Länkar till närstående rättigheter

Det har även hävdats att EU-domstolen inte behövde använda sig av ny publik-kriteriet, speciellt med tanke på att formuleringen av tolkningsfrågan gjorde klart att det inte rörde sig om en ny publik.⁹⁵ Även om kriteriet som konstaterats är problematiskt, skapas i vart fall en form av kontinuitet. Kontinuiteten har en viss tyngd som praktiskt argument. Reglerna kring länkning ändras nämligen därmed inte från dom till annan. Som följd av detta uppstår en ökad rättssäkerhet för internetanvändare i aspekten av informationsspridning.

Avslutningsvis har det även ansetts olyckligt att EU-domstolen inte gör bedömningen av huruvida en inbäddad länk som var föremål för prövning i fallet utgör en överföring över huvud taget.96 Emellertid måste så automatiskt vara fallet, när domstolen diskuterar att länkning måste leda till en ny publik för att anses vara en överföring till allmänheten som kräver samtycke. Följaktligen bör det stå klart att då en klickbar hyperlänk utgör en överföring ska detsamma gälla för inbäddande länkar.

4.4 Länkar till närstående rättigheter

4.4.1 Inledning

Ett annat rättsfall som är intressant för denna framställning är det så kallade C More-fallet.97 Domen rör inte specifikt länkars rättsliga status per se, men det finns ändå ett visst intresse att kort behandla rättsfallet. Specifikt gäller behandlingen frågan om hur stor räckvidd artikel 3.2 infosocdirektivet har.

Målet gällde klickbara hyperlänkar som gjorde det möjligt för användare att komma åt direktsända ishockeymatcher på C Mores webbplats för streaming. Länkarna gjorde det möjligt för användare att se matcherna utan att behöva betala för åtkomsten, vilket annars krävdes för användare av C Mores tjänst.⁹⁸ Med andra

95 Simkins, BestWater Practice for Linking or Framing Content.

http://www.simkins.com/bestwater-practice-linking-framing-content/ (hämtad 2016-09-30).

96 Schmid (2015) s 83.

97 Mål C-279/13 C More Entertainment AB mot Linus Sandberg.

44

ord gjorde länkarna det möjligt för användare att kringgå det tekniska skydd som C More skapat för sin tjänst.⁹⁹

Inledningsvis ställde Högsta domstolen fem tolkningsfrågor till EU-domstolen. De fyra första frågorna var mycket lika de frågor som hade ställts i Svensson-målet och drogs därför tillbaka efter att den domen lämnades. Därmed kom C More att inte direkt beröra länkars rättsliga status. Den fråga som alltså EU-domstolen hade att ta ställning till var om en medlemsstat kan föreskriva en längre gående ensamrätt i artikel 3.2 infosocdirektivet. Det sätt som ensamrätten kunde anses vara längre gående var att de svenska reglerna omfattade fler förfoganden än de som uttryckts i artikel 3.2 d infosocdirektivet. I bestämmelsen anges att medlemsstater ska ge ensamrätt till samtycke eller förbud av tillgängliggörande till allmänheten som sker på sådant sätt att allmänheten kan ta del av materialet på en tid och plats de själva väljer. Med andra ord finns det ett on demand-kriterium i artikel 3.2 infosocdirektivet. I punkten d specificeras det att rätten gäller för radio- och TV-företags sändningar.

4.4.2 Analys av domstolens bedömning av länkar till närstående rättigheter

Med hänsyn till avsaknaden av fullharmoniseringssyfte i artikel 3.2 som framkommit i direktivtexten eller i dess ingress, och med tanke på regler i direktiv 2006/115 om uthyrning och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter kom domstolen fram till att medlemsstater får föreskriva ett mer omfattande skydd i denna aspekt. Med andra ord kan lagstiftningen även omfatta förfoganden som inte sker ”on demand”.¹⁰⁰ Därmed kan det konstateras en viktig skillnad mellan artikel 3.1 och 3.2 infosocdirektivet, nämligen att medlemsstater gällande den senare punkten kan stifta strängare lagar.

99 Mål C-279/13 C More Entertainment AB mot Linus Sandberg p 14.

45

Domen tillför inte särskilt mycket i fråga om länkars rättsliga status i upphovsrättslig mening. I och med att de ställda frågorna justerades genom att endast en kvarstod kunde EU-domstolen inte göra en mer djuplodande behandling av länkarna. Därför fick domstolen inte chans att cementera att kringgåendet av tekniska begränsningar innebär att ny publik-kriteriet inte ska användas, som antytts i Svensson och BestWater. Just med hänsyn till det tekniska kringgåendet hade det varit intressant med en mer klargörande dom från EU-domstolens sida.

En annan slutsats som kan dras från fallet är att TV-företag som C More kanske inte i första hand väljer att söka skydd i artikel 3.2 d infosocdirektivet. Istället kanske det är direktiv 2006/115 som dessa vänder sig till. Detta direktiv ger medlemsstater rätt att lagstifta om ett längre gående skydd avseende deras sändningar.¹⁰¹ Detta kan i fråga om sådana sändningar leda till att länkning till material som skyddas av närstående rättigheter inte uteslutande prövas utifrån infosocdirektivet.

46

5 Länkar till olovligt material

I den praxis som behandlats ovan i kapitel fyra går det att dra vissa slutsatser om länkning och dess upphovsrättsliga status. Emellertid har tidigare praxis inte behandlat länkar till olovligt uppladdat material. Det vill säga om länken leder till ett verk som har laddats upp utan rättighetsinnehavarens samtycke. EU-domstolen har dock i målet GS Media haft anledning att fördjupa och ytterligare klargöra hyperlänkars rättsliga status i förhållande till upphovsrätten. EU-domstolen lämnade domen den 8 september 2016.

Frågorna som behandlas i rättsfallet kan inledningsvis konstateras vara många. Utöver det ger fallet i sig upphov till flera frågor, inte minst eftersom rättsfallet är så pass nytt och i vissa aspekter går att kritisera. I detta avsnitt behandlas vad som gäller när en hyperlänk tillhandahålls till verk som olovligen publicerats vilket kräver en utförlig behandling av rättsfallet. Eftersom rättsfallet som sagt är så pass nytt saknas dessvärre utförlig rättslig diskussion i doktrin, varvid analysen främst görs utifrån egna tankar och i stora delar utan anknytning till andras åsikter.