Liksom landets kyrkor i gemen ligger många av Smålandskyrkorna något avsides, i utkant av byn eller samhället. Kyrkorna ligger också anmärk ningsvärt ofta längs eller vinkelrätt mot vägen. Detta är ett särdrag som skiljer dem från det i andra sydsvenska landskap vanliga läget – vägkor set – vilket hör slättlandskapet till. I stället har en öppen plats omedelbart utanför kyrkmuren utbildats, en regelrätt kyrkbacke som även i kartorna ibland benämns ”Kyrkplan” eller ”Kyrkbacken”. Kring denna öppna plats har de sockengemensamma byggnaderna grupperats. Det något avskilda läget beror delvis på att kyrkan byggts på yttersta änden av en terrass eller avsats. Kyrkan kan därigenom ha ett mycket högt läge och synas långt från ett håll, medan kyrkplatsen ur en annan vinkel, oftast från själva byn, inte utmärker sig höjdmässigt från kringliggande bebyggelse.
Ett tydligt särskiljande drag uppvisar de småländska bruksmiljöerna, vilka i hög grad avviker från exempelvis de uppländska. I Småland har bruksutvecklingen varit en annan och brukspatronen inte haft samma inflytande över kyrkan. Att kyrkan byggs och inregleras i bruksmiljön är inte lika tydligt här. Vid vissa bruk har dock sockenkyrkan en viss koppling till bruksmiljön, t.ex. i Östra Ed, Västra Ed och i Överum där kyrkan ligger i parken strax intill brukets huvudingång, samtliga tre i Norra Tjust. Andra bruk, t.ex. Ankarsrum och Bruzaholm, utbildade aldrig egna församlingar. I vissa fall kunde dock bruken fungera som lokaliseringsfaktorer för kyr kor; i Öja (region 4) byggdes ny kyrka närmare Gransholms bruk år 1854. Os bruk i Gällaryds socken (region 1) fick egen kyrka först 1931.
Påfallande många av Smålands kyrkor ingår i en fortfarande levande miljö. Få landskap kan mäta sig med Småland vad gäller antalet ännu beva rade och använda sockenhus. Det rör sig i allmänhet om äldre skolor eller sockenstugor, vilka nu fungerar som församlingshem eller bygdegårdar. Omvandlingen har skett ungefär mellan åren 1950 och 1980. Men det finns också många äldre kyrkskolor som ännu är i drift även om antalet kontinu erligt minskar. På sina håll har de kompletterats med nybyggen; ibland hyser de barnomsorg. Även äldreboendet är fortfarande lokaliserat till kyrkans
Fig. 16. Församlingarnas storlek. Kar tan visar församlingarna 1750, grup perade efter ytstorlek.
Ytstorlek i km²
0–50 50–100 100–150 150–200 över 200
närhet även om byggnaderna i allmänhet är uppförda under 1900-talets senare del. Man kan för Smålands del i högsta grad tala om en plats- och verksamhetskontinuitet i och på de kyrkliga och forna sockengemensamma fastigheterna. Kyrkor som tillsammans med sockenbyggnaderna utgör en både levande och bebyggelsehistoriskt värdefull miljö finns bland annat i Dannäs och Tofteryd (region 1), Höreda (region 3), Furuby, Tolg och Ör (region 4) samt Ukna (region 5). Vid Linneryd (region 4), Nävelsjö (region 3) samt Tryserum och Västra Ed (region 5) samverkar flera generationers bebyggelse i en levande miljö.
Kyrkor i välbevarade sockencentrum finns även i socknar som Angel stad, Bolmsö och Södra Hestra (region 1), Haurida och Vireda (region 2), Bringetofta, Karlstorp och Mellby (region 3), Blädinge (region 4), Hallinge berg (region 5) samt Kråksmåla (region 6). En sammanhållen miljö finns i Dalhem (region 5), där sockenbyggnaderna bildar en halvcirkel omedel bart utanför kyrkogårdsmuren. I Mistelås (region 4) finns en innehållsrik och tilltalande miljö, där kyrkans funktion som andlig och världslig sam lingsplats för bygden kommer till uttryck genom de välbevarade socken byggnaderna längs bygatan. Kyrkbyn har här ett isolerat läge i skogsbyg den (fig. 17).
På många håll i Småland ligger kyrkan närmast insprängd bland bebyg gelsen och själva kyrkplatsen är trång. Detta har förstås att göra med topo grafin. Kyrkan kan exempelvis ligga ”mitt i byn” på en mindre avsats, vilken gör utvidgning för exempelvis parkeringsplatser svår eller rent av omöjlig. Avvägningen mellan bekvämligheten för bilburna besökare och turister å ena sidan och skydd av en känslig miljö å den andra kan lätt leda till att kyrkomiljön splittras och helheten går förlorad. Pelarne är en av de kyrko miljöer som utsätts för ett mycket starkt turisttryck och där parkerings plats och miljöstation gör ett olyckligt intrång mellan sockenbyggnader och
kyrka (region 6). Även nära den lilla träkyrkan i Granhult (omslagsbild, fig. 24–25) med sin komministergård finns numera en stor iögonfallande parkeringsplats (region 4).
Den största gruppen kyrkor är trots allt de som ligger mer eller mindre avskilt från bebyggelsen men med prästgård och ofta skola i närheten. Så ligger Hagshults, Hallaryds, Hinneryds och Vrå kyrkor (region 1), liksom kyrkorna i Bankeryd, Norra Unnaryd och Ölmstad (region 2) samt Näshult (region 3). Som exempel på avskilt belägna kyrkomiljöer med flera välbeva rade sockenbyggnader kan nämnas Gladhammar och Törnsfall (region 5) samt Arby (region 7).
Generellt har kyrkorna i Kalmar län ett läge mer knutet till bebyggelsen än vad kyrkorna i Kronobergs och Jönköpings län har, vilket främst beror på att Kalmar län är det mest tätbefolkade. Några medeltida kyrkor som tidigare legat i landsbygdssocknar är i dag omgivna av stads- eller förortsbebyggelse, exempelvis Madesjö kyrka i Nybro (region 7). Socknarna kring Kalmar har också semiurban prägel, mellan de stora utfartslederna och i anknytning till flygplatsen. Kring Jönköping har stadsbebyggelsen trängt in i och omgär dat den medeltida sockenkyrkan i Järstorp. Även i vissa landsbygdssocknar, exempelvis Norra Hestra (region 1) och Nöbbele (region 4), har kyrkorna genom bebyggelsens utbredning fått ett mer centralt läge än de haft tidigare. Kring Öjaby kyrka har numera Växjö norra förorter expanderat.
Inne i de gamla stadskärnorna ligger i allmänhet kyrkorna vid torget enligt medeltida stadsbyggnadsideal. Domkyrkan i Växjö ligger i anslut ning till äldre stadsbebyggelse och med en tydlig koppling till Stora torget och landshövdingeresidenset. I Kalmar byggdes domkyrkan i direkt anslut ning till renässanstorget, sedan staden under 1600-talet flyttats till Kvarn holmen. I den medeltida staden fanns flera kyrkor men, förutom den s.k. Bykyrkan, är dessa i dag försvunna och deras läge ovisst. I Västerviks före gångare Gamleby, samt i Vimmerby och Värnamo ligger kyrkorna däremot högt och ett stycke från själva torgområdet. I Västervik ligger den medel tida S:ta Gertrud omgiven av kyrkan tillhöriga byggnader mitt i en äldre
Fig. 17. Mistelås kyrkby. Kring den reveterade och vitkalkade träkyrkan, ursprungligen uppförd 1723 men se nare tillbyggd, ligger bl.a. prästgård, skolhus och kyrkstallar. Foto Jan Norrman, RAÄ.
Fig. 18. Dädesjö kyrkby. Dädesjö gamla kyrka ligger i bildens mitt, den gamla prästgården uppe till höger och den nya i förgrunden. Till kyrkomiljön hör även kyrkstallar, en loftbod samt ett skolhus från 1886, nu församlings hem. Den öppna ytan till vänster om den nya kyrkan är marknadsplatsen med medeltida anor. Foto Jan Norr man, RAÄ.
välbevarad stadsbebyggelse. 1800-talskyrkan har här ett dominerande läge nära järnvägen i utkanten av den äldsta stadskärnan.
Inte sällan finns prästgårdsbyggnader i flera generationer i kyrkans närhet. Ibland har de gamla prästgårdarna byggts om till församlingshem och är således ännu i kyrkans ägo. Många har emellertid avstyckats och sålts. Denna utveckling tog fart under 1900-talets senare decennier. Vissa prästgårdar tjänar nu som vandrarhem, exempelvis i Hjälmseryd (region 3) och Södra Ljunga (region 1). I kulturreservatet Åsens by i Haurida socken (region 2) ingår den gamla komministergården i den bevarade byn.
Det finns ännu relativt många välbevarade kyrkstallar i landskapet, exempelvis i Rydaholm och Villstad (region 1), Mellby (region 3), Linneryd, Ljuder, Långasjö och Vissefjärda (region 4), Hallingeberg (region 5) samt Madesjö (region 7). I de flesta fall har stallarna i dag nya användningsom råden, som garage och redskapsbodar, museer eller vandrarhem.
I Dädesjö (region 4) bildar den medeltida kyrkan tillsammans med 1700-talskyrkan, två generationer prästgårdar samt skola (från 1886, nu församlingshem), kyrkstallar (från 1920-talet) och loftbod en alldeles speci ell miljö (fig. 18). I närheten av kyrkan finns även några bodar på den forna marknadsplatsen bevarade, ett förhållande som visar det rumsliga samban det mellan den kyrkliga och den profana mötesplatsen.
På många håll märks en speciell känsla av nostalgi kring den gamla rivna medeltidskyrkan. I Gladhammar (region 5) har gravkapellet byggts som en kopia av den gamla träkyrkan. I Edshult har en skalenlig kopia av socknens gamla kyrka uppförts i anslutning till församlingshemmet. I Norra Solberga (region 2) används den gamla kyrkan som gravkapell. I Kvenneberga (region 4) uppfördes år 1983 ett kapell på den år 1842 rivna kyrkans plats och i Gårdveda (region 6) har ett kapell inretts i klockstapeln på den gamla kapellplatsen. Den medeltida kyrkan och den senare upp förda kan ibland tillsammans bilda en intressant miljö, där kontrasterna mellan den lilla medeltida och den betydligt större senare uppförda kyrkan är tydliga. Exempelvis kan nämnas kyrkplatserna i Agunnaryd, (region 1) Vederslöv (region 4) och Västra Ed (region 5).
Några av de församlingar som blev av med sin egen kyrka i samband med 1800-talets många sammanbyggningar har behållit sin gamla kyrko gård. Likaså är flera av de tidigare ur bruk tagna medeltida kyrkorna i dag restaurerade och används, speciellt sommartid, för kyrkliga förrättningar. Kyrkplatser utan nämnvärda lämningar efter kyrkan underhålls i skiftande
grad. Ofta är ett minneskors rest. Ibland hålls där friluftsgudstjänster, dop och vigslar, vissa har fått nya enkla klockstaplar av trä.
Sammanfattningsvis kan sägas att det inte går att göra de småländ ska kyrkomiljöerna rättvisa genom att räkna upp endast några exempel. Det finns alldeles för många som är värda att nämnas. Typiskt för Små landskyrkan är det lite avskilda läget, men inom synhåll från bygden, mycket ofta med prästgård och skola. Miljön är levande genom att de gamla kyrkskolorna i stor utsträckning fortfarande används, antingen i sin ursprungliga funktion eller som dag- eller fritidshem, men allra oftast som församlingshem. Inte sällan är skolhuset kompletterat med modernare skolbyggnader. Ca 20 procent av landskapets kyrkomiljöer ingår också i riksintresseområden.