Lärarnas inställningar relaterat till våld i nära relationer

Det finns på enkäten fyra mätbara frågor som syftar till att undersöka lärarnas inställningar specifikt kring våld i nära relationer, varvid de redovisas tillsammans. Dessa frågor rör lärarnas inställningar till att i undervisningen ta upp våld i nära relationer, lärarnas inställningar till om de har den kunskap som

43 krävs för att ta upp ämnet samt lärarnas inställningar till den egna kunskapen om skönlitteratur och film som har ett fokus på ungdomars upplevelser av våld i nära relationer.

De responderande lärarna anser att våld i nära relationer är ett ämne som i viss utsträckning ska tas upp i svenskundervisningen. Det är 48%, vilket motsvarar 25 av de deltagande lärarna, som har valt svarsalternativet i viss utsträckning. Vidare kan det konstateras att endast tre av de responderande svensklärarna, vilket motsvarar 6%, har givit uttryck för uppfattningen att relationsvåld inte alls ska tas upp inom ramen för svenskämnet. Detta är färre än det antal, sex, som befinner sig på den andra ytterligheten av rangordningsskalan och således anser att ämnet i mycket hög utsträckning ska tas upp.

Det kan vid en univariat analys konstateras att det mellan män och kvinnor inte föreligger någon skillnad i hur de ställer sig i den här frågan. Den här variabeln, kan det dock konstateras, är den av de variabler som har mätts enligt ordinalskalan som respondenterna har givit flest kommentarer på. Det går genom de gjorda kommentarerna att urskilja faktorer som ligger bakom respondenternas ställningstagande i frågan. Bland de lärare som är tveksamma till att ämnet ska tas upp i svenskundervisningen framträder tre faktorer. Den första är relaterad till ämnesplanen och de skrivningar som där finns och hur dessa kan kopplas till våld i nära relationer. En av lärarna skriver:

Är våld i nära relationer något som kan kopplas till centralt innehåll eller betygskriterier?

Jag anser inte det.

Den andra faktorn är relaterad till lärarnas uppfattning om att ämnet, av omsorg om eleverna, inte bör tas upp. En lärare uttrycker det på följande sätt:

Kan beröra det. Tycker dock det är tveksamt att ta upp ämnen som kan beröra och röra upp sådant som ska vila under skoltiden. Finns andra ämnen som är lika relevanta men som inte rör upp dom känslorna.

Den tredje faktorn är relaterad till lärarnas uppfattning om att andra gymnasieämnen utgör bättre alternativ då det kommer till att ta upp frågan om våld i nära relationer. De skriver:

Redan tungt ämne (svenska). Passar bättre i sh kanske?

Tycker det finns andra ämnen där det känns mer naturligt.

Det går på motsvarande sätt att finna faktorer som är gemensamma för de lärare som anser att våld i nära relationer är ett ämne som ska tas upp inom ramen för svenskundervisningen. En sådan faktor är även här ämnesplanen och dess skrivningar. Fokus för den här gruppen lärare ligger dock på ämnesplanens skrivningar om värdegrund. En respondent skriver till exempel:

Allt som har med värdegrund ska inkluderas.

Den andra faktorn som synliggörs är relaterad till omsorgsperspektivet om eleverna. Det är ett ämne, menar de här lärarna, som måste tas upp av omsorg om eleverna. De uttrycker det på följande sätt:

Många upplever det men då det inte diskuteras är det lätt att tro att man är ensam om det.

44 Ja det är viktigt att det slutas viskas om det. Det tjänar eleverna på.

Variabeln, i vilken det efterfrågas om respondenterna anser att de som lärare har den kunskap som krävs för att ta upp ämnet våld i nära relationer i undervisningen, har ett beräknat medianvärde på 3.00. Detta innebär att de pedagoger som har ingått i studien som grupp anser att de i viss utsträckning har den kunskap som krävs för att ta upp ämnet relationsvåld i sin svenskundervisning. Den svarsfördelning som har förelegat påvisar dock att alternativen inte alls och i mycket liten utsträckning tillsammans har valts av 40,4 % av respondenterna.

De respondenter som har sagt sig sakna kunskap har inte utnyttjat möjligheten att skriftligen lämna kommentarer. Det framkommer således inte vilken typ av kunskap de anser sig sakna. Respondenterna som har uttryckt att de besitter den kunskap som krävs för att ta upp ämnet har däremot valt att utnyttja den existerande möjligheten att utveckla sina svar på de slutna frågorna. Det som framkommer är att det finns de lärare som anser att den kunskap de som svensklärare har då det kommer till att läsa och samtala om litteratur är det som krävs. En respondent skriver till exempel att ”Genom litteratur kan man diskutera mycket”. Det finns även de respondenter som framhåller att de har kunskap i det specifika ämnet. Den här kunskapen har, framkommer det av kommentarerna, erhållits via andra eller via egna erfarenheter och upplevelser. Respondenter från den förstnämnda gruppen hänvisar till såväl föreläsare som kollegor på skolan. En pedagog skriver att hen anser sig ha den kunskap som krävs ”… genom nära samarbete med skolans kurator som ofta delar med sig av den senaste forskningen”. De respondenter som uppger att deras kunskap om våld i nära relationer är inhämtad från egna erfarenheter har både bevittnat det och varit utsatta för det. En svensklärare skriver som kommentar ”Egna erfarenheter (Pappa slog mamma)” medan en annan i sin kommentar har skrivit ”Egna upplevelser av partnervåld”.

De responderande lärarna har uppgivit att de även i viss utsträckning har kunskap om skönlitteratur och film där ungas upplevelser av våld i nära relationer står i centrum. Bland de responderande har hälften, motsvarande 26 personer, svarat att de i viss utsträckning har vetskap om den skönlitteratur som efterfrågas. Respondenterna har med avseende på frågan om de har vetskap om skönlitteratur där ungdomars erfarenheter av våld i nära centrum lämnat kommentarer. Det går bland dessa att finna olika kategorier. En kategori utgörs av de som vill understryka att de upplever sig sakna vetskap om den typ av skönlitteratur som efterfrågas. En respondent skriver till exempel att hen inte på rak arm kan komma på någon sådan litteratur och en annan skriver att det mest är skilsmässor, alkoholproblem och psykiska problem som avhandlas i ungdomslitteraturen. Det finns utöver den här kategorin en kategori som utgörs av de som framhåller att de med skolbibliotekariernas hjälp kan få vetskap om sådan litteratur.

Den sista kategorin utgörs av de lärare som har reagerat på frågeställningens formulering ” skönlitteratur där ungdomars upplevelser av våld i nära relationer står i centrum”. Respondenterna har skrivit:

45 Ungdomslitteratur känns inte särskilt relevant i sv på gymnasiet

Vi ska ge eleverna möjlighet att ta del av den litterära kanon och där behandlas oftast vuxna relationer. Det är ju inte ungdomslitteratur vi läser.

Det har i anslutning till frågan som rör respondenternas vetskap om film där ungdomars erfarenheter av relationsvåld står i centrum endast lämnats en kommentar. Den lärare som har skrivit den har lyft fram att hen upplever att det kan vara en utmaning att finna filmer där ungdomars erfarenheter av relationsvåld står i centrum. Hen skriver att ”Det är oftast vuxna som står i centrum”.