Som belysts i tidigare kapitel fördubblades befolkningen mellan 1750 och 1850 i många Smålandssocknar, vilket ledde till många rivningar och ombyggnader av äldre kyrkor. Framför allt drabbade detta träkyrkorna, både de medeltida och de efterreformatoriska, som ansågs vara alltför små och otidsenliga. Även många medeltida stenkyrkor revs och ersattes av de stora och ljusa nyklassicistiska templen. Efter århundradets mitt var drygt hälften av det småländska kyrkobeståndet förnyat med nybyggda eller kraf tigt ombyggda kyrkor (fig. 81–82, tab. 4).
Ur teknisk synpunkt torde restaureringsbehovet därför inte ha varit så stort för många av kyrkorna under 1800-talets andra hälft. Däremot
försköts de estetiska idealen kraftigt under tidsperiodens senare del. De stora nyklassicistiska kyrkorna uppfattades som kala och ödsliga. Redan under 1880-talet utfördes en del renoveringar med syftet att göra kyrko rummen mer ombonade till sin karaktär. Ett exempel är Gamleby kyrka från 1832, som under ledning av Hugo Hammarskjöld 1885 försågs med ny ekmålad öppen bänkinredning med nygotiska gavlar, en marmorerad bröstpanel och däröver ommålade väggar med ljusbruna fält omgivna av ramar. Liknande omdaningar av kyrkorummen gjordes under 1890-talet av Hammarskjöld i bl.a. Lofta och Vimmerby kyrkor. De kyrkor som renove rades under dessa två decennier försågs i allmänhet också med kaminer för uppvärmning av kyrkorummet.
En träkyrka som bevarades under den nyklassicistiska epoken, för modligen för att den inte var tillräckligt gammal eller sliten, var Burseryds kyrka, uppförd 1752. På 1830-talet försågs den med nya större fönster med ofärgat glas och en ny altarprydnad bestående av kors med svepning och törnekrans. Hela interiören vitmålades. När kyrkan renoverades 1892–93 var det dags att bokstavligen kasta ut både nyklassicismen och en del in slag från föregående period. Ansvarig för restaureringen var Fredrik Lillje kvist, slottsarkitekt vid Gripsholms slott. Utvändigt byttes de rödfärgade träspånen mot vitmålad brädpanel. Kyrkorummet försågs bl.a. med öppna ekådrade bänkar, ny altartavla, färgat glas i korfönstren, pärlspåntpanel och kaminer. Kyrkan blev alltså påtagligt moderniserad med en ny inred ning utan hänsyn till äldre stilelement. Ut- och invändig panel bör främst ha tillkommit i isolerande syfte.
På liknande sätt gick Lilljekvist tillväga med Algutsboda kyrka, byggd 1766–77. Kyrkan fick 1892–94 en helt ny exteriör med lägre takfall, högre tornspira och större fönster (fig. 109). Interiören fick fältindelade och scha blonmålade väggar och valv, koret nyordnades med en stor altaruppställ ning i nybarock (fig. 110).
Under decennierna kring sekelskiftet 1900 fortsatte församlingarna att med arkitekternas hjälp omdana de i samtidens ögon alltför kyliga och kala nyklassicistiska kyrkorummen. Den som förändrades mest av alla var kyr kan i Vetlanda, uppförd efter ritningar av Per Wilhelm Palmroth vid Över-intendentsämbetet 1796–98. Vid en större ombyggnad 1903–04 gjordes den tidstypiska nyklassicistiska kyrkan om till en medeltidsinspirerad
tre-Fig. 109. Algutsboda kyrka efter Fredrik Lilljekvists genomgripande restaurering 1892–94. 1760-talets kyrka hade en ålderdomlig prägel med högre takresning och lägre yttermurar med små, stickbågiga fönster. Tornet kröntes av en liten lanternin. Lillje kvist justerade proportionerna genom att sänka taket och ge tornet en reslig nygotisk spira. Fönstren förstorades och fick nygotisk spröjsning. Foto Albin Dahlström 1991, SvK:s arkiv, RAÄ.
Fig. 110. Algutsboda kyrka, interiör mot koret 1934. Kyrkan som byggdes 1766–67 fick sin stora altartavla 1814, målad av Pehr Hörberg. Här syns kyrkorummet i Fredrik Lilljekvists gestaltning från 1892–94, med en ny ram kring altartavlan i nybarock, rik dekormålning på väggarna och täta rader av bänkar även i koret. Foto Paul Boberg 1934, ATA.
Fig. 111. Algutsboda kyrka, interiör mot koret 1937. Vid Paul Bobergs res taurering 1933–35 sattes korfönstren igen för att undvika motljus, bänkarna glesades ut och all dekormålning målades över i ny färgställning: tak i grågrönt, väggar i ockra, bänkarna i mörkgrönt och brunt. Taklist och bänkdörrar marmorerades.
Vid den därpå följande renovering en 1966–67 av Ingeborg Waern Bugge skedde återigen nya förändringar. Foto Paul Boberg 1937, ATA.
skeppig basilika med klerestorium och öppen takkonstruktion. Väggarna försågs med en omfattande svit av frescomålningar av Ludvig Frid och all inredning ersattes av ny. Arkitekt var Ludvig Peterson, som i Småland bl.a. ritat den nya kyrkan i Lommaryd (1889–93) och Gislaveds kapell i Båraryd (1904), båda nyromanska i utformningen.
Stockholmsarkitekten Agi Lindegren utförde under 1900-talets början flera restaureringar i Småland. Den första var Gårdsby kyrka som invigdes 1837 av biskop Esaias Tegnér. Gårdsby var Tegnérs egen prebendekyrka. Trots denna historiska dignitet förändrades interiören kraftigt i flera om gångar. Under 1880-talet ersattes altarpredikstolen av en altartavla av Bengt Nordenberg och predikstolen fick en traditionell fristående place ring. Nordenberg utförde också långhusväggarnas åtta stora oljemålningar. Lindegren försåg kyrkorummet med en rik stuckdekor i nyrenässans; taket indelades i kassetter, väggarna omgestaltades och nya målningar kom till i kortaket. Bänkinredningen bibehölls men målades om.
Under Lindegrens ledning förändrades ytterligare nyklassicistiska kyr korum, i Väckelsång, Rydaholm, Gällaryd och Almundsryd, varav flera restaureringar är relativt välbevarade. Även kyrkorummet i den till stora del medeltida träkyrkan i Vireda genomgick en genomgripande förändring efter Lindegrens förslag. När kyrkan restaurerades 1906–07 rappades timmerväggarna invändigt och försågs med dekorativa jugendmålning ar. Bänkinredningen liksom altarring och dörrar byttes ut. Redan 1938
utfördes dock en ny restaurering av Johannes Dahl, som sökte återställa kyrkorummets 1700-talsutseende.
Ett av jugendtidens främsta verk i Småland är Ingatorps kyrka i det skick den fick 1914 efter Fredrik Falkenbergs omfattande restaurering efter en brand 1911 (fig. 99). Med återanvändande av de gamla murarna från 1834 byggdes en i stort sett ny kyrka upp. Det dekorativa tornet från 1755 rekonstruerades, medan inredningen nyskapades. Resultatet blev ett kyrko rum med femklövervalv i trä, dekorativa tidstypiska målningar, snickerier och övrig inredning av hög klass, som än i dag är mycket välbevarad. Fal kenberg har även restaurerat kyrkorna i Tofteryd, Femsjö och Markaryd.