De nya kyrkorummens inredning måste ofta av ekonomiska skäl fullbor das etappvis. Under tiden kunde den gamla kyrkans altarprydnad och predikstol komma till förnyad användning, en lösning som dock endast i undantagsfall blev permanent. Till skillnad från de vanligen välbevarade exteriörerna har interiörerna i olika grad varit utsatta för en återkom mande modernisering, och endast ett trettiotal av kyrkorummen från pe rioden har i dag kvar en för tillkomsttiden typisk utformning i fråga om altarprydnad, predikstol, orgelläktare, bänkinredning och färgsättning.
Fig. 89. Hjortsberga kyrka, interiör mot koret. Kyrkan byggdes 1838–40 av häradsmurmästaren Jonas Malm berg. Överintendentsämbetets ritning, som i flera detaljer reviderades av Malmberg vid uppförandet av kyrkan, var författad av Samuel Enander 1832. Den tidstypiska interiören är en av de mest välbevarade. Foto Ber til Olsson 1990, Smålands museum, Växjö.
Fig. 90. Predikstolen i Öreryds kyrka utfördes av den lokalt verksamme bildhuggaren och målaren Sven Nils son Morin 1778. Som förebild anas den av Carl Johan Cronstedt på 1760 talet ritade predikstolen i Maria Mag dalena kyrka i Stockholm, som Morin då nyligen besökt. Foto Albin Dahl-ström 1991, SvK:s arkiv, RAÄ.
Fig. 91. Interiör mot öster av Gärdse rums nygotiska kyrka, byggd 1851–53 efter ritningar av Fredrik Wilhelm Scholander. Inredningen är huvudsak ligen samtida med kyrkobyggnaden och utförd efter Scholanders ritningar. Korets nuvarande glasmålningar av Eric Elfwén tillkom 1972. Foto Gun nel Jansson 1990, RAÄ.
Ungefär hälften av dessa kyrkorum har emellertid numera läktarunder byggnad, vilket förändrar den ursprungliga balansen mellan korpartiet och läktarpartiet. Nyklassicismens krav på ljus och öppenhet präglar däremot fortfarande i de flesta fall periodens kyrkorum även om i vissa fall ljusflödet har dämpats genom tonade glas eller glasmålningar i kor-fönstren.
De småländska kyrkorummen var vid 1700-talets mitt i hög grad präglade av senbarockens färg- och formrika inredningar och utsmyck ningar. Först genom den kungliga förordningen 1776, som stadgade att även ritningar till altaren, predikstolar och ”andra hufwudsakeliga pryd nader” skulle granskas av Överintendentsämbetets arkitekter inleddes en anpassning till tidens ideal. Så representerar t. ex. häradsmålaren Sven Niclas Berg i Västbo med sina takutsmyckningar i Kulltorps kyrka 1769 och Gryteryds kyrka 1772 slutfasen av det rika västsvenska kyrkomåleri et. Sven Nilsson Morin verkade vid samma tid och i samma område fort satt som både målare och bildhuggare och med varierande konstnärliga förebilder (fig. 90), medan den flitigt verksamme Jonas Berggren i Må-lilla framför allt anlitades i östra Småland och i Östergötland. Berggren, som studerat i Stockholm, var en skicklig bildhuggare men en mindre framstående målare. Hans altarprydnader i frodig rokokostil fick med den stora altaruppställningen i Döderhults kyrka 1778 vika för i detta fall arkitekten Jean Eric Rehns eleganta klassicism. Något senare inledde målaren Pehr Hörberg, som blev den förste av de småländska målarna att via studier vid Konstakademien utveckla ett självständigt konstnärs skap, sin omfattande verksamhet som kyrkomålare. Kännetecknande för Hörberg blev de stora altartavlorna i klassicerande ramverk. Hörbergs nytestamentliga motiv, där skildringar av Jesus som lärare och förkunna re har en framträdande plats, innebar även en motivmässig förnyelse av kyrkomåleriet. Av Hörbergs totalt 87 altartavlor, av vilka flertalet pryder de östgötska kyrkorna, kom 13 att utföras för de småländska kyrkorna, däribland år 1800 den stora målningen i barndomssocknen Virestads kyrka (fig. 92) och några år senare altartavlan i Odensvi kyrka (fig. 93).
I Överintendentsämbetets ritningar över korpartiet anges i allmänhet endast ett kors som altarprydnad, stående mot en osmyckad fondvägg eller inplacerat i ett arkitektoniskt uppbyggt ramverk. Dessa nakna kors, ofta med törnekrans och svepduk, finns endast kvar på ursprunglig plats i några få kyrkor, däribland i Järstorps kyrka, och här ritat av länsbyggmästaren Carl Robert Palmér i Jönköping 1831 i samband med ombyggnad av korpartiet. Församlingarna föredrog senare om möjligt en målad altartavla och Hörberg fick från och med 1830-talet flera efterföljare, däribland Salomon Andersson och Sven Gustaf Lindblom, som båda motivmässigt främst använde sig av omtyckta förlagor som Rubens ”Kristi nedtagande från korset”. I Hjorts berga kyrkas välbevarade och tidstypiska interiör (fig. 89) utgörs altarpryd naden av en kopia efter Fredric Westins uppskattade altartavla ”Kristi upp ståndelse” i Kungsholms kyrka i Stockholm från 1823. Kopian utfördes 1846 av den på Gåvetorp i Lekaryd bosatte konstnären och konstmecenaten Uno Angerstein, som varit elev till Westin. Lokalt verksam var också den i Karls hamn bosatte dekorationsmålaren Carl Strömberg, som utsmyckade bl.a. väggarna i korpartiet i Almundsryds kyrka 1831 och Södra Sandsjö kyrka 1837 med figurmålningar och skenperspektivmålningar i grisaille.
Predikstolarna, altaruppställningarnas ramverk, orgelläktarna och or gelfasaderna återspeglade efter förordningen 1776 vanligen de vid tillkomst-tiden rådande intentionerna bland Överintendentsämbetets arkitekter. När det gäller predikstolarna utvecklades dock vissa lokala traditioner. Så åter finns t.ex. predikstolar i så kallad Mjöbäcksstil i ett flertal kyrkor i västra Småland alltifrån 1830-talet, då predikstolen i Södra Unnaryds kyrka till kom genom finsnickaren Johan Andersson från Mjöbäck, och in på 1860 talet. Med sin runda korg med balusterdockor och en också i övrigt rik och kraftfull dekor är de ett lätt igenkännligt inslag i traktens kyrkor. Trots den redan vid 1800-talets mitt av Scholander lanserade nygotiken kom likaså fortsatt många småländska kyrkoinredningar att långt efter 1860 präglas av den tidigare stilepokens nyklassicism.
Fig. 92. Korpartiet i Virestads kyrka med Pehr Hörbergs stora målning ”Jesus lär var dag i templet”, utförd år 1800. I målningen ingår även ingången till den bakom koret liggande sakri stian. Foto Albin Dahlström 1991, SvK:s arkiv , RAÄ.
Fig. 93. Pehr Hörbergs skiss till altar tavlan i Odensvi kyrka, ”Jesu Samtal med Nicodemus om Nya Födelsen”. Ingår i den stora samling skisser som skänktes till Konstakademien av Hör berg 1812. Foto Konstakademien.
44 % 12 %
C. Andel nyuppförda D. Ombyggda kyrkor i fˆrhÂllande till antalet fˆrsamlingar 1860D. Andel kyrkorum som genomgått kyrkor. viktigare planförändring.
113 12 Murverk Trä A. Nybyggda kyrkor. 31 10 Murverk Trä kyrkorna 1760–1860 i siffror
Diagrammen avser de 281 församlingskyrkor som fanns vid periodens utgång, inklusive både de gamla och de nya kyrkorna i Dädesjö, Hemmesjö och Hjälm seryd. De gamla kyrkorna lämnades öde när de nya kyrkorna stod färdiga, men har i senare tid åter restaurerats. Dädesjö gamla kyrka förvaltas i dag av Riks antikvarieämbetet. Några av församlingskyrkorna övergavs varaktigt under perioden: Eke (socknen uppgått i Dädesjö), Gårdveda (uppgått i Målilla med Gårdveda), Norra Rottne (uppgått i [Södra] Rottne, senare Söraby), Tegnaby (uppgått i Hemmesjö med Tegnaby) och Tofta (uppgått i Tävelsås). Kvenneberga kyrka övergavs 1842 och församlingen har därefter delat kyrka med Hjorts berga. Församlingen Hjortsberga med Kvenneberga bildades först 1957.
Under perioden byggdes 125 nya kyrkor, varav 113 i murverk och 12 av trä (A). Kållerstads församling lät uppföra ny kyrka två gånger under perioden: en korskyrka av trä från 1764 ersattes av den befintliga murade kyrkan 1856–58. Andelen nyuppförda församlingskyrkor vid periodens utgång utgjorde 44 % (124 st.) av det totala beståndet (C).
Planförändringarna var 41 till antalet och berörde främst stenkyrkor, men också flera träkyrkor (B). Ombyggnaderna rörde främst kyrkornas korparti. Även andra typer av omgestaltningar förekom, t.ex. ombyggdes och omoriente rades de tre medeltidskyrkorna Höreda, Järsnäs och Nävelsjö på ett likartat sätt genom att en rymlig ”nykyrka” tillbyggdes i norr och altaret förlades mot söder.
B. Viktigare planförändringar av kyrkorum (ombyggnad av långhus/kor, tillbyggnad av korsarm/ar).
I Svenarums kyrka innebar planförändringarna 1783–86 såväl en omgestaltning av korpartiet som en tillbyggnad av korsarmar vid ett och samma tillfälle. De planförändrade kyrkorna Förlösa, Herråkra, Hässleby, Markaryd, Reftele och Tofteryd kom senare under perioden att rivas och ersättas med nybyggen. Av de församlingskyrkor som fanns vid periodens utgång hade 12 % (34 st.) berörts av en eller flera planförändringar (D).
Källor och litteratur
Perioden har behandlats utförligt i Kyrkobyggnader 1760–1860, 2, Småland och
Öland, SvK vol. 216, 1993. Se Litteratur om Smålands kyrkor, s. 199.
Ebeling, Monica: ”De ”nygamla” kyrkorna – en lokal tradition i östra Småland under andra hälften av 1700-talet”, i Från romanik till nygotik. Studier i kyrk
lig konst och arkitektur tillägnade Evald Gustafsson, 1992.
Franzén, Kristina: Att flytta Axis Mundi. Om det kyrkliga landskapets struktur
och förändring i Strängnäs och Växjö stift 1780–1880, Meddelanden från Kul
turgeografiska institutionen vid Stockholms universitet 127, 2004. Diss. Ullén, Marian: ”Biskopens tempel och böndernas kyrka”, i Nottebäck-Granhult,
6, 1977.
Ullén, Marian: ”Under kyrkans höga valv”, i Under det höga valvet. En Tegnér
bok, red. Marian Ullén, 1996.
Ullén, Marian: Pehr Hörberg, kyrkomålaren, Konstakademien, utställningskata log, 1998.