Traditionsprincipen: - Bör traditionsprincipen ersättas av avtalsprincipen?

Sanne Westin & Sarah Haithem Khudher

Traditionsprincipen

- Bör traditionsprincipen ersättas av avtalsprincipen?

Rättsvetenskap C-uppsats

Termin: VT16

Handledare: Leif Lönnqvist

2

Förord

Vi vill börja med att tacka vår handledare Leif Lönnqvist för goda råd och

vägledning under uppsatsens gång. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till

varandra

3

SAMMANFATTNING

Genom Dir. 2013:28 gav regeringen ett uppdrag till Lösöreköpskommittén den 14 mars 2013 att utreda om det finns långsiktiga och konkreta samhällsekonomiska fördelar med att avskaffa traditionsprincipen till förmån för avtalsprincipen. Utredningen har tillkallats bland annat på grund av att köpares okunskap, gällande kravet på tradition, förorsakar ett omedvetet risktagande från dennes sida i form av att en köpt vara lämnas kvar i säljarens besittning. När en köpare kvarlämnar en förvärvad vara i säljarens besittning riskerar han enligt lag att förlora rätten till varan, liksom erlagd betalning, med anledning av att köpet inte är skyddat mot säljarens borgenärer. Detta kan innebära att säljarens borgenärer således har möjlighet att ta en kvarlämnad vara i anspråk för betalning av säljarens skulder. Traditionsprincipen har sedan länge tillämpats trots att den saknar stöd i lag. Principens huvudregel är att en köpare vinner sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer genom att besitta egendomen. Därmed är ett köpeavtal inte tillräckligt för att köparen ska få sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer vid en konkurs eller utmätning.

Vid en övergång till avtalsprincipen får en köpare erhålla skydd för sitt förvärv mot säljarens borgenärer redan då köpeavtalet kommer till stånd. Detta hindrar därmed att en köpt, men kvarlämnad, vara tas i anspråk för betalning av säljarens skulder. Köparen får trots det endast separationsrätt till en vara under förutsättningen att den uppfyller individualiseringskravet.

För att en köpare ska få separationsrätt av en egendom krävs det att denne ska framlägga bevisning till stöd för sin rätt. Detta kan medföra att köparen riskerar att gå miste om varan om han efter köpet lämnar kvar varan i säljarens besittning då han inte kan styrka sin äganderätt. Övergången till avtalsprincipen för även med sig nackdelar i form av att köparen kan likväl riskera att gå miste om en köpt vara, dels för att dennes medvetenhet om kravet på individualisering inte är fullständig, och dels att det inte finns tillräckligt med bevisning för att hävda sin rätt till egendomen.

I enlighet med svensk rätt krävs det att parterna i ett avtal har vidtagit ett sakrättsligt moment för att en köpare av lös egendom ska vara skyddad mot säljarens borgenärer. Frågan gällande vilket sakrättsligt moment som disponeras varierar beroende på vilken typ av egendom som avtalet gäller. Vid förvärv av lösöre får förvärvaren enligt huvudregeln skydd mot säljarens borgenärer först då varan traderats till förvärvaren. Kravet på besittningsövergång följer av traditionsprincipen som har effekten att varor som inte traderas kan tas i anspråk av säljarens borgenärer.

Vid en tillämpning av avtalsprincipen kommer den svenska rättsordningen att stå i bättre överensstämmelse med andra länders rättssystem. Avtalsprincipen kan komma att främja den fria omsättningen både ur ett svenskt och europiskt perspektiv. Med den aktuella ordningen innebär en förskottsbetalning och finansiering av tillverkning hos säljaren en framstående risk som köparen tar. Då Sverige är enda landet i Europa som tillämpar traditionsprincipen på ett strikt sätt så kan det innebära att svenska leverantörerna kan ses som en osäker avtalspart gentemot leverantörer från andra länder, vilket kan leda till konkurrenssnedvridning.

4 Avskaffandet av traditionsprincipen till förmån för avtalsprincipen skulle tillföra att den sakrättsliga systematiken påverkas positivt. Med den aktuella ordningen tillämpas både traditionsprincipen och avtalsprincipen för lösöre. Vid en övergång till avtalsprincipen undviks att två principer tillämpas i olika fall beroende på egendomsslags och därmed förbättras överskådligheten. Köparen som har erlagd förskottsbetalningen kan de lege lata inte få någon säkerhet för sin finansiering på samma sätt som den kreditgivande leverantören kan få genom återtagandeförbehåll.

5

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING ... 2

FÖRKORTNINGSLISTA ... 7

1. INLEDNING ... 8

1.1 Problembakgrund ... 8

1.2 Syfte och problemformulering ... 9

1.3 Avgränsningar ... 9

1.4 Metod ... 10

1.5 Disposition ... 12

2. ALLMÄNT OM SAKRÄTT ... 13

2.1 Vad är sakrätt? ... 13

2.2 Äganderätt ... 14

2.3 Borgenärsskydd och omsättningsskydd ... 15

2.4 Sakrättsligt moment innebörd/syfte ... 16

2.5 Inre respektive yttre sakrättsligt moment ... 17

3. BESITTNINGENS BETYDELSE INOM SAKRÄTTEN ... 19

3.1 Besittningens innebörd och funktion ... 19

3.2 Besittningens sakrättsliga implikationer... 20

3.2.1 Omsättningsskydd gällande besittningen ... 21

3.2.2 Godtrosförvärv ... 21

3.3 Exstinktiva godtrosförvärv ... 22

4. TRADITIONSPRINCIPEN ... 23

4.1 Historisk utveckling ... 23

4.2 Traditionsprincipens innebörd och syfte ... 24

4.3 Traditionsprincipen i praxis ... 25

4.4 Traditionsprincipen i lagstiftning ... 26

4.5 Tradition vid närståendetransaktioner ... 27

5. AVTALSPRINCIPEN... 30

5.1 Avtalsprincipens innebörd ... 30

5.2 Specialitetsprincipen ... 30

5.3 Individualiseringskravet ... 31

5.4 Avtalsprincipens för- och nackdelar ... 31

5.5 Konsumentköp ... 31

6. TRADITIONSPRINCIPENS FÖRDELAR OCH NACKDELAR ... 33

6.1 Motverka borgenärsbedrägerier och skentransaktioner ... 33

6.2 Publicitet och kreditgivning ... 34

6

6.3 Uppoffring och rådighetsavskärande ... 35

6.4 Traditionsprincipen ger förutsebarhet ... 36

6.5 Gränsdragning mellan omsättnings- och säkerhetsöverlåtelser ... 36

6.6 Traditionsprincipen svagast vid konsumentköp ... 36

7. LÖSÖREKÖPSKOMMITTÉN ... 38

7.1Inledning . ... 38

7.2 Bakgrund till utredningskommittén ... 38

7.3 Betänkande av lösöreköpskommittén ... 39

7.3.1 Övergång till avtalsprincipen ... 39

7.3.2 Lag om rätt till köpt lösöre ... 40

7.3.3 Lag om panträtt i lösöre genom registrering ... 41

7.3.4 Konsekvenser? ... 41

8. ANALYS ... 42

8.1 Analys/diskussion ... 42

8.2 Slutsatser ... 46

KÄLLFÖRTECKNING ... 47

7

FÖRKORTNINGSLISTA

ABL Aktiebolagslagen

GFL Lag om godtrosförvärv av lösöre (1986:796)

GåvL Lag (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva

HB Handelsbalken

HD Högsta domstolen

KKöpL Konsumentköplagen

KFM Kronofogdemyndigheten

KonkL Konkurslagen (1987:672).

KöpL Köplagen

LkF Lösöreköpsförordningen

LkL Lag om handel med lösören (1845:50)

SkbrL Lag (1936:81) om skuldebrev

UB Utsökningsbalken

ÄktB Äktenskapsbalken

8

1. INLEDNING

Sakrätten som rättsområde är ur lagstiftningssynpunkt förhållandevis oreglerat. Vid konflikter mellan enskilda parter om äganderätt och företräde har sakrätten som rättsområde en praktisk betydelse. Ett sakrättsligt förhållande utmärks sålunda av att det finns ett intresse från tredje man, således att skilda oberoende subjekt har framfört motstridiga anspråk mot samma egendom vanligast vid konkurser. Definitionen ”tredje man” innebär att personen i fråga inte omfattas av avtalet och det obligationsrättsliga sakläget.¹ Vid avgörande av äganderätt till lös egendom uppstår problemet om när en förvärvare anses åstadkomma definitiv äganderätt på sådant sätt att den har ett borgenärskydd. För att uppnå ett borgenärsskydd krävs huvudsakligen att ett sakrättsmoment har vidtagits, det vill säga en åtgärd som faktiskt är kontrollerbar. Beroende på vilken typ av lös egendom det rör sig om kan de aktuella sakrättsmomenten vara tradition, denuntiation, märkning eller registrering. Vid fråga om besittningsförändring eller rådighetsavskärande är tradition ett relevant sakrättsmoment som vi lägger fokus på i denna uppsats.²

För att en köpare av lösöre ska erhålla sakrättsligt skydd måste varan, enligt traditionsprincipen, komma i dennes besittning.³ Med traditionsprincipen menas att om en säljare fortfarande har varan i sin besittning fastän köparen har betalat för den kan säljarens borgenärer i och med detta göra anspråk på varan om säljaren utsätts för utmätning eller konkurs. Detta gäller dock inte för konsumenter då en köpare, enligt Konsumentköplagen (1990:932), får ett sakrättsligt skydd i och med avtalet enligt avtalsprincipen.⁴ Detta innebär i sin tur att det som konsumenten förvärvar blir giltigt gentemot säljarens borgenärer även om varan fortfarande finns i säljarens besittning. När en näringsidkare däremot ingår avtal om köp gäller inte sakrättsligt skydd först när lösöret har traderats till denne.⁵ Ett företag kan därmed komma att hamna i en situation där både lösöret och erlagd betalning kan tillgodoräknas av säljarens borgenärer vid exekution. Enligt lag om handel med lösören (1845:50) kan ett företag fortfarande trots det ovannämnda uppnå sakrättsligt skydd för lösöret som köparen låter i säljarens besittning förbliva.⁶

Besittningsbegreppet fyller å sin sida en viktig funktion inom sakrätten. Den som besitter egendom förmodas också äga någon form av rätt till denna. Presumtion leder till en förfogandelegitimation för den som besitter egendomen. Med detta menas att den som köper en egendom kan göra ett sakrättsligt förvärv även om besittaren (säljaren) redan hunnit överlåta egendomen till någon annan. Ofta blir en överlåtelse inte gällande mot tredje man om

1 Se Millqvist, Sakrättens grunder s.15.

2 Ibid, s 118.

3 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 221.

4 Ibid s. 207.

5 Se Zetterström, Sakrättens fyra huvudfall s.14 ff.

6 Se Håstad, Torgny, Sakrätt avseende lös egendom s. 216 f.

9 inte köparen ser till att få besittningen över den köpta egendomen. Tredje man har bättre rätt till egendomen om en besittningsövergång av egendomen inte sker från säljaren till köpare.⁷

1.2 Syfte och problemformulering

Uppsatsens huvudsakliga syfte är att redogöra för traditionsprincipens relevans vid köp av lösöre, samt reflektera över om denna princip fortfarande bör vara gällande. Vidare har vi som syfte att utreda vilka skäl som kan ligga till grund för en övergång till avtalsprincipen och vad detta i så fall ger för effekt.

Vi kommer även att föra en diskussion kring fördelar respektive nackdelar med traditionsprincipen och avtalsprincipen. Vårt syfte är även att i förhållande till traditionsprincipen fastställa vilka besittningsformer som utgör besittning i en sakrättslig mening.

Utifrån vårt syfte har vi formulerat dessa frågeställningar:

 Vilka krav ställer traditionsprincipen respektive avtalsprincipen på köp av lösöre för att en förvärvare ska erhålla sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer?

 Finns det tillräckliga skäl till att eventuella nackdelar med traditionsprincipen kan motivera en övergång till avtalsprincipen?

 Vilka konsekvenser skulle en övergång till avtalsprincipen kunna medföra?

1.3 Avgränsningar

Utgångspunkten i uppsatsen är förhållandet mellan säljare och köpare enligt Köplag (1990:931), det vill säga ett B 2 B förhållande. Däremot kommer vi att behandla KKöpL för att ge läsaren en bredare förståelse angående diskussionen om en övergång till avtalsprincipen kan anses föreligga.

Vi kommer att begränsa oss genom att huvudsakligen behandla köp av lösöre.

Koncentrationen ligger på äganderätten, men även panträtt och lös egendom kommer att föras på tal.

Huruvida sakrättsligt skydd uppstår vid andra överlåtelser såsom byte och gåva kommer endast behandlas översiktligt.

Angående borgenärsskyddet och omsättningsskyddet kommer vi att lägga mest vikt på under vilka förutsättningar skyddet uppnås.

7 Se Millqvist, Sakrättens grunder s. 100 f, Myrdal, Borgenärsskyddet s. 35 f.

10 1.4 Metod

Motivet till val av uppsatsämne är att området i sig är relevant då det föreligger en del intressanta forskningsarbeten som är av betydelse. Sakrätt avseende lös egendom av Torgny Håstad samt Traditionsprincipen av Ulf Göransson är två exempel på de större forskningsarbeten som lyfter fram kritik mot traditionsprincipen och om denna princip skall överges till förmån för avtalsprincipen. Utifrån utredningen av regeringens kommittédirektiv vill vi belysa denna problematik utifrån vår uppfattning.

I avsikt att utreda den sakrättsliga utvecklingen samt gällande rätt i den svenska rättsordningen har vi behandlats arbetet med hjälp av den rättsdogmatiska metoden. Därmed har lagstiftning, förarbeten, doktrin och rättspraxis spelat en viktig roll. Eftersom traditionsprincipen är oreglerad i lag har fokus lagts på doktrin och rättspraxis. Anledningen till vald metod är att den rättsdogmatiska metoden skiljer sig från andra metoder då den rättsdogmatiske forskaren väljer att utföra denna verksamhet genom att göra en rekonstruktion av rättsreglerna inifrån systemet, det vill säga genom ett internt perspektiv på rätten. Medan andra metoder inte företar detta angreppssätt just för att den rättsdogmatiske forskaren har en juridisk förförståelse och utbildning i rättssystemet.

Den fysiska verklighetens beskaffenhet är inte av intresse för rättsdogmatiken, således är den inte ett användbart verktyg för andra kunskapsintressen än innehållet i gällande rätt. På så sätt faller rättssociologi, kriminologi och statsvetenskap utanför.⁸

En beskrivning av rättsdogmatiken förklaras oftast som en rekonstruktion av rättssystem, det vill säga att lösa ett rättsligt problem genom att finna svar i lagstiftning, lagförarbeten, rättspraxis, rättsdogmatisk doktrin etcetera. Den utgår alltid från en konkret problemställning, det vill säga vilka frågor som är aktuella i en viss tvistesituation, där god kunskap om en viss lag och dess karaktär behövs för förståelse om en lags tillämplighet i ett enskilt fall.⁹ Begreppet dogmatisk, som en allmän definition, kan förklaras som ett dogmatiskt arbete där studiet sker inom en bestämd ram, det vill säga immanent.¹⁰

Rättsdogmatiken idag är mer oklar än bestämd då det finns olika uppfattningar om vad den innebär. Enligt Sandgren kan den bestämmas av sin metod och underlag, vilket fastställs av rättskällorna i enighet med rättskälleläran. Vi har därför valt att använda den rättsdogmatiska metoden i vår uppsats då vi utgår från lagstiftning, förarbeten, doktrin och rättspraxis. Syftet med detta är att fastställa vad som är gällande rätt och kommer därför att utgå inom ramen för gällande rätt.¹¹ Peczenic menar däremot att rättsdogmatiken bestäms utifrån olika grundantaganden som rättsdogmatiken har som grund, där materiel rättssäkerhet är ett exempel.

8 Se Ohlin, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004 s. 118.

9 Se Korling, Zamboni, Juridisk metodlära s. 22ff.

10 Se Hanson, Dogmatisk metod inom teologi och juridik, Retfoerd nr 44, 1989 s. 7.

11 Jfr Sandgren, Om teoribildning och rättsvetenskap, JT 2004 - 05 s. 297 ff.

11 Rättsdogmatikens huvudsakliga och samtidigt omdebatterade uppgift är att redogöra för och utreda gällande rätt. Rättsdogmatiken kan uppfattas som en metod med begränsad räckvidd på grund av gällande rätt, men ett sådant påstående är inte självklart. Enligt Jareborgs mening kan rättsdogmatiken synnerligen gå utanför ramen av gällande rätt utan svårigheter.¹² Det finns olika tolkningar om vad som menas med gällande rätt. Sandgrens förklaring är att ”den som följer allmänt accepterade regler för juridisk argumentation når ett resultat som kan betecknas som gällande rätt.”¹³ Även begreppet rättskällelära är en problematisk diskussion då det finns olika rättskällor och tolkningar av rättskällor. Rättskällelärans syfte är att analysera gällande rätt och vägleda vilka källor som skall, bör och får beaktas. Vi har i vår uppsats utgått från den rent hierarkiska rättskälleläran nämligen lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin, vilken ofta är användbar bland praktiserande jurister. Syftet är att utifrån denna ordning klargöra rättsläget så tydligt som möjligt.

De problem som kan komma att uppstå är när en värdering hämtas utifrån exempelvis etiska godtagbara slutsatser och sedan påstår att värderingarna är ett krav för att en argumentation ska vara godtagbar. Frågan som kan ställas är vad som anses vara ”etiskt godtagbart”

angående en viss lag, då denna värdering kan tolkas olika och därför lär det inte finnas rätt svar heller.¹⁴ Enligt Doublet och Bernt är den viktigaste funktionen för rättskälleläran att dra en gräns för vad som får anses vara ”fackligt försvarlig argumentation”.¹⁵ Aarnio för ett liknande resonemang nämligen att klara svar på juridiska problem inte existerar. Han menar på att den viktigaste uppgiften som jurist är att kunna motivera lösningar på ett så välgrundat sätt som möjligt.¹⁶

Med hjälp av Eckhoffs rättskällelära har värderingar numera blivit accepterat. Däremot har rättsdogmatiken kritiserats gällande den vetenskapliga metoden då det kan tänkas finnas förväntningar på att en vetenskaplig metod ska ge resultat på forskning, exempelvis vid statistik. Men idag har det snarare diskuterats om rättsdogmatiken är mer en analys med ett vetenskapligt syfte än en vetenskaplig metod, och därmed borde uttrycket ”rättsanalytisk metod” vara mer relevant.¹⁷ Som nämnts tidigare utgår den rättsdogmatiska metoden från lagstiftning, praxis, lagförarbeten och rättsdogmatisk doktrin och borde då inte vara en vetenskaplig metod som ger ett resultat av sig själv. Rättsdogmatiken bör därför inte anses vara någon metod utan snarare en vetenskaplig inställning, då resultatet varierar beroende området och vem som utövar den.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att den rättsvetenskapliga argumentationen i rättsdogmatiken är relativ fri och därmed finns det inget konkret svar på vad som anses vara

”dogmatiskt” i den rättsdogmatiska metoden.

12 Se Jareborg, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 4.

13 Se Sandgren, Är rättsdogmatiken dogmatisk? s. 651.

14 Ibid s. 653.

15 Ibid s. 653 f.

16 Se Aarnio, Om rättssystemets slutna karaktär, i rättsdogmatikens alternativ, s. 16.

17 Se Jareborg, Rättsdogmatiken som vetenskap, SvJT 2004 s. 8.

12 1.5 Disposition

Utöver denna inledning kommer uppsatsen vara uppdelad i åtta kapitel. I det inledande kapitlet introduceras ämnet, frågeställningarna och problemet som ska behandlas i uppsatsen.

En beskrivning av metoden ges i första kapitlet.

I uppsatsens andra kapitel ges en introduktion kring de centrala grunderna inom sakrätten, som grundläggande begrepp och allmänna rättsprinciper. I kapitlet presenteras även de krav och förutsättningar som ställs inom sakrätten för hur ett sakrättsligt skydd ska uppkomma samt vara giltigt.

I det tredje kapitlet behandlas besittningens betydelse inom sakrätten, samt dess innebörd och funktion. I Kapitlet redogör vi även besittningens sakrättsliga implikationer.

I det fjärde kapitlet behandlas traditionsprincipen. Kapitlet inleds med en kortare historisk tillbakablick, där traditionsprincipens utveckling beskrivs, samt principens innebörd och syfte.

I det femte kapitlet behandlas avtalsprincipen och dess innebörd. Kapitlet behandlar även principens krav samt de fördelar och nackdelar som den för med sig. Konsumentköp berörs också i detta kapitel.

I det sjätte kapitlet redogörs för traditionsprincipens fördelar och nackdelar.

I det sjunde kapitlet ges en bakgrund till Lösörekommitténs uppdrag, samt en kort redogörelse över betänkandet Lösöreköp och registerpant, SOU 2015:18.

I det åttonde kapitlet görs en analys samt slutsats av uppsatsen problemformulering.

13

2. ALLMÄNT OM SAKRÄTT

Sakrätten har sitt ursprung i den romerska rätten och under tidens gång torde begreppets betydelse ha ändrats. Man kan använda begreppet dels genom att definiera sakrätter som sådana anspråk som angår generiskt bestämd egendom, dels genom att definiera sakrätter som sådana anspråk som är skyddade mot tredje man.¹⁸

Sakrätt är en juridisk term som omfattar ett avtalsförhållande eller ett rättsförhållande som reglerar tredjemanskonflikter. Sakrätten betraktas ofta som något väldigt komplicerat då den är ett ämne som i hög grad saknar någon lagstiftning. Det finns tre typer av sakrätter;

äganderätt, säkerhetsrätt och bruksrätt. För att kunna avgöra vem som är rätt ägare till en viss egendom får man använda sig av civilrättsliga principer och regler; dels obligationsrättsliga och dels sakrättsliga. Med det första nämnda menas rättsregler som tar sikte på förhållanden mellan två parter. Obligationsrättens regler har till syfte att lösa konflikter som kan uppkomma mellan avtalsparterna. Däremot handlar sakrättsliga regler om förhållandet till tredje man, det vill säga personer som står utanför avtalet. Sakrättsreglerna är av en tvingande karaktär och går inte att avtala bort.¹⁹

Man brukar skilja mellan statisk och dynamisk sakrätt där den förstnämnda är en faktisk rätt, exempelvis äganderätten, som ska kunna utnyttjas ostört och där skyddet gäller gentemot alla, medan den dynamiska sakrätten är den som behandlar det skydd som två parter har mot tredje man.²⁰ Inom sakrätten måste minst tre parter vara inblandade, den ursprungliga ägaren A, B som antigen överlåter en egendom utan behörighet eller så är han prestationsskyldig med anledning av förvaringsuppdrag eller på grund av tidigare överlåtelse. Slutligen C som är tredje man som i sin tur har ett konkurrerande anspråk på den egendomen som A påstår sig har bättre rätt till.

Sakrättsliga konflikter kan delas upp i fyra huvudfall där de två första fallen bygger på omsättningsskyddet i form av godtrosförvärv, i sådana fall där person B har obehörigen förfogat över annans egendom. Vanligtvis löses sådana konflikter med stöd av Lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, medan de andra två fallen bygger på borgenärsskyddet i form av skydd för A mot att dras med i B:s konkurs där B:s tillgångar går till att tillfredsställa B:s borgenärer C. Konflikter som kan uppstå i dessa sammanhang är vem som har bättre rätt till den egendom som B har i sin besittning vid tidpunkten för tvångsåtgärdens verkställande. Det vill säga den sakrättsliga konflikten betecknas av att olika

18 Se Henriksson, Sakrättsliga moment s. 46f.

19 Se Zetterström, Sakrättens fyra huvudfall s. 13.

20 Se Myrdal, Borgenärsskyddet s. 40f.

14 personer har framfört motstridiga krav på samma egendom av den karaktären att de inte kan tillfredsställas samtidigt, utan att om något av kraven accepteras då utesluts de andra.²¹

2.2 Äganderätt

Äganderättsbegreppet innebär förhållandet som föreligger mellan en viss person, juridisk eller fysisk och en viss egendom. Äganderätten förutsätter inget avtalsförhållande med en annan person även om det kan härledas från den personen som har överlåtit egendomen. Relationen avslutas dock då förvärvet fullföljs.²² Begreppets innehåll varierar efter reglernas utformning.

Den ifrågavarande rättsordningen är därmed det som är avgörande för vilka befogenheter som ges till innehavaren av äganderättigheten, vilket skiljer sig från tidigare teorier där det betraktades som att äganderätten hade ett absolut innehåll och ska vara obegränsat.

Äganderätten kan definieras negativt; med detta menas att ägandet i sig omfattar alla befogenheter för det fall att begränsningar inte följer av lag eller av avtal, till skillnad från de rättsregler som är positivt bestämda; där regeln direkt uttalar den befogenhet som det rör sig om.²³

Det sakrättsliga skyddet är kopplat till äganderätten till en egendom. Äganderätten har en central roll i det sakrättsliga regelsystemet. Dels när det gäller frågan om vem äganderätten till en viss egendom tillkommer i olika sammanhang, dels frågan om vad det innebär att ha äganderätt till en viss egendom i olika sammanhang. Äganderätt skulle kunna förekomma bara genom att två parter i avskildhet vill det och därmed kommer överens om det.

Äganderätten övergår inte förrän överlämningen av saken sker. Sakrätten handlar i stort sett om den civilrättsliga innebörden i begreppet äganderätt.²⁴ Äganderätten har tidigare definierats enligt naturrättsliga normer och därmed setts som absolut. Numera ser man äganderätten som relativ och den mest genomgripande av förmögenhetsrätterna. ²⁵

Anspråk på att från någon få äganderätt till egendom blir inom sakrätten intressanta. Frågan som uppstår är vad anspråket kallas för; äganderätt eller fordran? Äganderätt går ut på att den rättmätige ägaren har sakrättsligt skydd från kontrahentens borgenärer, fordran däremot är då den rättmätige inte kan hindra kontrahentens borgenärer från att utnyttja föremålet.

Äganderätten ger säljaren rätt till varan, medan fordran gör att säljaren får ställa sig i kö med övriga borgenärer, alltså få en oprioriterad fordran.²⁶ Med detta menas att det finns en skillnad på vilken vara det gäller. Rör det sig om exempelvis en tavla är anspråket ett äganderättsanspråk då det är en särpräglad vara. Rör det sig om tio liter olja talar man i det fallet om en fordran då oljan är en generisk vara. ²⁷ När man framställer ett anspråk för att få ut en köpt vara eller en vara som är lämnad i förvar eller som pant ur en konkurs anses det

21 Se Zetterström, Sakrättens fyra huvudfall s. 19f, Millqvist, Sakrättens grunder s. 15f.

22 Se Undén, Svensk sakrätt 1 s. 57f.

23 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 22f.

24 Se Millqvist, Sakrättens grunder s. 25f.

25 Se Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen s. 130ff.

26 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 24.

27 Ibid s. 207.

15 som ett anspråk på äganderätt. Därmed talar man om separationsrätt där man får rätt att få sin vara separerad från övriga konkursboet och borgenärer. ²⁸

2.3 Borgenärsskydd och omsättningsskydd

Reglerna inom borgenärsskydd och omsättningsskydd behandlar helt olika typsituationer och därmed blir motiven för reglernas utformning olika. Som tidigare nämnts kännetecknas sakrätten av att den sysslar med tredjemanskonflikter gällande egendom.²⁹ Innan man analyserar kraven för att åstadkomma skydd mot tredje man måste likaså de olika konfliktsituationerna som kan förekomma förklaras. Det finns olika sakrättsliga lösningar, dock beror det på vilken konfliktsituation som det rör sig om. Sakrättsligt skydd kan i det sammanhanget gälla borgenärsskydd eller omsättningsskydd vilka ofta uppstår samtidigt.

Definitionen av borgenärsskydd kan gälla både överlåtarens skydd mot köparens borgenärer samt köparens skydd mot överlåtarens borgenärer. I det fallet kan konflikt uppstå genom att förvärvaren gör anspråk på att han har erhållit en sakrätt i egendomen, medan överlåtarens borgenärer menar att egendomen fortfarande kan användas som betalning för överlåtarens övriga skulder. Reglerna angående borgenärsskydd tar alltså sikte på konflikt mellan olika anspråk som riktas mot en persons tillgångar med syfte till att täcka fordringar de behöriga har mot personen ifråga.³⁰ Frågor angående borgenärsskydd förekommer främst vid utmätning och konkurs med utgångspunkt i att gäldenärens egendom och endast den ska användas för att betala av borgenärernas fordringar. Endast gäldenärens egendom som utgör exekutionsunderlaget vid verkställighet av domar samt underlaget för fördelningen mellan konkursborgenärerna vid konkurs.

Bevisregler angående lös egendom regleras i 4 kap. 17 - 19 § § Utsökningsbalken (1981:774).

Dessa regler tillämpas för att göra utmätning av gäldenärens egendom till betalning av utmätningsborgenärens fordran genomförbar. Huvudregeln framgår av 4 kap. 17 § UB där det stadgas att ”Lös egendom får utmätas, om det framgår att egendomen tillhör gäldenären …”.

Utmätningsförfarandet är av summarisk natur och därför används presumtionen att den egendom som gäldenären har besittning över ska anses tillhöra honom, vilket framgår av 4 kap. 18 och 19 §§ UB. Presumtionen kan naturligtvis brytas av den tredje man som visar bättre rätt till samma egendom. Detta sker under förutsättningen att tredje man utöver skriftligt eller muntligt bevis har en sakrättsligt skyddad fordran. Att visa upp avtal eller kvitto angående egendomen räcker alltså inte om denne inte har ett sakrättsligt moment att falla tillbaka på, till exempel tradition. Skriftliga bevis som tredje man innehar till styrkande förvärvet har ingen sakrättsligt betydelse, om denne har köpt egendomen samt betalt för den, men inte har den i sin besittning.³¹

28 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 25.

29 Se Millqvist, Sakrättens grunder s. 16.

30 Se Henriksson, Sakrättsliga moment s. 48f.

31 Se Zetterström, Sakrättens fyra huvudfall s. 45f.

16 Avseende omsättningsskyddet handlar det om bedömningen mellan skyddet för en befintligt rätt till viss egendom, i samband med en nyförvärvad rätt till samma egendom där nyförvärvet skett från någon som obehörigen förfogat över egendomen. Mer konkret handlar det om vilka förutsättningar som gäller för godtrosförvärv av den ifrågavarande egendomstypen samt för den typ av rättighet som är ifråga. Det kan alltså antingen vara fråga om förvärv från någon som aldrig varit behörig eller haft någon rätt till objektet till exempel A hyr ut till B som säljer till C. Det kan även röra sig om dubbeldispositioner där en överlåtare först överlåtit egendomen till en förvärvare och senare till en annan till exempel B hyr ut till A och därefter säljer B samma objekt till C.³²

2.4 Sakrättsligt moment innebörd/syfte

Som tidigare nämnts uppkommer en sakrättslig konflikt då minst två subjekt, fysiska som juridiska personer, gör anspråk på egendom som utgör en tredje persons egendom. Vad själva anspråket grundar sig på spelar inte så stor roll. Köparen ska kunna rikta anspråket mot en och samma sak i den tredje partens egendom. Parterna behöver inte ha samma grund för sina anspråk då den ena kan hävda äganderätt till saken medan den andra kan göra gällande en nyttjanderätt.

Vid en sakrättslig konflikt krävs det att en avvägning av ett antal omständigheter görs mot varandra för att kunna lösa problemet. För uppnående av sakrättsligt skydd måste det sakrättsliga momentet vara konstaterbart. Först av allt så ska man börja med att identifiera sakrättsmomentet som varierar från fall till fall beroende på vilket egendomsslag det handlar om och vilka anspråk som parterna gör gällande. Sakrättsmomentet kan anses fungera som ett sorts bevis på att man är den rättmätiga ägaren av en egendom. Tradition är ett exempel på ett sakrättsmoment; med tradition menas att saken i fråga övergår till den rättmätiga ägaren, till exempel om man köper en vara i en butik traderas den när köparen får varan i sin besittning.

När köparen betalar för varan och säljaren därmed lämnar över varan så blir det lättare att identifiera den rättmätiga ägaren. Om varan däremot befinner sig hos en tredje part, alltså varken säljaren eller köparen har varan i sin besittning, blir det därmed svårare att veta vem som har rätt till varan.

Tradition är vanligt förekommande när frågan handlar om lösöre. Lösöre är lösa saker som kan anses vara någorlunda lätta att flytta på till skillnad från fast egendom som anses vara jord. Om någon gör gällande en rätt till en sak och grundar sitt anspråk på äganderätt så måste det sakrättsliga momentet, i det fallet tradition, kunna visas. Om tredje parten däremot har besittningen över saken så är det sakrättsliga momentet i frågan om tradition inte uppfyllt.

Detta kan dock skapa konflikt därför att man fortfarande kan ha en äganderätt fastän man inte har en direkt besittning över saken. När varan däremot befinner sig hos en tredje person talar man om medelbar besittning. Den som yrkar äganderätt har således saken i sin besittning genom någon annan. I det fallet måste den som är ägare meddela den tredje personen om sin

32 Se Millqvist, Sakrättens grunder s. 15-16, Henriksson, Sakrättsliga moment s. 48f.

17 rätt till saken för att det sakrättsliga momentet ska vara tillfredsställt, vilket kallas för denuntiation.

Kravet på ett sakrättsligt moment har till syfte att avvärja borgenärsbedrägerier samt andra olagliga förfaranden inför en kommande konkurs eller ett utmätningsförfarande.³³ Det sakrättsliga momentet ska förhindra gäldenären att vidta skentransaktioner eller genom efterhandskonstruktioner undanhålla egendom vid konkurs eller utmätning.³⁴ Om kravet på ett sakrättsligt moment saknas finns risken att gäldenären genom falskt påstående om överlåtelse före konkursutbrottet enkelt kan få undan sin egendom. Risken betraktas som allvarlig att gäldenären i hemlighet med annan undandrar egendom från borgenärerna. Därmed kan en förflyttning eller denuntiation av egendomen till tredje man möjliggöra att utomstående kan fastställa att en överlåtelse har skett vilket förhindrar en efterhandskonstruktion. Ges sakrättsliga momentet en viss publicitet kan borgenärerna upptäcka vad som sker och därmed ges en möjlighet att agera innan det är försent.³⁵

2.5 Inre respektive yttre sakrättsligt moment

De inre sakrättsliga momenten brukar behandlas inom förmögenhetsrättsliga rättsområden såsom avtalsrätten och köprätten, men även inom exekutionsrättsliga rättsområden exempelvis konkursrätt. Återvinning i konkurs är ett exempel på en rättshandling som kompletteras med ett korrekt yttre sakrättsligt moment, men ändå saknar sakrättsligt skydd.

Frågor gällande ett giltigt avtal eller skenavtal kan i vissa fall förekomma. Förutom detta kan avtalsparterna kännedom om de verkliga omständigheterna påverka det sakrättsliga skyddet.

Enligt huvudregeln krävs att en rättshandling är obligationsrättsligt giltigt för att den ska bli sakrättsligt skyddad. Med detta menas att rättshandlingen är bindande mellan parterna.³⁶ De yttre sakrättsliga momenten delas in i tradition, denuntiation och registreringsförfarande.

Denna uppdelning anknyter till den traditionella sakrättsliga uppdelningen samt till handlingen som krävs i avsikt att sakrättsligt skydd ska uppstå och inte den verkan som handlingen får. Traditions eller denuntiations uppkomst beror på vilket egendomsslag transaktionen åsyftar eller de faktiska omständigheterna i övrigt. Ibland har man använt sig av avtalsprincipen eller infört registreringsförfarande då tradition eller denuntiation inte anses vara tillämpliga.

Traditionskravet för uppkomst av sakrättsligt skydd brukar inte uttryckas som ett krav på att förvärvaren får den köpta egendomen i sin besittning för att skydd ska uppkomma.

Besittningsbegreppets innehåll kan ha många olika betydelser samt effekter. Detsamma gäller

33 Se Hessler, Allmän sakrätt s. 90, Folkesson, Företaget i ekonomisk kris s. 35. Se också argumentationen i domskälen i NJA 1985 s 159. Här motiverar HD sitt beslut att göra avsteg från traditionskravet med att det inte förelåg risk för skenavtal vid köp i samband med offentlig auktion.

34 Se NJA II 1936 s. 112.

35 Se Göransson, Traditionsprincipen s. 640.

36 Se Henriksson, Sakrättsliga moment s. 51f.

18 traditionskravet, det vill säga begreppets innehåll skulle kunna vara olika beroende på egendomsslaget eller transaktionstypen.³⁷

37 Henriksson, Sakrättsliga moment s. 70ff.

19

3. BESITTNINGENS BETYDELSE INOM SAKRÄTTEN

Besittning betyder fysiskt innehav av en egendom, och det kan även definieras genom att man med rätt eller orätt faktiskt besitter någonting.³⁸ Den som innehar något betraktas som ägare till föremålet. Därmed måste den som hävdar bättre rätt till egendom i annans besittning ha bevisbördan för sitt påstående om att han är den rättmätiga ägaren. Detta visar sig i två fall, dels om någon påstår sig ha bättre rätt till egendomen, dels om någon vid en utmätning gör gällande att egendom som finns i utmätningsgäldenärens besittning inte ägs av denne och därmed inte kan tas i anspråk för hans skulder. I båda fallen ligger bevisbördan hos den som påstår sig ha bättre rätt men saknar besittningen, vilket leder till att han förlorar om det inte kan klargöras vem som är den riktiga ägaren till saken. Man bör även uppmärksamma att vid utmätning har utmätningsborgenärer svårt att bevisa gäldenärens äganderätt samtidigt som gäldenären ofta är i maskopi med en tredje man som påstår bättre rätt.³⁹

Besittning till lös, fysisk egendom samt besittningsövergång eller tradition av egendom har en stor betydelse för de sakrättsliga bestämmelserna. Besittningen till en viss egendom utgör i flera fall en avgörande faktor för hur utgången blir i en sakrättslig konflikt. Genom besittningen får besittaren en legitimation samt att besittningen utgör ett väsentligt rekvisit för det sakrättsliga skyddet, både när det gäller omsättningsskyddet och borgenärsskyddet.

I rättsliga bedömningar har besittningen både en faktisk och en rättslig sida, där den först nämnda består av frågan om vem som har den omedelbara fysiska kontrollen över en viss egendom. Här gäller det att klargöra de faktiska omständigheterna angående den egendom som är aktuell i det rättsliga sammanhanget. Medan den rättsliga sidan av besittningen består dels av den övergripande frågan vilken betydelse besittningsförhållandena har för den rättsliga prövningen som skall göras, dels av en utförlig bedömning av om de faktiska förhållanden som konstaterats föreligga skall accepteras som besittning i rättslig mening i det aktuella fallet. I ett citat från HD i NJA 2009 s. 889.⁴⁰

”I bestämmelsen finns begreppet besittning som rekvisit i två led, dels ska den som förfogar över egendomen ha haft den i sin besittning, dels ska förvärvaren ha fått egendomen i sin besittning. Begreppet definieras inte i lagen.”

När en överlåtelse av lösöre sker så räcker det inte att ett överlåtelseavtal inträffats, utan en tradition av lösöret krävs för att köparen ska ha bättre skydd gentemot överlåtarens borgenärer

38 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 51

39 I 4:18 UB har besittningspresumtionen kommit till uttryck. Där det framgår att vid utmätning hos en gäldenär presumeras gäldenären vara ägare till lös egendom han har i sin besittning, om det inte framgår att egendomen tillhör annan. Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 51.

40 Se Millqvist, Sakrättens grunder s. 39ff.

20 vid en eventuell utmätning eller konkurs. Det vill säga köparen är inte skyddad så länge lösöret finns kvar i överlåtarens besittning. Regeln om traditionsprincipen bygger delvis på samma resonemang som presumtionen för besittarens äganderätt i 4 kap. UB. ⁴¹

Det finns olika typer av besittning: omedelbar, medelbar, sambesittning och gemensam besittning. Håstad ger en ganska enkel beskrivning av distinktionen mellan omedelbar och medelbar besittning. Han förklarar att omedelbar besittning anses föreligga då en person har en sak under sin omedelbara kontroll, till exempel kläderna som man har på kroppen. Man anses även ha en omedelbar besittning till sin bil om man har nycklarna till den i sin väska.

Besittningen kan också vara medelbar, det vill säga när den omedelbara besittningen utövas av tredje man och denna tredje man erkänner att så sker för den medelbara besittarens räkning.⁴²

Vidare går sambesittning ut på att två eller flera personer har samma egendom i sin besittning.

För att en enkel sambesittning ska vara för handen måste det grundläggande rekvisitet vara uppfylld. Rekvisitet går ut på att möjligheten att få tillgång till saken ska vara densamma för alla de inblandade parterna. Detta innebär att en omedelbar och medelbar besittare inte kan vara sambesittare, alla besittare ska antigen vara omedelbara eller medelbara besittare för att sambesittningen ska förekomma.⁴³ Sambesittningen föreligger dock inte automatiskt genom att två personer har omedelbar besittning till samma sak. Göranson hänvisar i sin text till NJA 1956 s. 485 där endast pantsättaren hade möjlighet att förfoga över panten genom luckor i topp på silon medan panthavaren däremot hade tillgång till luckorna i botten. Skillnaden här gällande tillgången till panten uteslöt sambesittning.⁴⁴

Besittningsskyddet har till syfte att stärka äganderätten eller annan rätt till sak, samt se till att tvister om egendom överlämnas till avgörande hos domstolen. Reglerna om besittningens rättsverkan uppträder i olika sammanhang och fyller olika syften. Av den orsaken kan man inte förvänta sig att bosättningsbegreppet i detalj är detsamma vid tillämpningen av olika regler.

3.2 Besittningens sakrättsliga implikationer

Begreppet besittning innebär som tidigare nämnts en förfogandelegitimation som kan orsaka rättsverkningar i händelse av dubbelöverlåtelse av lösa saker (tvesala) och andra dubbeldispositioner. Även i situationer då besittaren inte är den rätta ägaren till egendomen och överlåter den trots att denne inte har behörighet att göra det.

Besittningsöverföring, det vill säga tradition av lös sak, medför vidare publicitet åt överlåtelsen emedan den ofta innebär att avtalsförhållandet, överlåtelsen blir synbart för

41 Se Håstad, Sakrättavseende lös egendom s. 51.

42 Ibid s. 50f.

43 Se Göranson, Traditionsprincipen, a.a. s. 492.

44 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 50f.

21 utomstående. Därför föreskriver rättsordningen tradition för att förvärvaren ska uppnå sakrättsligt skydd, inte bara mot konkurrerande fordringar från andra förvärvare utan även mot överlåtarens borgenärer. Att ha besittning är således ofta grunden för ett sakrättsligt giltigt äganderättsförvärv och på det sättet skyddet mot egendomens rätte ägare eller överlåtarens borgenärer. ⁴⁵

3.2.1 Omsättningsskydd gällande besittningen

Antag att en bilförsäljare A, har en bil i sin besittning som han överlåter till person B. Innan B hinner hämta bilen säljer A bilen som han fortfarande har i sin besittning till C. C som inte har någon kännedom om B:s köp och är i god tro om A:s rätt att förfoga över bilen genom överlåtelse, transporterar bilen direkt efter köpet från A:s affärsställe. Det vill säga att fastän A inte är den riktiga ägaren till bilen vid överlåtelsen, har C ändå bättre rätt till bilen än B.

Hur kommer det sig? För det första har det med förfogandelegitimationen som säljaren innehar genom besittningen av bilen. Om inget annat talar emot det kan C utgå från att A har behörighet att sälja bilen. För det andra är besittningsförvärvet ett huvudsakligt moment i olika rättshandlingar.⁴⁶

Som tidigare berörts krävs det en besittningsövergång för att överlåtelsen av lös sak ska bli sakrättsligt giltig. Detta hänger samman med att det i svensk rätt under lång tid krävts någon form av publicitet, förutom själva avtalet för att en överlåtelse ska bli giltigt mot tredje man.⁴⁷ Vid godtrosförvärv anses tillräckligt publicitet för sakrättsligt skydd ha framkallats då köparen tar egendomen i sin besittning enligt 2 § GFL. Därmed fyller besittningsövergång, samt besittningsförvärv, en funktion som sakrättsligt moment vid överlåtelse av lös egendom.⁴⁸ Genom att C transporterar bort bilen från A:s affärsställe kommer bilen i C:s besittning och därmed blir C skyddad mot B:s anspråk på bilen, alltså besittningsförvärvet är fullgjort.

3.2.2 Godtrosförvärv

Anta att B hyr en båt från dess ägare A. B som är i besittning av båten väljer att överlåta båten till C. Fastän B inte är båtens riktiga ägare kan C, om denne genom att få båten överlämnad till sig (besittningsövergång), göra gällande ett sakrättsligt giltigt förvärv från B under förutsättningen att C är i god tro både vid överlåtelsen och traditionen. Det vill säga att C får inte ha anledning att misstänka annat än att B är den riktiga ägaren eller har befogenhet att bestämma över den genom överlåtelse. Kravet på att B ska ha besittning till båten vid överlåtelsen syftar främst till fysisk sådan, även om en indirekt besittning såsom förvaring hos tredje man är dock tillräckligt.⁴⁹

45 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 50ff, 65.

46 Se Henriksson, Sakrättsligt moment s. 58f, 61f.

47 Ibid s. 62,168ff.

48 Se Undén, Svensk sakrätt 1 s. 43.

49 Se Millqvist, Sakrättens grunder s. 58ff, Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 65ff.

22 3.3 Exstinktiva godtrosförvärv

Som tidigare nämnts är det besittningen av egendomen vid överlåtande av lösa saker som legitimerar säljaren som är behörig att förfoga över egendomen. På så sätt medför besittningen en presumtion i avsikt att den som besitter egendom i sin besittning är ägare till den. Enligt presumtionsregeln har den som besitter egendom förvärvat äganderätten till den, dock kan besittaren inte bevisa det med anledning av att han har exempelvis tappat bort köpebeviset. ⁵⁰ Besittningen har kommit till uttryck på flertalet rättsområden, den är bland annat av stor betydelse för obeståndsrätten, emedan egendom i gäldenärens besittning förutsätts kunna tas i anspråk för täckning av hans skulder. Även vid gåva av lösöre enligt GåvoL, samt vid så kallade exstinktiva godtrosförvärv enligt 2 § GFL.⁵¹

I 2 § GFL framgår det att det är möjligt att ta emot äganderätt till lösöre fastän att säljaren varken är ägare eller har behörighet att förfoga över egendomen under förutsättningen att säljaren innehar egendomen.⁵² Det kan röra sig om en dubbelöverlåtelse med vilket menas att säljaren redan överlåtit varan till någon annan, trots att säljaren har köpt varan med återtagandeförbehåll och fortfarande inte fullgjort betalningen. Det kan även vara fråga om att säljaren aldrig varit berättigad att överlåta varan eftersom han exempelvis stulit den. Köparen har trots det möjlighet att kvarhålla varan om han fått den i sin besittning och var i god tro gällande säljarens rätt att överlåta varan enligt 2 § 1 stycket GFL. Med detta menas att köparen utsläcker genom sin goda tro och besittningsövergången exstingverar den riktige ägarens rätt till lösöret och därmed erhåller köparen sakrättsligt skydd för sitt förvärv. Rör det sig om en dubbelöverlåtelse och ingen besittningsförändring har skett gäller istället 1 kap. 5 § Handelsbalk (1736: 0123 2) där det framgår att första köparen har bäst rätt till det överlåtna även om den senare köparen var i god tro.⁵³

En köpare som registrerar sitt förvärv, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, hindrar inte att en senare köpare gör ett exstinktivt godtrosförvärv då det är säljarens förfogande över varan som möjliggör att den kan överlåtas på nytt. Däremot kan köparens registrering hindra en senare köpare från att kunna registrera sitt köp enligt LkL, samt att en tidigare registrering kan likaså försätta den nya köparen i ond tro.⁵⁴

50 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 51- 52, 109, Undén, Svensk sakrätt 1 s. 142.

51 Se NJA 2009 s. 889, Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 51.

52 Se SOU 1995:11 s. 155.

53 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 51, SOU 1995:11 s. 154f, Millqvist, Sakrättens grunder s. 58.

54 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 85.

23

4. TRADITIONSPRINCIPEN

Kravet på tradition för borgenärsskydd har sina rötter i den romerska rätten från år 293 då den romerska kejsaren Diocletanius utfärdade en konstitution. Den innebar, angående överlåtelse av lösöre, att genom fysiskt tradition eller hävd övergick äganderätten från säljaren till köparen.⁵⁵ En fysisk besittningsövergång av varan, traditio, fordrades för övergången av äganderätten enligt den romerska rätten. Däremot har traditionsprincipen idag kommit att bli striktare till exempel inom svensk rätt i jämförelse med den romerska rätten då säljaren hade möjlighet att ha varan i sin besittning för köparens räkning.⁵⁶ I och med den historiska utbredningen över världen av den romerska rätten har olika rätters innehåll influerats av den romerska tankegångarna och det har därför lett till att det romerska traditionskravet åter påträffats hos ett flertal rättsordningar inom sakrätt.⁵⁷

Avtalsprincipen och traditionsprincipen var gällande rätt sedan tidigt 1700-tal. Enligt Göransson var avtalsprincipen den centrala vägledaren inom svensk rätt redan vid införandet av 1734 års lag, men stod i strid mot regelsystemet i Lösöreköpsförordningen, då för en giltig säkerhetsöverlåtelse ställdes krav på registrering eller tradition.⁵⁸ Genom 1835 års LkF, blev traditionsprincipen lagreglerad för att hindra en gäldenär från att undanröja sin egendom från borgenärer vid utmätning. Genom registrering kunde köparen låta egendomen låta vara kvar i säljarens vård. Dock fick förordningen oväntade konsekvenser då olika säkerhetsöverlåtelser i stor utsträckning ökade vilket ledde till att förordningen blev mer uppmärksammad genom 1845 års LkF, har idag ersatts av LkL.⁵⁹

Det var däremot osäkert under en lång period om omsättningsköp endast omfattades av 1845 års LkF, eller om förordningen även avsåg säkerhetsöverlåtelser. Detta avgjordes i NJA 1912 s. 156 där Högsta domstolen förtydligade att 1845 års LkF även omfattar säkerhetsöverlåtelser, men kravet var att avtalet måste vara ett köp av något och att en köpeskilling ska fastställas.⁶⁰

I nästan 200 år har traditionskravet varit gällande rätt i Sverige för generiskt gods, men blev i rättspraxis, genom NJA 1925 s. 130 för specificerat gods och traditionsprincipen, allmänt accepterad i Sverige. Köparen i detta fall hade inte vid tiden för köpet användning av egendomen och därför fastställdes att säljaren, för köparens räkning, skulle ta egendomen i förvar. HD menade att sakrättsligt skydd för egendomen inte erhållits av köparen då den fortfarande befann sig i säljarens besittning och detta togs inte hänsyn till i LkF.⁶¹ När den

55 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 208.

56 Se Göranson, Traditionsprincipen, s. 37.

57 Ibid s. 43.

58 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 218, Göransson, Traditionsprincipen s.370f.

59 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 216f.

60Ibid s. 217.

61 Se NJA 1925 s. 130.

24 förvärvade egendomen tas i besittning av köparen erhåller denne skydd mot säljarens borgenärer, om inte registrering har skett enligt LkL.

4.2 Traditionsprincipens innebörd och syfte

Den så kallade traditionsprincipen förekommer i de fall där man vill granska huruvida A:s förutsättningar för att få sakrättsligt skydd mot B:s borgenär C, när A förvärvar egendomen av B. För att kravet på separationsrätt ska vara uppfyllt och kunna göras gällande vid konkurs hos överlåtaren eller vid utmätning mot denne måste den lösa egendomen hamna i förvärvarens besittning, eller att överlåtaren inte längre har någon rådighet. För en giltig separationsrätt krävs dock att tradition av egendomen har skett och att konkursbeslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar senast dagen efter, enligt 3 kap. 2 § Köplag (1990:931). Traditionsprincipen är än idag starkt förenad i svensk rätt angående förvärv av lös egendom.⁶²

Traditionsprincipen är en grundläggande princip för att kunna få sakrättsligt skydd, men har dock vissa undantag från huvudregeln. Nya regler i KKöpL infördes den 1 juli 2002 angående borgenärsskydd vid köp av lösa saker av en konsument, och numera är en konsument sakrättsligt skyddad genom bara avtalet från näringsidkaren om förutsättningarna anses vara uppfyllda. I nuläget är det relativt enkelt att tillämpa traditionsprincipen trots att denna kan orsaka olika gränsdragningsproblem.⁶³

Syftet med traditionsprincipen är inte absolut och det har i praxis beskrivits olika syften om dess innebörd. Ursprungligen var publicitet det centrala syftet vilket det inte läggs lika stor vikt vid idag. Uppoffring är ett syfte som ligger bakom traditionsprincipen och rådighetsavskärandet, vilket innebär att överlåtaren inte har någon möjlighet att fortsätta nyttja egendomen och förvärvaren har för avsikt att förhindra överlåtarens rådighet över egendomen. Det sakrättsliga skälet är att försvåra skenavtal och att underlätta arbetet när en utmätning görs och vid konkurs. Eftersom överlåtaren antingen har överlåtit eller pantsatt egendomen har denne frånsagt sig rätten att inte längre förfoga över egendomen och därför ska sådana avtal som saknar väsentligt innehåll försvåras att få en effekt. För att ett avtal ska vara effektivt ur ett sakrättsligt perspektiv krävs ett handlande, och ett påstående om att avtalet ägt giltighet är alltså inte tillräckligt bevis.⁶⁴

Traditionskravet innebär att överlåtaren inte har kvar lösöret i sin besittning vilket medför att denne inte har någon fortsatt rätt att förfoga över det sålda lösöret. Vidare innebär detta att lösöret har traderats till förvärvarvaren som får denna i sin besittning. Frågan som kan ställas är om detta är tillräckligt för sakrättsligt skydd? Vid sådana gränsfall tas hänsyn till traditionskravets syfte när det är oklart vad som menas med när egendomen kommer ur säljarens besittning. Dessa syften är dock inte angivna i någon lagstiftning, men anledningen

62 Se Zetterström, Sakrättens fyra huvudfall s. 74.

63 Ibid s. 15.

64 Se Håstads eget tillägg i NJA 2008 s. 684.

25 till att förhindra skenavtal i förväg och efterhandskonstruktioner är de flesta numera väldigt eniga om vilket bär upp dessa grundprinciper.⁶⁵

För att tradition ska betraktas vara uppfyllt krävs idag att säljarens eller pantsättarens rådighet över egendomen väsentligen är avskuren, genom att fastställa att överlåtaren eller pantsättaren inte har förfoganderätt över denna. Tidigare var det fråga om en övergång av besittningen eller besittningstagande som ansågs vara det centrala för uppfyllande av traditionskravet.⁶⁶ Det fanns däremot en stor risk för att en gäldenär genom skenavtal kunde dölja tillgångar för sina borgenärer och därmed infördes lösöreköpsförordningen, vilket har stärkt traditionsprincipens position i svensk rätt i jämförelse med avtalsprincipen.⁶⁷

4.3 Traditionsprincipen i praxis

Vi sådana fall då lösöret redan befinner sig hos köparen vid ett förvärv har ett s.k.

korthandstradition skett – traditio brevi manu, det vill säga att förvärvaren har lösöret i sin besittning och LkL blir därför inte tillämplig.⁶⁸ Då korthandstradition omfattar både tradition och avtal innebär detta att bara avtalet är tillräckligt för att köparen ska erhålla sakrättsligt skydd.⁶⁹ Bland annat i NJA 1991 s. 564 gällande en förvärvad segelbåt som var placerad på båtägarens hyrda båtuppställningsplats. HD uttalade att överlåtelsen av båten måste göras synligt för att få sakrättsligt skydd. När en utomstående underrättar, det vill säga meddelar att denne bevarar egendomen menade HD att kravet på tradition inte var nödvändigt i och med att förvärvet synliggjordes. Hyresvärden hade underrättats av köparen om att denne tagit över hyresrätten av båtplatsen. Detta blev avgörande då köparen hade båten i sin besittning i och med att hyresrätten övertagits samt, att säljaren ej längre hade rådighet över båten genom att besittningen överfördes till köparen.

Angående lösöre har principen om tradition bevarats länge i svensk rätt och ett annat alternativ till traditionsprincipen kan därmed inte komma på tal utan ett lagstöd. Detta konstaterade HD i NJA 1997 s. 660 i fråga om en flytdocka som var industritillbehör och i säkerhetssyfte saluförts men blev efter köparens förvärv kvarlämnad hos säljaren vid dennes konkurs. HD ansåg att flytdockan inte hade förflyttas och separationsrätt kunde därför inte godtas då varken tradition eller handlandet efter LkL hade ägt rum. Däremot har traditionskravet mildrats av HD i vidare fall så som NJA 2007 s. 413 och NJA 2008 s. 684 där rättsligt rådighetsavskärande har accepterats som likställigt med när egendomen överlämnas fysiskt.

Bland annat praxis visar på att det räcker med att överlåtarens fortsatta rådighet, över det överlämnade lösöret, är avskuren. HD har i en del praxis yttrat sig om traditionsprincipens innebörd. NJA 1975 s. 638, ”Husvagnsfallet”, är ett rättsfall som orsakat en del debatter och

65 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 221.

66 Ibid 287ff.

67 Ibid s. 208.

68 Se Millqvist, Sakrättens grunder s. 127.

69 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 221.

26 resonemang. Vid köp av en husvagn fick köparen, när köpeavtalet träffades, en provtur med husvagnen. Efter köpet lät köparen husvagnen bli kvar hos säljaren över vintern för att åtgärda vissa brister. Köparen erhöll några nycklar till husvagnen och hade även låtit några av sina vänner använda denna för övernattning ett par gånger. Dessutom hade en ägarregistrering gjorts i bilregistret av köparen. HD menade att sakrättsligt skydd inte hade uppnåtts då husvagnen fortfarande var i säljarens besittning och köparen borde ha vidtagit sådana åtgärder så att säljaren inte längre kunde förfoga över husvagnen.

I detta rättsfall rörde det sig om förskottsbetalning, hela eller delar av köpeskillingen, mot att få egendomen levererad vid en senare tidpunkt, vilket är väldigt vanligt i många fall. Detta rättsfall visar på att parternas avsikt med avtalet har en innebörd. Utgången hade troligtvis sett annorlunda ut om köparen hade tagit med sig husvagnen direkt hem och sedan kommit åter kort därefter till säljaren för reparation av vagnen.⁷⁰

Ett annat rättsfall som är värt att nämnas är NJA 1986 s. 409, ”Jaktvapenfallet”.

Sonen pantsatte ett antal jaktvapen som han hade i skuld till sin mor. Vapnen var inlåsta och sonen hade inte tillgång till nycklarna. Däremot hade hans far tillgång till skåpet vilket gjorde att sonen ändå fick förfogande till vapnen som användes för jakt. HD bedömde att ingen sakrättsligt giltig förändring i besittningen hade skett då vapnen hade kunnat förfogas av sonen likadant som tidigare. Det krävs således att pantsättarens rådighet över det pantsatta är avskuren för att bevara panträtten.⁷¹

I rättsfallet NJA 2008 S. 684, “Räkpacklinjen”, hade ett moderbolag sålt en maskin till ett leasingbolag som efteråt leasade ut densamma till moderbolagets dotterbolag. Både ägaren och representanten för moderbolaget var likaså företrädare för dotterbolaget. Maskinen återfördes tillfälligt till moderbolaget och fanns hos bolaget när det försattes i konkurs. HD konstaterade att det överlåtande moderbolaget blivit tillräckligt avskuren från förfogandemöjlighet över maskinen. HD ansåg såsom i inkråmsfallet att representanten var tvungen att respektera försäljningen för att undvika straff och skadeståndsansvar. Sålunda ansågs att traditionskravet var uppfylld, och härmed styrktes att det för sakrättsligt skydd är tillräcklig att överlåtarens rådighet över egendomen i väsentlig grad beskurits.

4.4 Traditionsprincipen i lagstiftning

Traditionsprincipens bestämmelser i lagstiftning förekommer i begränsad utsträckning trots att den har en betydande innebörd inom sakrätt. Principen har snarare utvecklats i rättspraxis där HD i ett flertal fall har påvisat att tradition är det sakrättsliga moment som är det avgörande för när lösöre som har överlåtits får borgenärsskydd.⁷² Som nämnts tidigare har innebörden av traditionsprincipen ingen klar definition vilket försvårar ett avgörande av när

70 Se Zetterström, Sakrättens fyra huvudfall s. 78.

71 Ibid s. 72.

72 Se NJA 1997 s. 660, NJA 2007 s. 413 och NJA 2008 s. 684.