En tilltagande globalisering och urbanisering ses ofta som normala inslag i samhällsutvecklingen Den globalisering

som handlar om utökad internationell handel har legitimerats av en överförenklad neoklassisk utrikeshandelsteori där alla vinner på handel jämfört med så kallad protektionism. Om den globala handeln granskas i relation till FNs 17 utveckl- ingsmål så inses förhoppningsvis att en del ”protektionism” behövs när det gäller miljö/natur och även hälsa. En ompröv- ning bör ske inom institutioner som World Trade Organisat- ion (WTO) och även på hemmaplan avseende näringslivets organisationer, inklusive lokala så kallade handelskammare. På likartat sätt bör idén att urbanisering är en naturlig och oe- motståndlig kraft granskas. Jag har inga enkla svar men den nuvarande Corona epidemin bör studeras i relation till bo- stadsförsörjning och samhällsbyggande. Vi bör ”hålla av- stånd” men hur lätt blir det i städer med miljontals invånare eller för den delen i städer som Uppsala där tillväxt har blivit en fråga om status och prestige. Är tendensen att ”jobba hemma” en tillfällig trend eller något som bör beaktas i be- dömningar av transportbehov mm?

5. Enligt min och många andras bedömning råder en kris inom nationalekonomin och den hänger samman med monopolsitu- ationen för neoklassisk teori med dess specifika ideologiska innehåll. Att i det läget dela ut ett så kallat Nobelpris i eko- nomi (vilket korrekt benämns ”Riksbankens Pris i Ekonomi

till Minne av Alfred Nobel”) är knappast lämpligt. Priset in-

nebär att man belönar forskare som arbetar enligt visst para- digm (med tillhörande ideologi), nämligen det neoklassiska, som visat sig otillräckligt i relation till hållbar utveckling. En stor andel av pristagarna är knutna till universitet i USA, inte minst Chicago universitetet som har tjänat som en tankes- medja för neoliberalismen. Om ekonomipriset skall vara kvar

bör det tydligt framgå vilken ideologisk inriktning (marknads- fundamentalism, neoliberalism) som premieras. Enligt min bedömning gäller att nytänkande på paradigmnivå motverkas vilket knappast är avsikten med ett Nobelpris.

Generellt bör demokrati och pluralism stärkas och institutionaliseras vid universiteten och samhället i övrigt. ”Pluralism” innebär att en en- skild forskare kan utnyttja olika teoretiska infallsvinklar i sina studier. Även om jag ser en begreppsapparat och ett språk enligt institutionell ekonomisk teori som överordnad kan jag välja att också beakta neoklas- siska styrmedel vid diskussion av politik för hållbar utveckling. Dog- matiskt fasthållande vid ett paradigm kan därmed ifrågasättas. Själv- klart kan avgifter och skatter (enligt neoklassisk teori och metod) an- vändas för att påverka samhällsutvecklingen i önskvärd riktning. Man kan också via statsmakten och dess monetära budget påverka universi- teten om de visar ovilja att bryta det neoklassiska monopolet. Men min tes är att det behövs mycket mer än traditionella styrmedel om man öns- kar uppmuntra individer och företag att förändra beteenden i hållbar riktning.

Läsaren & Berättaren IV

Läsaren: Vi tackar för detta. Men jag har några frågor. I texten är du

särskilt kritisk mot två personer nämligen Assar Lindbeck, nationaleko- nomiprofessor vid Stockholms universitet och Lennart Hjelm, rektor vid Lantbrukshögskolan, senare SLU. Vill du mildra eller nyansera den kritiken?

Berättaren: Det finns andra aktörer med maktambitioner som motver-

kat pluralism inom svensk nationalekonomi eller bidragit till begrän- sade perspektiv när det gäller jordbruks- och miljöpolitik. Näringslivet, inklusive Lantbrukarnas Riksförbund, har säkert spelat in. Det finns också aktörer som till egen fördel kan exploatera monopolsituationen inom svensk nationalekonomi. Samtidigt gäller att den som avviker från neoklassisk teori och metod blir motarbetad.

Inget tvivel råder om att både Lindbeck och Hjelm har uppskattats och blivit hyllade på många sätt. Inom Ultunaområdet i Uppsala där en del nybyggnation skett finns en gata vars namn är uppkallat efter Lennart Hjelm. Men personer som arbetar enligt en tydlig linje och hamnar i maktposition får finna sig i att ibland bli kritiserade. Lindbeck och Hjelm har varit extremt engagerade och enligt min bedömning maktfullkomliga. De har jobbat hårt för det som de tror på eller velat främja och det är ju något som jag också gör. Men svensk nationaleko- nomi, inklusive nationalekonomi vid SLU skulle vara bättre rustad för att klara dagens problem om en pluralistisk hållning valts i stället för att motverkas. En generösare inställning till ekologisk ekonomi, ekologiskt jordbruk och ekologiskt skogsbruk är vad jag efterlyser. Men man kan också se det som ett rimligt krav ur demokratisk synvinkel. Illusionen om neoklassisk teori som värderingsmässigt neutral måste ifrågasättas. Och om man förstår detta finns inte längre något försvar för endast ett teoretiskt perspektiv.

När Gunnar Myrdal – Sveriges under många år internationellt mest citerade nationalekonom – pensionerades efterträddes han av Assar Lindbeck som professor i internationell ekonomi vid Stockholms uni- versitet. Men Lindbeck visade inga tecken på att ha förstått sin företrä- dares budskap, dvs. att värderingar alltid är närvarande och att vi därför måste vara öppna för pluralism och demokrati inom nationalekonomin. Myrdal fick tidigt ta emot Riksbankens pris i nationalekonomi till minne av Alfred Nobel, ett pris som i och för sig såväl Myrdal som jag

ser som olyckligt och problematiskt eftersom det trots enstaka avvikel- ser tenderar att cementera de neoklassiska ekonomernas monopolposit- ion.

Lennart Hjelm hade enligt min bedömning en snäv uppfattning om ekonomiämnena vid SLU under sin aktiva tid. Med sin bakgrund som utredare vid Jordbrukets utredningsinstitut sökte han professur i ”Lant- bruksekonomi” vid Lantbrukshögskolan 1950 och i ”Lantbrukets drift- sekonomi” 1954. Båda gångerna blev han inkompetensförklarad av professorn i nationalekonomi vid Uppsala universitet, Tord Palander, med argumentet att det inte räcker att vara duktig utredare för att tillföra nationalekonomin något nytt. Men Hjelm överklagade och replikerade att ”lantbruksekonomi” var något annat än nationalekonomi.

Jag fick aldrig tillfälle att på tu man hand träffa vare sig Lindbeck eller Hjelm. Men helt avskuren från kontakt var jag inte. Vid ett tillfälle, kanske någon gång i början av 1990-talet, cyklade jag längs Fyrisåns västra sida i höjd med Nedre Föret där viss översvämning inte sällan sker på våren, då jag mötte Lennart Hjelm som kom cyklande åt motsatt håll. Vi stannade båda och utbytte tankar om framkomligheten. Det var ett helt naturligt samtal utan aggressioner och det är väl sådant man kan bära med sig.

Läsaren: Vi vill gärna höra vad som hände sen. Tappade du helt kon-

takten med SLU till exempel?

Berättaren: Nej, Jag minns att Hans Andersson, SLU professor i före-

tagsekonomi, ganska snart efter det så kallade ”bråket” bjöd in mig att föreläsa i en kurs med hänvisning till önskemål från kursdeltagarna. Inom ramen för ett internationellt Masterprogram i ”Sustainable Deve- lopment” höll jag också under flera år föreläsningar i ”ecological eco- nomics” med övningar och examination på uppdrag av Ing-Mari Gren, professor i miljö- och naturresursekonomi, SLU. Senare blev det en- staka föreläsningar i samma ämne några år när ekologiprofessorn vid SLU, Jan Bengtsson och Mike Jones tagit över samma kurs. Självklart har det känts bra att kolleger från SLU agerat självständigt och på detta sätt efterlyst mina tjänster.

Läsaren: Hur känns det att vara aktiv vid 83 års ålder? När tröttnar du? Berättaren: Bra fråga. Jag gör inhopp i debatten här och där både i

Upsala Nya Tidning och internationellt men det är begränsade insatser.

Idag debatteras t ex storslagna utbyggnadsplaner för södra delen av Uppsala där jag har synpunkter på hur remissyttranden hanteras. Men jag fortsätter att delta i internationell dialog. ”Efterfrågan styr” som en neoklassisk ekonom skulle säga. Och många miljö- och naturresurspro- blem kvarstår tyvärr. Så nog finns det jobb. ”Problemet” är att jag in- billar mig att jag fortfarande kan göra en insats.

Berättaren: Både ja och nej. Mycket återstår när det gäller klimatkris

och hållbar utveckling. Men för egen del – om man kan göra en sådan distinktion – är jag nöjd med mitt yrkesmässiga liv. Det har varit spän- nande på flera sätt både på hemmaplan och internationellt. Att mina publikationer blivit uppmärksammade framgår av ”Google Scholar”, ”ResearchGate” och liknande system. Förhoppningen är ju att andra lä- ser och kanske påverkas.

Men jag är naturligtvis inte nöjd med det massiva ointresset för plur- alism och alternativa perspektiv från neoklassiska ekonomer i Sverige. Samtidigt skall man aldrig sluta hoppas. Nyligen fick jag en fråga om möjlig litteratur från en lärare vid en nationalekonomisk institution i Göteborg som skulle föreläsa om mikroteori enligt studieplan men i in- ledningen av kursen ville förmedla något till studenterna om pluralism och alternativt tänkande. Så hellre sent än aldrig.

Läsaren: Du har jobbat målmedvetet i ditt yrkesliv. Ser du dig själv

som karriärist?

Berättaren: Uttrycket ”karriärist” har en negativ klang. Om någon vill

kalla mig karriärist är det fritt fram. Jag har uppenbart varit målmed- veten i försöken att föra fram mitt budskap. Att jag varit aktiv såväl internationellt som på hemmaplan är uppenbart. Hur många eller vad som påverkats är en öppen fråga.

Vad strävar man efter som människa? Är det enbart egen vinning eller finns engagemang i vidare mening? Jag inbillar mig att mitt mil- jöengagemang och intresse för vad som händer på samhällsnivå spelat en viktig roll. Idag är engagemang för miljö och klimat inte så konstigt men det har inte alltid varit opportunt att ta miljöproblemen på allvar. Att egenintresse finns med bland motiven kan inte förnekas men även andras intressen och olika samhällsintressen påverkas. När jag antar att aktörer drivs av sin ”ideologiska orientering” så handlar det både om egenintresse och etiskt förhållningssätt.

Läsaren: OK, men du har väl också andra motiv och intressen i ditt liv.

Frågan om en person är karriärist eller ej kanske bör ses i ett vidare sammanhang.

Berättaren: Att jag fortfarande är aktiv som forskare och trivs med det

har att göra med andra delar av mitt liv t ex familjen men även motions- aktiviteter.