Vid Mälardalens högskola välkomnades jag av flera personer. När det gäller de första dagarna i Västerås tänker jag främst på Elvy Westlund, då i en administrativt ledande roll, och Pekka Kuljunlahti, lärare inom energiområdet. De första skisserna till ett grundutbildningsprogram i ekologisk ekonomi tog form och disputerade lärare rekryterades från Umeå (Eva Friman), Göteborg (Birgitta Schwartz) och SLU, Uppsala (Kjell-Åke Brorsson). Det blev kurser i ekologi och kurser som be- nämndes Ekologisk ekonomi I (Introduktion), Ekologisk ekonomi II (Perspektiv och beslutsunderlag), Ekologisk ekonomi III (Miljöpolitik, miljöarbete och social förändring) och Ekologisk ekonomi IV (Utveckl- ing i teori och praktik). Stor vikt lades vid uppsatsskrivande på B och C-nivå. Dessa moment kombinerades med mer traditionella kurser i ekologi, företagsekonomi och för den delen också i nationalekonomi. Detta innebar att studenterna även kunde välja kurser i renodlad neo- klassisk teori inom ramen för sin examen.13 I ett demokratiskt samhälle måste pluralism råda.
Senare utsträcktes utbildningen till Masternivå och öppnades för in- ternationella studenter. Två gästdoktorander från Tjeckien (Eva Cudlínová) och Slovakien (Tatiana Kluvankova) ”följde med i flytten” från SLU och Uppsala. Cudlínova redigerade senare tillsammans med M. Lapka en bok med den talande titeln ”Is Globalization Overpo- wering Democracy? The challenge for ecology, economy and culture” (Lapka et al. red. 2007) där jag medverkade i den inledande delen “Phi- losophy of Globalization” under rubriken ”Paradigms, democracy and globalization: The role of actors, language and ideology in institutional change” (Söderbaum, 2007a). Några terminer anordnades kurser i in- stitutionell ekonomi eller ekologisk ekonomi inom ramen för forskarut- bildningen med deltagare från andra lärosäten. Hans Lundberg från Svenska Miljöinstitutet, IVL medverkade på handledarsidan i dessa kurser. Lundberg var en tid miljösekreterare i Vetenskapsakademin men tvingades lämna detta uppdrag efter vad som inom akademin
13 En intressant fråga är om vi med vårt alternativa perspektiv inom nationalekonomi påverkade
tidigare existerande utbildning i nationalekonomi vid MDH. Mitt intryck är att så inte var fallet. Vi hälsade vänligt på varandra men så mycket mer blev det inte.
uppfattades som alltför radikala uttalanden i miljöfrågor. Det är fler som råkar illa ut i sina bedömningar av miljöproblemens allvar.
Magnus Linderström anslöt till lärargruppen liksom Eduardo Medina (med miljösociologisk infallsvinkel). Flera tidigare studenter blev assi- stenter och kursvärdar t ex Daniel Badman, Theresia DÉricco, Elin Dahlman, Sanna Ludvigsson, Mahin Darakhshan, Johanna Landin. I korridorerna mötte man många vänliga och glada ansikten t ex Ulla Pet- tersson, Ewa Falkenö, Elisabeth Catellani, Saywan Jamal, Leif Carls- son, Ulf Johanson, Per Janze, Anders W. Johansson. Jag minns att An- ders W. uppmärksammade mig på att mina publikationer citerades i Google Scholar och liknande register.
Deltagande i internationella konferenser och publicering i internat- ionella tidskrifter blev ett sätt att utveckla och förnya utbildningen. Ett antal forskningsrapporter möjliggjordes genom FORMAS, forsknings- rådet för hållbar utveckling:
• Regionala aktörers tankar om hållbar utveckling. Kalmar- och Uppsalaregionerna som exempel (Puskas Nordin och Söder- baum, 2004)
• Hållbar tillväxt – Möjlighet eller motsägelse? En granskning av aktörer och strategier inom EU och Lissabonprocessen (Andrén, 2005)
• Ekologisk ekonomi – Initiativtagarnas världsbild och slutsat- ser (Bratt, 2006).
Inte minst sistnämnda rapport är av intresse om man vill förstå ekolo- gisk ekonomi som alternativ forsknings- och utbildningstradition inom nationalekonomi och företagsekonomi.
Ekologisk ekonomiutbildningen ledde till anställningar som ekonom eller miljösamordnare i företag, landsting och på kommunal nivå, inte minst i de båda campusorterna för MDH, Eskilstuna och Västerås. Nå- gon hamnade i Bryssel som assistent till politiker och någon i FN-ad- ministrationen i New York (Heidi Huusko). Tyvärr genomfördes aldrig någon systematisk uppföljning av anställningar. Ett intryck är att arbets- marknaden i viss grad varierade med den politiska debatten i miljöfrå- gor. Men min uppfattning är att resultatet av utbildningen i huvudsak var positivt. Många studenter uttryckte sin uppskattning.
Jag blev som tidigare nämnts befordrad till professor i ”Ekonomi med inriktning mot Ekologisk Ekonomi” vid Mälardalens Högskola år 2000. Sakkunniga var professorerna i företagsekonomi Sven-Erik Sjö- strand, Handelshögskolanan i Stockholm och Rolf Wolff vid Handels- högskolan i Göteborg. Denna bekräftelse kändes naturligtvis bra.
Vårt utbildningsprogram i ekologisk ekonomi var aktivt 1994-2004, dvs. till min pensionering. Peter Dobers blev min efterträdare som
professor i ekologisk ekonomi men han begränsade sin roll till ”före- tagsekonomi för hållbar utveckling” och sökte tjänster vid Stockholms universitet. Samma sak gäller Birgitta Schwartz. Eva Friman fick en roll i Uppsala vid CEMUS, dvs. Centrum för Miljö och Utvecklingsstu- dier. Andra lärare jobbade vidare med hållbar utveckling som led- stjärna. Men någon riktig fortsättning på vårt program i Västerås blev det ej. Mer bestående spår av vår verksamhet föreligger förhoppnings- vis i form av publicerade läroböcker, kapitel i böcker och tidskriftsar- tiklar.
I samma skede som vi hade studenter i internationellt Master pro- gram blev det alltmer aktuellt att producera läromaterial på engelska. Den första läroboken fick titeln ”Ecological Economics. A Political Economics Approach to Environmennt and Development (Söderbaum, 2000a) varefter följde ytterligare en “Understanding Sustainability Eco- nomics. Toward Pluralism in Economics” (Söderbaum, 2008a). Men då hade jag hunnit bli pensionär.
Jag avtackades av dåvarande rektor Magnus Söderström. Genom sin samhällsvetenskapliga bakgrund förstod han vad jag försökt göra när det gäller frågor om paradigm och ideologi. För mig var det också vik- tigt att uppleva att en prefekt – läs Göran Bryding – kan vara vänligt och konstruktivt inställd. Chefen för den nuvarande Akademin för eko- nomi, samhälle och teknik, Thomas Wahl, har på likartat sätt insett att även en professor emeritus, t ex genom publicering, kan bidra till hög- skolans verksamhet.