Sekretessbrytande bestämmelser hos de

Som framgått i avsnitt 5.3.1 ska svenska FIU, en funktion inom Polismyndigheten, enligt direktivet om finansiell information kunna lämna viss information till andra brottsbekämpande myndigheter. Sådan information kan omfattas av den sekretess till skydd för verksamheten som följer av 18 kap. 1 och 2 §§ OSL. Sekretessen enligt de bestämmelserna följer med och gäller som primära sekretessbestämmelser när uppgifter lämnas vidare till en annan 14 _{Prop. 2015/16:167 s. 50}

myndighet. Detta gäller oavsett om uppgifterna lämnas till en annan brottsbekämpande myndighet eller till en icke-brottsbekämpande sådan. I många fall torde sekretessbestämmelserna i 18 kap 1 eller 2 § OSL inte hindra att information lämnas till en annan brotts- bekämpande myndighet, för att användas i den mottagande myndig- hetens brottsbekämpande verksamhet, eftersom motsvarande sekretesskydd för uppgifterna gäller även hos den mottagande myndigheten. Det kan dock finnas situationer där sekretess enligt någon av dessa paragrafer gäller även i förhållande till en annan brottsbekämpande myndighet och frågan om utlämnande av uppgifter ska prövas i varje enskilt fall.

Den finansiella information och analys som direktivet om finansiell information tar sikte på, och som finansunderrättelse- enheten tar emot och arbetar fram, innehåller regelmässigt uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Sådan information är sekretessreglerad genom bestämmelsen i 35 kap. 1 § OSL och normalt också sekretessbelagd. För att en myndighet ska kunna lämna ut information som är sekretessbelagd krävs att det finns en tillämplig sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen eller i annan lagstiftning.

Som nämnts finns i 10 kap. OSL ett antal generella sekretess- brytande bestämmelser. Den viktigaste i det här sammanhanget är den så kallade generalklausulen i 27 §. Om en uppgift inte kan lämnas ut med stöd av någon annan sekretessbrytande bestämmelse kan i vissa fall generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL vara tillämplig. Av den bestämmelsen följer att en sekretessbelagd uppgift, med vissa undantag som inte är aktuella i detta fall, får lämnas till en myndig- het, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Något krav på att myndigheten begärt att få ta del av uppgifterna finns inte och uppgiftsutlämnandet kan alltså ske på den utlämnade myndig- hetens initiativ. Vid den intresseavvägning som ska göras enligt generalklausulen ska den mottagande myndighetens behov av uppgifterna vägas mot det intresse som sekretesskyddet typiskt sett tillgodoser. En sådan intresseavvägning måste ske i varje enskilt fall och den sekretessbrytande bestämmelsen kan endast användas i de fall där det står klart att intresset av ett utlämnande har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.

I sammanhanget bör dock även nämnas ytterligare ett par generella sekretessbrytande bestämmelser i 10 kap OSL. I 2 § finns en sekretessbrytande bestämmelse som medger att uppgifter lämnas till bl.a. en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin egen verksamhet. Det är alltså fråga om den utlämnande myndighetens, inte den mottagande myndighetens, behov av att utlämnande av uppgifter sker. Bestämmelsen, som är avsedd att tillämpas restriktivt, ska användas enbart i sådana fall då ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter är en nödvändig förutsättning för att en myndighet ska kunna fullgöra en uppgift som myndigheten har. Syftet med bestäm- melsen är alltså att förhindra att sekretessregleringen gör det omöjligt för en myndighet och dess personal att sköta de uppgifter som åvilar myndigheten. Enbart en bedömning att effektiviteten i myndighetens handlande nedsätts genom en föreskriven sekretess får dock inte leda till att sekretessen åsidosätts.15 _{Bestämmelsen ger} som framgått inte heller rätt för en myndighet att lämna ut en sekretessbelagd uppgift på den grunden att uppgiften är nödvändig för mottagarens verksamhet.

Av 10 kap. 24 § OSL framgår att uppgifter som angår misstanke om ett brott, i vissa fall får lämnas till en myndighet som har i uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och det kan antas föranleda annan påföljd än böter. Bestämmelsen gäller dock endast misstankar om begångna brott, inklusive straffbara försöks- eller förberedelsebrott, och omfattar därför inte t.ex. upp- gifter om planerade brott eller andra underrättelseuppgifter.

I 10 kap. 28 § finns en sekretessbrytande bestämmelse för sådant uppgiftslämnande till en annan myndighet som följer av lag eller förordning. Visserligen finns, som tidigare framgått, en generell skyldighet för myndigheter att samverka i förvaltningslagen. Denna samverkansskyldighet har dock inte ansetts vara preciserad nog för att kunna tillämpas som en sekretessbrytande bestämmelse. Den innebär med andra ord inte en sådan uppgiftsskyldighet för t.ex. Polismyndigheten som enligt 10 kap. 28 § första stycket OSL bryter sekretessen i förhållande till andra myndigheter. Således kan den inte tillämpas för att motivera ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter från Polismyndigheten.

Vad gäller sekretess till skydd för enskilda i verksamhet som syftar till att bekämpa brott finns, som framgått i avsnitt 5.6.3, i 35 kap. 1 § OSL sekretesskydd för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Kapitlet innehåller ett antal bestäm- melser som bryter denna sekretess, t.ex. 8 § (till förmån för en skadelidande) och 8 a § (till förmån för den som varit anmäld eller misstänkt för brott). I 35 kap. 10 § finns en sekretessbrytande bestämmelse för utlämnanden som följer av andra regelverk. I para- grafen räknas vissa lagrum och författningar upp, däribland ut- lämnande som föreskrivs i de brottsbekämpande myndigheternas registerlagstiftningar16_.

5.6.4 Gränsöverskridande uppgiftsutlämnande