Styrdokument ur ett värdegrundsperspektiv

Lärarna anser att de styrdokument som de har att förhålla sig till ger dem stöd i deras uppfattning att skolan och svenskundervisningen ska knytas till det samhälle och den verklighet som ungdomarna möter och kommer att möta efter avslutade gymnasiestudier. De säger att det i läroplanen, i vilken skolans värdegrund och övergripande mål redogörs för, framgår att skolan och den verksamhet som där bedrivs ska bidra till att fostra eleverna i deras utveckling till ansvarskännande samhällsmedborgare som deltar i och utvecklar såväl yrkes- som samhällslivet i enlighet med de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Detta uppdrag innebär att skolan ska vara en plats där en förmedling och förankring av aktuell ämneskunskap äger rum. Det innebär vidare att skolan ska vara en plats där en förmedling och förankring av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna sker. För att göra det sistnämnda anser de här lärarna att skolan måste lyfta upp för diskussion aktuella samhälleliga företeelser där diskriminering och förtryck av olika anledningar förekommer. Detta som ett led i att skapa en förståelse hos eleverna för hur andra i samhället har det och därmed en insikt om varför de här värderingarna är så betydelsefulla för dem att stå upp för. Våld i nära relationer utgör, menar lärarna, en företeelse som i det sammanhanget är lämplig att ta upp för diskussion. Vidar och Olof uttrycker det på följande sätt:

(V)… läroplanen föreskriver ju att vi ska verka för goda värden. Förankra respekt för dom demokratiska värderingarna tror jag det står o det gör att man som lärare har ett bredare uppdrag än att bara lära dom… eh vissa fakta i ett ämne. Man måste ju för att kunna göra det… verka för goda värden alltså… diskutera sånt som finns runt oss även om det kan vara svåra saker. Som våld i hemmet då. Läroplanen med dom mjuka värdena som lyfts fram där ger oss den möjligheten eller jag skulle faktiskt säga ger oss det uppdraget

(O) Skolan ska ju fostra eleverna till goda samhällsmedborgare står det i läroplanen… Då måste ju det som sker i skolan vara kopplat till det som händer i samhället. Så när vi förmedlar ämneskunskaper så måste vi ju utgå från vilken kunskap som behövs o

51 efterfrågas… Och att vara en god samhällsmedborgare eller vad det nu står…

ansvarskännande kanske det står… blir man ju inte bara av att man kan fakta. Det handlar om att konkretisera det. Ta upp saker som relationsvåld o främlingsfientlighet… Visa att dom här värderingarna måste vi alla stå upp för annars blir det konsekvenser.

9.2.1.1.1.1 Ämnesval ur ett värdegrundsperspektiv

Lärarna framhåller vidare att de skrivningar som finns för svenskämnet specifikt stödjer dem i deras uppfattning att skolans litteraturundervisning ska spegla och reflektera samhället. De säger att den för svenskämnet gällande ämnesplanen, som redogör för ämnets syfte, föreskriver att eleverna inom ramen för svenskämnet ska ges möjlighet att utveckla en förmåga att använda litteratur som en källa till såväl förståelse för andra personers erfarenheter och livsvillkor som en källa till ny självinsikt. Våld i nära relationer utgör, menar lärarna, ur det perspektivet ett ämne som är värt att ta upp och läsa om då det är något som flera unga, utifrån den forskning som finns att tillgå och som i olika massmediala sammanhang redovisas, bevittnar i sin hemmiljö eller utsättas för i de egna relationerna. Det innebär att det således föreligger ett behov av att sprida förståelse och kunskap hos andra ungdomar kring relationsvåld. Ämnet, våld i nära relationer, är vidare viktigt att ta upp och läsa om, menar de här lärarna, då det kan bidra till nya tankar och insikter hos de elever som har personliga erfarenheter av det. Bea uttrycker det på följande sätt:

(B) Ämnesplanen säger ju att eleverna ska lära sig att använda litteratur som ett sätt att förstå inte bara sig själva utan även andra. O många unga lever ju med våld. Det vet vi ju från olika källor. Så jag tycker definitivt att det är ett ämne att …eh utifrån vad ämnesplanen säger om förståelse för andra är viktigt att ta upp o skapa en förståelse kring. O för en elev som lever med våld hemma eller har det i den egna relationen kan det ju leda till nya sätt att se på situationen. De får åtminstone tillfälle att se att de inte är ensamma om att uppleva det.

Lärarna framhåller vidare att ämnesplanen i svenska föreskriver att eleverna ska få ta del av litteratur från olika tider och epoker. Litteraturen är, gör de här lärarna gällande, en spegling av den tid och det samhälle i vilket den skrevs. Det innebär, menar lärarna, att de utmaningar som finns i ett samhälle vid en viss tid oundvikligen också står att läsa om i de texter som skrivs vid den aktuella tidpunkten. Våld i nära relationer är en företeelse som idag utgör en samhällelig utmaning och således finns representerad i litteraturen. Lärarna understryker vidare att det, genom det faktum att ämnesplanen föreskriver att litteratur från olika epoker ska läsas, finns en möjlighet att visa eleverna hur synen på våld i nära relationer har förändrats över tid i vårt samhälle. Fia uttrycker det på följande sätt:

(F) Vi ska ju enligt ämnesplanen läsa litteratur från olika tider o det inbegriper ju även texter som är skrivna nu o har ett fokus på vad det innebär att växa upp i världen o i Sverige just nu. O den litteraturen från idag visar ju […] på dom problem som samhället har o som vi kanske inte alltid vill erkänna att vi har. Som relationsvåld då… O detta att man ska läsa litteratur från olika epoker gör ju det möjligt för mig som lärare att… genom texter från olika tider då… visa på hur synen på det här med relationsvåld har förändrats.

52 9.2.1.1.2 Litteraturundervisningen och våld i nära relationer

Lärarnas positiva inställning till att i undervisningen ta upp våld i nära relationer går också att relatera till den litteraturundervisningen, som de som svensklärare på högskoleförberedande gymnasieprogram, har med en och samma elevgrupp. Detta skapar, enligt dem, möjligheter och förutsättningar att ta upp ämnen och företeelser som speglar det omgivande samhället och dess utmaningar. Dessa möjligheter och förutsättningar kan delas in i följande kategorier:

9.2.1.1.2.1 Omsorg om eleverna

Lärarna framhåller att det av omsorg om eleverna som individer är viktigt att man som lärare utnyttjar de möjligheter till läsning och samtal om våld i nära relationer som den för svenskämnet obligatoriska litteraturundervisningen skapar. Detta är av stor vikt att göra, menar de, då det ger elever med egna upplevelser av våld i nära relationer en möjlighet att genom läsning och samtal reflektera över det upplevda. De här eleverna ges genom läsningen även, framhåller lärarna, en möjlighet att komma till insikt om att de inte är ensamma om sina upplevelser eller sina reaktioner på det upplevda. Läsningen, i kombination med diskussioner, ger även elever som inte själva har bevittnat eller utsatts för våld i nära relationer möjlighet till nya tankar och insikter om vad som är att betrakta som relationsvåld och vem som är att betrakta som offer respektive förövare. Nya tankar och insikter kan, menar lärarna, leda till att eleverna i sina framtida liv agerar på ett sätt som de annars inte skulle ha gjort. Detta kan få betydelse ur såväl ett individ som samhällsperspektiv. Majken och Bea beskriver det på följande sätt:

(M) Det går inte att blunda för att våld förekommer o att det bland våra elever finns dom som har upplevt det. Så därför har skolan ett ansvar att hjälpa till att bryta tystnaden kring det. Vi som svensklärare har ju en nyckelroll där. Vi kan välja att läsa texter om unga som upplever våld i nära relationer. O genom det kan dom unga som lever med det se att andra inte bara bär på samma hemlighet utan även har liknande… liknande reaktioner o mående.

Man får nån att identifiera sig.

(B) Litteratur möjliggör samtal om allt som unga kan möta… Och därför har vi som svensklärare en skyldighet att ta dom samtalen av omsorg om eleverna o deras framtid. Det är givetvis viktigt för dom elever som har upplevt relationsvåld […]. Men det är ju inte bara viktigt för dom eleverna tänker jag…Jag upplevde… när vi läste om relationsvåld att samtalen om texten gav alla mycket […] nya kunskaper och insikter om våld.

Lärarna framhåller att omsorg om elevernas inlärning och studieresultat kan finnas en vinst med att i litteraturundervisningen ta upp företeelser som våld i nära relationer som eleverna i framtiden kan eller redan har kommit i kontakt med. Detta eftersom det visar eleverna att man bryr sig om och engagerar sig i deras väl och ve även utanför skolmiljön, något som lärarna tror kan påverka deras inställning till undervisningen i ämnet som helhet positivt. Vidar uttrycker det på följande sätt:

(V) ... du får ju en bättre relation också när du plötsligt pratar om sånt här… o det gynnar ju hela inlärningssituationen när du sen ska lära dom en smula grammatik. Om dom vet att jag

53 eller vem det nu är han går fram på bredden o han vill så mycket gott med oss o nu vill han

lära oss tempus då kanske vi ska lyssna på det också.

9.2.1.1.2.2 En trygg miljö för samtal om svåra ämnen

Lärarna säger att den i svenskämnet förekommande läsningen av skönlitterära texter är av betydelse för att skapa en miljö i vilken eleverna känner sig trygga i att reflektera och samtala kring känsliga ämnen som våld i nära relationer. Detta eftersom, framhåller de, en läst text ger eleverna en möjlighet att i samtalen utgå från en annan persons upplevelser av en situation. Detta kan, anser lärarna, vara viktigt för såväl läraren som eleverna då en social företeelse som många har åsikter kring diskuteras i en undervisningssituation. Fia uttrycker det på följande sätt:

(F) Det som är så bra med svenskämnet är att man kan bygga det runt litteraturen.Jag tycker det underlättar för man kommer ifrån det här med en massa tyckande om vad som är misshandel o hur ett offer ska agera o sånt. Man pratar ju om en konkret situation… Man pratar ju om det som händer i boken om varför Kalle slår o varför Mia stannar eller tvärtom för all del. Elever kan ju få en ny bild av offer o förövare genom det man läser.

Det, att man har en berättelse att basera diskussionerna på, utgör också en trygghet för de elever som har personliga erfarenheter av det som diskuteras. De kan, säger lärarna, delta i diskussionerna om det lästa utan att behöva känna att de avslöjar något om sig själva eller sina upplevelser. Fia beskriver det på följande sätt:

(O) Läsningen gör ju det möjligt för dom med egna erfarenheter att prata om sina problem fast dom inte talar om att det är deras. Dom kan istället använda sig av en karaktär eller situation i boken o genom det uttrycka tankar o känslor kring våldet o dess konsekvenser.

Dom får helt enkelt en möjlighet att tycka o engagera sig utan att behöva känna en rädsla för att avslöja vad dom själva har utstått.

9.2.1.1.2.3 Relationella och kunskapsmässiga förutsättningar

Lärarna säger att de inom ramen för sin litteraturundervisning har de förutsättningar som de anser sig behöva för att med eleverna kunna läsa och samtala om våld i nära relationer. Den första förutsättningen, de lyfter fram, är relationsrelaterad. Lärarna menar att det, för att med en klass kunna diskutera ett ämne som våld i nära relationer, krävs inte bara utvecklade och etablerade relationer mellan deltagarna utan även utvecklade och etablerade sätt att förhålla sig till varandra vid diskussioner. De säger att de, då de undervisar på högskoleförberedande gymnasieprogram, har förutsättningar att utveckla dessa de nödvändiga relationerna innan läsning och samtal om våld påbörjas. Detta eftersom det för elever på de högskoleförberedande programmen, till skillnad från vad som är fallet på de yrkesförberedande programmen, är obligatoriskt att studera tre svenskkurser. Det studieupplägget innebär att man som svensklärare ges möjlighet att inte bara undervisa en klass i tre olika svenskkurser utan även, då dessa

54 bygger på varandra i termer av kunskaper och således är förlagda till olika årskurser, följa eleverna under hela deras gymnasietid. Lärarna säger att det faktum att de undervisar eleverna under en längre period skapar förutsättningar för att utveckla och etablera en relation mellan sig och eleverna innan man inkluderar läsning och samtal om ett ämne som våld i nära relationer. Man har ju, säger lärarna, möjlighet att förlägga detta till de senare årskurserna. Betydelsen av att det finns en etablerad relation mellan lärare och elev då känsliga ämnen ska tas upp förklarar Olof och Vidar så här:

(O)Jag brukar vänta med riktigt känsliga ämnen till tvåan eller trean. Jag har ju hunnit lära känna eleverna då o dom mig […] O jag vet en del om vad som pågår i deras liv. O det kan ju vara bra att känna till. O man vet ju vem dom brukar vara med… vem dom känner sej trygg att diskutera med. O man vet även hur dom brukar vara på lektionerna. Det är också viktig kunskap. För då ser man ju om dom beter sig annorlunda. O man vet kanske om dom är elever som man direkt ska ta åt sidan o prata med eller om dom är såna som kommer till dig när dom själva är redo.

(V) Jag har mina elever i flera år… årskurser. Så därför brukar jag inte ta upp såna ämnen första året. Det underlättar att känna varandra när man ska prata om sånt här. Dom vet förhoppningsvis var dom har mig. O att jag bara vill deras bästa. Inte bara i skolan utan i livet. O den vetskapen hos eleverna… baserad på tidigare erfarenheter då… tror jag är en viktig förutsättning för att dom ska känna sig bekväma med att diskutera såna här ämnen.

Lärarna framhåller att deras möjlighet att förlägga läsning och samtal om våld i nära relationer till de senare årskurserna är av betydelse för eleverna även ur ett annat perspektiv. Det skapar nämligen förutsättningar för eleverna att närmre lära känna varandra. Detta är, enligt lärarna, en nödvändighet eftersom det inte är rimligt att begära av eleverna att de ska diskutera känsliga ämnen med klasskamrater som de inte har hunnit utveckla och få en relation till både i och utanför klassrummet. Lärarna anför vidare, att deras möjlighet att själva avgöra när under gymnasietiden de vill läsa och samtala om ett ämne, skapar förutsättningar för dem att innan dess i samråd med eleverna ha funnit ett respektfullt sätt att förhålla sig till och bemöta varandra i klassrummet generellt och i klassrumsdiskussioner i synnerhet.

Fia har följande att säga om detta:

(F) Elever är ju inte annorlunda än oss vuxna. Det går ju inte att begära att dom ska prata om tunga ämnen med folk dom knappt känner. Oavsett om det är i en liten eller stor grupp. Det är ju en process. Ju tryggare man är i ett sammanhang desto mer kan man öppna upp sig.

Så… jag har tagit upp den här texten om relationsvåld i tvåan o ibland i trean. Det är lite beroende på klassen o hur mogna dom är. I vissa klasser får man ju arbeta längre med det här som rör hur man behandlar varandra i klassrummet.

Den andra förutsättningen lärarna lyfter fram, är relaterad till kunskap och rör såväl deras egen som elevernas. Lärarna menar att de, som utbildade svensklärare, har den kunskap de behöver för att med en klass ta upp ämnet våld i nära relationer. Det de avser med detta är att de har utbildats i hur man med ungdomar läser och samtalar om litteratur, vilket de framhåller är deras uppgift även i ett

55 undervisningssammanhang där känsliga ämnen står i fokus. Majken och Olof uttrycker det på följande sätt:

(M) Jag har inte tillräckligt med kunskap om till exempel depression eller våld då för att kunna hålla en stor föreläsning om det. O jag tycker egentligen inte att det är min puck att kunna fakta om det. Min puck är att kunna diskutera litteraturen vi har läst… oavsett vad den handlar om. Sen finns det ju andra som har en annan kompetens. Faktakompetensen då.

(O) Jag har den kunskap jag behöver för att ta upp våld i nära relationer. Det tycker jag. För min uppgift är att diskutera ämnet utifrån en läst text. O det kan jag. Jag är utbildad för att göra det. Sen tror jag att oavsett ämne så är det farligt när man som lärare tror att man sitter inne med all kunskap… för då låser man fast sig vid det o är inte öppen för andras synvinklar.

För mig är det diskussionerna kring texterna som blir utfallet av vad eleverna tar till sig.

Lärarens uppgift är att fånga upp det som sägs o inte hålla nån föreläsning.

Lärarna framhåller att eleverna behöver ha utvecklat vissa kunskaper och färdigheter för att kunna reflektera kring samt relatera till och identifiera sig med karaktärer och situationer i en läst text om våld i nära relationer. Dessa kunskaper och färdigheter besitter, säger lärarna, eleverna inte i årskurs ett men de har genom den där bedrivna undervisningen en möjlighet att tillägna sig dessa. Detta faktum skapar, ur ett kunskapsmässigt perspektiv, förutsättningar för eleverna att på ett djupare plan kunna relatera till det lästa samt i skrift och tal kunna reflektera kring detsamma. Bea beskriver det på följande sättet:

(B) Många elever är faktiskt ganska läsovana. Så i ettan handlar det framför allt om att bygga upp en eh en läsvana o ett läsintresse. O en förmåga att prata om det man har läst. Sen får man ägna mycket tid i ettan åt att utveckla skrivförmågan också. Många av dom har svårt att uttrycka sig i skrift… att formulera sig överhuvudtaget. O dom här färdigheterna som jag har pratat om behöver man ju ha med sig om tanken är att man i tal o skrift ska kunna reflektera över o även relatera till litterära karaktärer o händelser.

9.2.1.1.2.4 Estetisk och efferent läsning och undervisning

Svensklärarna som i sin litteraturundervisning har läst och samtalat om ämnet våld i nära relationer har alla det gemensamt att de har valt att göra det i årskurs två eller tre. Det sätt på vilket de har behandlat ämnet inom ramen för undervisningen varierar dock. Detta med avseende på såväl hur ämnesurvalet som texturvalen har gått till som hur den aktuella texten/texterna har lästs och bearbetats med eleverna.

Det går, utifrån de här skillnaderna i lärarnas undervisningsupplägg, att konstatera att ämnets inkluderande i undervisningen har föregåtts av olika mycket planering och förarbete och att detta påverkar huruvida de skönlitterära texterna läses på ett estetiskt eller efferent sätt.

De lärare, vars litteraturundervisning om våld i nära relationer har föregåtts av reflektioner och tankar kring lämpliga texter att i sammanhanget använda sig av, har gjort ett eget aktivt val att inkludera ämnet i sin undervisning. Det kan, framkommer det, finnas olika anledningar till att de har gjort det valet. Ett av skälen har varit att lärarna, i anslutning till egen läsning av skönlitteratur om ämnen som kan vara

56 av relevans för eleverna att läsa om, har kommit i kontakt med en roman som de har ansett utgöra en bra och för eleverna relaterbar skildring av ämnet och således har valt att använda sig av i sin litteraturundervisning. Det andra skälet har utgjorts av att man som lärare, vid ett tema om kärlek, medvetet har strävat efter att finna lämpliga texter som på olika sätt skildrar detta utvalda tema. Även här, då ämnet våld i nära relationer har inkluderats i undervisningen som en del av ett tema, har det lagts

56 av relevans för eleverna att läsa om, har kommit i kontakt med en roman som de har ansett utgöra en bra och för eleverna relaterbar skildring av ämnet och således har valt att använda sig av i sin litteraturundervisning. Det andra skälet har utgjorts av att man som lärare, vid ett tema om kärlek, medvetet har strävat efter att finna lämpliga texter som på olika sätt skildrar detta utvalda tema. Även här, då ämnet våld i nära relationer har inkluderats i undervisningen som en del av ett tema, har det lagts