Lärarnas yrkessammanhang

I detta avsnitt redogör jag för det i lärares arbetslivserfarenhet och arbetssituation, som jag ser som relevant för att kunna överväga i vilket sammanhang som lärarna ger uttryck för sina perspektiv på engelskundervisning på det enskilda programmet.

Lärarnas erfarenhet av engelskundervisning på programmet

De åtta lärare som jag intervjuat på de fyra gymnasieprogrammen har alla flera års erfarenhet av läraryrket. Vid tiden för intervjutillfället intervjuade jag dem i deras egenskap av att vara undervisande lärare på ett av de utvalda programmen. Lärarnas erfarenhet av undervisning på det program de intervjuats specifikt om framgår av följande tabell:

Engelsklärare Program Lärarerfarenhet i år på programmet Sammanlagd lärar- erfarenhet i år Gunilla HR 3 30 Tom HR 5 10 Ulf EC 10 30 Monika EC 8 15 Ann-Christin SP 20 20 Helena SP 6 6 Johan NV 5 12 Marianne NV 6 17

Tabell 1 De intervjuade lärarnas erfarenhet av engelskundervisning på program mätt i år

Engelsklärarna på hotell- och restaurangprogrammet, Gunilla och Tom, har båda varit lärare en längre tid. Tom har med sina totalt tio år som engelsklärare på gymnasiet, varav fem år på hotell- och restaurangprogrammet, kortast tid av de två i yrket. Gunilla har ungefär 30 års erfarenhet av läraryrket, varav 15 år som engelsklärare på grundskolan innan hon kom till gymnasieskolan som lärare. Tom har dock med sina fem års erfarenhet av hotell- och restaurangprogrammet en längre erfarenhet av programmet än Gunilla, som varit tre år på hotell- och restaurangprogrammet. I sina tjänster på gymnasiet har de under åren haft både teoretiska program och yrkesprogram, vilket även gäller för övriga engelsklärare i studien.

Ulf på elprogrammet har med sina nära 30 års erfarenhet av att vara engelsklärare på gymnasiet längst gymnasieerfarenhet av de intervjuade engelsklärarna. Det är dock under de sista tio åren som han undervisat på elprogrammet. Kollegan Monika har 15 års erfarenhet av gymnasieläraryrket, varav åtta år som engelsklärare på elprogrammet.

På de studieförberedande programmen är det Ann-Christin med nära 20 års lärarerfarenhet av engelskundervisning på samhällsvetenskapsprogrammet, som har längst erfarenhet av det program hon intervjuas om. Under denna period har hon även undervisat tidvis på handelsprogrammet. Kollegan Helena har med sina sex års erfarenhet av engelskläraryrket på gymnasiet och programmet en kortare tids erfarenhet som engelsklärare. Slutligen innehar Johan med fem års engelskundervisning på naturvetenskapsprogrammet den kortaste erfarenhetstiden bland de intervjuade lärarna på det studieförberedande program som intervjun rör. Han har dock även sju års erfarenhet som lärare på grundskolan. Marianne, hans kollega på programmet, har längre erfarenhet av undervisning på gymnasienivå, 17 år, varav sex år på naturvetenskapsprogrammet.

Vid intervjutillfället intervjuade jag lärarna programvis i par. Av sammanställningen framgår att i samtliga intervjupar finns minst en lärare

med längre erfarenhet av undervisning på programmet. Etablerade sätt att prata om engelskundervisning på programmet har därmed fått förutsättningar att uppträda i samtalen.

Lärares organisering av undervisningen i relation till program- och

ämneskollegor

Lärarna på de tre gymnasieskolorna har två samverkansgrupper som de är ålagda att samverka regelbundet med. Dels är det en samverkansgrupp bestående av lärare som tillhör ett gymnasieprogram som finns på skolan. Vanligen är det ett program läraren själv undervisar på, men tidvis kan lärarna befinna sig i programgrupper vars elever läraren inte möter i undervisning. Dels ska läraren samverka med ämneskollegor. I det följande fokuserar jag lärarnas beskrivningar av vad samverkan i samverkansgrupperna berör samt i vilken utsträckning det är den enskilde engelskläraren själv som handhar undervisningens genomförande i klassrummet.

Engelsklärarna på elprogrammet liksom de på hotell- och restaurangprogrammet anger att de mestadels arbetar enskilt med planeringen av innehåll och form för lektionerna. I själva undervisningen är de också ensamma som lärare och de möter endast ungdomar från elprogrammet respektive hotell- och restaurangprogrammet i undervisningen. Samverkan med andra lärare sker utanför lektionerna en gång i veckan. Varannan vecka möter lärarna på de båda yrkesprogramen sina respektive programgrupper och varannan vecka möter de ämnesgruppen i engelska på respektive skola. Dessa möten har överlag ett administrativt och mer övergripande innehåll. I programgruppen gäller samtalen vanligen planering och diskussion av schemabrytande aktiviteter på programmet. Det ges dock även tid för samtal om ungdomar med problem på programmet. Mötena i ämneslaget fokuserar ämnet i sig. De kan röra planering och uppföljning av nationella prov samt diskussion av pedagogiskt material för engelskundervisningen. Lärarna nämner även att de samtalar övergripande om vad som ska göras i undervisningen, vilket lämnar konkretiseringen av innehållet för de enskilda lektionerna till lärarens förvaltarskap. Utöver dessa möten beskriver en av lärarna på elprogrammet att hon under kortare perioder av en termin arbetat med andra engelsklärare och format gemensamt lektionsmaterial. Hon har även arbetat ämnesövergripande en avgränsad tid i ett projekt med ellärare. Lärare på elprogrammet har ett projekt där lärare på programmet kan se varandras terminsplaneringar och överväga samverkan. Den dominerande bilden är dock att engelsklärarna på yrkesprogrammen har ett individuellt ansvar och förvaltarskap av undervisningens genomförande. Samverkan mellan kärnämneslärare och karaktärsämneslärare sker i mycket begränsad utsträckning, vilket är i linje med vad Zetterberg (Skolverket, 1997) finner i sina samtal med lärare på elprogrammet.

På samhällsvetenskapsprogrammet har lärarna en något annorlunda situation med avseende på samverkansvillkoren. Visserligen beskriver de att även de mestadels arbetar enskilt med lektionsplaneringen och att de i undervisningen ensamma möter klasser bestående av enbart samhällsvetarungdomar. Vad som ger ett annat utgångsläge för samverkan är att på samhällsvetenskapsprogrammet utgör engelska ett centralt undervisningsämne. Samarbetsviljan mellan ämnen är också större än på övriga program, enligt lärarna. Båda de intervjuade lärarna uppger flera olika teman inom vilka ämnesövergripande samarbete skett. En av lärarna på samhällsvetenskapsprogrammet nämner att en orsak till den större samarbetsviljan kan vara det likartade, akademiska, ursprunget mellan engelskämnet och många andra ämnen på samhällsvetenskapsprogrammet. Dessa ämnesövergripande samtal sker vanligen inom programmets samverkansgrupp, där lärarna mötts tre gånger per månad. I ämneslaget träffar de varandra bara en gång per månad, vilket avspeglar i någon mån det mer intensiva samarbetet över ämnesgränser på samhällsvetenskapsprogrammet. Samverkan i ämnesgruppen har samtidigt en underordnad roll för undervisningens konkreta realisering. Det är möten för mer allmänna frågor, såsom vad elever i samtliga samhällsvetarklasser ska genomföra i sin undervisning och hur medbedömning av nationella provet ska organiseras. Studiens engelsklärare på samhällsvetenskapsprogrammet beskriver en annorlunda situation, jämfört med den Linnell (1999) finner då hon samtalar med lärare på samhällsvetenskapsprogrammet. Linnells lärare anger att det sällan sker samverkan mellan ämnen inom programmet, vilket främst anges bero på tidsbrist. Lärarna ser att de fått mer att hinna med, såsom ökat antal elevsamtal och kurser med krav på visst pensum att klara av innan betyg kan sättas.

Avslutningsvis beskriver lärarna på naturvetenskapsprogrammet en situation för samverkan som på många sätt påminner om den på samhällsvetenskapsprogrammet. Engelsklärarna har tidvis samarbetat med lärare i andra teoriämnen på programmet, om än inte i en sådan omfattning som på samhällsvetenskapsprogrammet. Exempel på samverkan är ett samarbete mellan engelsklärare, svensklärare och naturkunskapslärare i ett skönlitterärt läsprojekt med miljötema. Inom ramen för ett annat tema har ungdomarna fått engelskspråkig sakprosa med ett naturvetenskapligt innehåll som de sedan bearbetat med inriktning mot förståelse av innehållet. Det konkreta genomförandet av undervisning beskriver lärarna som att det sker som på övriga program. Engelskläraren möter således naturvetarungdomarna på egen hand och utan ungdomar från andra program i klassrummet. Även planeringen av flertalet lektioner gör läraren självständigt. Ämnesgruppen fyller en funktion i undervisningspraktiken av att tillhandahålla gemensamt forum för lösning av administrativa behov, såsom behov av nytt lektionsmaterial och medbedömning. Vidare diskuterar man pedagogiska frågor av mer övergripande och ämnesinriktad art, exempelvis diskussion av

vad undervisningen ska omfatta i fråga om olika språkfärdigheter knutet till förmågor: tala, läsa, skriva och lyssna. Sammanfattningsvis är det tydliga ämnesgränser som lärarna på naturvetenskapsprogrammet pekar ut. Just tydligheten i ämnesgränserna finner också Hjelmér (2011) och Rosvall (2011) karaktäristiskt för undervisningen på naturvetenskapsprogrammet.

Gemensamt för de olika programmen är att engelsklärarna planerar och genomför engelskundervisningen till större delen på egen hand, även om det tidvis förkommer samverkan med programgruppens lärare. Ämnesgrupperna på de olika skolorna fyller främst en funktion av att ge lärarna administrativt och ämnesfokuserat stöd i vad som ska göras i undervisningen. Avhandlingens intervjuer med lärare, och inte arbetslag eller ämneslag, återspeglar då den realitet som gäller för undervisning i engelska som skolämne på gymnasiet. Den enskilde engelskläraren representerar ensam lärarprofessionen i engelskämnets kärnämnesundervisning.