Lärarna och naturvetenskapsprogrammets engelska

I det följande avsnittet fokuserar jag engelsklärarnas samtal på naturvetenskapsprogrammet om engelskundervisningens innehåll. Första delavsnittet tar upp vad lärarna anger styr undervisningens organisering på programmet. De två följande delavsnitten tar upp vad lärarna uttrycker som undervisningens innehåll samt hur de argumenterar för karaktären på den undervisning de leder.

Styrdokumenten och naturvetarungdomarnas betygsintresse

Marianne och Johan, som är lärare på naturvetenskapsprogrammet, talar om de villkor som de som engelsklärare har att förhålla sig till i engelskundervisningen. De talar om kursplanen och programmålen samt om de nationella proven. Styrdokumenten och då främst kursplanen framhålls som mest avgörande för formandet av engelskundervisningen:

Marianne: Ja, kursplanen styr mig. Jag vet att kursplanen är vår lag på något vis. Vi ska ju hålla den. Men samtidigt har vi nationella proven i slutänden som något slags kvitto på att vi gjort det som står i kursplanen. Det ska också visas att vi nationellt sett har uppnått kursplanemålen. Att de kan det de förväntas kunna.

I: Ser ni även på andra dokument?

Johan: Ja, programmålen ser jag på förutom kursplanen. Den övergripande kursplanen för engelska tittar jag inte på så ofta, alltså ämnets.

Marianne: Jag tittar nog på kursplanens mål och betygskriterier och nationella proven. De styr mig jättehårt faktiskt.

Johan: Men programmålen kommer in naturligt för man måste ju tillgodose vad som sägs där. [...]

Marianne: Jag sitter ibland och tittar – hur mycket har jag hunnit nu av de här målen? Typ mer mot slutet, på vårterminen, för att checka av sig själv och sin egen planering.

Johan: Ja, jag jobbar mycket i projekt, till exempel ett slaveriprojekt då jag jobbar med mänskliga rättigheter. Var det kommer ifrån och varför det ser ut som det gör. I projektbeskrivningen brukar jag ta ut

målen och lägga dem på högersidan, så ser eleverna att de här målen ska uppfyllas med det här projektet, så de ser vilka mål det är som kommer in både i presentation och i produktion eller när man söker fakta och kritiskt granskar, kunna anpassa till mottagare. Vad man nu har för något man tränar, så brukar jag lägga de målen på högersidan. Det är mest för att ha ryggen fri. Vi diskuterar mycket i början av kursen vad de här målen innebär. Hela första veckan jobbar mina elever med kursplanen, då de försöker ta fram egna uppgifter de skulle kunna jobba med och knyta till de olika målen. Det är en hela tiden pågående process. Bocka av på ett eller annat sätt.

Marianne beskriver att hon är styrd av kursplanen, ”… kursplanen är vår lag på något vis”. Även Johan ger uttryck för att det är kursplanen, men även programmålen, som ska följas då naturvetarungdomarnas engelskundervisning genomförs. Detta tar sig praktiska uttryck då han dels skriver ut kursplanens kunskapsmål för eleverna i instruktioner, dels låter eleverna arbeta fram uppgifter som kan knytas till de olika målen. Marianne tillägger att hon även styrs i sin undervisning av de nationella proven i engelska, men att hon då ser de nationella proven som en uppföljande kontroll av att kursplanens innehåll fått genomslag i undervisningen. Det är kursplanen som ger gränser för undervisningen. Detta styrks av att hon säger sig gå till kursplanen för att stämma av innehållet i den egna genomförda undervisningen mot de mål hon ska uppnå enligt kursplanen. Kursplanerna styr följaktligen lärarna mest, men även programmål finns med i styrningen av undervisningen.

Vad det gäller ungdomarnas del i undervisningens organisering så framför Marianne en kritisk hållning: ”Fast jag kan tycka att det är alldeles för lite av vad eleverna tycker genom de åren jag har jobbat. De pratar för lite tycker de ju. Alltså, det är för mycket styrt av oss lärare.” Marianne anser att naturvetarungdomarna har för lite delaktighet i kontrollen över vilka uppgifter som ges i undervisningen. Johan, å sin sida, hävdar, dels att naturvetarungdomarna är med och planerar undervisningen: ”Hela första veckan jobbar mina elever med kursplanen, då de försöker ta fram egna uppgifter de skulle kunna jobba med och knyta till de olika målen. Det är en hela tiden pågående process.” Dels framhåller Johan, när Marianne framför att naturvetarungdomarna efterfrågar mer av muntlig kommunikation, att betygen är det centrala i undervisningens innehåll för naturvetarungdomar:

Johan: Det är väl lite av en naturvetarsjukdom, att de måste hela tiden ha ett betyg på allting de gör. De jagar betyg. Om man pratar utveckling med dem så är det: ”Var ligger jag nu?” […] I början när de kommer så ligger de kanske på ett VG, men jobbar de hårt så kommer de nå upp till de här målen.

Resonemanget bygger på att det inte är muntlig kommunikation i sig som ungdomarna på naturvetenskapsprogrammet efterfrågar utan mer av möjligheter till betygsbedömning. Ungdomarna tillskrivs vara styrda av betygen:

Johan: NV-eleverna är för betygsmaniska. De vill göra som läraren vill. De kan inte göra det för sin egen skull. Det är ”Vad vill han eller hon ha ut av det här?”. De vill alltid veta vad de ska göra för att få VG och MVG. ”Hur vill du att jag ska göra?” Säger man då ”Jag vet inte hur jag vill att du ska göra. Jag vill att du ska göra som att du tror att du ska göra.” Då blir de ställda. [...] Det är den jobbiga delen med NV, de är inte så kreativa själva. De finns men de är inte så många. I skolan vill de göra rätt från början så de inte får ett G på en uppgift, för att jag inte tyckte det skulle vara så.

Naturvetarungdomarna har ett förhållningssätt till engelska, en betygshets, som går ut över innehållet i undervisningen och deras delaktighet i undervisningens innehåll. Lärarens anpassning av innehållet i en särskild riktning stöter då inte på några hinder, tvärtom. Ungdomarna låter sig styras av läraren och snarast kräver lärarens styrning, erfar Johan, för att de ska få tydliga besked om vad de ska göra för att uppfylla betygskriterierna för höga betyg. Marianne instämmer i att naturvetarungdomarna prioriterar betyg mer än ungdomar på andra program: ”Ja, jag tror det finns andra kategorier elever som inte tänker lika seriöst på betygen och så.”

Vidare så argumenterar Johan för att i naturvetarklassens engelskundervisning är inte läraren fri att göra vad som helst:

Johan: Kursen i sig ska vara enligt de regler som vi är ålagda. Vi kan inte hitta på något, vi kan inte säga ”Nu ska vi använda slang bara”, för då uppfyller vi inte de där kraven. Jag tycker man ska skilja på engelska i skolan och i verkligheten. Man måste kunna se att … för jag tror att det är bara nästan i engelskan som det här bearbetas, för i matten till exempel så är det ingen som ifrågasätter varför jag ska lära mig plus och minus. Varför inte bara skita i det och ta miniräknaren? Det här är inte ute i verkligheten, det är det inte. [...] Men den verkliga engelskan har de redan och den här kursen går de för att få 100 poäng i engelskaämnet utifrån de här målen.

Kurskraven tillåter inte att engelskundervisningen bara tar upp engelska i vardagen, såsom slang. Det är inte ”den verkliga engelskan” som ska styra undervisningen, slår Johan fast.

Sammanfattningsvis anger lärarna att de ser att det är styrdokumentens krav som de måste se till att uppfylla i den engelskundervisning de formar.

Naturvetarungdomarna bidrar till denna situation genom sin betygsfokusering. Kursplanens betygskriterier blir sammantaget styrande för undervisningen på programmet. En konsekvens av betygshetsen, som Johan lägger fram i samtalet, är att naturvetarungdomarna underordnar sin delaktighet i undervisningens innehåll och genomförande till förmån för lärarens styrning. Lärarna uttrycker att ytterst är det de som styr undervisningens organisering och att ungdomarna eftersträvar lärarens tydliga styrning i undervisningen, för att de ska kunna uppfylla betygskriterierna för de högre betygen.

Avancerad textproduktion för framtiden

Johan och Marianne tydliggör i samtalen sitt perspektiv på engelskundervisningens innehåll på programmet i förhållande till engelska i sammanhang utanför skolan:

I: Ni talar om formell engelska och informell. När används den informella engelskan?

Marianne: I kommunikation … vanligt umgänge med folk … Johan: … med folk du känner. Den informella är den vardagliga. Marianne: Ja, och den formella för jobb och studier.

I: Så den informella handlar om livet i stort, att vara en del av det. Marianne: Ja, och där är det både slang och allt möjligt. Det är det vanliga språket och det kör ju inte vi i skolan. Det står inte jag och lär ut, ’lol’ och sånt. [...] Nej, men jag kör inte med den där slangen, det gör jag inte.

Johan: Jag vill nog återknyta till att i skolan är det en kurs man går. Jag tycker inte … jag vill inte säga att det är den korrekta engelskan som man lär i skolan utan det här är utifrån de normer vi har i den här kursen för man kan inte ta in deras verkliga engelska, då lär de sig inget, utan man måste kunna se att det de lär sig i den här kursen kan de sedan använda när de skriver till någon där det behövs skriva regelrätt. De ska kunna göra det, kunna anpassa sig till mottagare och om de bara använder sig av sitt dataspråk så kommer de aldrig kunna göra det tror jag.

Marianne framhåller att engelska från ungdomars sammanhang utanför skolan, vardagens informella engelska med ”slangen”, inte utgör något som hon tar upp som innehåll i naturvetarnas engelskundervisning. Johan argumenterar för att naturvetarungdomarna ska få en engelska med ett innehåll som inte hör till ungdomarnas vardagliga liv, utan något som kan, som han uttrycker det, ”förhöja” dem, kvalificera deras engelska. Johan talar i överensstämmelse med detta om att: ”De [naturvetarungdomarna] ska få hur man skriver och argumenterar, att de har en förkunskap på olika texttyper.” Naturvetarungdomarna ska alltså få lära sig reglerna för produktion av både muntliga och skriftliga texter, med anpassning till mottagare. Deras vardagliga, informella, engelska kan då inte användas, hävdar Johan. Marianne instämmer och talar om formell engelska som en engelska för ”jobb och studier”. Denna engelskundervisning framställer de främst som en fråga om att de medvetandegör naturvetarungdomarna om skillnader mellan språkets användning i vardagliga eller informella respektive formella situationer:

Johan: Om man tränar formell engelska då skriver jag fel på slang för att de ska uppmärksamma, till exempel att man inte skriver ”don’t” utan ”do not”. Det är för att de ska se skillnad på de olika registren. Att ”nu ska vi öva argumenterande text den här veckan”. Det tycker jag gör att de får en bred bas och det är därför vi finns till. Ja … för skulle de bara … de skulle kunna klara sig jättebra med sin slangengelska vardagligt, men det är sedan när man kommer upp på nästa nivå som många av dem kommer förmodligen upptäcka att de ska använda språket på olika sätt.

Marianne: Där ser jag parallellen, med svenskan. Som svensk- och engelsklärare kan jag känna att det är precis samma grej egentligen. Man får ha ett talat språk och sedan får man lära sig skriftspråket, som är formellt när man ska söka jobb, man ska göra det ena med det tredje. Det finns sådana texter man måste träna sig i och det gör man i engelskan lika väl som i svenskan.

Johan och Marianne strävar i sin undervisning efter att hos ungdomarna utveckla en medvetenhet om att språkbruket varierar beroende på sammanhanget. Dessutom ska ungdomarna kunna hantera denna variation språkligt i texter de producerar för formella sammanhang. Vardagens engelska där ungdomarna använder slang ska vidgas i engelskundervisningen och ungdomarna ska få en ”bred bas”, för att de ska klara av att forma texter även för formella sammanhang. Johan nämner som konkret exempel att naturvetarungdomarna ska ges träning i argumentation som en förberedelse inför framtiden. Han tillskriver samtidigt naturvetarna en framtida position och ett behov av formell engelska. Marianne instämmer och tillskriver

naturvetarungdomarna både behov och position: ”På studieförberedande program tänker man studieförberedande ska det vara. Vad kommer sedan, jo studier och sedan andra uppdrag de kommer att ha i livet.” Naturvetarungdomarna ska komma in i andra sociala sammanhang där det inte duger med informell engelska, som lärarna ser hör hemma i vardagligt socialt umgänge. Många av ungdomarna kommer antagligen inse i framtiden att de har behov av att kunna använda formell engelska, resonerar Johan. Marianne beskriver skillnaden mellan informell och formell engelska som en skillnad mellan talspråk och skriftspråk. Naturvetarna ska då få träna formellt engelskt skriftspråk, så att de kan hantera de situationer i framtiden som kräver detta av dem. Hon hamnar därmed på samma argumentationslinje som Johan. Både Johan och Marianne lämnar således argument som ger stöd för att deras engelskundervisning ska anpassa naturvetarungdomarnas språkliga förmågor för främst formell skriftlig textproduktion i framtiden.

Johan beskriver vidare att naturvetarungdomarna ska lära sig att producera texter med ett ”mer sofistikerat språk” samt att medvetet kunna välja mellan stilnivåer: ”… man [läraren] är tydlig och säger att det finns formell och informell engelska. Då kan ni [naturvetarungdomar] välja när ni kommer ut hur ni vill framställa er med den ni pratar med”. Naturvetarungdomarna ska fördjupa sin kännedom om det engelska språket som ett avancerat verktyg för dem. Med språkets hjälp ska de inte bara kunna anpassa sig till det sociala sammanhanget utan även genom språkbruket vara med och forma kommunikationen och det sociala samspelet. Detta kräver att de lär sig mer om engelska som ett teoretiskt eller disciplinärt ämne. Johan uttrycker på den vägen att: ”Det tycker jag går igenom hela tiden: att utveckla sin förmåga att analysera och bearbeta språket osv. Du ska kunna analysera och förklara varför heter det ’were’.” Naturvetarungdomarna ska utveckla sin förmåga att ”… analysera och bearbeta språket”. De ska med andra ord utveckla en språklig medvetenhet och språkkunskaper, så att de kan klara sammanhang som ställer höga krav på kommunikationens språkliga innehåll och form.

Ett sammanhang Johan ser att denna orientering på engelskundervisningen förbereder för är högskolestudier:

Johan: I förlängningen är det att de ska klara av sina studier. [...] De ska kunna presentera en text om de kommer på studentutbyte och ska hålla ett anförande.

Johan återkommer till tanken om att naturvetarungdomarna ska få en kunskap som är inriktad mot förberedelse för högskolestudier och får då benäget bistånd av Marianne:

Ja, språket ska vara varierat. Jag tror det är förberedelse för högre studier som det här utgår ifrån när det gäller NV. [...]

Marianne: Du måste lära dig en viss vokabulär, du kan inte använda bara basengelskan då.

Johan lägger fram skäl varför naturvetarungdomarna ska få sin undervisning inriktad mot att utveckla ett innehållsligt och formmässigt mer avancerat språk samt förmågan att kunna producera välstrukturerade texter. Det är avancerade lingvistiska och analytiska förmågor som uttrycks som särskilt viktiga att utveckla i naturvetarungdomarnas engelskundervisning som förberedelse för högskolestudier. Marianne följer Johans resonemang och tillägger att hon ser då att naturvetarungdomarna måste ha ett ordförråd som är mer omfattande.

Johan erinrar sig att den fördjupade engelska han givit ungdomarna, påverkat deras förmåga att producera text, inte bara för högskolestudier och framtida arbete utan även för deltagande i andra sociala sammanhang:

Johan: Jag har märkt det på NV-eleverna. De jag hade i ettan kommer till mig nu sista terminen och säger ”Jag märker att jag lägger upp det hela tiden på det här sättet du sa”, till exempel då de var i elevkåren och skulle prata så började de med en inledning och så där. Så de får med sig det till alla sina grejer de gör. När de ska söka jobb, hålla tal på formella fester. De får struktur på det. Nyckeln till att göra sig förstådd är att man är tydlig och har en struktur i ryggmärgen som ska komma naturligt. Det måste man öva och titta på hur andra gör givetvis.

Marianne: Retorik är något jag brinner för. Det kommer jag tillbaka till i både svenska och engelska. Det ska finnas en struktur där man tänkt färdigt. Det är vår sak som lärare att få dem att tänka så.

Naturvetarungdomarna får genom den undervisning de möter en kunskap som ger dem ökad medvetenhet om språkets bruk, retorik och texters uppbyggnad, påtalar Marianne. Dessa redskap, beskriver Johan, gör att de får både större självsäkerhet och utökat tillträde till samhällssammanhang, i synnerhet mer formella samhällssammanhang.

Textkonsumtion för språklig medvetenhet och allmänbildning

I den undervisning engelsklärarna Johan och Marianne genomför i naturvetarklasserna ingår även att läsa eller lyssna till engelsk text samt att iaktta och reflektera över språket och innehållet i dessa texter. Johan berättar hur han arbetar i naturvetarklassen med att ungdomarna ska få lyssna till autentiska och relativt avancerade texter. Det är då inte bara för att

naturvetarungdomarna ska få träning i att uppfatta autentiskt tal utan även för att de genom iakttagande av textens framställning ska få en medvetenhet om texters uppbyggnad:

Johan: Jag jobbar mycket med Youtube. Jag tittar på en debatt, hur man debatterar eller om det är en intervju, det kan vara Letterman och sedan titta på hur det är upplagt. Och oftast kommer man till den spetsen efter några gånger att de ser det här att nästan alltid börjar det med en introduktion och sedan en behandling av ämnet och sedan en sammanfattning, en conclusion.

Ungdomarna får vid upprepade tillfällen vara med om att iaktta och analysera texter. Genom reflektion över muntliga texters delar anger Johan att naturvetarungdomar når fram till insikten om det retoriska dispositionsmönstret med inledning, framförande av argument samt avslutande sammanfattning. Det är ett principiellt och teoretiskt innehåll som kan användas för argumentation i olika sammanhang.

Bland de texter naturvetarungdomarna får läsa finns skönlitterära texter. Marianne uttrycker att litteraturläsning med en inriktning mot just litteraturhistoria utgör en viktig del av naturvetarnas engelskundervisning:

Marianne: [...] jag tänkte på det här med litteraturhistoria, som vi har även i svenskämnet, men också i engelska B-kursen med klassikerna. Då kan jag jämföra lite, om man motiverar de här eleverna på svenskan och på engelskan så är det likvärdigt, dvs. det är bra att kunna prata om något annat, till exempel klassiker, när de blir äldre och möter andra. Så de får större allmänbildning. Vi är kulturbärare av en kanon till eleverna.

Marianne tillskriver naturvetarungdomarna ett behov av att förvärva allmänbildning genom läsning av litterära klassiker. Genom klassikerna ska ungdomarna senare i livet kunna genomföra sociala och kulturella samtal vid olika tidpunkter och med olika människor. Kunskapen är inte bunden till användning i ett specifikt sammanhang i vardagen, utan sammanhangen kan variera. I denna undervisning tillskriver Marianne sig själv och andra engelsklärare rollen av att vara förmedlare av en kulturell kanon som ska komma ungdomarna till del. Till detta för Marianne senare i samtalet att naturvetarungdomarna dessutom ger intryck av att ha ett intresse för klassiker, ett intresse som hon inte tillskriver yrkesungdomar. Då Johan talar om klassiker som en del av engelskundervisningen, så fogar han in dem i ett större sammanhang:

Johan: Jag tror, jag upplever att det här med engelska i skolan är tvådelat. Dels den vanliga engelskan, hur man gör sig förstådd, men sedan också utvecklingen. Åtminstone när man tar B-kursen dyker man på djupet lite mer och börjar studera varför och hur så är det en annan del. Det har inte så mycket att göra med varför de ska kunna engelska utan det är som en kurs, man ser det mer som en kursdel, till exempel nu ska vi läsa klassiker, för det är utvecklande att se den sociala utvecklingen. Då har det inte så mycket att göra med kommunikation, utan titta på det till exempel historiskt.

Johan uppfattar att utvecklingen av engelska i skolan gäller en förmåga att använda engelska för kommunikation. Dessutom ska elever, som naturvetarungdomarna, får lära sig att iaktta och reflektera över sociala förändringar som återspeglas i litterära klassiker. Denna kunskap har akademiska rötter i historieämnet, antyder Johan.

In document Engelskundervisning i gymnasieskolan för mobilisering av ungdomars livschanser (Page 98-106)