3 Bakgrund – uppgifter i konto och värdefackssystemet
3.5 Lagen om konto och värdefackssystem
Genom den nya lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem som trädde i kraft den 10 september 2020 fick vissa myndigheter lagreglerad tillgång, genom direkt och omedelbar sökning, till upp- gifter om innehavare av konton och värdefack på den tekniska plattform som tillhandahålls av Skatteverket. Sådan tillgång förutsätter att myndigheten enligt annan författning har rätt att begära att få ta del av uppgifterna. De myndigheter som omfattas av regleringen är utöver Skatteverket (i sin revision och kontroll- verksamhet samt för internationellt samarbete i skatteärenden) och Kronofogdemyndigheten inom sitt område, även brottsbekämpande myndigheter.
De brottsbekämpande myndigheternas åtkomst bygger delvis på ändringsdirektivet till fjärde penningtvättsdirektivet21 och motsvarar den rätt myndigheterna redan tidigare haft att begära att finansiella företag lämnar uppgifter om sina kunder vid utredningar om brott, beskattning och indrivning av skulder (vad som i det praktiska rättslivet brukar benämnas myndigheternas frågerätt). Den nya lagen genomförde i svensk rätt de krav som ställs i penning- tvättsdirektivet (artikel 32a) på nationella centraliserade auto- matiserade register eller söksystem för konton och värdefack.
Konto- och värdefackssystemet innehåller uppgifter om inne- havare av konton och värdefack hos institut. Med institut avses både kreditinstitut och värdepappersbolag, även utländska sådana som 21 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för
att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843.
driver verksamhet från filial i Sverige, som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto. Systemet ger i fråga om fysiska personer uppgift om samtliga innehavares namn och person- eller sam- ordningsnummer. Om sådant nummer saknas ska i stället födelse- datum finnas tillgängligt. Detta gäller även i förekommande fall motsvarande uppgifter för företrädare för en innehavare. I fråga om juridiska personer ger systemet, för samtliga innehavare av ett konto eller värdefack, uppgifter om företagsnamn, särskilt företagsnamn och i förekommande fall organisationsnummer samt motsvarande uppgift som gäller för fysiska personer om innehavares verkliga företrädare och fullmaktshavare. Avseende konton ger systemet uppgift om Iban-nummer eller, om sådant nummer saknas, annat nummer som identifierar kontot samt datum för kontots öppnande och avslutande. För värdefack finns uppgift om hyresperiodens varaktighet. Dessa uppgifter är tillgängliga fram till dess att fem år gått efter tjänstens avslutande. Skatteverket är systemansvarig myndighet för konto- och värdefackssystemet.
Konto- och värdefackssystemet identifierar innehavare av konton och värdefack men ger alltså inte information om insättningar eller transaktioner på ett konto. Systemet har utformats som ett data- söksystem med elektroniska gränssnitt, såsom API-lösningar. Det innebär att uppgifterna inte samlas och lagras på samma sätt som i ett manuellt register, dit uppgifter lämnas med vissa intervaller. I stället görs uppgifterna tillgängliga av instituten för myndigheternas sökningar. Myndigheternas förfrågningar hanteras i stor utsträck- ning helt automatiserat och ska ge nästintill realtidsinformation om innehav av konton och värdefack. Den frågeställande myndigheten får genom gränssnittet tillgång till endast de specifikt efterfrågade uppgifterna. På detta sätt har principerna om integritet och konfidentialitet, uppgiftsminimering, lagringsminimering och korrekthet tagits tillvara vid utformande av konto- och värdefackssystemet.
För att förstå konto- och värdefackssystemet och de regler kring åtkomst till systemet som redan nu finns, är det värt att notera att systemet tillkommit utifrån regler i penningtvätts- direktivet. Regleringen i penningtvättsdirektivet bygger på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och handlar ytterst om att säkerställa den inre marknaders funktioner. Detta sker genom ett administrativt samarbete i syfte att förhindra att de
finansiella systemen missbrukas för penningtvättssyften. När det i stället gäller direktivet om finansiell information, vilar den EU- rättsliga regleringen på artikel 87.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilket handlar om rätten att reglera bl.a. insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av relevant information, i samband med utvecklandet av ett polissamarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna.
Redan i samband med framtagandet av svenska regler för att genomföra ändringarna i fjärde penningtvättsdirektivet, införandet av konto- och värdefackssystemet, pågick förhandlingar inom EU om direktivet om finansiell information. Arbetet var dock inte så långt framskridet att det redan då fanns möjlighet att anpassa lagstiftningen till det kommande direktivet. Däremot har den reglering lagstiftaren valt i lagen om konto- och värdefackssystem gått utöver minimikraven i ändringsdirektivet till fjärde penning- tvättsdirektivet, på så sätt att man också har gett brottsbekämpande myndigheter åtkomst till konto- och värdefackssystemet för deras arbete. Detta gäller dock endast i den utsträckning dessa myndig- heter redan tidigare haft laglig rätt att, genom så kallad frågerätt eller uppgiftsskyldighet, få tillgång till uppgifter från verksamhets- utövarna. Det har alltså inte i samband med tillkomsten av lagen om konto- och värdefackssystem gjorts någon bedömning av vilka brottsutredande myndigheter som bedriver en sådan verksamhet att åtkomst till uppgifterna kan vara nödvändig och bidra till att uppnå direktivets mål om en ökad effektivitet i det brottsbekämpande arbetet. Den rätt för brottsbekämpande myndigheter att ta del av information som fanns sedan tidigare har bara gett motsvarande sökmöjlighet i konto- och värdefackssystemet.
Vad gäller utredningar på underrättelsestadiet är det endast Polismyndigheten (Finanspolissektionen i egenskap av finansunder- rättelseenhet, FIU22) och Säkerhetspolisen som enligt 3 § 1 i lagen om konto- och värdefackssystem har tillgång till uppgifter i systemet och då uteslutande för utredningar om penningtvätt eller 22 Att det är Finanspolisenheten i egenskap av FIU som har frågerätt enligt 4 kap. 6 §
penningtvättslagen framgår genom att denna paragraf tillsammans med 3 § samma kapitel genomför kravet i artikel 33.1 i fjärde penningtvättsdirektivet (prop. 2016/17:173 s. 540). Enligt ursprungsdirektivet (EU) 2015/849 ska ansvariga enheter samarbeta fullt ut genom att på finansunderrättelseenhetens begäran, direkt eller indirekt, ge den all nödvändig information i enlighet med de förfaranden som inrättats genom tillämplig rätt (artikel 33.1 b). Enligt ändringsdirektivet (EU) 2018/843 ska informationen i stället lämnas direkt på finansunderrättelseenhetens begäran (den nya artikel 33.1 b i ursprungsdirektivet).
finansiering av terrorism. Enligt 4 kap. 6 § penningtvättslagen är verksamhetsutövare och den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål skyldiga att, på begäran och utan dröjsmål, till Polismyndigheten och Säkerhetspolisen lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Detta svarar väl mot den åtkomst som Polismyndigheten och Säkerhetspolisen i dag har till konto- och värdefackssystemet23.
När det gäller tillgång till konto- och värdefackssystemet på för- undersökningsstadiet är det i dag undersökningsledare som har getts möjlighet till sökning i systemet (3 § 2 lagen om konto- och värde- fackssystem). Bakgrunden till detta är utformningen av regleringen i 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Det är alltså de myndigheter som har rätt att bedriva förundersökning som kan få tillgång till systemet för detta ändamål, dvs. Polis- myndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Ekobrotts- myndigheten, Tullverket och Kustbevakningen. I förarbetena till lagen om konto- och värdefackssystem påpekas dock att den om- ständighet att det är förundersökningsledaren som har rätt att besluta om sökning i systemet inte hindrar att t.ex. den som biträder förundersökningsledaren kan vara den som verkställer beslutet och gör sökningarna.24 Det innebär exempelvis att Skatteverket, som inte självständigt kan bedriva en förundersökning, kan verkställa en åklagares beslut om att göra sökningar i systemet, om det behövs i en utredning om brott där Skatteverket biträder åklagaren i för- undersökningen.
I 3 § 3 lagen om konto- och värdefackssystem finns en regel som tar sikte på det internationella samarbetet. Av den framgår att åklagare ska få tillgång till uppgifter i systemet i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verk- ställighet av en europeisk utredningsorder. Tillgången till systemet motsvarar den bestämmelse som gällt sedan tidigare enligt 1 kap. 11 § lagen om bank och finansieringsrörelse samt 1 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden. Bestämmelsen möjliggör alltså för 23 Prop. 2019/20:83 s. 21
åklagare att ta del av uppgifter i systemet om det behövs i det internationella samarbetet.
I enlighet med artikel 32a.4 i direktiv (EU) 2015/849, ändrad genom direktiv (EU) 2018/843, kan medlemsstaterna överväga att kräva att även andra uppgifter som anses vara viktiga för FIU och behöriga myndigheter finns tillgängliga och sökbara via de centraliserade mekanismerna. Sverige har vid införandet av konto- och värdefackssystemet inte inkluderat några sådana uppgifter i systemet.