Lagmotiven till 2020 års reform

Mot bakgrund av HD:s dom i NJA 2016 s. 3 påbörjade Justitiedepartementet, på uppdrag av regeringen, den 28 oktober 2016 att utreda utformningen av straffbestämmelsen om mord. I samband med utredningen upprättades en departementspromemoria som presenterade förslag till hur 3 kap. 1 § BrB skulle utformas för att åstadkomma ett skärpt straff för brottet genom en ökad användning av livstids fängelse.164

I promemorian anfördes inledningsvis att uppdraget inte gick ut på att ta ställning till om det fanns ett behov av eller om det ansågs lämpligt att öka användningen av livstidsstraffet vid mord. Utgångspunkten i promemorian var endast att hitta en lagteknisk lösning som innebar att livstids fängelse skulle aktualiseras i betydligt större utsträckning för de fall av mord där straffet innan reformen bestämdes till ett längre fängelsestraff än fjorton år.165

I promemorian övervägdes främst följande alternativ: att gradindela straffskalan för uppsåtligt dödande, att lämna exempel på omständigheter som talar för livstids fängelse, eller att föreskriva livstids fängelse som normalstraff.166 Beträffande det första alternativet ansågs det vara mindre lämpligt att dela upp uppsåtligt dödande i tre nivåer. Vid andra våldsbrott fäster domstolarna normalt stor vikt vid vilken effekt brottet har lett till. Eftersom effekten vid uppsåtligt dödande alltid leder till den mest allvarliga och slutgiltiga effekten ansågs en gradindelning därför som onaturlig.167

164Ds 2017:38 s. 11.

165Ds 2017:38 s. 45.

166Ds 2017:38 s. 67.

Vidare i promemorian uppmärksammades att det som är av betydelse vid brottsrubriceringen i första hand är omständigheter av objektivt slag.168 Eftersom flera av de försvårande omständigheterna som anges i 29 kap. 2 § BrB är sådana omständigheter ansågs en gradindelning av uppsåtligt dödande leda till att förekomsten av försvårande omständigheter skulle få större genomslag än förmildrande omständigheter. Denna lösning föreslogs följaktligen inte.169

Det andra alternativet, att i lagtexten peka ut omständigheter som talar för livstids fängelse, ansågs inledningsvis vara mer fördelaktig. En sådan ordning ansågs bidra till en enhetlig rättstillämpning och göra tillämpningsområdet förutsebart eftersom den avsedda skärpningen direkt framgår av bestämmelsen.170 Även denna lösning bedömdes dock ha sina nackdelar. En nackdel var att den kunde innebära att domstolarna lägger alltför stor vikt vid de omständigheter som pekas ut i lagtexten, vilket kan resultera i att andra faktorer inte får samma genomslag vid straffvärdebedömningen. Till detta anfördes vidare att det framstod som olämpligt att i lagtexten lämna exempel på försvårande omständigheter utan att samtidigt gradindela brottet. En sådan ordning ansågs strida mot systematiken i BrB. Inte heller denna lösning föreslogs.171

Den lagtekniska lösning som däremot föreslogs till regeringen var att peka ut livstids fängelse som normalstraff vid mord. Genom att peka ut livstids fängelse som normalstraff skulle bestämmelsens ordalydelse direkt överensstämma med lagstiftarens intentioner att öka användningen av livstidsstraffet. Denna ordning ansågs följaktligen motverka en motsättning mellan lagtexten och lagstiftarens intentioner som förekom vid 2014 års reform.172

I propositionen till 2020 års reform anförde regeringen inledningsvis att de skäl för en straffskärpning som framfördes vid 2014 års lagändring fortfarande gör sig gällande. Det innebär att straffet för mord skulle skärpas genom en ökad användning av livstidsstraffet för att ytterligare markera samhällets avståndstagande från uppsåtligt dödande och för att den straffrättsliga reaktionen skulle avspegla brottets

168Ds 2017:38 s. 69.

169Ds 2017:38 s. 69.

170Ds 2017:38 s. 70.

171Ds 2017:38 s. 71.

allvar.173 Regeringen anförde emellertid att lagändringen måste vara förenlig med legalitetsprincipen, särskilt vad gäller kraven på begriplighet och tydlighet.174

Vid remissbehandlingen av den lagtekniska lösningen som föreslogs i Justitiedepartementets promemoria framförde ett flertal remissinstanser invändningar mot den föreslagna lösningen. Regeringen fann, i likhet med dessa remissinstanser, att den föreslagna lösningen hade brister vad gäller tydlighet och begriplighet. Därtill anförde regeringen att ordningen tydligt avviker från BrB:s systematik, bland annat genom att det strängaste straffet angavs först. Regeringen menade att dessa invändningar inte gick att bortse från och att den föreslagna lagtekniska lösningen därmed inte kunde ligga till grund för det fortsatta lagstiftningsarbetet.175

Regeringen lyfte i stället fram det andra alternativet som övervägdes i promemorian och som innebär att lagtexten lämnar exempel på omständigheter som talade för livstids fängelse. De nackdelar som framfördes i promemorian beträffande denna lösning skulle enligt regeringen inte underskattas, och det gällde särskilt risken att försvårande omständigheter som inte tas upp i bestämmelsen inte beaktas i tillräcklig omfattning.176 Regeringen anförde emellertid att svårigheterna som framfördes i promemorian inte skulle överdrivas eftersom domstolarna har stor vana av att hantera exemplifierade uppräkningar av olika slag. Även det faktum att de omständigheter som uppräknas i lagtexten riskerade att bli alltför styrande för rättstillämpningen utgjorde enligt regeringen inte ett tillräckligt skäl för att avslå denna lösning.177

Det som enligt regeringen talade för denna lösning var att den bedömdes uppfylla legalitetsprincipens krav på förutsebarhet väl eftersom lösningen innebar att det avsedda tillämpningsområdet för livstidsstraffet tydligt framgick av straffbestämmelsen. Det skulle även främja en enhetlig rättstillämpning och överensstämma med lagändringens syfte.178 Regeringen ansåg följaktligen att straffbestämmelsen om mord skulle utformas i enlighet med detta alternativ och att straffbestämmelsen skulle innehålla två meningar. Den första meningen fick följande

173Prop. 2018/19:138 s. 16. 174 Prop. 2018/19:138 s. 17. 175Prop. 2018/19:138 s. 20. 176Prop. 2018/19:138 s. 22. 177Prop. 2018/19:138 s. 22 f. 178Prop. 2018/19:138 s. 23.

lydelse: ”den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid”.179

Beträffande straffbestämmelsens andra mening, avseende de omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse, konstaterade regeringen att dessa omständigheter överensstämde med de som uppräknades i propositionen till 2014 års reform. Det vill säga att de omständigheter som tidigare talade för ett straffvärde på 15–18 år framöver ska tala för att straffvärdet är så högt att påföljden ska bestämmas till livstids fängelse.180 Regeringen anförde emellertid att dessa omständigheter var av varierande slag och att det vid utformningen av bestämmelsen således erfordrades en ordning som täckte de olika omständigheterna.181 Regeringen ansåg att de närmare preciserade omständigheter som Svea hovrätt föreslog vara väl avvägda. Hovrätten förslog följande. ”Som skäl för livstids fängelse ska särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för brottsoffret eller annars varit särskilt hänsynslös”.182

Regeringen ansåg att urvalet var väl avvägt i och med att tre första omständigheterna hänför sig till det sammanhang i vilket gärningen begicks eller vad som föregått denna och den sista omständigheten tar sikte på brottsoffrets situation.183 Den senare omständigheten ansågs täckta ett flertal försvårande omständigheter som beaktats i praxis, nämligen att våldet har varit kraftigt, att brottsoffret har tillfogats omfattande eller allvarliga skador och att gärningen har haft karaktär av avrättning. Därtill ansågs även förhållanden som att brottsoffret har upplevt svår smärta, att förloppet varit utdraget och att brottsoffret har känt stark dödsångest täckas av denna omständigheten.184 Regeringen menade vidare att även införandet av uttrycket ”annars varit särskilt hänsynslös” täcker försvårande omständigheter som har beaktats i praxis och som inte kan uttryckas i lagtexten. Dessa omständigheter är att brottsoffret har befunnit sig i en skyddslös ställning, att brottet

179Prop. 2018/19:138 s. 23. 180Prop. 2018/19:138 s. 23 f. 181Prop. 2018/19:138 s. 26. 182Prop. 2018/19:138 s. 26. 183Prop. 2018/19:138 s. 27. 184Prop. 2018/19:138 s. 33.

har utförts i brottsoffrets hem, att brottet har förövats inför ögonen på närstående till brottsoffret och att gärningspersonen har varit i numerärt överläge.185 Enligt regeringen är dessa uppräknade omständigheter inte uttömmande utan även andra omständigheter, som inte tas upp i bestämmelsen, kan beaktas av domstolarna.186

Som en konsekvens av lagändringen menade regeringen att även straffnivån när det gäller sådana mord som förr ledde till fängelse i 10–14 år kommer att höjas. Regeringen anförde däremot att avsikten inte var att någon viss del av den tidsbestämda straffskalan framöver ska tillämpas i mindre omfattning, tvärtom uttalade regeringen att hela straffskalan ska användas vid straffmätningen.187