerna som man tycker är roligt, som man är duktig på eller som man har ett intresse för och så får man ägna sig åt det. Och så sprider det ju en positiv energi eller vad man ska säga. Man har ett intresse för sitt uppdrag. I stället för att alla ska ha samma uppdrag som man kanske är helt ointresserad av.” (2) ”Det har förändrats mycket, för nu behöver inte alla vara bra på samma sätt. Och allas resurser används, kan man säga, alla kan delta med nånting /.../ och alla har en uppgift som man tycker om. Det ger resultat med de boende när man tycker om sitt jobb. Man kan säga, alla har utvecklats mer. Personalen och så det är klart, man ser resultat i de boende.” (3)

”Så varje människa har egentligen sin roll på varje avdelning. Och så har avdelningsansvarig ansvar att det blir gjort. Och sen har hon i sin tur ansvaret till chefen. Så det är en bra modell.” (1)

Att ha fått möjlighet att använda sin kompetens och att ha uppmuntrats att hitta egna lösningar och komma med idéer och förslag, har förändrat sättet att tänka, menar informanterna. Här ett exempel när en i personalen berättar om

förberedelserna inför en utflykt med de boende:

”Så hade det nog inte fungerat om vi inte hade haft detta. Vi hade nog inte ens kommit till Konsum! Det är det här att man driver, att man ser i stället för hinder så ser man lösningar /.../ Det är liksom det att man hela tiden har idéer /.../ om man möter motgångar så hittar man i stället lösningar. Vi hade kunnat ge upp för länge sen!” (2)

Personalen ger vidare uttryck för hur de har vuxit i sin roll i och med det

personliga ansvaret. De är unika i sin roll och kan ta åt sig äran och resultaten av sitt arbete. Det har också lett till att de trivs bättre och känner en stor arbetsglädje. Ansvarskänslan har vuxit med uppgiften och bidragit till ökat engagemang:

” /.../ (förut) det var inte så positivt och det var inte, man kan säga, den luften som håller på att man ska utvecklas. Det är glädje. Man märker förändringen, att det händer nånting här. För vårt bästa och för deras bästa. Du är inte bara undersköterska som ska dela medicin och ta hand om dem.” (3)

”Och det känns som att jag finns. Jag är med /.../ Ja, jag har utvecklats så mycket, så det är jätteroligt att vara här!” (7)

”Man själv har utvecklats så mycket! /.../ Jag var så osäker innan, men efter den roll jag fick, jag ska visa att jag kan detta. Man lär sig under tiden mer och mer /.../ det känns bra. Personlig utveckling.” (5)

”Man märke att folk har fått en annan syn på sig själva också /.../ det brukar hon (chefen) säga också. Undersköterska, det är inget fel att vara undersköterska, men man kan alltid utvecklas inom sin roll och få mer och mer kunskap. Det brukar hon alltid påminna oss /.../ man har inte hört det innan.” (3)

”Jo men då gör man ju liksom det yttersta för att man ska lyckas ju. För att alla är ju så att man vill lyckas ju, med sin uppgift. Och då är man benhård ju mot sig själv /.../ i och med att man får det ansvaret så tänker man på den biten också.” (9)

Sektionschefen ger också hon uttryck för den fantastiska utveckling som hon anser att personalen har genomgått:

”Och det tycker jag är så häftigt att se… Det kan jag säga, hur det var innan, att se alla dessa kvinnor framför allt. De vågade knappt komma in till mig… oh, de visste inte hur de skulle bära sig åt och liksom… ’Titta på mig’, tyckte jag, ’här är jag ju, prata med mig’. Och sen så hur de då liksom har lyft blicken och vet vad de vill när de kommer in och de är liksom inte alls rädda, utan vi pratar och har en fri diskussion, där vi liksom lägger planer tillsammans. Alla gör ju det. Och det tycker jag är jättehäftigt, se liksom hur människor växer på det viset.”

I att ta tillvara personalens kompetens ligger också att se och acceptera varje individ som den unika människa hon eller han är. Enkätsvaren visade att nästan samtliga svarande kände sig sedda och uppmärksammade av ledningen på

arbetsplatsen. Detta kommer även fram i intervjuerna med personalen. Man menar t ex att det inte spelar någon roll vilken bakgrund man har, det är av underordnad betydelse. Man framhåller ofta att personalen är väldigt olika varandra och att detta är bra. Olikheten gagnar verksamheten och bidrar till att det fungerar:

”Vi är olika, men vi jobbar som ett team /.../ Vi är olika och det är bra att vi är olika. Och alla kommer med sina idéer och då blir det bättre.” Vilken personlighet ska man ha för att jobba här, tycker du? ”Jag tror vilken som. Alla är okej. Det är bra om man är olika, då ser man de olika

vinklarna /.../ det finns inget som ’du passar inte’. Du kommer att passa i alla fall. Det finns plats för alla.” (7)

”Ja, det accepteras också att vi är olika Och som ni ser, här är olika kulturer också /.../ alla är

lika på nåt sätt, när det gäller att vi är från många länder /.../ För jag har varit på ett annat ställe också /.../ Man märkte direkt att ’du är invandrare och hon är svensk’, det märktes i hela… Men här, det pratas inte om det, det diskuteras inte alls om det. För att det är normalt /.../ ja, jag har det bra på mitt arbete, när det gäller detta att man accepteras som man är. Och de anhöriga också, kanske i början det finns några som man hörde att… men sen när du själv, det arbete du gör och ger omsorg, så lugnar de sig och accepterar detta… Du är lite annorlunda i färgen, men inte som människa.” (3)

Samarbetet mellan personalen på de olika avdelningarna har också förbättrats i och med att man börjat känna ansvar för och delaktighet i den gemensamma arbetsplatsen och verksamheten. Man arbetar numera mot samma mål. Detta återkommer vi till strax i 4.3.3. Här ska vi först avsluta med ett citat från sektionschefen om vikten av att få vara en unik individ:

”För de är så engagerade i det de håller på med, just för att de har… de är ju unika i huset. Det finns bara en miljösamordnare, det finns bara ett brandombud. Nu finns det visserligen fyra avdelningsansvariga, men som vi säger – fyra världsdelar. De är helt olika. Och som jag säger, att det är just det, att man är unik i sig och vi behöver alla unika människor för att bli (namnet på boendet).”