Den europeiska landskapskonventionen trädde i kraft 1 maj 2011 i Sverige. Defi-nitionen av landskap lyder “Ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer.” Landskapskonventionen understryker att land-skapet är en gemensam tillgång och ett gemensamt ansvar. I landland-skapet möts många olika värden och tillgångar – kulturella, ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska.
En väg kan förändra och ge landskapet en ny karaktär genom att landskapsrum delas upp eller försvinner och genom att bryta visuella samband. Upplevelsen av landskapet kan även påverkas i den lilla skalan, genom att utblickar avskär-mas eller att nya skapas. Vägen kan ibland tillföra nya och intressanta element i landskapet, exempelvis broar eller våtmarker. Upplevelsen av landskapet är all-tid subjektiv och olika för varje person. Konsekvenserna nedan försöker dock beskriva ett allmänt perspektiv.
Konsekvenser för landskapet har bedömts enligt följande kriterier:
Synbarhet – landskapets öppenhet respektive slutenhet och hur påtaglig vägen kommer att bli för de som vistas i dess omgivning.
Skala – det omgivande landskapets skala och hur karaktären på olika land-skapsrum påverkas av vägen.
Funktion/användning – hur landskapet används (rekreation, boende, verksam-hetsområde, etc) och hur dessa aktiviteter påverkas av det förändrade landska-pet.
Landskapsanalys
En landskapsanalys har utförts under vägplanens inledande skede, den s k skissfasen och redovisas på kartbilaga 3 Landskap. Syftet med analysen var att identifiera betydelsefulla landskapskaraktärer och viktiga karaktärselement.
Landskapsanalysen har utförts genom studier av kart- och inventeringsmateri-al samt kompletterande fältstudier. Under skissfasen genomfördes även en dag kring landskapskaraktärisering gemensamt med alla teknikområden i projek-tet. Under dagen lyftes olika teknikområdens aspekter på landskapet fram, till exempel geoteknik, natur, kultur och markanvändning. Landskapskaraktärise-ringen har sedan legat till grund för fortsatt utredningsarbete av ny väg 44.
Den flacka lerslätten i väster är en del av det öppna, storskaliga och bördiga slättlandskapet i Skaraborg. Under inlandsisens avsmältning bildades mäktiga lager av glacial lera. Genom isavsmältning och landhöjning har material flyttats
Figur 4.2 Böljande åslandskap i öster
Figur 4.1 Öppet och flackt jordbrukslandskap i väster
av vatten och avsatts över lerorna som postglacial finsand och sand i delar av området. Med fortsatt landhöjning har de mäktiga lerområdena blivit bördiga jordbruksmarker. De sandigare eller grusigare markerna med tall- eller bland-skog har använts som betad utmark.
Öster om Helde ändras karaktären i landskapet beroende på grövre jordar-ter. Terrängen är ett böljande åslandskap. I sydväst-nordostlig riktning ligger Skebyåsen med isälvsediment av grus och sand. Bebyggelsen i Källby och Skeby liksom väg 2701 mellan Dalängen och Vinninga ligger på åsen. Vattendraget Öredalsån har brutit sig genom åsen och vattnet har eroderat marken och ska-pat raviner i underliggande sand- och lerlager.
I norr finns grövre jordarter med både naturlig tall- eller blandskog och plan-terad granskog. Bebyggelsen har utvecklats med koppling till Vänern och andra kommunikationsstråk som vägar och järnväg.
Hela området sluttar svagt mot norr och Vänern. De största nivåskillnaderna finns i ravinerna kring Öredalsån. Ravinen vid Dalvik är som mest cirka 10 meter djup med branta lövskogsklädda sidor. I öster höjer sig terrängen runt Skebyåsen.
Markanvändningen i området är storskaligt jordbruk och skogsbruk.
Landskapskaraktärer
Inom utredningsområdet kan landskapet grovt delas in i fem landskapskaraktä-rer; öppet flackt jordbrukslandskap, öppet/halvöppet böljande jordbruksland-skap, ravinlandskap med meandrande vattendrag och lövträd, skogslandjordbruksland-skap, och slutligen tätort eller sammanhållen bebyggelse, se kartbilaga 3.
Viktiga karaktärselement är vattendrag med raviner och lövträd, alléer, solitär-träd, raka vägar i fastighetsgräns, spridda gårdar med hus omgivna av solitär-träd, någ-ra herrgårdsmiljöer och kyrkor samt vida utblickar i ett flackt öppet landskap.
Strukturer i landskapet
Översiktligt finns en naturlig struktur i landskapet med vattendrag, Skebyåsen och Vänerns strand. Utmed dessa har bosättningar och vägsystem utvecklats vilka förstärker den naturliga strukturen. Under historiens gång har bruknings-system och skiftesreformer bidragit med en finmaskigare struktur av nya vägar och spridda husgrupper.
I nutid dominerar den öst-västliga strukturen utmed Vänern med bebyggelse, väg 44, järnväg och skog som avgränsar det öppna jordbrukslandskapet. I jordbrukslandskapet är vattendragen med trädridåer och alléer utmed vägar, viktiga strukturer i nord-sydlig riktning.
Konsekvenser av nollalternativ
Nollalternativet medför ingen ny påverkan i landskapet.
Figur 4.3 Vägar, skog och i vattendrag med trädridå (i horisonten) ger struktur i ett öppet flackt landskap
Figur 4.4 Blandskog med skogsbryn och enskild väg vid Helde
Påverkan och effekter av utbyggnadsalternativ
Ett gestaltningsprogram kommer att tas fram inom ramen för vägplanen. Pro-grammet ska sammanfatta resultatet av gestaltningsarbetet under arbetet med vägplanen. Viktiga ställningstaganden ska beskrivas i gestaltningsprogrammet som ska utgöra underlag för arbetet i kommande skeden.
Den nya vägsträckningen föreslås gå genom ett jordbrukslandskap med lång kontinuitet med spår från olika tidsepoker. Från en ny cirkulationsplats vid väg 184 i väster, går väg 44 genom ett flackt skogsparti. En gång- och faunapassage i en port under väg 44 innebär att delar av markområdet sänks och att väg 44 läggs på en bank.
I det öppna odlingslandskapet föreslås vägen följa marknivåerna. Det är viktigt för att minska upplevelsen av vägen som en visuell barriär. Sikten är vidsträckt och varje nivåskillnad i tillkommande element som bullerskyddsvallar och -skärmar blir tydligt visuellt märkbar.
Innan Filsbäcken föreslås väg 44 gå ner i en skärning och port under väg 2611.
En busshållplats och pendelparkering placeras lägre än omgivande terräng.
Det innebär en stor påverkan lokalt men på avstånd påverkas landskapsbilden mindre. Filsbäcken passeras därefter på en låg bro. Vid Helde föreslås vägen ligga på en låg bank. Vid skogsbrynet anläggs en port för en enskild väg. Den enskilda vägen följer skogsbrynet och får därmed en förankring i landskapet.
Vid Dalvik passerar vägen på bank i ett tydligt landskapsrum. Väg 2702 flyttas något västerut och passerar under väg 44. En sänkning av väg 2702 med tillhö-rande slänt samt att väg 44 korsar allén innebär att flera träd i allén kommer att tas bort. Väg 44 går därefter över Öredalsån och ravinen på en drygt 80 meter lång bro. Ravinen är här cirka 7 meter djup. Erosionsskydd kring bäcken i ravi-nen kommer att påverka slänternas utformning. Sammantaget kommer påver-kan på landskapet här att bli omfattande på grund av flera stora ingrepp.
I det böljande åslandskapet öster om Öredalsån föreslås väg 44 följa terrängen samt ett skogsbryn norr om vägen. Lokalvägen till Filsbäck passerar genom en port under väg 44 i skärning. En tydlig åsbildning korsas intill nuvarande väg 44. Det innebär att skärningen som är cirka 6 meter flyttas något norrut. Om åsen återställs där nuvarande väg 44 skär igenom kommer ingreppet i åsen att uppfattas som idag, dvs att vägen skär igenom en ås. Med en vidare skär-ning där inte åsen återställs kan det vara svårare att uppfatta att vägen passera genom en ås och att uppfatta åslandskapet.
Sträckningen av den nya lokalvägen föreslås i huvudsak att dras i skogsmark.
Där den passar under ny väg 44 är det ett öppet och kuperat jordbrukslandskap.
Genom skärning och nivåskillnader blir det en lokal påverkan på landskapet.
Därefter sträcker sig väglinjen över öppna mindre fält samt genom mindre skogspartier för att ansluta till befintlig cirkulationsplats sydväst om Källby.
Inarbetade miljöåtgärder
Genom att väglinjen i plan och profil så långt möjligt anpassats till landska-pets former, kommer vägen att ligga relativt naturligt i landskapet. I det flacka, storskaliga öppna landskapet i väster ger varje långsträckt nivåskillnad stora effekter på landskapsbilden. Därför hålls vägprofilen så låg som möjligt. Buller-skyddsåtgärder utformas som skärmar och, där det är möjligt, i direkt anslut-ning till tomtmark.
Släntkrön i det öppna landskapet ska avrundas väl. Slänter ska utformas så att marken är brukningsbar så nära vägen som möjligt. Där vägens omgivning är öppen ska sidoområdena sås med gräs för att förhindra slyuppslag.
I öster anpassas slänter och nivåskillnader till omgivningen. Där vägen passerar åsbildningen något norr om befintlig väg återfylls den gamla skärningen med åsmaterial och anpassas till terrängen i lutningar och markanvändning. Jord-bruksmark återställs där befintlig väg 44 tas bort.
Huvudprincipen är att alléer och trädvegetation kring vattendrag sparas och skyddas då de har stor betydelse för landskapsbilden. Vid Dalvik kommer de träd som måste tas bort i allén ersättas med nya träd i luckor som finns i alléns fortsättning söderut. För att bevara de sparade trädens rotsystem föreslås en brant slänt med gabionmur mot väg 2702. En gabionmur (stenfyllda nätburar) passar bättre in i naturlandskapet än exempelvis en stödmur av L-stöd i betong, då den kan anpassas till terrängen på ett mer följsamt vis.
Erosionsskydd vid vattendrag utformas med ytskikt av naturmaterial och växt-jord från omgivningen, vilket främjar en snabb återetablering av vegetationen.
För att erhålla ett enhetligt utseende kommer broar/portar vid väg 2611, väg 2702 och den nya lokalvägen få en likartad gestaltning med låga landfästen och en öppen, enkel utformning.
Konsekvenser av utbyggnadsalternativ
En fyrfältsväg i ett öppet landskap innebär ofta stora konsekvenser för land-skapsbilden. Genom en låg profil, väl rundade släntkrön och anpassade buller-skyddsåtgärder bedöms konsekvenserna för landskapsbilden i väster bli mått-liga. Vid Öredalsån blir konsekvenserna lokalt stora genom kraftiga skärningar, minskning av antalet träd i allén, bankar och bro med markåtgärder i ravinen. I det kuperade och mer småskaliga odlingslandskapet i öster bedöms konsekven-serna sammantaget bli måttliga eftersom befintlig väg ersätts och gamla vägar återställs till jordbruksmark.
Trafikantupplevelsen blir omväxlande med vida utblickar över slättlandskapet i väster och det varierade böljande landskapet i öster. Däremellan passeras skogsmark som bidrar till ökad variation.