De intervjuades uttalanden och starka tilltro till allmänbildningens och språkkunskapernas betydelse för tillvaron, i den sociala gemenskapen och samhället i stort, kan utifrån det Hargreaves och Fink (2008), Zaremba (2008), Johansson (2006), Myndigheten för skolutveckling (2003) och Enkvist (2001) anger tolkas som att skolan verkar ge en grund för en demokratisk värdegrund och ett livslångt lärande. Den starka tron hos de intervjuade om att denna kunskapsbredd ger dem en fast grund att stå på, både i det sociala livet och i yrkeslivet, skulle dock också kunna ses som motsägelsefullt med tanke på att de intervjuade i andra utsagor inte ser nyttan med alla skolämnena. Samtidigt verkar ett tydligt mönster träda fram om att en sen differentiering i skolan är en garanti för att de får de rätta kunskaperna som ger dem en solid grund att stå på. Det förekommer dock en variation i den uppfattningen då det även kommer fram att en tidig differentiering förmodligen hade kunnat rädda många elever från ett självdestruktivt beteende och lidande.
De intervjuades intressen kring olika skolämnen tycks däremot påvisa att skolan har/har haft betydelse för personernas framtida yrkesliv. Det framgår med viss variation att de intervjuades intresseämnen verkar ha påverkat deras framtida utbildningsval och yrken positivt liksom att det har haft med lärarens intresse för ämnet, kompetens, skicklighet och bemötande att göra. Utifrån det ovan, samt utifrån Hargreaves och Finks (2008) beskrivning av lära sig veta- kunskapspelaren, kan vi tolka det som att skolan kan förmedla den sortens kunskap som kan utgöra en bas för ett livslångt lärande. Däremot framgår det tydligt utifrån variationen i de intervjuades berättelser att så inte är fallet för alla. En omväxlande syn framkommer från
47
intervjuade som inte har ett genomgående starkt intresse för några ämnen, har osäkra och ovissa framtidstankar, har hoppat av gymnasiet som resultat av många svåra konfliktupplevelser i skolan med koppling till koncentrationssvårigheter. Känslan av att vara uppskattad och bemött utifrån sina förmågor, samt där ens erfarenhet uppskattas, kan tolkas som viktiga i den personliga och yrkesmässiga utvecklingen.
Utifrån de studier som Högberg (2009) tar upp och själv genomför kring kopplingen mellan elevernas yrkesval och inställningen till kärnämnena skulle man kunna tolka de intervjuades utsagor som att det huvudsakligen är intressen kring ämnen eller intervjupersonernas möjliga yrkesmässiga framtid som styr vad dessa personer har fokuserat på i sin skolgång. Däremot framgår det tydligt av vårt intervjumaterial att trots upprepade försök kan en skolgång och ett uteblivet stöd resultera i ett uteslutande ur gemenskapen vilket i förlängningen kan bidra till ett självdestruktivt beteende. En hållning som tydligt visar sig i våra intervjuer kring de skolval som syftat till att över huvudtaget få möjlighet till ett arbete skulle kunna, utifrån Högberg (2009), sägas vara defensiv.
I intervjuerna framgår det tydligt att undersökningspersonerna har olika sätt att söka information på, samt att det skiljer sig en del mellan de yrkeslivserfarna och de under pågående utbildning. De olika sätten som kan skönjas är huvudsakligen via internet, böcker, facktidskrifter, text-TV och ett som är mer avvikande är att söka information hos andra människor som har kunskap och erfarenhet inom området. Elevernas internetvanor och självständiga sökande efter fakta ställer krav på skolans sätt att lära ut kritiskt tänkande utifrån det Liedman (2009) och Normell (2008) anger. De intervjuades sätt att söka information kan tolkas som att skolans roll i att lära ut kritiskt tänkande är etablerat, alternativt att eleverna är självlärda eller har anammat det kritiska förhållningssättet på annat håll. De yrkeserfarna visar tydligt på en medvetenhet om olika vinklingar, och nödvändigheten av att tänka kritiskt kring tillförlitligheten i mottagen information, vilken de kan ha skaffat sig senare i livet.
Lära sig göra
De intervjuades syn på de olika ämnenas användbarhet i framtiden och Hargreaves och Finks (2008) definition av kunskapspelaren lära sig göra skulle kunna tolkas som att det finns ett utvecklingsfält riktat mot skolan om synliggörade av kopplingar mellan det som förmedlas i skolan och verkligheten, eller revidering av undervisningsstoffet. Det finns dock motsättningar i
48
detta synsätt då de intervjuade samtidigt visar att de har en tro på vikten av skolans roll för deras kommande liv vilket kan summeras av SP’s uttalande: ”Jag tror att man lär sig saker under sitt yrkesliv, det skolan ger är en grund”.
De intervjuades utsagor kring den kunskap som de anser sig själva behöva bygger på flera olika perspektiv. Det som genomsyrar mest är nyttoperspektivet i likhet med det Johansson (2006) tar upp. Det vill säga att de intervjuade anser sig huvudsakligen behöva få kunskaper som de kommer att ha användning för i det framtida yrkeslivet. Till dessa kunskaper räknas både teoretiska och praktiska ämnen, men även vissa färdigheter som bland annat samarbetsförmåga och informationsförmedling. De intervjuades sätt att uttrycka sig om de praktisk-estetiska ämnena som om de inte var viktiga, trots att de enligt de intervjuade tillför andra kvalitéer i skolvistelsen såsom gemenskap, social tillvaro och trivsel, kan här ses som en bekräftelse av det Normell (2008) och Hargreaves och Fink (2008) tar upp kring konkurrenskrafternas negativa inverkan. En hög uppskattning av de praktisk-estetiska ämnena kan här ses som ett undantag i vårt intervjumaterial då dessa ämnen verkade utgöra en räddning för en av de intervjuades existens i skolan.
Uttryck, i intervjuerna, om informationsförmedlingens och kommunikationens vikt i dagens samhälle här kan ses som kravställande på skolan beträffande träning av dessa färdigheter som både Hargreaves och Fink (2008) samt Stigendal (2004) anser som viktiga. Det framgår av de yrkeslivserfarnas utsagor att alla de teoretiska ämnena gav något viktigt inför det framtida yrkeslivet, men de inneliggande intressen utkristalliserades på gymnasiet då det var först då de intervjuade började se sammanhang. Deras yrkeslivserfarenhet verkar ha gett dem ett perspektiv på att det de saknade i skolan var bl.a. att lära sig att belysa områden ur flera perspektiv, arbete kring mångfald, mer träning i sociala färdigheter, studieteknik, vetenskapsteori, mer arbete med problemlösningar och mer integration mellan teori och praktik. Detta är kunskaper och färdigheter som de yrkeslivserfarna ansåg sig vara i behov av i sina yrkesliv men som de inte fick i skolan. Detta kan tyda på att skolan kanske borde börja tänka i ett vidare perspektiv än huvudsakligen ämnestänkande och tillvarata alternativa sätt och kompetenser i likhet med det Normell (2008) Liedman (2009) och Stigendal (2004) antyder.
Skolans roll är här tydlig i utsagorna av de intervjuade under pågående utbildning, där de säger att skolan har bidragit till deras demokratiska medvetande. Däremot så verkar skolans roll vackla beträffande deras känsla av möjlighet att påverka i samhället, vilket på sikt kan bidra till
49
bristande delaktighet och som även påvisar skolans brist i förmedlandet av hur man kan använda sig av just den kunskapen. Kompensatoriskt stöd i skolan, bemötande av elever utifrån deras kunskaper, förmågor och respektfyllt bemötande av individen kan, utifrån det som sades i intervjuerna, vara ett sätt för skolan att säkra elevers förutsättningar för samhällsdeltagande.