3. Läget för olika grupper
3.7. Läget för personer utsatta för våld
Att det finns möjlighet att förändra sin boendesituation är ofta avgörande för att den som är utsatt för våld ska kunna lämna en destruktiv eller våldsam relation. Svårigheter att förändra sin boendesituation kan få stora konsekvenser. Personer utsatta för våld i nära relation drabbas ofta av olika typer av ohälsa och sjukskrivningar vilket innebär att de kan ha begränsade möjligheter både att köpa en bostad genom att beviljas lån eller hyra en bostad då de kan ha svårt att uppfylla hyresvärdars inkomstkrav. Den våldsutsattas privatekonomi kan också vara kontrollerad av den våldsutövande partnern. Utsattheten för våld i nära relation är större för gruppen kvinnor än för gruppen män och ska därför behandlas som en jämställdhetsfråga. Att mäns våld mot kvinnor ska upphöra är det sjätte delmålet i regeringens jämställdhetspolitisk och syftar till att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Lägesbild för Västerbotten
Det saknas idag en samlad bild av hur boendesituationen för våldsutsatta ser ut. Länsstyrelsen i Västerbotten har därför tillsammans med Länsstyrelsen i Norrbotten genomfört en enkätundersökning riktad till kommunernas socialtjänster och kvinno- och tjejjourerna i de båda länen.
I Västerbottens län besvarades enkäten av socialtjänsterna i Bjurholm, Dorotea, Nordmaling, Norsjö, Robertsfors, Skellefteå, Sorsele, Umeå,
Vilhelmina och Vindeln vilket motsvarar 66% av länets kommuner. Svaren ger därmed inte en heltäckande bild av läget i alla länets kommuner. Av kvinno- och tjejjourerna i länet besvarades enkäten av Guldstaden kvinnojour och Kvinno- och tjejjouren i Umeå vilket motsvarar 66% av kvinno- och tjejjourerna i länet.
I enkäten som skickades till kommunernas socialtjänster ställdes frågor både om våldsutsatta kvinnor och män för att kunna synliggöra skillnader mellan könen. I enkäten till såväl socialtjänster som kvinnojourer har frågor även ställts om hur situationen såg ut under 2019 för att kunna se om några förändringar har skett.
Placeringar och boendetid
Sammanställningen av kommunernas svar visar att de under 2019 placerade totalt 24 kvinnor, 7 sekretesskyddade personer och 3 män utsatta för våld i nära relation i skyddat boende. Motsvarande siffror för samma kommuner under 2020 var 22 kvinnor, 11 sekretesskyddade personer och 7 män. Kvinnojourerna uppger i sin tur att de hade 24 kvinnor boende hos sig under 2019 och 23 under 2020. När det gäller medföljande barn uppger kommunerna att fyra kvinnor som placerades i skyddade boenden hade medföljande barn under 2019 och tre kvinnor under 2020. Kvinnojourerna uppger att de hade 16 barn boende hos dem 2019 och 22 barn under 2020.
Den allra vanligaste placeringsformen som kommunerna använder för personer utsatta för våld i nära relation är skyddat boende som drivs av kvinnojour. Även skyddat boende i annan kommun är en placeringsform som flera använder. Andra lösningar som också används är skyddade boenden som drivs privat samt vandrarhem, campingstugor eller andra tillfälliga hyrda boenden. Det framkommer inte av enkätsvaren om det finns kommuner som har egna skyddade boenden.
Sammanställningen av kommunernas svar visar att den genomsnittliga placeringstiden för kvinnor i skyddade boenden var cirka 29 dagar under 2019 och cirka 25 dagar under 2020. Den längsta placeringen var 145 dagar under 2019 och 125 dagar under 2020. Kvinnojourernas svar visar istället att den genomsnittliga boendetiden ökade från cirka 55 dagar under 2019 till cirka 75 dagar under 2020. Den längsta boendetiden hos någon av de kvinnojourer som svarat var 222 dagar under 2019 och 281 dagar under 2020.
Svarsbortfallet gör att det är svårt att säga vilka förändringar som skett avseende antalet placeringar och boendetider i skyddade boenden
mellan åren 2019 och 2020 på länsnivå. Enkätsvaren visar dock att det i de kommuner som besvarat enkäten har gjorts fler placeringar under 2020 jämfört med 2019. Värt att notera är också att det är fler män som placerats i skyddat boende under 2020 jämfört med 2019.
Kvinnor har nekats plats i skyddade boenden
Båda kvinnojourerna som svarat på enkäten har under 2020 varit tvungna att neka plats till kvinnor i behov av skyddat boende. Anledningarna var dels att det inte funnits plats och dels att den med skyddsbehov hade missbruksproblematik. Denna erfarenhet delas även av kvinnojourerna i Norrbottens län. Då personer i behov av skyddat boende nekas plats är det angeläget att följa upp både hur det akuta behovet har lösts för de som inte kunnat tas emot. Skyddsbehovet kvarstår även om det inte finns plats och risken är att dessa tvingas gå tillbaka till eller vara kvar i en våldsam relation.
Många som bor i skyddat boende saknar biståndsbeslut
Kvinnojourerna uppger att de har tagit emot boende som saknar
biståndsbeslut. En av kvinnojourerna uppger att de flesta som bott hos dem saknat biståndsbeslut trots att de varit i kontakt med socialtjänsten både före och efter att de fått plats i skyddat boende. Även i Norrbottens län uppger kvinnojourerna att de har tagit emot kvinnor som saknat biståndsbeslut. Det är viktigt att följa upp hur socialtjänsten bedömer skyddsbehovet och vilka kriterier de har för att erbjuda den som är utsatt för våld plats på skyddat boende. Det bör också följas upp hur stor den grupp är som har sökt men inte fått stöd av socialtjänsten och varför de inte har kunnat få hjälp att få plats i skyddade boenden. Det finns också anledning att följa upp om vissa valt att inte söka stöd hos socialtjänsten för att istället ordna boende på egen hand och varför de i så fall valt att göra det.
53 Samverkan innebär behov av rutiner
Sju av de kommuner som svarat på enkäten uppger att de samarbetar med andra kommuner för att kunna erbjuda boende till personer utsatta för våld i nära relationer. Vissa har ett etablerat samarbete medan andra tar kontakt vid behov. En kommun svarar att det är svårt att samverka om den som behöver hjälp att hitta boende har skyddad identitet. Det krävs då att den mottagande kommunen aktivt medverkar till att hitta nytt boende vilket sällan ingår i rutinerna för socialtjänsternas handläggning. Detta försvårar hanteringen och gör att vistelsen på skyddat boende förlängs i väntan på att en långsiktig boendelösning kan ordnas. En kommun uppger att de har ett avtal med det kommunala bostadsbolaget om att få tillgång till lägenheter som kan fördelas via förtur.
Enligt kommunernas svar var det under 2020 ett ärende som rörde en kvinna utsatt för våld i nära relation som fördes över till en annan kommun, och ett ärende där en kvinna fördes över från en annan kommun. Kvinnojourerna uppger att de tog emot tre kvinnor och fyra barn från andra kommuner än den där de bedriver sin verksamhet under 2020.
Trots att det enligt enkätsvaren är ovanligt att fall förs över till andra
kommuner så är det vanligaste svaret i enkäten att kvinnor utsatta för våld i nära relation flyttar till ett eget boende i annan kommun efter att placering i skyddat boende har avslutats. Det förekommer också att kvinnor återgår till tidigare boende. Det framgår inte hur boende i andra kommuner har ordnats men enkätsvaren visar att det kan finnas behov av tydligare rutiner för detta. Det är angeläget för att undvika att våldsutsatta blir kvar i skyddade boenden längre än nödvändigt, särskilt i mindre kommuner där det på grund av hotbild kan vara svårt för den som är våldsutsatt att bo kvar Svårigheter att hitta boenden i andra kommuner kan också vara ett hinder för att kunna ordna långsiktiga boendelösningar.
Förturer underlättar långsiktiga boendelösningar
Hård konkurrens, hög efterfrågan och lång kötid för att få bostäder försvårar enligt enkätsvaren möjligheterna att hitta långsiktiga boendelösningar. Många som är utsatta för våld i nära relation har dålig ekonomi vilket gör att de kan ha svårt att uppfylla de inkomstkrav som många hyresvärdar har. Många har också skyddade personuppgifter som gör det svårt att anmäla sig som sökande hos bostadsbolag. Svårigheter som innebär att kvinnor riskerar att bli kvar i en våldsam relation.
Kvinnojourerna bedömer att det är svårt att hitta långsiktiga boendelösningar men att det underlättas om kvinnorna har kontakt med socialtjänsten. Flera som flyttat från kvinnojourerna har dock ordnat nytt boende själva eller med stöd från jouren. Även kvinnojourerna i Norrbottens län uppger att det är vanligt att den våldsutsatta ordnar boende på egen hand. Kvinnojourerna påpekar dock att detta är förknippat med risker då det har inneburit att våldsutsatta har exponerat sig på publika forum när de sökt bostäder.
Kvinnojourerna uppger att fler bostäder förmedlade via förtur och hjälp med att hantera skulder skulle påverka möjligheterna att ordna långsiktiga boendelösningar. Sju av kommunerna som besvarat enkäten uppger att de tillämpar förtur till bostäder för personer utsatta för våld i nära relation. Samtidigt vittnar kvinnojourernas svar om att många som har behov av förtur inte tycks få det. Det kan därför finnas anledning för kommunerna att se över hur systemet med förturer fungerar och vilka kriterier som används för att bevilja det. Det kan också finnas anledning att se över samverkan med de allmännyttiga bostadsbolagen för att kunna förmedla fler bostäder genom förtur.
För att underlätta för fler att kunna få en långsiktig boendelösning kan kommunerna föra dialog med såväl allmännyttiga som privata bostadsbolag om att sänka kraven på bostadssökande. Om inte förtur används kan
kommunerna använda sig av sociala kontrakt eller hyresgarantier i högre utsträckning än idag för att fler ska kunna få en långsiktig boendelösning.
Svårt att säga hur coronapandemin har påverkat
Utifrån enkäten är det svårt att dra slutsatser om coronapandemin har fått konsekvenser när det gäller hur många som haft behov av skyddat boende. De flesta socialtjänster svarar att de inte har upplevt några förändringar, en har sett tendenser till att fler behöver hjälp och en uppger att de tror att effekterna av pandemin kommer att märkas först efter att restriktionerna har hävts. En konsekvens som uppges av en av kvinnojourerna är att det har funnits begränsningar i antalet personer som kunnat tas emot på grund av pandemin.
Länsstyrelserna ska kartlägga kommunernas insatser
Länsstyrelserna har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga kommunernas insatser för att hjälpa våldsutsatta personer med eller utan barn att
ordna stadigvarande boende. Länsstyrelsen i Västerbotten kommer att samordna länsstyrelsernas arbete med uppdraget och göra en nationell återrapportering av resultatet av kartläggningarna i de olika länen.
I uppdraget, som ska redovisas i mars 2022, ingår att:
• kartlägga kommuners insatser för att hjälpa våldsutsatta personer med eller utan barn att ordna stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende eller annat tillfälligt boende
• kartlägga kommuners insatser för att möjliggöra för våldsutsatta personer att bo kvar i den egna bostaden genom att den som utsatt närstående för våld flyttar
• kartlägga vilka hinder som finns för kommuner att erbjuda hjälp med att ordna stadigvarande boende för våldsutsatta personer, och sprida goda exempel som identifieras till andra kommuner.
55