Lagstiftning och policys

Den lagstiftning som finns i makrosystemet påverkar exonivån där den tolkas och omvandlas till förutsättningar för det arbete som utförs bland professionella på mesonivån. Åtminstone är detta hur makrosystemet vanligtvis interagerar med mikrosystemet i samhällen med en fungerande välfärdsapparat. Det är genom samhällets institutioner som lag och teori omvandlas till praktik vilka skapar den verklighet som den yttersta nivån genererat förutsättningarna till. Myndigheter och tjänstemän är således viktiga aktörer i införlivandet av befintlig lagstiftning (Sida, 2014).

59

ionsnedsättning i termer som svårfångad och distanserad. De berättar att majorite- ten av befolkningen saknar kunskap om landets lagstiftning om personer med olika former av funktionsnedsättning vilket de förklarar som ett misslyckat age- rande av staten. Carmen berättar att mycket av organisationens arbete är centrerat kring att medvetengöra familjer om deras rättigheter för att på så sätt ge dem möj- ligheten och kunskapen att kunna hävda den.

“I don’t think people in general knows (about the rights for people with disabili- ties). We are trying to educate the families that their child have rights as other children. And that should be to be treated like anybody else in the community and can go to school and get employed and so. But I think many mothers find it hard to know what to do with the rights, if you understand?”

Men Carmen berättar även om värdet av att utbilda hela samhällen, utöver indivi- den, för att komma åt befolkningens generella förhållningssätt angående männi- skor med intellektuell funktionsnedsättning. Brist på utbildning och kunskap ses som en av huvudorsakerna till den nuvarande synen på personer med funktions- nedsättning i låginkomstländer som Tanzania (Taderera & Hall, 2017). Hon berät- tar att en stor utmaning med kunskapsspridning är att nå ut till samtliga männi- skor, även dem som bor långt ut på landsbygden svåråtkomliga p.g.a. dåliga väg- förhållanden men även utan radio och medieåtkomst. Maart et al (2007) menar att de miljömässiga hindren i form av attityder är mer utmärkande på landsbygden än i staden vilket gör dem än viktigare att nå fram till. Detta tordes bero på att lands- bygden i mindre utsträckning får ett utbyte av nya tankesätt och reflekterande av sociala fenomen som befolkningen i stadsmiljö. Carmen understryker även ton- vikten av att göra informationen lättillgänglig då många tanzanier saknar läsför- måga, vilket gör att tillvägagångssätt som skrivna broschyrer och affischer endast når fram till en bråkdel. Informanterna berättar om nyttjandet av radio som en lyckad strategi vid spridning av information och kunskap. Vid ett flertal tillfällen har organisationen fått gästa den lokala radiostationen där organisationen fått möj- lighet att sprida kunskap om personer med intellektuell funktionsnedsättning. Pro- grammet har dessutom sänts live vilket har resulterat i att många föräldrar med egna barn med intellektuell funktionsnedsättning har ringt in till programmet för att veta mer om organisationens tjänster och dagcenter. Livesändningen har haft en räckvidd på uppemot 20 mil vilket har gjort att informationen har kunnat spri- das långt utanför den egna stadskärnan. En annan framgångsrik strategi informan- terna berättar om för att öka medvetenheten om målgruppens rättigheter är med hjälp av den lokala nyhetstidningen. När jag intervjuade mina informanter hade organisationen fått möjlighet att delta i två artiklar varvid den ena argumenterade för behovet av statligt stöd till en inkluderande utbildning för alla. Den andra arti- keln diskuterade arbetsmöjligheter för målgruppen, och visade på en vädjan till företag och arbetsgivare att ta sitt lagstadgade ansvar att anställa personer med nå- gon form av funktionsnedsättning.

60

myndigheter och tjänstemän avgörande för införlivandet av befintlig handikapp- lagstiftning. Ändå visar endast 7 % av samtliga arbetsgivare i Dar Es Salaam reg- ionen att de har kunskap om vad lagen säger angående kvotsystemet, trots att det är på deras axlar som ansvaret ligger. En majoritet av socialarbetarna saknar med- vetenhet om den lagstiftning och de policys som råder i landet, på vilket det soci- ala arbetet vilar på (URT, 2012). Betydande institutioner som ska agera för- medlare av skyldigheter och synsätt brister, vilket i sin tur skapar konsekvenser för individen varvid lagstiftning endast fyller sin funktion som ansikte utåt. Sammantaget tyder informanternas uttalanden på att ratificering av konventioner och lagstiftning på makronivå inte per automatik ger upphov till nya synsätt och värderingar hos befolkningen. Lagstiftningen behöver förankras i olika samhälls- institutioner som kan visa på en delad uppfattning om vad lagar och policys säger. Med detta krävs att regeringen tar ett huvudansvar i utbildningssyfte att rekonstru- era samhällets föreställningar om personer med intellektuella funktionsnedsätt- ningar för att på så vis slå hål på gamla, stereotypa antaganden och med det ge plats för nya (Aldersey, 2012b). Samhälleliga institutioner på exonivån som hälso- sjukvård, skola och domstol sitter samtliga på viktiga ansvar att förändra synen på den enskilda individen på mikronivå. Men som tidigare diskuterat hör detta ihop med vilka förutsättningar makronivån genererar för att dessa intentioner ska full- ändas. Om regering satsar resurser på att kompetenshöja dessa institutioner kan synsättet angripas på flertalet fronter i samhällsmekanismen och således öka möj- ligheten till förändring. Detta förutsätter såklart att regeringen besitter en politisk vilja att förändra och tänka om, istället för att avstanna av personliga bekvämlig- hetsskäl. Enligt tidigare forskning är det just vid tillämpandet av befintlig lagstift- ning som förverkligandet brister. Ett mönster som identifierats i flertalet länder söder om Sahara, vilket därmed utgör det till ett generellt problem i länder med liknande tradition och historia (Hansen et al 2014; Rodriguez Del Pozo et al 2017; Taderera & Hall 2017).