När köparen har fått varan levererad får denne ett borgenärsskydd enligt traditionsprincipen.
Registrering av köpet som görs hos Kronofogdemyndigheten är ett alternativ till traditionsprincipen, enligt LkL, när varan befinner sig kvar i säljarens vård. Vid en konkurs eller utmätning anses inte köpeavtalet vara tillräckligt för att motverka att varan tillgodogörs säljarens borgenärer. Med avtalet erhåller köparen skydd mot säljarens borgenärer, det vill säga avtalsprincipen, och har sedan 2002 gällt enligt Konsumentrådet.123
7.2 Bakgrund till utredningskommittén
I mars 2013 tillsatte regeringen en utredningskommitté. Uppdragets syfte enligt kommittédirektivet var att utreda om långsiktiga och tydliga samhällsekonomiska fördelar vid köp av lösöre kunde tala för en övergång till avtalsprincipen som i så fall skulle ersätta traditionsprincipen som idag är gällande. Direktivet är grunden till kommittén som namngett sig till Lösörekommittén. Gjorde kommittén bedömningen att det bör ske en övergång till avtalsprincipen, skulle ett förslag lämnas om det var behövligt för ett genomförande av reformen. Resultatet för utredningen har redovisats i år den 5 mars 2015.124
Motivet till detta var att det pågått diskussioner angående avskaffande av traditionsprincipen.
Aktörer inom företagsamheten har under en längre period tillönskat att gällande rätt bör förändras och utvecklas. Det viktiga är enligt direktiven att åstadkomma samhällsekonomiska fördelar, och därför är val av den princip som verkar vara mest lämplig inte avgörande. Då traditionsprincipen har tillämpats under många år finns det ett motiverat skäl för att denna ska bevaras.125
Anledningen till uppdraget är bland annat att vid förskottsbetalning av egendom kan detta leda till att köparen förlorar både egendom och köpeskilling, parallellt med att denne får en oprioriterad fordran på köpeskillingen vid konkurs för säljaren. För oprioriterade borgenärer blir utdelningen av den oprioriterade fordran synnerligen liten vilket kan anses som odugligt i flertal fall. Detta kan anses skapa problem då många människor påstås vara okunniga om bestämmelsernas innebörd, vilket löper risk för att överrumplas vid användning av bestämmelserna.126
Kommittén hade att ta ställning till om det förekommer tillräckliga samhällsekonomiska fördelar som motiverar en övergång till avtalsprincipen. I detta fall skulle en jämförelse mellan avtalsprincipen och traditionsprincipen utredas då avgörandet ligger på den princip
123 SOU 2015:18 s. 9.
124 Se Dir. 2013:28.
125 Jfr t.ex. Undén i Svensk sakrätt I, Lös egendom, s. 47f. Mattson SvJT 2013 s. 1047.
126 Se SOU 1995:11 s. 134.
39 som ger lämpligast följder i ett föreliggande förhållande. Kommittén skulle vidare avgöra om det finns ett behov av potentiella modifieringar genom rättspraxis eller lagstiftning. Utöver ekonomiska hänsyn ska värderingen vara långsiktig och likaså skall skäl av grundläggande betydelse och rättsliga lämplighetsskäl tillmätas stor vikt vid bedömningen.
Kommittén har även haft till uppgift att pröva om förbättring av potentialen vid pantsättning av lösöre, som pantsättaren har kvar i sin besittning, är lämpligt. Om så är fallet ska ett system, som är lämpligt för sitt ändamål, förordas. Idag krävs det ett överlämnande av panten till panthavaren för att lösöre ska kunna pantsättas.
7.3 Betänkande av lösöreköpskommittén
Kommitténs uppdrag har slutförts genom betänkandet Lösöreköp och registerpant, SOU 2015:18, vilket har överlämnats av kommittén till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson. En sammanfattning av betänkandet redovisas i det följande.
7.3.1 Övergång till avtalsprincipen
Handeln med lösöre blir svårare med den nuvarande ordningen. Ett köpt lösöre som kvarlämnas hos säljaren på grund av praktiska eller kommersiella skäl måste registreras hos en myndighet för att överlåtelseavtal ska komma till stånd. I praktiken så sker registreringen nästan aldrig. Oftast är besittningsövergången inte möjligt att få till stånd och därmed är registreringen enda lösningen.
Den nuvarande ordningen utgör även en konkurrensnackdel för svenska exportföretag därför att de flesta länder tillämpar ett system som bygger på en avtalsprincip. I bland annat både Finland och Danmark har avtalsprincipen varit gällande vid köp av lösöre och därmed har kravet på registrering eller besittningsövergång aldrig funnits. Norge tillämpar traditionsprincipen, dock gäller inte traditionskravet inte vid vanliga omsättningsköp.
Däremot gäller traditionsprincipen i Tyskland. I andra länder är traditionskravet en regel som går att avtala bort. Därmed anser kommittén att svenska regler om rätt till köpt lösöre inte bör avvika särskilt mycket från vad som gäller i andra jämförbara länder.
Som tidigare påtalats i arbetet brukar traditionskravet motiveras som varande ett hinder för skentransaktioner. Kommittén finner däremot att det inte finns något stöd för att övergången till avtalsprincipen riskerar ge upphov fler skentransaktioner.
Sverige är ett land som är beroende av export och det mesta av exporten är lösöre i form av verkstadsprodukter samt råvaror. Handeln med lösöre utgör i sin tur stora ekonomiska värden och spelar stor roll för landets totala ekonomi. Ett förstärkt skydd för köpare bidrar till minskning av transaktionskostnaderna. En övergång till avtalsprincipen skulle innebära en stärkt konkurrenskraft för exportföretagen, samt att invecklade avtalslösningar undviks och tillverkningsavtal underlättas. Därmed anser Kommittén att en reform bedöms få långsiktiga och påtagliga samhällsekonomiska fördelar.
40 Kommittén föreslår därmed att registrering enligt lösöreköplagen bör avskaffas, samt att kravet på besittningsövergång bör tas bort. Ett skydd för köparen mot säljarens borgenärer ska istället uppkomma i samband med avtalsslut.127
7.3.2 Lag om rätt till köpt lösöre
För att övergå till avtalsprincipen föreslår Lösöreköpskommittén i betänkandet en lag om rätt till köpt lösöre, och att lösöret måste vara individuellt bestämt. Köparens skydd mot säljarens borgenärer vid utmätning och konkurs innebär att säljaren inte kan ta lösöret i anspråk för dennes skulder. Borgenärsskyddet medför dock inte rättigheter för köparen att ta lösöret i anspråk från säljaren. Det krävs att köparen uppfyller sina förpliktelser enligt köpeavtalet, exempelvis att lösöret betalas av köparen.
Köpares skydd mot säljarens borgenärer gäller endast om köpet avser ett bestämt lösöre. Om så inte är fallet erhåller köparen skydd först när visst lösöre fastställts för dennes räkning, exempelvis genom märkning eller en annan form som kan identifiera ett visst lösöre. När en fullbordad individualisering av ett lösöre har genomförts anses rättshandlingen vara ensidig och bindande och köparen kan inte av säljaren återkalla lösöret, enligt lagen. Om det förvärvade lösöret befinner sig hos tredje man krävs det inte heller att denne blir underrättad, då avtalet ger köparen skydd mot säljarens borgenärer i sakläget. Lagen anses också gälla vid köp av andel i lösöre, bortsett från skeppsbyggen, skepp och luftfartyg.128 Enligt Kommitténs förslag ska lösöreköplagen upphävas, likaså 49 § KKL, lagen (1944:302) om köpares rätt till märkt virke, samt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott. Anledningen är att den nya lagen kommer täcka upp de angivna lagarnas tillämpningsområde. Ett avskaffande av traditionskravet när annan lös egendom förvärvas än lösöre har dock inte kommittén givit som förslag och därmed kvarstår kravet på denuntiation och besittningsövergång.
Enligt Kommitténs bedömning finns det inget behov av att ändra föreskrifter i UB beträffande utmätning för att ett införande av avtalsprincipen ska kunna vara möjlig. De stadganden som tillämpas vid utmätning, bland annat 4 kap. 18 § UB, ska således fortsätta tillämpas även när en avtalsprincip ligger till grund för rättigheten av det köpta lösöret. Vid en utmätning av gäldenärens egendom har Kommittén även gjort ett övervägande angående om reformen ger en anledning till ett införande av gäldenärens möjlighet till återvinning, vilket kommittén inte ansågs vara nödvändigt.
En ny regel om återvinning i ett konkurrensrättsligt avseende föreslås och innebär att när ett sålt lösöre har individualiserats i någon form av bestämning ska en sådan handling kunna återvinnas med överensstämmande regler när en skuld betalas. 129
127 SOU 2015:18 s. 10.
128 Ibid s. 11.
129 Ibid s. 12.
41 7.3.3 Lag om panträtt i lösöre genom registrering
Majoriteten av de köp av lösöre som är registrerade utgör idag en del av ett avtalsupplägg med större omfattning, vilket avser att lösöret ska fungera som en säkerhet för en kredit, det vill säga en säkerhetsöverlåtelse. Det finns ett behov av att ett bestämt lösöre, med ekonomiskt värde utnyttjas som en säkerhet jämsides med företagshypoteket, parallellt med att egendomen används i verksamheten. Om lösöreköplagen upphävs och ingen ny lagstiftning ersätter denna skulle det således medföra att kreditgivningen förvärras.130 Att lösöret kan pantsättas genom registrering, men att av kravet på tradition inte iakttas, skulle medföra en förmån för kreditgivningen och kommittén värderar därför att detta påverkar samhällsekonomin positivt. Kommittén har inte funnit någon risk för att företagshypoteket generellt skulle påverkas negativt.
Kommittén föreslår i betänkandet att en lag om panträtt i lösöre genom registrering ska införas. En kungörelse ska då fullbordas efter en registrering i Post och Inrikes Tidningar som offentliggörs på Bolagsverkets hemsida. Kommittén rekommenderar regeringen att utse Bolagsverket till registreringsmyndighet.131
7.3.4 Konsekvenser?
Enligt Kommitténs värderingar ryms de statsfinansiella effekterna inom befintliga gränser och blir därför inte så stora. Trotts att konkurshanteringen kan bli besvärligare i vissa enskilda fall bedömer ändå kommittén att de effekter som kan uppkomma genom en övergång till avtalsprincipen är begränsade, likaså vid nya bestämmelser om panträtt genom registrering.132
130 SOU 2015:18 s. 13.
131 Ibid s. 13.
132 Ibid s. 13.
42