Kunskapsläge

För att finna tidigare forskning inom det område vi har undersökt har vi använt oss olika sökfunktioner såsom Libris, LubSearch samt Google. Det har varit svårt att finna

forskning som undersöker lärares uppfattningar och erfarenheter av IPV bland

ungdomar. Vi har därför utvidgat vår sökning till närliggande forskning som undersökt området utifrån olika perspektiv, som till exempel socialarbetare, ungdomars egna erfarenheter av IPV samt forskning kring lärarens yrkesroll i stort. I den forskning vi har funnit har det framkommit att lärarnas roll i relation till IPV visat sig ha stor betydelse.

8

Vi har därför tagit med sådan typ av forskning för att ge en djupare inblick i vilka möjligheter och begränsningar lärare kan ha i sitt arbete med detta område.

2.1 Inledning

I detta avsnitt redovisar vi forskning om de symtom ungdomar kan uppvisa när de utsätts eller har blivit utsatta för IPV samt att skolan är en plats där IPV förekommer.

Därefter redovisas lärares roll som alternativ mottagare för elever som varit utsatta för IPV, samt vilka faktorer som kan påverka om elever berättar för lärarna eller inte. Vi tar också upp forskning om skolans möjligheter att påverka samt hantera IPV och hur kunskapen om IPV ser ut i skolor.

2.2 Symtom för IPV

Forskning visar att utsatthet i form av IPV bland ungdomar kan leda till posttraumatiskt stressyndrom, stress-symtom, ångest-attacker, depression samt sömnsvårigheter och en ökad misstro till sin omgivning (Wilund et al. 2010, s. 207, 218). Då ungdomar

tillbringar en stor del av sin tid i skolan är det därför av vikt att skolan är en miljö där eleverna kan känna sig trygga.

Forskning redovisar även att skolan är en plats där symtomen för utsatthet av IPV vanligtvis framträder (Piscitelli, Doherty & Francis 2021, s. 7639). De kan visa sig genom att ungdomen förändrar sitt beteende genom att anpassa vad hen gör och säger för att inte riskera att bli utsatt för våld av partnern. Anpassningarna kan innebära att hen ändrar sitt sätt att klä sig samt att hen drar sig undan från sociala sammanhang med kompisar (Korkmaz & Överlien 2020, s. 379f.). Korkmaz och Överlien (Ibid.) berättar om en ungdom som blev utsatt för IPV och hur denna person ändrade sin klädstil och övergick från att bära tajta kläder till att klä sig i mer löst åtsittande och heltäckande kläder bland annat för att blåmärken inte skulle synas. Vidare har våldet även visat sig leda till att de ungdomar som utsatts för IPV har fått en ökad frånvaro från skolan. Att våldet kan påverka ungdomars skolprestationer och skolgång redovisas även i Sellgren-Karlsson och Westfelts (2021, s. 31) rapport.

Våldsutsattheten kan även ha en påverkan på den utsattas användande av sociala medier och telefon. Exempel på detta kan vara att den som har blivit eller är utsatt behöver ha

9

extra koll på sin telefon då den våldsutövande partnern kontrollerar hen därifrån.

Samtidigt har det också visat sig att den som har blivit utsatt i vissa situationer använder sig av sociala medier för att hålla koll på vart förövaren befinner sig, för att på så vis undvika att behöva befinna sig på samma plats (Korkmaz & Överlien 2020 s. 381, Hellevik & Överlien 2016, s. 702f.).

2.2.1 IPV sker i skolan

Det är inte bara symtomen hos ungdomarna som kan synas i skolan, utan den är också en plats där IPV förekommer (Korkmaz & Överlien 2020, s. 379). De typer av våld som är vanligast förekommande i skolan är psykiskt och fysiskt våld men det framkommer även att sexuellt våld förekommer i skolans lokaler. Förövaren kan befinna sig i samma klass eller på skolan och det finns därmed en risk att den våldsutsatta behöver träffa sin förövare varje dag (Korkmaz, Överlien & Lagerlöf 2020, s. 810ff.).

Att förövare kan befinna sig på samma skola som den utsatta har även redovisats i annan forskning där ungdomar som har blivit utsatta för IPV beskriver hur förövarna kontrollerade vad de hade på sig, deras smink samt vem de pratade eller umgicks med (Överliens, Hellevik och Korkmaz 2020, s. 812, 806). Det ges studien exempel på när en förövare ville att det skulle framgå att den utsatte tillhörde sin partner genom att tvinga hen att ha på sig förövarens kläder på ett skolfoto samt genom att göra sugmärken på delar av offrets kropp.

2.3 Lärarens roll som mottagare

Läraruppdraget inkluderar en rad olika arbetsuppgifter och det finns många lärare som anser att deras arbetsbörda ökat samt att deras arbetsuppgifter har utvidgats. De

traditionella delarna som i huvudsak varit och är lärarnas arbetsuppgifter är att planera och genomföra undervisning. Över tid har uppgifter av relationell karaktär kommit att bli mer betydelsefulla för lärarens yrkesroll (Lilja 2013, s. 18). En förklaring är delvis att elevers liv och världar är någonting som tar sig i uttryck i skolan och lärarna är således mottagare för sådant som sker i elevernas liv även utanför skoltid.

10

Detta kan delvis bero på att ungdomar är relativt beroende av vuxna för att säkerställa att de får passande hjälp eller stöttning. I vissa fall när ungdomarnas egna föräldrar inte är de vuxna som de väljer att vända sig till behöver de vända sig till andra vuxna, till exempel skolpersonal (Leavey, Rothi & Paul 2011, s. 1). Att lärare är personer som ungdomar som utsatts för IPV vänder sig till bekräftas av Ashely & Foshee (2005, s.

29). Det framkommer dock att de allra flesta ungdomar som är eller har varit utsatta för IPV berättar om sin situation först med vänner.

För att ungdomarna skall våga prata med någon professionell, såsom en lärare måste den professionella ha en relation till dem (Hedge, Sianko & McDonell 2017, s. 1456).

Genom att skapa en relation uppfattas de professionella som vänliga och pålitliga.

Wiesz och Black (2009, s. 15f.) förklarar att när tonåringar söker hjälp hos vuxna är det därför viktigt att vuxna lyssnar och tror på vad tonåringarna berättar och undviker att skylla på offret. Forskarna menar att tonåringarna gärna vill ha kontroll över situationen och behöver därför få information kring vad läraren kan bidra med och när sekretessen mellan lärare och elev bryts. Då kan eleven själv välja vad och hur mycket hen vill berätta för den vuxne.

2.3.1 Hinder

Ungdomar söker hjälp för IPV i lägre utsträckning hos lärare och andra formella

kontakter (Fernet et al. 2019, s. 43, Asheley & Foshee 2005, s. 28, Madkour et al. 2019, s. 4412f.). Att lärarna i vissa fall behöver bryta sekretessen har visat sig vara en av flera anledningar till att ungdomar som blivit utsatta för IPV väljer att inte berätta det för lärarna. Ungdomarna undviker risken att försäga sig och tar därför inte kontakt med lärarna i sådana frågor (Madkour et al 2019, s. 4413). Att eleverna inte känner sig bekväma med att prata om de blivit utsatta för IPV med lärare kan också bero på att de tycker det är pinsamt att prata om detta eller att de faktiskt inte förstår att deras relation är skadlig (Fernet et al. 2019, s. 45ff.).

11

2.4 Kunskap om IPV i skolor

2.4.1 Vikten av kunskaper om IPV hos yrkesverksamma i skolor

Skolan har möjlighet och ansvar för att kunna uppmärksamma och ingripa om de misstänker att en elev är utsatt för IPV (Överlien, Hellevik och Korkmaz 2020, s. 806, 812). Socialarbetare som arbetar med IPV belyser vikten av att yrkesverksamma på skolor vet om eller har insikt i hur IPV påverkar och tar sig i uttryck bland ungdomar.

På så vis kan skolpersonal hjälpa elever med att bearbeta de trauman som eleverna går igenom. Vidare lyfts även vikten av att skolan behöver arbeta förebyggande för att stötta och hjälpa elever som kan vara utsatta för IPV (Piscatelli 2021, s. 7638).

Beckmann et al. (2021, s. 1309ff.) beskriver relevansen av skolans roll i elevernas liv för att både förebygga och motverka IPV. De menar att elevers individuella beteende kan formas av klassrummets kollektiva beteenden. Det innebär att om klassrummet normaliserar våld i en parrelation kan det öka risken för att fler utsätter sin partner för våld. I studien redovisas det också att våld i parrelationer på klassrumsnivå hade ett större inflytande än riskfaktorer inom familjen på individuell nivå. Sammantaget menar forskarna att klassrummet har ett inflytande gällande elevernas uppfattning på IPV.

2.4.2 Kunskapsbrist kring IPV hos yrkesverksamma på skolor

Korkmaz (2021, s. 78) fann i sin studie att det finns en stor kunskapsbrist kring IPV bland yrkesverksamma på skolor. I en rapport från Sellgren-Karlsson och Westfelt (2021, s. 80f.) framkommer det att kunskapen kring personer under 18 år i relation till våldsutsatthet tenderar att fokusera mer på barn som bevittnar eller utsätts av våld inom familjen. Att fokus är riktad till denna typ av våldsutsatthet kan bland annat bero på att det finns brister i medvetenheten om hur vanligt förekommande problematiken kring IPV bland ungdomar egentligen är.

I Edwards, Rodenhizer och Eckstein (2020, s. 2365) studie visade det sig att det förekommer vissa hinder för yrkesverksamma på skolor för att hjälpa elever som har utsatts för IPV. De hinder som författarna fick fram var bristande kunskaper om IPV och hur det ska hanteras. Vidare framgick det även att lärare ibland väljer att inte

involvera sig i sådana situationer där elever kan vara utsatta för IPV. Delvis på grund av

12

tidsbrist, men också på grund av att det finns en oro för att det kan påverka den egna yrkesrollen samt relationen till eleven.

2.4.3 Informera elever om IPV

I sin undervisning ska lärare informera elever om relationer och sexualitet. Av läroplanen framgår det att sex- och samlevnad är ett undervisningsområde som ska integreras i diverse ämnen i skolan, både på gymnasie- och högstadienivå. Denna undervisning ska beröra flera perspektiv och har som syfte att ge eleverna en helhetsbild av vad människans relationer och sexualitet kan innebära. Detta inkluderar

psykologiska, medicinska och juridiska frågor kring normer och värderingar

(Skolinspektionen 2018, s. 5, 14). Gonzalez-Guarda et al. (2014, s. 124) studie drar de slutsatsen att sex och samlevnad har en viktig funktion i undervisningen för barn och ungdomar, då ungdomar utvecklas snabbare fysiskt än psykiskt och att risken för sexuellt riskfyllda beteenden kan således öka.

I internationell forskning går det att se att skolan behöver arbeta förebyggande med åtgärder och informera om IPV till eleverna. Taylor och Mumford (2016, s. 981) kom till exempel fram till att ungdomar som går i högstadiet inte får tillräckligt med information om IPV. För att förbättra detta arbete föreslår forskarna att olika typer av program implementeras vid olika åldrar. T ex bör information om fysiskt våld tas upp redan från 13-årsåldern (Shorley et al. 2017, s. 278).

Även i Sverige behöver den information om IPV som ges till elever förbättras. I

Utbildningsdepartementets (2021, stycke 4) pressmeddelande har det beslutats att, i det som idag kallas sex och samlevnad, ska ändras i läroplanen 2022. Ändringarna ska bland annat beröra frågor som rör elevers hälsa och välbefinnande i relation till att stärka förmågan att göra medvetna och självständiga val, få information kring samtycke och frivillighet rörande sex samt möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till hur sex och relationer framställs i olika sammanhang (Utbildningsdepartementet 2021, stycke 2).

13