Läsaren: Vad sysslar du med? Du räknar upp en rad publikationer och
berättar om egna erfarenheter. Är detta en jobbansökan?
Berättaren: Nej, det är ingen jobbansökan. Det är snarare tvärtom. Ett
försök att informera en arbetsgivare, SLU, om vad som förlorades när man gjorde sig av med en anställd.
I stället för jobbansökan – som är mindre aktuell för en person i 80- årsåldern – kan vi tala om en praktikfallsstudie. Sådana praktikfallsstu- dier brukar utföras av någon som är utomstående för att det skall bli mer rättvisande och objektivt. Men i detta fall handlar det om en praktik- fallsstudie där en person/aktör studerar sig själv i sin omgivning. Det är en subjektivt färgad berättelse som här och där får stöd av kontroller- bara faktamässiga förhållanden, t ex existensen av arbetsgivare i form av universitet eller av publikationer. Man kan kanske tala om memoarer även om sådana ofta är tillrättalagda och syftar till ett positivt eftermäle av personen ifråga.
Läsaren: Vad är du ute efter om det inte handlar om ett positivt efter-
mäle? Vill du kanske kritisera kolleger eller tvärtom lyfta fram kolleger som blivit negativt behandlade?
Berättaren: Ja, det handlar i mycket om en sådan granskning, ett de-
battinlägg som förhoppningsvis kan bidra till att demokrati och sam- hälle fungerar bättre. Framför allt vill jag peka på några fundamentala brister som jag subjektivt upplevt dem.
Läsaren: Kan du redan nu antyda vilka brister du syftar på?
Berättaren: Ja, jag kan göra ett första försök. Men jag vill inte avslöja
allt redan i detta skede. Först en reservation. Jag är en enskild aktör och person som fått mina åsikter förstärkta och försvagade i interaktion med andra aktörer. Jag tror att jag har tillgång till väsentlig information men jag har naturligtvis inte tillgång till all information. Inte heller de aktö- rer som granskas kan göra anspråk på att förfoga över all relevant in- formation. Det viktiga är att vi lyssnar på varandra, särskilt i fall där den huvudsakliga strategin tidigare har varit att undvika att lyssna på hotande budskap från speciella aktörer. Aktörer och ideologier bör mö- tas i konstruktiv dialog.
Berättaren (fortsätter): Vi står inför flera kriser som är svårhanterliga.
En hållbar utveckling eftersträvas men vi sitter fast i gamla hjulspår. Det handlar om en kamp mellan ideologier. Vanligtvis vänder vi oss till
vetenskapen och tror på värdeneutrala rekommendationer om vad som bör göras. Nationalekonomin har kommit att spela en nyckelroll i det språk som politiker och andra ledande aktörer använder. Fler vinstdri- vande företag och ökad ekonomisk tillväxt sägs ”få fart på ekonomin”. Men monetärt vinstdrivande företag och tillväxt i BNP framstår alltmer som delar i de problem vi står inför. Vi kanske har anledning att hantera en kris inom nationalekonomin med dess återkommande rekommenda- tioner.
Nationalekonomerna som idag skyddar sitt neoklassiska monopol kanske behöver ett nytt språk. Hur bär man sig åt för att förändra ut- bildning och forskning inom nationalekonomi i en mer pluralistisk rikt- ning? Ett första steg är att lyssna på Gunnar Myrdal och att inse att det inte finns någon värdeneutral nationalekonomi. Vi har att göra med en vetenskap som är politisk och ideologisk (likt annan samhällsveten- skap).
Denna ideologiska och politiska kamp förs på gruppnivå men också på individnivå. Assar Lindbeck har framgångsrikt kämpat för att be- gränsa nationalekonomin till det neoklassiska perspektivet och har många efterföljare, t ex de som verkar inom Vetenskapsakademin och delar ut så kallat Nobelpris i ekonomi till kolleger inom ett internation- ellt neoklassiskt etablissemang. Inom jordbrukspolitik har den tidigare rektorn vid SLU, Lennart Hjelm, spelat en likartad roll och enligt min uppfattning motverkat nytänkande. Självklart har han inte varit ensam.
Läsaren: Det låter som att din egen roll är av underordnad betydelse.
Vilka är dina personliga motiv utöver nämnda samhälleliga ambitioner?
Berättaren: Jag har kanske inte så mycket att klaga på personligen. En
tid efter att jag lämnat (eller tvingats bort från) SLU nämligen år 2000 blev jag professor i ”ekonomi med inriktning på ekologisk ekonomi” och fick därmed chansen att ytterligare bidra till den forskning och ut- bildning som jag ser som angelägen. Men jag vill öppet förmedla en bild av den maktkamp jag varit en del av. Dagens situation kan vara annorlunda men jag har mött trögheter av oväntad omfattning. Insikter om svårigheter att rubba etablissemang inom nationalekonomi och jord- brukspolitik hör till mina lärdomar. Och de två områdena är inte helt skilda från varandra. Det handlar om ett ideologiskt samhällsklimat som spänner över olika verksamheter. Enskilda individer har ett ansvar men också olika kollektiv. Man kan hänvisa till en ”capture theory of regu- lation”, en hypotes att företag och näringsliv inom speciella områden eller generellt kontrollerar statlig politik i stället för tvärtom. Men det finns också en övergripande variant där nationalekonomin som veten- skap kontrollerar och begränsar vad som är möjlig politik. För att förstå och hantera dagens kriser behövs ett nytt språk. Extrem koncentration av makt över det politiska språket är olycklig ur demokratisk och sam- hällelig synvinkel.