och miljöbalken
4.6 Några särskilda miljö rättsliga frågor
4.6.1 Konkurs
När ett företag, t.ex. en verksamhetsutövare, går i konkurs uppstår en helt ny juridisk person. Den nya juridiska personen kallas konkursboet. När begrepp som t.ex. ”konkursbolaget” eller ”AB NN i konkurs” före- kommer avses den juridiska person som fanns före konkursen. Den rättsligt korrekta termen för den fysiska eller juridiska person som fanns före konkursen är konkursgäldenären.
Den tingsrätt som beslutar om att företaget ska försättas i konkurs, utser en förvaltare av konkursboet. Förvaltaren har till uppgift att ta till vara borgenärernas rätt samt att vidta åtgärder för att så förmånligt och
snabbt som möjligt avveckla boet. Detta innebär bl.a. att förvaltaren 137 4 . 6 N Å G R A S Ä R S K I L D A M I L J Ö R Ä T T S L I G A F R Å G O R
antingen försöker sälja konkursboets tillgångar, för att fordringsägarna ska kunna få betalt, eller att förvaltaren överlåter verksamheten till en ny ägare. I vissa fall bedömer förvaltaren det lämpligt att själv driva verksamheten vidare under konkursens gång.
Enligt 7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) ska konkursförvaltaren anmäla till tillsynsmyndigheten om det finns anledning att anta att kon- kursgäldenären har lämnat kvar kemiska produkter, biotekniska orga- nismer eller farligt avfall som behöver tas om hand. Anmälan ska också göras vid misstanke om mark- eller vattenföroreningar. Regeln gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att agera tidigt i dessa fall.
4.6.2 Förvaring av farligt avfall m.m.
Att använda mark, byggnad eller anläggning för förvaring av t.ex. farligt avfall kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön. Detta gör att förvaringen av avfallet faller under MB:s tillämpningsområde. Detta innebär enligt de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB en skyl- dighet att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller för miljön. Denna skyl- dighet gäller hela tiden som verksamheten pågår. Ansvaret för detta ligger hos den som vid ett visst tillfälle faktiskt utövar verksamheten. När en verksamhetsutövare gått i konkurs, tar konkursboet över för- pliktelserna bl.a. enligt de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB på samma sätt som sker vid en överlåtelse av en verksamhet. Att konkurs- boet i förvaringsfallet tar över detta ansvar från konkursgäldenären har slagits fast i praxis (NJA 1984 s. 602)
Detta innebär också att om det meddelats tillstånd enligt 9 kap. 6 § MB eller enligt tidigare gällande miljöskyddslag för den aktuella verk- samheten, är konkursboet bundet av tillståndet och de villkor som har föreskrivits.
När eventuella undersökningar har utförts, har tillsynsmyndigheten några olika alternativa vägar att gå vidare i ärendet.
Myndigheten kan med stöd av 26 kap. 9 § MB förelägga verksam- hetsutövaren, dvs. konkursboet, att vidta de åtgärder som behövs. De åtgärder som kan komma ifråga är sådana som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. När det gäller avfall som förvaras på en viss plats kan det vara fråga om olika tekniska lösningar som t.ex. invallning eller att det placeras på hårdgjord yta eller liknande. Men det kan också handla om att transportera bort avfallet från den plats där det förvaras och se till att det tas om hand på lämpligt sätt. Att förelägga om att vidta någon eller några åtgärder torde vara det normala och mest tillämpade förfarandet.
Det bör påpekas att ett föreläggande, såväl en begäran om upplys- ningar som utförande av undersökningar eller krav på åtgärder, ska rik- tas mot konkursboet. Föreläggandet ska alltså inte riktas till konkursför- valtaren personligen. I övrigt gäller vanliga regler om föreläggande. När det gäller vite bör övervägas om det är meningsfullt att förena föreläg- gandet med vite. Om konkursboet visar sig sakna tillgångar, skulle det inte vara möjligt att få vite utdömt, observera dock bestämmelserna i 26 kap. 15 § MB om anteckning i inskrivningsregistret.
Många gånger kan det vara lämpligt att driva verksamheten vidare under konkursens gång. Om verksamheten drivs vidare av konkursför- valtaren under en längre tid, bör visserligen kravet på åtgärder kvarstå, men det är dock möjligt och kan vara skäligt att förlänga tidsfristen. Om konkursboets verksamhet överlåts till en ny ägare och denne förklarar sig villig att ta över ansvaret för avfallet, bör myndigheten på nytt pröva sitt ställningstagande vad avser kravet på borttransport eller andra åt- gärder.
Olika förutsättningar kan föreligga vad gäller konkursboets möjlig- heter att vidta åtgärder. Saknas tillgångar i boet finns det ingen som kan debiteras för eventuella åtgärder. Innan tillsynsmyndigheten beslutar om åtgärder som inte kan bli utförda eller som myndigheten själv kan komma att stå för, bör den kontakta konkursförvaltaren. Observera den allmänna skyldigheten att samråda med Naturvårdsverket enligt 29 § FMH. Det kan finnas anledning att meddela föreläggande för att få skyldigheten antecknad i inskrivningsregistret enligt 26 kap. 15 § MB och därmed gällande för ny ägare
För verkställighet gäller bestämmelserna i 26 kap. 17 § MB, (se av- snitt 3.1.1). Efter verkställigheten kan kronofogdemyndigheten göra utmätning i konkursboet. Kostnaden för borttransport och bortskaffan- de av farligt avfall är att anse som en s.k. massafordran som uppkommit i boets verksamhet (som tidigare nämnts anses förvaringen som
pågående verksamhet). Det innebär att en sådan fordran ska betalas före fordringar av annat slag.
4.6.3 Underrättelse till inskrivningsmyndighet
Ett föreläggande eller förbud kan fås att gälla direkt gentemot en ny ägare av en fastighet, byggnad eller anläggning på fastigheten genom anteckning av föreläggandet eller förbudet i inskrivningsregistret, se 26 kap. 15 §.
4.6.4 Begreppet yrkesmässighet
Huruvida en verksamhet är yrkesmässig har betydelse bl. a. för om FVE 139 4 . 6 N Å G R A S Ä R S K I L D A M I L J Ö R Ä T T S L I G A F R Å G O R
gäller eller ej. Det finns ingen rättslig definition av begreppet yrkesmäs- sigt och det finns inte heller någon rättspraxis om innebörden ännu. Vid bedömningen av om en verksamhet eller en åtgärd är yrkesmässigt be- driven eller inte kan nedanstående exempel eller tecken tyda på att den är det. Om verksamhetsutövaren
• är näringsidkare (exempelvis i skatterättsligt hänseende), • kallar sig företagare,
• uppenbarligen bedriver verksamheten kommersiellt, • utför tjänster åt någon annan,
• tar betalt,
• gör något som faller under MB inom en i övrigt yrkesmässig verksam- het,
• gör så i större omfattning, med viss omfattning eller periodiskt återkommande,
• har att följa yrkestrafiklagen, • inte agerar som privatperson.
Det kan räcka med att en verksamhet uppfyller en av punkterna ovan. Ibland behöver fler än en vara uppfylld för att verksamheten eller åtgärden ska kunna bedömas vara yrkesmässig.
En verksamhet som vid ett tillfälle bedöms inte vara yrkesmässig kan vid ett senare tillfälle bedömas vara det enbart beroende på att en ny omständighet har tillkommit. Det får då till följd att MB:s krav på verk- samheten och på egenkontrollen kan förändras över tiden.