Lärarnas avsikter och val av litteratur och elevernas uppfattningar om dem

Under denna rubrik diskuteras vilka avsikter de intervjuade lärarna har med att använda skönlitteratur i undervisningen, samt vad som styr deras val av skönlitteratur diskuteras. Elevernas attityder till lärarnas val och avsikter kommer också att diskuteras för att avslutningsvis avslutas med en sammankoppling av de båda perspektiven.

6.2.1 Lärarnas perspektiv

En av de intervjuade lärarna, Ip-NV, framhåller att en av avsikterna med att läsa skönlitteratur i skolan är skolans demokratiuppdrag. Genom att läsa litteratur lär sig eleverna att lyssna på andra och förstå olika val människor gör. Både Rosenblatt (2002) och Molloy (2002) betonar demokratiaspekten av skönlitteraturens förtjänster. Rosenblatt skriver att litteraturen kan främja de egenskaper som behövs i en demokrati och framhåller precis som Ip-NV vikten av att kunna leva sig in i andra människors val och handlingar. Molloy anser att läsandet av skönlitteratur ökar elevernas förståelse för omvärlden och att det är en del av demokratiuppdraget. Alla de intervjuade lärarna betonar just denna förståelse som en av de tydligaste avsikterna med litteratur.

Mycket av den tidigare forskningen vi har läst, tar upp litteraturen som en väg att diskutera konflikter eller problem som uppstår i klassrummet, men ingen av de intervjuade lärarna tar upp den aspekten på avsikterna med skönlitteratur i undervisningen.

Amborn och Hansson (1998) ser litteraturen som en källa till kunskap. Alla lärare nämner att en av avsikterna med skönlitteraturläsning är bildningsaspekten. De säger dock inte att de använder skönlitteratur som en kunskapskälla, vilket kan bero på att vi intervjuar svensklärare som ser litteratur som en självklar kunskapskälla. Intressant hade varit att intervjua lärare i exempelvis historia eller naturvetenskapliga ämnen för att få deras uppfattning om skönlitteratur som kunskapskälla.

En stor del av den tidigare forskningen framhåller vikten av att förankra litteraturval i elevernas egna erfarenheter. Dessa tankar finner vi även hos alla intervjuade lärare när de ger sin syn på svenskämnet, då alla anpassar litteraturen efter elevsammansättning. Ip-SP anser att det är viktigt att litteraturen speglar elevernas värld och att de kan känna igen sig i den, vilket även Molloy (2002) och Rosenblatt (2002) betonar, då de anser att litteraturen måste innehålla kopplingar till elevens nuvarande och tidigare intressen. Arkhammar (2006) redogör för John Deweys tankar och även han anser att det är viktigt att ha elevernas egna erfarenheter som bas för att nå nya kunskaper.

Enligt lärarintervjuerna är det sällan eleverna själva får välja litteratur. Ip-NV kan låta eleverna välja inom en epok och Ip-SMIL låter eleverna välja en egen bok under första året, och framhåller att undervisningen bör planeras tillsammans med eleverna, men att de ofta går med på de val läraren föreslår. Brodow och Rininsland (2005) skriver att enligt den demokratiska principen som genomsyrar skolan ska eleverna vara delaktiga av val av litteratur, men att detta val inte enbart ska styras av elevernas intresse utan att lärare med specialintresse för litteratur ska låta detta smitta och inspirera eleverna att läsa mer.

Gemensamt för alla lärare var att de till viss del utgick från kanonen då de valde litteratur. Flera av lärarna hade också tankar kring ”god” och ”dålig” litteratur. Både Ip-NV och Ip- SMIL valde bort litteratur som de ansåg att eleverna klarade av att läsa själva. Det finns ingen entydig forskning kring val av litteratur, men Molloy (2002) tycker inte om tankarna kring god eller dålig litteratur, då hon anser att detta bara är konstruktioner skapade av människor med olika värderingar. Molloy ser en fara i att utesluta den litteratur som eleverna har i hemmen, vilket är precis vad vissa av de intervjuade lärarna gör. Brodow (1996) betonar däremot vikten av att läsa klassiker i skolan och anser att den klassiska litteraturen har ett bildningsvärde och ger eleven ett kulturellt kapital. Dessa tankar stämmer väl överens med lärarnas, då alla betonar bildning som en av avsikterna med skönlitteratur. Vi tror att en viktig anledning till att lärarna utgår från en kanon när de väljer litteratur, beror på att de undervisar i Svenska B, där eleverna enligt kursplanen efter avslutat kurs ska ”ha tillägnat sig och ha kunskap om centrala svenska, nordiska och internationella verk och ha stiftat bekantskap med författarskap från olika tider och epoker” (Skolverket, 2000a). Formuleringen centrala […]

verk i citatet gör att det kan tolkas som att lärarens val av skönlitteratur bör utgå från en viss kanon. Att läroböckerna i Svenska B i många fall består av en kronologisk litteraturhistoria med representativa texter, tror vi också är en bidragande orsak till att de undersökta lärarna verkar följa en viss kanon.

6.2.2 Elevernas perspektiv

En majoritet (57%) av eleverna tycker, enligt figur 14, att svensklärarna är tydliga med sina avsikter om varför man ska läsa skönlitteratur. Enligt Perera i Arfwedson (1992) underlättar

detta för eleverna eftersom läsningen görs mindre svårförstådd när de vet avsikterna med att läsa.

Eleverna är även, enligt figur 12, mycket nöjda med lärarnas val av skönlitteratur i skolan, då 61% anser det. Detta är en klar majoritet då endast 19% inte tycker att lärarnas val är bra. Det kan finnas åtskilliga faktorer som gör att eleverna tycker bra om lärarnas litteraturval. Det finns åtskilliga faktorer som kan ha en positiv inverkan på eleverna och som styr lärarnas val av skönlitteratur. Det kan t.ex. vara litteratur som anknyter till elevernas erfarenheter (Arkhammar, 2006; Rosenblatt, 2002; Molloy, 2002), är läsarengagerande (Brodow & Rininsland, 2005), är kopplade till elevernas intressen och livssituation (Molloy, 2002; Brodow & Rininsland, 2005) och eleverna själva har fått vara med och välja (Brodow & Rininsland, 2005).

Elevinflytandet är en faktor, som uppskattas av eleverna, vad gäller val av litteratur i undervisningen (Brodow & Rininsland, 2005). Dock verkar inte elevinflytandet, enligt figur 9 vara speciellt stort på de olika programmen. 32% av eleverna anser att de har möjlighet att påverka, medan ungefär lika många 29% inte anser det. Dessa skillnader kan bero på att undersökningen är gjord i flera klasser med olika lärare, som var och en kan ha olika inställningar till val av skönlitteratur. Det bör beaktas att i tre av klasserna har mellan 56 och 63% svarat ”vet ej”, vilket gör det svårt för att oss att få en tydlig bild av elevinflytandet i just de klasserna.

En annan faktor som är av betydelse vid val av skönlitteratur i undervisningen är den erfarenhetspedagogiska. Detta innebär att lärare väljer litteratur utifrån elevernas erfarenheter och intressen. Detta begrepp är svårfångat och inget som är gällande för alla elever, vilket gör att det därmed finns en risk att lärare och elever inte har samma uppfattningar. Lärare kan tycka att vissa teman är av intresse för och relaterbara till eleverna, medan eleverna inte alls är av samma åsikt. Pga. ett stort antal av eleverna (40%) har svarat ”vet ej” i figur 11, är det svårt att se ett resultat, som speglar situationen. Endast 22% av eleverna håller med om att den skönlitteratur de läser i svenskämnet kan relateras till deras liv, erfarenheter och intressen. 38% av eleverna tycker inte att det är så, vilket gör dem till en större andel än de som är positiva. Ser man till figur 12 där 61% av eleverna tycker att lärarna använder sig av bra skönlitteratur i undervisningen, ser man att det skiljer mycket mellan dem och de som är positiva i figur 11. Det är svårt att dra några slutsatser av figur 11 (se resultatkritik, s. 45), men om man utgår från det resultat som har framkommit verkar tendensen vara att skönlitteratur som kan relateras till elevernas intressen och erfarenheter inte spelar någon större roll vid val av litteratur. Detta resultat ifrågasätter vi dock både utifrån våra egna erfarenheter och utifrån den forskning som vi tar upp i bakgrundsdelen. Vi misstänker att det egentliga resultatet finns dolt hos den stora andelen som har svarat ”vet ej”.

I resultatdelen framkom det i figur 5 och figur 6 att en majoritet (52%) av eleverna föredrar lättläst skönlitteratur och att en knapp majoritet (43%) även föredrar att läsa skönlitteratur som ger dem en utmaning. Om man utgår från begreppen lättläst och svårläst skönlitteratur blir resultatet av de båda figurerna entydigt. Därför får vi förutsätta att eleverna har uppfattat det som att även lättläst skönlitteratur kan ge dem en utmaning, fast kanske då på andra plan än just det textmässiga.

Ser man till den skönlitteratur som de läser i svenskämnet i figur 10, noterar man att en större del (49%) av de undersökta eleverna inte tycker att den är svår att förstå. 34% av eleverna tycker å andra sidan att den är svår att förstå. Att en stor del av eleverna inte uppfattar

svenskämnets skönlitteratur som svår visar att den är relativt lättillgänglig. Dock har vi 34% som tycker att den är svårförstådd plus 17% som har svarat ”vet ej” och som vi inte vet tycker att den är svår- eller lättillgänglig. Eftersom ändå nästan hälften av alla elever inte tycker att den är för svår att förstå, är det kanske inte dess svårtillgänglighet som är den största faktorn till varför elever inte uppskattar skönlitteraturen i undervisningen. Perera tar i Arfwedson (1992) upp att om eleverna vet avsikten med läsningen blir den mer lätt att förstå och ta till sig. Denna teori bekräftas genom att koppla resultatet i figur 14 med resultatet i figur 10. Där ser vi att en stor andel elever tycker att lärarnas avsikter är tydliga och att de inte uppfattar skönlitteraturen i svenskämnet som svår att förstå. Vi tror att det kan finnas en koppling mellan dessa två resultat och att det verkar som om lärarna gör ett bra arbete med att förklara och tydliggöra avsikterna för eleverna.

Attityden hos de olika programmen vad gäller läsning av skönlitteratur stämmer väl överens med den som presenterades under rubriken 6.1.1 om man tittar på resultaten i tabellerna 5, 6, 9, 10, 11, 12 och 14. Anmärkningsvärt är att majoriteten elever på BP tycker att deras lärare använder sig av bra skönlitteratur i undervisningen.

I likhet med det som står om skillnader mellan könen under rubriken 6.1.1 visar även tabellerna 5, 6, 9, 10, 11, 12 och 14 att flickorna är en mer homogen grupp än pojkarna då flickorna i de flesta tabeller är relativt överens om att vara positiva eller negativa till ett påstående. En skillnad mellan fördelningen av svaren beroende på kön är att flickorna hellre läser skönlitteratur som ger en utmaning och att flickorna i högre grad än pojkarna inte tycker att skönlitteraturen i svenskämnet är svår att förstå. I flera fall stämmer pojkarnas och flickornas resultat överens med varandra. Det är anmärkningsvärt att en större andel flickor än pojkar anser att svensklärarens avsikter är otydliga.

6.2.3 Sammankoppling av perspektiven

Enligt lärarintervjuerna försöker lärarna att förankra litteraturval i elevernas liv och erfarenheter, vilket har gett positiv effekt då en stor andel av eleverna har svarat att de är mycket nöjda med lärarnas skönlitteraturval. Vi måste dock beakta att en tendens som framkommer av figur 11 är att det för eleven inte spelar någon större roll om de kan relatera litteraturen till sina egna erfarenheter. Vi ställer oss tveksamma till att resultatet speglar elevernas egentliga åsikt, vilket vi har diskuterat tidigare. Vårt resultat skulle i så fall ställas emot all den forskning vi har studerat och det håller vi inte för troligt. Snarare är det nog så att eleverna inte har förstått vårt syfte med påståendet, vilket också kan förklara varför en stor andel har svarat ”vet ej”.

Under intervjuerna framkom att det är sällan eleverna själva får välja litteratur, vilket speglas i enkätundersökningen, där en tredjedel av eleverna anser att de inte har möjlighet att påverka litteraturvalen. En av de intervjuade lärarna framhöll skolans demokratiuppdrag som en av avsikterna med litteraturläsning och det tycker vi även borde innefatta ett större elevinflytande vid val av litteratur.

Intressant är att majoriteten på BP tycker att läraren använder sig av bra skönlitteratur, då dessa elever i övrigt är negativt inställda till läsning. Vi tror att en förklaring kan vara att Ip- FB arbetar mycket med film kontra skönlitteratur i undervisningen, vilket kan ha positiv inverkan på eleverna.

Under 6.1.1 diskuteras att eleverna, enligt enkäten, är tveksamma till skönlitteratur som en källa till kunskap, medan lärarna är samstämmiga om att en av avsikterna med att använda

skönlitteratur i undervisningen är för bildningens skull. På denna punkt verkar inte lärarnas avsikt och elevernas uppfattning överensstämma och vi kan tolka det som att en större tydlighet från lärarna hade varit önskvärt. Ip-NV berättar under intervjun att han/hon medveten om att eleverna inte alltid uppfattar meningen med att läsa skönlitteratur. Intressant är dock att eleverna uppfattar lärarnas avsikter som tydliga, men då vi jämför lärarnas respektive elevernas uppfattning om skönlitteraturens förtjänster går dessa isär.