Utlämnande av finansiell information och finansiell

7.4.1 Direktivets krav

Varje medlemsstat ska enligt artikel 12 i direktivet säkerställa att dess FIU har rätt att besvara en begäran om finansiell information och finansiell analys som gjorts av Europol. En sådan begäran ska vara vederbörligen motiverad och göras av Europol efter en bedömning från fall till fall, inom ramen för Europols befogenheter och för att fullgöra organisationens uppgifter. Med finansiell information avses, enligt definitionen i artikel 2.5 i direktivet, all slags information eller data som finansunderrättelseenheten redan har för att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, exempelvis data om finansiella tillgångar, överföringar av medel eller finansiella affärsrelationer. Det handlar alltså inte om att FIU ska inhämta någon ny information i det primära syftet att lämna den vidare till Europol, utan artikeln gäller vidareförmedling i vissa fall av sådan information som FIU redan har tillgång till. Finansiell

analys i direktivets mening är, enligt definitionen i artikel 2.11,

resultaten av de operationella och strategiska analyser som finans- underrättelseenheten redan har utfört för att fullgöra uppgifter i enlighet med penningtvättsdirektivet7_.

När det gäller informationsutbyte mellan Europol och FIU enligt artikel 12 i direktivet, är artikel 32.5 i penningtvättsdirektivet och artikel 7.6 och 7.7 i Europolförordningen tillämpliga, vilket framgår av artikel 12.2 i direktivet. Att artikel 32.5 i penningtvättsdirektivet är tillämplig på informationsutbytet innebär att FIU inte har skyldighet att tillmötesgå en begäran om uppgifter om det finns objektiva grunder att anta att utlämnande av sådana uppgifter skulle inverka negativt på pågående undersökningar eller analyser, eller om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller också irrelevant för det ändamål för vilket det har begärts. Att artikel 7.6 och 7.7 i Europolförordningen är tillämpliga innebär att tillhanda- hållandet av en sådan uppgift sker i enlighet med den generella 7 _{Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för}

att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG

skyldigheten som varje medlemsstat har att, via sin nationella enhet, ge Europol nödvändig information. Vidare gäller den generella begränsningen för tillhandahållandet av sådan information, dvs. om det i det konkreta fallet skulle strida mot den berörda medlems- statens grundläggande säkerhetsintressen, äventyra en positiv ut- gång av en pågående utredning eller en enskild persons säkerhet, eller medföra att uppgifter som sätts i samband med organisationer eller särskild underrättelseverksamhet inom området för nationell säkerhet lämnas ut. Artikel 12 innebär alltså inte en absolut upp- giftsskyldighet. FIU ska utifrån de angivna bestämmelserna göra en egen bedömning av om en inkommen begäran ska tillmötesgås, och ska i så fall ha rätt att besvara den. Om FIU inte tillmötesgår en begäran ska det, enligt artikel 12.3 i direktivet, förklaras.

Enligt direktivet ska en nationell finansunderrättelseenhet alltså ha rätt att besvara en begäran från Europol om finansiell information och analys. Informationsutbytet ska enligt artikel 13.2 i direktivet ske med nödvändig skyndsamhet och en begäran om information från Europol ska, i det avseendet, behandlas som om den kom från en annan finansunderrättelseenhet.

7.4.2 Överväganden

Bedömning: Det krävs inte någon ny författningsreglering för att

det utbyte av information mellan FIU och Europol som framgår av direktivets artikel 12 ska kunna genomföras.

Skäl för bedömningen

Besvarande av en begäran

Redan av Europolförordningen följer att finansunderrättelse- enheterna ska ha möjlighet att samarbeta med Europol. Medlems- staterna ska nämligen, enligt artikel 7.8 i Europolförordningen, se till att finansunderrättelseenheterna tillåts samarbeta med Europol via respektive nationella enhet när det gäller analyser inom ramen för deras uppdrag och behörighet. Vad som framgår av artikel 12 i direktivet om finansiell information, att finansunderrättelseenheten via den nationella Europolenheten ska kunna besvara en begäran från

Europol om finansiell information och analys, kan sägas innebära en precisering av samarbetskravet. Det är, som framgått i föregående avsnitt, inte fråga om någon absolut skyldighet att lämna ut upp- gifter utan om en bedömning som FIU har att göra på begäran, från fall till fall. Om FIU bedömer att det inte finns hinder för att lämna ut den begärda finansiella informationen eller analysen ska FIU ha rätt att göra det, genom den nationella Europolenheten. I detta fall är det en särskild organisatorisk enhet vid Polismyndigheten, Finanspolissektionen, som tar emot en begäran från Europol som avser sådan information och analys som myndigheten redan förfogar över i den brottsbekämpande verksamhet som bedrivs där. Om det inte finns något hinder mot att lämna ut uppgifterna, så som t.ex. att utlämnandet skulle inverka negativt på en pågående undersökning eller äventyra en enskild persons säkerhet, lämnar FIU dessa vidare till Europolenheten, som finns inom samma myndighet. Europol- enheten lämnar i sin tur ut uppgifterna till Europol, i enlighet med Europolförordningens bestämmelser.

Krav på hanteringen av en begäran

Direktivet om finansiell information innehåller ett skyndsamhets- krav när det gäller utlämnande av information i enlighet med artikel 12. Det anges att informationsutbytet ska ske med nödvändig skyndsamhet och att en begäran om information från Europol i detta avseende ska behandlas som om de kom från en annan FIU (artikel 13.2). Om FIU efter en begäran om finansiell information eller finansiell analys av Europol kommer fram till att uppgifterna inte kan lämnas ut finns även ett krav på att en underlåtenhet att tillmötesgå en begäran vederbörligen ska förklaras (artikel 12.3). Dessa båda krav får ses mot bakgrund av att FIU:s placering och organisatoriska ställning skiljer sig åt mellan olika medlemsländer. Det kan i vissa fall finnas skäl att säkerställa att FIU, som kan vara en rent administrativ myndighet, har en skyldighet att samarbeta med brottsbekämpande myndigheter för att ett sådant infor- mationsutbyte ska ske med tillräcklig snabbhet och effektivitet. Annars riskeras det bakomliggande syftet, att Europol ska kunna få del av information som är nödvändig för att kunna utföra sina uppgifter (direktivets skäl 20). I det här fallet är FIU en del av

Polismyndigheten, som också är nationell Europolenhet. Polis- myndigheten hanterar redan i dag den största delen av allt upp- giftsutbyte som sker med Europol och är kontaktpunkt och förbindelselänk mellan Europol och nationella brottsbekämpande myndigheter. Med tanke på det väl upparbetade samarbetet mellan Europol och Polismyndigheten saknas skäl att tro att en motiverad begäran från Europol om finansiell information och finansiell analys skulle handläggas utan nödvändig skyndsamhet eller lämnas obesvarad utan förklaring. Mot denna bakgrund bedömer vi att det för svenska förhållanden saknas skäl att särskilt reglera att en begäran från Europol till FIU ska handläggas med nödvändig skyndsamhet. Inte heller anser vi att det finns skäl att reglera att FIU ska förklara varför en begäran om information inte kan tillmötesgås.

Personuppgiftsbehandling

Det är i detta fall inte fråga om att Europol ska ges någon generell åtkomst till information eller någon sökmöjlighet i databaser. I stället är det fråga om att uppgifter på begäran kan lämnas ut efter myndighetens bedömning, i varje enskilt fall. Sådant uppgifts- utlämnande från Polismyndigheten till Europol sker redan i dag utifrån reglerna i Europolförordningen. På samma sätt som för övrigt uppgiftsutlämnande till Europol av uppgifter som Polis- myndigheten behandlar i sin brottsbekämpande verksamhet, har myndigheten i polisens brottsdatalag stöd för den personuppgifts- behandling som utlämnandet innebär. Mot denna bakgrund finns det enligt vår bedömning inget behov av kompletterande bestämmelser om personuppgiftsbehandling för att möjliggöra det utlämnande av uppgifter som anges i direktivets artikel 12.

Sekretess

Eftersom den svenska FIU är en del av samma myndighet som också är nationell Europolenhet kan sådana uppgifter som avses i artikel 12 utan hinder av sekretess lämnas från finansunderrättelseenheten till den nationella Europolenheten. Finansiell information och till stor del även finansiell analys omfattas i regel av sekretess enligt 18 kap 2 § OSL och även enligt 35 kap. 1 § i samma lag. En sekretessbelagd

uppgift får inte röjas för en utländsk myndighet om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning enligt 8 kap. 3 § OSL. Utlämnanden enligt artikel 12 i direktivet om finansiell information sker med tillämpning av artikel 7.6 i Europol- förordningen. Mot den bakgrunden behövs enligt vår bedömning ingen ytterligare sekretessbrytande bestämmelse för att uppgifter ska kunna lämnas ut efter en begäran från Europol.