Löpande rapportering utom miljörapport

Verksamhetsutövaren ska kunna visa för myndigheten att denne upp- fyller MB:s olika krav samt ansvarar för att genomföra dessa krav. De verksamheter som lyder under FVE har dessutom en skyldighet att underrätta myndigheten om driftstörningar eller liknande händelser (6 § FVE). Underlåtenhet att följa den bestämmelsen kan leda till såväl miljösanktionsavgift som straff.

Att bedriva egenkontrollen är en skyldighet, och är samtidigt verk- samhetsutövarens verktyg för att kunna följa lagen och få ett fungeran- de miljöarbete. Skyldigheten förutsätter inget myndighetsingripande i förväg.

I sin tillsyn bör myndigheten tydligt förmedla att egenkontrollen, inklusive den data och den kunskap denna ger upphov till, i första hand ska nyttjas av verksamhetsutövaren själv och leda till förebyggande och motverkande åtgärder (2 kap. 2 § MB och 26 kap. 19 § första stycket). Att myndigheten också behöver informationen bör inte kunna uppfattas av verksamhetsutövaren som att det ändrar på ansvarsförhållandet. Denne har alltjämt sin grundläggande skyldighet, oavsett om myndig- heten begär att få ta del av dokumentationen eller ej.

Om tillsynsmyndigheten ställer krav på löpande rapportering bör myndigheten förvissa sig om att verksamhetsutövaren förstått detta.

Till 26 kap. 21 § MB

Begäran om upplysningar bör avvägas och preciseras i varje enskilt fall.

Dokumentation av egenkontrollen.

Myndigheten kan begära in handlingar, exempelvis dokumenta- tion, som redan finns hos verksamhetsutövaren.

Myndigheten bör noga överväga om det är lämpligt att ålägga verksamhetsutövaren att skicka in all befintlig dokumentation, t.ex. i form av rutiner, instruktioner eller åtgärdsplaner, så att detta inte sker rutinmässigt. Om myndigheten begär in sådan dokumentation 72

bör det vanligen ske i samband med en inspektion eller annan sär- skilt påkallad tillsynsinsats. När det är fråga om tekniskt eller av annat skäl komplexa verksamheter eller verksamheter som väsent- ligt kan påverka skyddet av miljön och människors hälsa, bör myndigheten kunna begära in handlingar som beskriver viktiga moment av den befintliga egenkontrollen, utan att detta behöver vara föranlett av en för tillfället planerad inspektion eller tillsyns- insats.

Av Allmänna råd till 26 kap. 19 § MB framgår hur en begäran om kontrollprogram eller förbättrande åtgärder kan avse ett förslag som beskriver en egenkontroll som för tillfället saknas eller som inte är dokumenterad.

Rapporter som verksamhetsutövare sänder in utan att myndigheten reagerar på dem, vare sig resultatet i rapporten är bra eller dåligt, kan medföra att verksamhetsutövaren tappar respekten för såväl rapporte- ringen som syftet med den och för den lagstadgade egenkontrollen (läs mer under 3.4.4 och 3.4.5).

Det är i detta sammanhang viktigt att observera att vissa begräns- ningar gäller vid begäran om upplysningar vid misstanke om brott. Grundregeln är att endast sådana upplysningar som behövs för tillsynen får begäras in av tillsynsmyndigheten. Uppgifter som enbart behövs för utredningen om brott ska hämtas in av polis. Läs mer om detta under avsnitt 3.4.

Till 26 kap. 21 § MB

Löpande rapportering och avvikelserapportering

En grundregel bör vara att enbart begära sådan löpande rapporte- ring som myndigheten har resurser att granska, nyttja, reagera på eller besvara. Här bör myndigheten beakta de prioriteringar i till- synen som gjorts i tillsynsplanen enligt 7 § TiF så att resurserna riktas dit de bäst behövs.

Tillsynsmyndigheten bör så långt möjligt ta del av resultaten från egenkontrollen vid eller inför inspektioner, samtidigt som den egenkontroll som ligger till grund för de framtagna resultaten kon- trolleras.

Är verksamhetsutövaren skyldig att avge en årlig miljörapport bör myndigheten i första hand ta del av sådana resultat som visar på lagefterlevnad via miljörapporten. I dessa fall liksom för verksam- heter där egenkontrollen normalt fungerar, men där det är viktigt

att myndigheten snabbt får vetskap om avvikelser, bör myndighe- 73 2 . 4 M E R O M T I L L S Y N E N S G E N O M F Ö R A N D E

UR AR

ten i första hand välja avvikelserapportering, t.ex. av resultat som avviker från ett villkor i tillstånd.

Krav på löpande rapportering av resultat bör komma ifråga från verksamheter som är särskilt viktiga från miljö- och hälsoskydds- synpunkt. Myndigheten kan också kräva löpande rapportering av resultat när det finns brister i egenkontrollen eller i andra speciella fall, t.ex. efter driftstörningar eller olyckor. Målet bör då vara att få igång en tillfredsställande egenkontroll så att verksamhetsutövaren kan övergå till en avvikelserapportering.

Löpande rapportering Löpande rapportering kan dessutom övervägas första tiden efter att villkor fastställts eller då verksam- hetsutövarens rutiner för mätning och analys av mätdata ännu är i ett utvecklingsskede.

När löpande rapportering behövs bör myndigheten anpassa frekvensen för rapporteringen efter omständigheterna i det en- skilda fallet. Den kan ske exempelvis årsvis, kvartalsvis, månadsvis eller veckovis. Frekvensen bör väljas bland annat med hänsyn till behovet av att tillsynsmyndigheten reagerar på en utebliven rap- port och hur snabbt tillsynsmyndigheten behöver agera då ett be- gränsningsvärde eller ett krav inte innehållits. Påverkan på männi- skor och miljö om ett begränsningsvärde inte innehålls kan då vara av betydelse för rapporteringsfrekvensen.

Även när tillsynsmyndigheten begär in resultat från recipi- entkontrollen bör myndigheten beakta hur och om de kan nytt- jas.

Då tillsynsmyndigheten förelagt om en löpande en årlig rappor- tering bör denna handläggas på samma sätt som en miljörapport. Se AR till 26 kap. 20 § MB. Det kan t.ex. gälla rapportering från en verksamhet som inte ska lämna miljörapport men som det är ange- läget att få en sammanfattning av resultaten från. Även här bör myndigheten noga överväga hur viktig en sådan rapportering är samt beakta hur och om resultaten kan nyttjas och handläggas på ovan nämnda sätt.

När myndigheten kräver avvikelserapportering eller löpande rapportering bör myndigheten göra tydligt för verksamhetsutöva- ren att kraven inte ersätter eller preciserar andra förekommande krav på underrättelse eller rapportering till myndigheten, exempel- vis enligt 26 kap. 20 § MB eller 6 § FVE.

Myndigheten bör regelbundet ompröva ett ställt krav på löpan- de rapportering, exempelvis i samband med tillsynsplaneringen enligt 7 § TiF.

74